Nuvarande förhållanden .1 Allmänt om tandhygienister 1

nationella förhållanden i avsnitt 20.5. Våra överväganden och för-slag återfinns i avsnitt 20.6.

20.2 Nuvarande förhållanden 20.2.1 Allmänt om tandhygienister¹

Det finns totalt 4 804 legitimerade tandhygienister under 65 år i Sverige. Av dessa är ca 98 % kvinnor. Under 2009 legitimerades 213 tandhygienister. Ett fåtal legitimeras varje år på basis av utbild-ning från andra länder.

Tillgången på tandvårdspersonal varierar över landet liksom för-delningen mellan sysselsatta i privat respektive offentlig verksam-het. Högst täthet av tandhygienister finns i Gävleborgs och Värmlands län, med drygt 65 tandhygienister per 100 000 inne-vånare. Kronobergs och Kalmar län har den lägsta tätheten.

Igenomsnitt i landet finns drygt 35 tandhygienister per 100 000 innevånare. Av dessa arbetar ca 60 % inom offentlig tandvård och ca 40 % inom privat tandvård.

SOU 2010:65 Tandhygienisternas utbildning

Figur 18. Antal sysselsatta tandhygienister i offentlig samt privat tandvård per län samt riket, november 2007

Källa: Socialstyrelsen/NPS databas

20.2.2 Tandhygienist är ett legitimationsyrke

Tandhygienistyrket blev legitimationsyrke 1991. Beslutet motive-rades bland annat med att arbetsuppgifterna ansågs kräva kvalifice-rat kunnande, stor skicklighet och noggrannhet, att arbetet i hög grad var självständigt samt att det var väsentligt att patienterna kunde bedöma vilken utbildning och bakgrund en tandhygienist hade. Utbildningen inom den kommunala högskolan ansågs kunna ligga till grund för legitimation.

Tandhygienisternas utbildning SOU 2010:65

För att få legitimation som tandhygienist krävs tandhygienist-examen bestående av 120 högskolepoäng (80 poäng före 2007), det vill säga två års högskolestudier som leder till yrkesexamen.² En tandhygienist som har sina yrkeskvalifikationer erkända från annan medlemsstat i EU/EES eller utbildning från tredje land kan efter ansökan hos Socialstyrelsen få svensk legitimation.³

Tandhygienisten har ett personligt ansvar för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter. Det offentligrättsliga ansvaret regleras i 6 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). Tandhygienisten ska utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och ge patienten sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård.

Den tandhygienist som bedriver egen verksamhet har även ansvar som vårdgivare/verksamhetschef.⁴

20.2.3 Tandhygienister arbetar med att främja munhälsa och förebygga tandsjukdomar

En tandhygienist arbetar med åtgärder för att främja munhälsa och förebygga tandsjukdomar. Arbetet är självständigt och tandhygie-nisten ingår ofta i team med annan hälso- och sjukvårdspersonal. I arbetsuppgifterna som tandhygienist ingår undersökningar av mun-status, diagnostik, behandling av karies och tandlossningssjuk-domar. Tandhygienisten analyserar, utreder och dokumenterar också behov av munhälsovårdande insatser och utvärderar insatta åtgärder. Exempel på utredningar är kostutredningar och analyser av saliv. Tandhygienister arbetar inom folktandvården, specialist-tandvården och sjukhusspecialist-tandvården eller vid privata mottagningar, som anställda eller som egna företagare. Tandhygienister kan även arbeta med utbildning och forskning.

20.2.4 Tandhygienistutbildningen

Tandhygienistyrket sägs ha sitt ursprung i USA där en kurs för dental nurses startade redan 1910. The American Dental Hygienists Association (ADHA) etablerades 1923. I Sverige dröjde det till

2 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659) och bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100).

3 4 kap. 11 § patientsäkerhetslagen och 7 respektive 8 kap. förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

4 3 kap. 1 § patientsäkerhetslagen och Socialstyrelsens föreskrifter (2005:12) om

lednings-SOU 2010:65 Tandhygienisternas utbildning

1968 innan en ettårig försöksutbildning startade i Malmö och Örebro. Denna utbildning erbjöds till tandsköterskor som påbygg-nadsutbildning. Från 1988 utökades utbildningen till två år.

