Förbud mot att underlåta att skriftligen bekräfta

avtalsvillkor

Förslag: Det ska införas ett förbud mot att köparen underlåter

att tillmötesgå leverantörens begäran att skriftligen bekräfta villkoren i ett avtal om jordbruks- och livsmedelsprodukter.

Detta ska inte gälla om avtalet avser produkter som levereras från en medlem av en producentorganisation, inklusive ett kooperativ, till den producentorganisation som leverantören tillhör, om producentorganisationens stadgar eller de regler och beslut som fastställs i eller följer av dessa stadgar innehåller bestämmelser med liknande effekt på villkoren i avtalet.

8.5.1 UTP-direktivets krav och lagstiftningsbehovet

Artikel 3.1 första stycket f innehåller bestämmelser om skriftlighetskrav. Enligt artikeln är det en otillbörlig handelsmetod om köparen vägrar att skriftligen bekräfta villkoren i ett leveransavtal mellan köparen och leverantören vilka leverantören har begärt att få skriftligen bekräftade. Artikeln stadgar vidare en möjlighet till undantag avseende medlemmar i kooperativ eller producentorganisationer, exempelvis mjölk- och spannmålsbönder. Bestämmelsen är tvingande och saknar motsvarighet i svensk rätt. Det krävs därför lagstiftning.

Otillbörliga handelsmetoder som ska vara förbjudna Ds 2019:19

8.5.2 Svensk avtalsrätt

Huvudregeln i svensk avtalsrätt är fri form, dvs. att det är upp till avtalsparterna att avgöra i vilken form eller ordning ett avtal ingås eller ändras.

Ett problem som har framkommit under samrådsmötena är att det inom vissa sektorer i jordbruks- och livsmedelskedjan, exempelvis i potatisbranschen, sällan finns skriftliga avtal.

I skälen till direktivet anges följande. Även om det inte bör vara obligatoriskt att använda skriftliga avtal kan användningen av skriftliga avtal inom jordbruks- och livsmedelskedjan bidra till att vissa otillbörliga handelsmetoder kan undvikas. I syfte att skydda leverantörer från sådana otillbörliga metoder bör därför leverantörer eller deras sammanslutningar ha rätt att begära en skriftlig bekräftelse av ett leveransavtals villkor, när de villkoren redan har överenskommits. I sådana fall bör en köpares vägran att skriftligen bekräfta villkoren i leveransavtalet anses vara en otillbörlig handelsmetod och bör vara förbjuden.17

Det är utredarens uppfattning att en begäran om skriftlig bekräftelse kan göras när som helst i en avtalsrelation. Således förutsätter inte en begäran att skriftlighet har varit en del av parternas ursprungliga avtalsrelation. Vad som ska anses vara ett avtal får avgöras genom en prövning i det enskilda fallet. Tillsynsmyndigheten får utgå från det civilrättsliga avtalsbegreppet i nationell rätt.18 _{Svensk avtalsrätt bygger som inledningsvis}

konstaterat på gemensam partsvilja, vilket får genomslag i detta avseende. Självklart kan inte alla avtalsvillkor komma till uttryck i skrift, eftersom mycket handlar om avtalstolkning och utfyllnad. Åtminstone måste dock de villkor som leverantören begär bekräftas.

8.5.3 Överväganden om ett absolut skriftlighetskrav

En fråga som har aktualiserats i utredningens samråd är om leverantörerna kommer att vilja eller våga begära att köparen skriftligen bekräftar villkoren i parternas avtal. Många i branschen tvivlar på detta. Mot denna bakgrund bör frågan om ett absolut skriftlighetskrav lyftas.

