Förbudet att behandla barn under 8 år

Förbud mot användning av psykoterapi

De begränsningar som finns för den som inte tillhör hälso- och sjuk-vårdspersonal att använda vissa metoder avser allmän bedövning, lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel, radiologiska metoder och hypnos. Skälen för att införa dessa begränsningar har varit att man ansett att de i en osakkunnigs hand innefattar särskilt påtagliga risker.¹¹

Alternativmedicinkommittén föreslog att hypnos skulle vara tillåtet för envar att använda.¹² Denna uppfattning delades dock inte av 1994 års behörighetskommitté som bl.a. pekade på att det inte framförts något önskemål från utövarna av alternativ medicin att få använda hypnos. ¹³

Psykoterapi innebär behandling av psykiska problem med logiska metoder. Det finns många olika inriktningar inom psyko-terapin och det finns olika modeller för förklaring och behandling av psykiska besvär. Behandlingen kan inom vissa inriktningar bedrivas även i grupp men också för familj eller par. Behandlingen består av regelbundna samtal men kan också innehålla att utföra vissa upp-gifter.

Under vårt arbete har det inte framkommit att behandling med psykoterapi innebär särskilt påtagliga risker, när den utförs av någon som inte är hälso- och sjukvårdspersonal. Att ange vilka metoder som ska vara förbjudna är också svårt eftersom dessa i huvudsak ut-görs av samtal. Vi anser därför inte att psykoterapi bör förbehållas hälso- och sjukvårdspersonal. Det förbud mot användning av skyd-dade yrkestitlar vid marknadsföring av verksamhet på ett sådant sätt att det oriktigt ger sken av att verksamheten utövas av någon som har legitimation kan ge ett visst skydd för den som söker vård för psykiska problem och önskar psykoterapi (se avsnitt 18.8).

18.5.5 Förbudet att behandla barn under 8 år

Vid hearings och i skrivelser har företrädare för alternativa behand-lingsformer framhållit att dessa bör få användas för att behandla barn under åtta år och för att lindra besvär i samband med graviditet. I detta avsnitt tar vi upp frågan om behandling av barn med sådana metoder och i följande avsnitt huruvida det finns skäl att tillåta

be-11 Prop. 1960:141 s. 157.

12 SOU 1989:60 s. 74–75.

13 SOU 1996:138 s. 417 f.

Överväganden och förslag SOU 2010:65

ränsen måste bibehållas.¹⁵

handling av sjukliga tillstånd i samband med havandeskap och för-lossning.

Nu gällande regler

Den åldersgräns som idag finns för behandling med alternativa be-handlingsformer utanför hälso- och sjukvården har varit föremål för överväganden flera gånger tidigare.

Barnen åtnjöt inte något särskilt skydd i 1915 års lag om behörig-het att utöva läkekonsten. Ett förbud för icke hälso- och sjukvårds-personal att behandla barn infördes först i samband med kvack-salverilagen 1960. I propositionen som föregick kvackkvack-salverilagen uttalades att de risker som kvacksalveriet för med sig, då vuxna be-handlas, framträder med än större tydlighet när det gäller behandling av barn. Medan den vuxne har möjlighet att avbryta behandlingen, om han finner att hans tillstånd försämras eller att behandlingen är resultatlös, är barnen utlämnade till föräldrarnas och kvacksalvarens bedömning av behandlingens effekt. Risken för skada vid behandling av barn är påtaglig och ökar ytterligare genom att barn, åtminstone i de lägsta åldrarna, är ömtåligare än vuxna. Åldersgränsen åtta år valdes med tanke på att barnet, när det börjar skolan, kommer under regelbunden läkarundersökning och kontroll, vilket bör kunna leda till att olämplig kvacksalveribehandling av barnet uppdagas. Vid denna ålder ansågs barn också ha nått en ålder då de själv kan redogöra för symptom och för effekten av kvacksalvarens behandling, varför de mest överhängande riskerna för skador av behandlingen borde kunna elimineras.¹⁴ 1994 års behörighetskommitté föreslog en höjd åldersgräns till 15 år men det förslaget genomfördes inte. Under remissbehandlingen framfördes förslag om en gräns vid 8, 15 respektive 18 år men också önskemål om ett totalt slopande av åldersgränsen. Regeringen anförde att omsorgen om patienternas säkerhet måste anses väga särskilt tungt när det gäller barn och behandlingen av dem måste omgärdas med särskilda restriktioner.