Tandhygienistutbildning finns i dag vid åtta lärosäten i landet, Göteborgs universitet, Högskolan Dalarna, Högskolan Kristianstad, Högskolan i Jönköping, Karlstads universitet, Karolinska Insti-tutet, Malmö högskola och Umeå universitet. Utbildningens huvudämne benämns oftast ”oral hälsa”, ett ämne med betoning på förebyggande och hälsofrämjande munhälsoarbete. Tandhygienist-examen är en yrkesTandhygienist-examen och omfattar 120 högskolepoäng (80 poäng före 2007). En yrkesexamen kan endast utfärdas av högskola som har särskilt tillstånd av Högskoleverket. En yrkesexamen är kopplad till ett specifikt yrke, vilket innebär att lärosätet inte har samma frihet att utforma utbildningen som för generella examina.

Tandhygienistyrket är det enda av de 21 reglerade yrkena inom hälso- och sjukvården som inte har minst en treårig utbildning.

20.2.5 Tvåårig utbildning med möjlighet till förlängning med ett år

Av dem som studerar till tandhygienist i dag väljer omkring 58 % av studenterna att gå ett tredje år. Vid högskolan i Kristianstad och Göteborg läser 90–95 % av studenterna tre år och vid Malmö hög-skola läser ca 19 % av studenterna tre år. Vid övriga högskolor läser omkring hälften av studenterna tre år.⁵ Utbildningen har för-hållandevis god examensfrekvens, 76 %, och det finns 19 dispu-terade tandhygienister i september 2010.⁶ För att disputera krävs förutom tandhygienistexamen ytterligare 360 högskolepoäng eller 6 års studier.

Lärosätena i Göteborg, Kristianstad och Karlstad ger samman-hållna program på 180 högskolepoäng vilket leder till kandidatexa-men. Den som så önskar kan dock avlägga tandhygienistexamen efter 120 högskolepoäng. Övriga fem lärosäten erbjuder förutom grundprogrammet en påbyggnadsutbildning på 60 högskolepoäng.

Vid Göteborgs universitet innebär det treåriga tandhygienist-programmet att studenten får utökad utbildning inom områdena barn- och ungdomstandvård, tandvård för grupper med allmäntill-stånd/-sjukdomar som påverkar munhälsan och fördjupning av

5 Enligt uppgifter från lärosätena.

6 Uppgifter från Högskoleverket.

Tandhygienisternas utbildning SOU 2010:65

återkopplingen mellan klinisk praktik och teoretisk forsknings-baserad kunskap. Vid Karlstads universitet får studenterna utökad utbildning inom områdena barn- ungdomstandvård och tobakspre-vention. I examensarbetet, omfattande 15 högskolepoäng får stu-denterna kunskaper inom huvudområdet oral hälsa och fördjupade studier i ett vetenskapligt arbetssätt. I programmet ingår även utbildning i ledarskap och organisation. Det treåriga programmet vid Högskolan i Kristianstad ger studenten fördjupning av åter-koppling mellan klinisk praktik och teoretisk forskningsbaserad kunskap, barn-, ungdoms-, vuxen- och äldretandvård, tandvårdens organisation samt samarbete i tandvårdsteam. Utöver detta ger utbildningen kunskaper i organisation och ledarskap, samhälls-odontologi, folkhälsovetenskap och tobaksprevention respektive tobaksavvänjning. Examensarbetena vid den treåriga utbildningen blir vid alla tre lärosäten, mer omfattande än på den tvååriga.

De ettåriga påbyggnadsutbildningar som erbjuds vid övriga lärosäten innehåller sammanfattningsvis olika fördjupningskurser, bland annat i oral hälsa, patienter med särskilda behov, barn- och ungdomsvård, äldrevård, folkhälsovetenskap, och vetenskaplig metodik. Vid högskolan i Jönköping erbjuds även kurser i sam-hälls-/beteendevetenskapliga ämnen och medicinska ämnen. Vid Karolinska institutet ges tillfällen till samverkan med andra profes-sioner under den ettåriga påbyggnadsutbildningen.

20.2.6 Kort om 1993 års högskolereform och Bolognaprocessen

Huvuddragen i reformstrategin för 1993 års högskolereform var att universitet och högskolor skulle ges större frihet att själva besluta om studieorganisation, utbildningsutbud och antagning av studen-ter. Reformstrategin motiverades med att den ökade friheten skulle medföra ett ökat ansvar för verksamhetens resultat och kvalitet, vilket också skulle ställa skärpta krav på uppföljning och utvärde-ring. Målen för den grundläggande högskoleutbildningen i 1993 års högskolelag utökades med att den ska ge studenterna förmåga att självständigt lösa problem och förmåga att följa kunskapsutveck-lingen samt utveckla studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig grund. I och med reformen förlängdes många hög-skoleutbildningar till att bli treåriga men tandhygienistutbildningen förblev tvåårig.