17 _{Skäl 23 till UTP-direktivet.}

Ds 2019:19 Otillbörliga handelsmetoder som ska vara förbjudna

Vid en internationell utblick kan konstateras att medlemsstaterna hanterar, och förväntas hantera, skriftlighetskravet olika. Finland och Norge har infört respektive föreslagit att införa ett skriftlighetskrav på området (se avsnitt 3.3). Detta överensstämmer även med den befintliga regleringen i ett antal andra medlemsstater, i något fall med undantag för små avtal eller mindre köpare.19 _Finland

tillämpar även en bestämmelse där leverantören, skriftligen, kan avsäga sig rätten till ett skriftligt avtal.20 _{I de finska förarbetena}

argumenterades för att skriftliga avtal kan ses som ett skydd för den svagare avtalsparten. Avsaknaden av skriftliga avtal kan exempelvis göra det lättare för köparen att ensidigt ändra avtalsvillkoren och svårare för leverantören att bevisa att dennes rätt har blivit kränkt.21

Det som talar emot ett absolut skriftlighetskrav är enligt utredaren framförallt de administrativa konsekvenserna för näringslivet med hänsyn till att ett sådant krav skulle komma att omfatta en stor mängd avtalsrelationer. Även t.ex. butikernas egna inköp från mindre lokala leverantörer skulle behöva skriftliga avtal. Genom att ett sådant krav avviker från vad som är brukligt i Sverige kan de administrativa kostnaderna bli särskilt stora.

Redan enligt utredarens uppdrag ska genomförandet inte gå längre än direktivet kräver om det inte kan motiveras med tydliga fördelar för företagandet, såsom minskad administrativ börda eller bättre förutsättningar att öka produktionen.

Vidare kan det enligt utredaren inte uteslutas att ett mer generellt krav på skriftliga avtal eller bekräftelser skulle få negativa konsekvenser även för leverantörerna, genom att dessa i avtalstolkningen får svårare att stödja sig på annat än det som explicit står skrivet i avtalet, vilket inte sällan köparen har formulerat.

Ett absolut skriftlighetskrav skulle även, enligt vad utredningen har inhämtat från kommissionen, medföra en risk för komplikationer när det ska tillämpas samtidigt eller tillsammans med det EU-rättsliga regelverket för den gemensamma jordbrukspolitiken, det s.k. marknadsordningsregelverket. Krav skulle i så fall nämligen, i handeln med primärproducenter, inflyta på ett visst innehåll i avtalen, vilket då också måste regleras. Tjänstemän vid kommissionen har allmänt sett avrått från att införa ett absolut 19 _{Däribland länder som exempelvis Storbritannien, Irland, Spanien, Tjeckien och Frankrike.} 20 _{Finska livsmedelsmarknadslagen (1121/2018) 3 § andra stycket.}

Otillbörliga handelsmetoder som ska vara förbjudna Ds 2019:19

skriftlighetskrav, efter att själva ha övervägt frågan inom den tidigare lagstiftningsprocessen.

Även om skäl talar för att Sverige inte ska ha ett svagare skriftlighetskrav än vissa länder i vår omvärld bör det enligt utredaren inte införas ett generellt krav på skriftliga bekräftelser, när leverantören inte har begärt det. Även Finland, som i princip har infört ett sådant krav, har försett det med betydande undantag för mindre företag och det är dessutom möjligt för leverantören att helt enkelt tacka nej till sådana skriftliga bekräftelser.

Förbudet mot att underlåta att skriftligen bekräfta avtalsvillkor ska därför genomföras i enlighet med direktivets krav, vilket innebär att det bara gäller på leverantörens begäran.

8.5.4 Det ska införas ett undantag för kooperativ m.fl.

Direktivet föreskriver en möjlighet till undantag från skriftlighetskravet för producentorganisationer m.fl. Frågan är om Sverige bör utnyttja denna möjlighet till undantag.

Utredarens principiella utgångspunkt är att alla köpare i jordbruks- och livsmedelskedjan, oavsett storlek, bör följa de rimliga krav som ställs i den nya lagen. Det finns dock anledning att anta att undantaget kommer att införas nationellt hos andra viktiga handelspartners, framförallt Danmark. Vidare bör Sverige tillhöra de länder som undantaget införts för, eftersom Sverige har en omfattande kooperativ struktur inom lantbruket.

Sammanfattningsvis anser utredaren att det inte finns några skäl som talar mot att genomföra direktivets undantag i denna del, särskilt som undantaget ställer krav på att villkoren ska framgå i annan liknande ordning.

För att någon särbehandling inte ska uppstå torde leverantörerna i egenskap av medlemmar kunna hänvisa till exempelvis de grundläggande föreningsrättsliga krav på likabehandling som ställs i annan lagstiftning.

Ds 2019:19 Otillbörliga handelsmetoder som ska vara förbjudna