De generella reglerna ger även barnen ett visst skydd men de har också ett grundskydd genom föräldrabalken. Regeringen ansåg att omsorgen om barnets bästa talade för att åttaårsg

14 Prop. 1970:141 s. 153.

SOU 2010:65 Överväganden och förslag

Konventionen om barnets rättigheter

Konventionen om barnets rättigheter antogs av FN:s generalför-samling den 20 november 1989 och Sverige ratificerade den efter ett beslut i riksdagen i juni 1990. Barnkonventionen innehåller olika slag av rättigheter, dels medborgerliga och politiska, dels ekono-miska, sociala och kulturella rättigheter. Den är inriktad på individen och handlar om barnets rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda.

Vart femte år rapporterar Sverige till FN:s kommitté för barnets rättigheter om de insatser som regeringen och statliga myndigheter har genomfört. I september 2007 lämnade Sverige sin fjärde rapport för åren 2002-2007.

Den 12 juni 2009 redovisade kommittén sina skriftliga, samman-fattande slutsatser från granskningen av regeringens och Sveriges insatser för att förverkliga konventionen om barnets rättigheter. I yttrandet noterar kommittén att komplementär och alternativ medicin (CAM) är ett erkänt medicinskt område, både inom Europa och globalt. Av den anledningen är kommittén bekymrad över att Sverige förbjuder användningen av CAM för undersökning, behandling och vård av barn under åtta år samt för gravida kvinnor och kvinnor under förlossningen. Kommittén känner oro för att ett sådant för-bud åsidosätter rättigheten hos alla individer i konventionsstaten, inklusive barn, att välja behandlingsmetod samt att det kan beröva dem deras rätt till högsta möjliga hälsostandard.

Regleringen i andra länder

Enligt en sammanställning över den rättsliga regleringen i de euro-peiska länderna är det i ett stort antal länder inte tillåtet för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att ge vård och behandling (19 län-der i Mellan- och Sydeuropa). I övriga länlän-der är det tillåtet för envar att ge vård och behandling med vissa restriktioner, när det gäller vilka tillstånd som får behandlas och vilka behandlingsformer som får användas (10 länder i norra Europa).¹⁶ Dessa begränsningar berör både vuxna och barn, oavsett ålder.

I Norge finns inget förbud mot behandling av barn med alter-nativa behandlingsformer. I Danmark finns en straffbestämmelse för

16 How are European patients safeguarded when using complementary and alternative medicine (CAM)? Jurisdiction, supervision and reimbursement status in the EEA area (EU and EFTA) and Switzerland; Dr G Ersdal, CAM-CANCER Consortium.

Överväganden och förslag SOU 2010:65

den som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och vid behand-ling av sjuka utsätter någon för fara. En straffskärpning inträder om patienten är underårig.

Våra överväganden

Åldersgränsen på 8 år har funnits under lång tid. Trots att människor ska ha rätt att välja vilken vård och behandling de vill ha, har man från statens sida ansett att det finns ett behov av skydd vid vissa sjuk-domar, tillstånd och behandlingsformer. När det gäller förbudet mot behandling av barn tar det över föräldraansvaret så länge barnet är under 8 år. FN:s barnrättskommittés uttalande att man känner oro för att ett sådant förbud åsidosätter rättigheten hos alla individer i konventionsstaten, inklusive barn, att välja behandlingsmetod bör enligt vår mening ses i ljuset av förbudets syfte och möjligheterna för barn under 8 år att i praktiken själv välja behandlingsmetod. Om alternativa terapiformer används inom ramen för hälso- och sjuk-vården, s.k. integrativ vård, gäller patientsäkerhetslagen och då finns det inga särskilda regler för behandling av barn.

Vi anser inte att det, mot bakgrund av vad som framkommit under utredningens arbete, finns skäl för att föreslå någon föränd-ring av reglerna för vård och behandling av barn utanför hälso- och sjukvården. Den omständigheten att vi är ett av få länder som har en åldersgräns för vård och behandling som utförs av den som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen måste ställas i relation till att sådan behandling inte alls är tillåten i många länder i Europa. Bestäm-melsen gäller för många olika behandlingsformer och skälen till att förbjuda vård och behandling av barn under 8 år väger inte lika tungt för alla. De skäl som anfördes för att införa åldersgränsen framstår som väl underbyggda, men med hänsyn till de synpunkter som fram-förts och variationen av behandlingsformer kan det finnas skäl att överväga möjligheterna att förändra bestämmelsen.

Om man i enlighet med vårt förslag nedan gör en mer ingående översyn av regleringen bör frågan om vård och behandling av barn under 8 år ingå i det uppdraget.

SOU 2010:65 Överväganden och förslag