Tillsynsmyndighetens uppdrag

Förslag: Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att den nya

lagen och föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen följs. Enligt artiklarna 4 och 5.1 ska tillsynsmyndigheten på nationell nivå ha till uppgift att övervaka efterlevnaden av de förbud som fastställs i artikel 3. En bestämmelse om att tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att den nya lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs ska därför införas. Eftersom utredaren inte har föreslagit något särskilt normgivningsbemyndigande kommer det utöver lagen endast att handla om s.k. tillämpningsföreskrifter.

UTP-direktivet harmoniserar inte några regler om bevisbörda som ska tillämpas av tillsynsmyndigheterna, utan detta regleras i nationell rätt.2 _{Detta innebär för svensk del att utgångspunkten är}

att det är tillsynsmyndigheten som har bevisbördan för att ett visst otillbörligt agerande eller avtalsvillkor föreligger. För detta ändamål måste tillsynsmyndigheten ha vissa utredningsbefogenheter utöver sina möjligheter till ingripande och sanktioner, se nedan i avsnitt 10.3 och framåt. Beroende på vilket agerande som avses kan bevisbördan i det enskilda fallet komma att gå över på köparen. Jfr den omvända bevisbördan i Marknadsdomstolens praxis och HD:s praxis i rättsfallet NJA 2010 s. 48.3 _{Någon lagreglering av}

bevisbördan bedöms inte lämplig.

Förvaltningslagen (2017:900) är tillämplig i alla offentliga myndigheters tillsynsverksamhet. Oavsett vilken myndighet som utpekas som nationell tillsynsmyndighet, kommer förvaltningslagen således att vara tillämplig. Detta får betydelse bl.a. för de förfarandebestämmelser som direktivet stadgar. I artikel 6.2 stadgas 1 _{Se skäl 33–34 till UTP-direktivet.}

2 _{Skäl 24 till UTP-direktivet.}

Ds 2019:19 Ingripanden och sanktioner

bl.a. rätten till försvar. Vidare stadgas i artikel 5.4–5.6 att tillsynsmyndigheten:

• inom en rimlig tidsperiod från mottaget klagomål ska underrätta klaganden om hur myndigheten avser att följa upp klagomålet,

• om det inte anses finnas tillräckliga grunder för att vidta åtgärder med anledning av ett klagomål, ska informera klaganden om skälen till detta inom en rimlig tidsperiod, och • om det anses finnas tillräcklig grund för att vidta åtgärder

med anledning av ett klagomål, ska inleda, genomföra och slutföra en utredning inom en rimlig tidsperiod.

Av 25 § förvaltningslagen framgår att en myndighet, innan den fattar beslut i ett ärende, ska underrätta den som är part om allt material av betydelse och ge parten tillfälle att yttra sig över materialet, om det inte är uppenbart obehövligt. Av 9 § samma lag framgår att ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts samt att handläggningen som huvudregel ska vara skriftlig. I 32 § samma lag anges vidare att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. Dessa bestämmelser fyller i allt väsentligt samma funktion som och tillgodoser därmed direktivets krav i artikel 6.2 och 5.4–5.6. Några särskilda bestämmelser behöver därför inte införas i dessa delar.4

Vid affärsförhållanden med en gränsöverskridande dimension kan leverantörer välja mellan att lämna sina klagomål antingen till tillsynsmyndigheten i den egna medlemsstaten, eller till tillsynsmyndigheten i köparens medlemsstat. Leverantörer kan t.ex. av språkliga skäl anse det vara lättare att lämna in ett klagomål till tillsynsmyndigheten i den egna medlemsstaten. Vad gäller tillsynen av att bestämmelserna genomförs kan det dock vara mer effektivt att lämna in ett klagomål hos tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där köparen är etablerad.5 _{I tillsynsmyndighetens uppdrag kommer}

således att ingå ärenden med gränsöverskridande dimensioner. Enligt artikel 8 ska tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna samarbeta med varandra och med kommissionen samt bistå varandra i utredningar som har en gränsöverskridande dimension. Vikten av 4 _{Jfr övervägandena i prop. 2017/18:205 s. 73 f.}

Ingripanden och sanktioner Ds 2019:19

informationssamarbete mellan myndigheter är stor inte minst för undvikandet av dubbla förfaranden. Samarbetet syftar även till att säkerställa att medlemsstaterna har ett gemensamt synsätt när det gäller tillämpningen av UTP-direktivet.6 _{Enligt artikel 10.1 ska de}

nationella tillsynsmyndigheterna offentliggöra en årlig rapport om sin verksamhet. I artikel 10.2 stadgas att tillsynsmyndigheterna senast den 15 mars varje år ska sända en årlig rapport till kommissionen om otillbörliga handelsmetoder i jordbruks- och livsmedelskedjan. Vidare ska medlemsstaternas tillsynsmyndigheter träffas minst en gång per år för att bl.a. utbyta bästa praxis. Kommissionen ska anordna dessa möten. Kommissionen ska även inrätta en webbplats för informationsutbyte samt en offentlig webbplats med information om de nationella tillsynsmyndigheterna och om de nationella bestämmelser som genomför UTP-direktivet.7

Det är utredarens bedömning att de samarbets- och rapporteringsuppgifter som UTP-direktivet föreskriver bör regleras i förordning.8 _{Se utredarens närmare överväganden härom i avsnitt}

10.12.

Den tillsynsmyndighet som klagomålet lämnas in till ska enligt artikel 5.1 vara behörig att verkställa de förbud som fastställs i artikel 3. Kommissionen har uttalat att artikel 5.1 i UTP-direktivet ger medlemsstaterna en ”territoriell kompetens” i den meningen att direktivets tillämpningsområde omfattar även utländska köpare och leverantörer. Vad detta innebär i praktiken står dock inte helt klart. Flera medlemsstater har till kommissionen pekat på praktiska tillämpningsfrågor i ärenden med gränsöverskridande dimensioner. Som exempel kan nämnas frågor om tillämplig lag, verkställighet av sanktionsavgifter i ett annat land och lis pendens. Med lis pendens avses den processrättsliga princip som innebär att om saken redan är under prövning föreligger hinder att ta upp saken till ny prövning.9

Om en otillbörlig handelsmetod redan är under prövning i en medlemsstat kan samma sak således inte tas upp till prövning i en annan medlemsstat. De facto hanteras dessa frågor inte av UTP- direktivet, utan överlämnas till rättstillämpningen, dvs. till nationell lagstiftning och praxis samt eventuella bilaterala överenskommelser. I sammanhanget har kommissionen hänvisat till UTP-direktivets 6 _{Se skäl 36 till UTP-direktivet.}

7 _{Artikel 8.2–3 och skäl 37–38 till UTP-direktivet.} 8 _{Jfr övervägandena i prop. 2017/18:205 s. 59 ff.} 9 _{Jfr t.ex. 39 § förvaltningslagen (2017:900).}

Ds 2019:19 Ingripanden och sanktioner

artikel 8 om samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna och den grundläggande bestämmelsen i artikel 4.3 i Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om lojalt samarbete. Exempelvis är tillsynsmyndigheterna beroende av ett ömsesidigt samarbete för att kunna utföra undersökningar i ett annat medlemsland.10

10 _{Kommissionens expertmöte den 27 juni 2019 angående implementeringen av UTP-direktivet.}

Ingripanden och sanktioner Ds 2019:19