Tillsynen i andra länder

Eftersom Sverige ligger relativt tidigt till i genomförandet av förevarande direktiv är det ännu inte möjligt att mer fullständigt utreda var andra medlemsstater kommer att placera tillsyns- funktionen. Detta är emellertid av relevans framförallt med tanke på att dessa myndigheter ska samarbeta med varandra i enlighet med direktivets krav. Naturligtvis kommer ett sådant samarbete ske alldeles oavsett på vilken myndighet frågan placeras i Sverige. Det kan emellertid inte uteslutas att det medför nackdelar ur tillsyns- och effektivitetssynpunkt att avvika alltför tydligt från placeringen i andra länder, särskilt om det redan finns etablerade kontakter och samarbeten mellan andra länders tillsynsmyndigheter.

Hur andra länder valt att placera tillsynsfunktionen kan även ge en indikation på hur dessa bedömer att de nya reglerna systematiskt passar in och var de praktiskt sett bäst handhas i respektive rättssystem. Däremot kan konstateras att direktivet redan i sina skäl noterar att medlemsstaternas regler mot otillbörliga handelsmetoder skiljer sig mycket från varandra,12 _{vilket också är bakgrunden till att}

harmonisering eftersträvas. Direktivet har emellertid inte till syfte att harmonisera den nationella tillsynen vad avser vilken slags myndighet som ska ombesörja densamma, mer än att det ställs höga minimikrav på tillsynsmyndighetens befogenheter etc.

Utredaren har under hand sökt kartlägga var de olika medlemsländerna överväger att förlägga tillsynsfunktionen. Därvid har framkommit att den enskilt vanligaste lösningen är att placera frågan hos konkurrensmyndigheten antingen som en integrerad del av densamma eller med olika grader av samlokalisering. Flera länder har också gemensamma konkurrens- och konsumentmyndigheter vilket innebär att även en placering hos konsumentmyndigheten kan sägas vara vanlig. Utredaren känner dock inte till att något 11 _{Jämför dock den tidigare Nämnden för offentlig upphandling som numera uppgått i Konkurrens-} verket, och som får sägas ha bedrivit tillsynsverksamhet, dock med ett helt eget kansli.

Ds 2019:19 Tillsynsmyndighet

medlemsland skulle överväga att placera frågan i en renodlad konsumentmyndighet.

I ett flertal länder diskuteras frågan fortfarande, däribland i Tyskland och Frankrike. Det är emellertid känt att Frankrike redan i utgångsläget har en roll för konkurrensmyndigheten i liknande ärenden, vilket såvitt utredaren erfar även är fallet i Polen, Tjeckien, Kroatien, Storbritannien (där ombudsmannen är samlokaliserad med konsument- och konkurrensmyndigheten) och Irland. Utredaren erfar vidare att de för Sverige relativt stora leverantörsländerna Holland och Danmark bägge förväntas lägga uppgiften på sina konkurrensmyndigheter, som även är konsumentmyndigheter. Utredaren har fått liknande indikationer om samordning med konkurrenslagstillämpningen från en handfull ytterligare länder, nämligen Österrike, Italien, Estland, Bulgarien, Luxemburg, Grekland och Slovenien.

Vad gäller medlemsländer som förväntas välja andra lösningar kan framhållas att den redan befintliga regleringen i Finland ska hanteras av finska Livsmedelsverket (vilket även utför motsvarande uppgifter som svenska Jordbruksverket). Under den finska lagstiftnings- processen framfördes delade meningar om var tillsynsfunktionen skulle placeras. Företrädare för livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln förordade en placering på finska Konkurrens- och konsumentverket. Såväl arbets- och näringsministeriet liksom Konkurrens- och Konsumentverket motsatte sig detta och förordade i stället Livsmedelsverket, där tillsynsfunktionen slutligen placerades.13 _{Vidare avser Norge att tillskapa en helt självständig}

beslutsfunktion, där det dock fortsatt utreds samlokalisering med antingen konsument- eller konkurrensmyndigheten.14 _Enstaka

länder, däribland Spanien, Portugal, Ungern, Belgien och Cypern förväntas välja andra lösningar, i några fall förväntas tillsynen hanteras inom själva regeringskansliet. Något krav på att tillsynsmyndigheten ska vara fristående från regeringsmakten finns inte.

Såvitt nu är känt för utredaren överväger inga länder utöver Finland att placera frågorna på en generell sektorsmyndighet för livsmedels- eller jordbrukssektorn. I Finland där detta sker är 13 _{Finska regeringens proposition till riksdagen med förslag till livsmedelsmarknadslag och lag} om ändring av 1 kap. 6 § och 5 kap. 2 § lagen om rättegång i marknadsdomstolen, RP 121/2018 rd. 14 _{Norska Nærings- og fiskeridepartementets Førslag til lov om god handelsskikk i dagligvarekjeden,} 26 april 2019.

Tillsynsmyndighet Ds 2019:19

verksamheten dessutom placerad som en särskild beslutsfunktion med egen budget. Utredaren har besökt Helsingfors och mött företrädare för såväl departement som för den nya värdmyndigheten för Livsmedelsmarknadsombudsmannen. Möjligheterna att dra slutsatser av den särskilda lösning Finland har valt är emellertid begränsade eftersom arbetet med tillsyn över de nya reglerna ännu inte har kommit igång, trots att dessa i princip gäller sedan den 1 januari 2019. Den nyrekryterade Livsmedelsmarknads- ombudsmannen har alldeles nyligen tillträtt sin tjänst under september månad 2019.

Placeringen av tillsynsmyndigheten är alltså fortsatt oklar i flertalet medlemsländer eftersom genomförandet av direktivet är i sin linda. Många medlemsstater förväntas dock koppla ihop tillsynen med konkurrensmyndigheten på ett eller annat sätt. Det gäller i synnerhet några av våra viktigaste leverantörsländer som Danmark och Holland.

I den norska utredning som nyligen presenterades konstateras på samma sätt som i föreliggande utredning att någon självklar placering av frågorna inte finns, varken materiellt eller processuellt betraktat. Vidare att oavsett var tillsynen placeras så kommer det att krävas initial kompetensuppbyggnad och att inget befintligt organ har denna kompetens idag.15

Det bör avslutningsvis understrykas att en relativt stor osäkerhet råder om dessa uppgifter, vilka har inhämtats dels av departementet och med hjälp av Konkurrensverket och Jordbruksverket. Kommissionen har heller inte ännu (september 2019) erhållit några besked om vilka myndigheter andra medlemsstater avser utse som tillsynsmyndigheter. Som framgår nedan bedömer dock utredaren att av betydelse för Sveriges beslut primärt är andra faktorer än vilka beslut andra länder förväntas fatta, även om det senare kan understödja den slutsats om tillsynsansvaret som utredaren drar.

15 _{Norska Nærings- og fiskeridepartementets Førslag til lov om god handelsskikk i dagligvarekjeden,} 26 april 2019, s. 30 och 33.

Ds 2019:19 Tillsynsmyndighet