SOU 2010:65 Tandhygienisternas utbildning

Sverige deltar sedan 1999 i Bolognaprocessen vars syfte är att utveckla det europeiska samarbetet inom högre utbildning, framför allt för att främja studenternas rörlighet mellan de europeiska utbildningssystemen och på arbetsmarknaden. Bolognaprocessen innebär att strukturer skapas för den högre utbildningen i form av tre cykler eller nivåer, där varje nivå ska förutsätta och bygga på studier på tidigare nivå. Syftet med detta är att åstadkomma utbild-ningsstrukturer i de europeiska länderna som blir tydliga och jäm-förbara och att därmed skapa förutsättningar för såväl mobilitet som internationellt samarbete och kontakter i andra former.

Utbildning på respektive nivå ska ha en dubbel funktion, nämligen att förbereda studenten för arbetsmarknaden och för fortsatt utbildning.

Regeringen har i förarbetena till ändringar i högskolelagen (1992:1434) bl.a. uttalat att en sådan struktur gör den högre utbild-ningen i Sverige mer jämförbar och tydlig, både internationellt och nationellt.⁷ Den bör också bidra till att undervärdering i andra länder av vissa svenska högskoleexamina kan undvikas. Därmed ges förutsättningar för att underlätta rörlighet och för att öka student-ernas anställningsbarhet både internationellt och nationellt. I pro-positionen uttalades vidare att det var regeringens uppfattning att en ökad internationell rörlighet bland studenter och lärare främjar kvaliteten i den högre utbildningen.

20.2.7 Arbetsmarknad

Tandhygienistyrket har genomgått stora förändringar sedan det etablerades på 1960-talet. Det är främst inom barn- och ungdoms-tandvården som en breddning av arbetsuppgifterna skett. Med ett stigande antal äldre kan en liknande utveckling förväntas inom äld-retandvården.

Socialstyrelsen visar i sin Årsrapport NPS 2010 att under perio-den 1995–2007 ökade antalet tandhygienister med 61 personer per 100 000 innevånare, medan antalet tandläkare minskade med 6 per-soner per 100 000 innevånare. Den sammanlagda bedömningen var att efterfrågan är större än tillgången på tandläkare i delar av landet, medan de sammanvägda rekryteringsmöjligheterna är bättre på andra håll. När det gäller tandhygienister råder balans på arbets-marknaden, men rekryteringsmöjligheterna varierar över landet.

7 Prop. 2004/05:162 Ny värld – ny högskola.

Tandhygienisternas utbildning SOU 2010:65

Tillgången kan förväntas öka de kommande 15 åren. Yrket har en låg medelålder och jämförelsevis få tandhygienister förväntas pen-sioneras under denna period. Huruvida den framtida ökningen motsvaras av en ökande efterfrågan är osäkert. Bland annat beror det på hur arbetsuppgifterna i framtiden fördelas mellan tandhygi-enisterna och annan tandvårdspersonal. I Socialstyrelsens års-rapport NPS 2009 framgår att tillgången på tandhygienister för-väntas öka med 47 procent eller till 4 700 tandhygienister år 2023.

För tandläkare visar prognosen att tillgången kan förväntas sjunka till 5 400 tandläkare år 2023. Med ett tillskott av tandläkare ut-bildade utomlands kan minskningen bli mindre. Arbetsmarknadens utveckling i Sverige och andra länder kan påverka den framtida migrationen.

Bedömningen av behov och efterfrågan styrs av en mängd fakto-rer. En viktig faktor är tandvårdsstödets utformning. I delbetän-kandet ”Stöd till hälsofrämjande åtgärder”, SOU 2006:27 föreslås att tandhygienister ska få en väsentligt större roll än i dagens tandvård.

Utvecklingen bedöms gå mot att patienter med god tandhälsa i ökad utsträckning sköts av tandhygienister, vid behov i samverkan med tandläkare. Den goda tandhälsan hos allt fler barn och ung-domar innebär att mera av barntandvården skulle kunna utföras av tandhygienister. En ökande andel äldre, ofta med nedsatt allmän-tillstånd, med egna tänder och/eller avancerade bettrekonstruktio-ner talar också för ett ökat behov av tandhygienister. Ett kraftigt sjunkande antal yrkesverksamma tandläkare och ett ökande antal tandhygienister kommer att kräva nya organisatoriska lösningar och samarbetsformer. En kostnadseffektiv blandning och ett nytt-jande av tillgängliga kompetenser kommer att krävas. Teamvård, dvs. samarbete mellan tandläkare, tandhygienister och tand-sköterskor, som nu varit ett begrepp i ett antal decennier, behöver vidareutvecklas ytterligare.

20.2.8 Ny yrkeshögskoleutbildning till tandsköterska

En ny nationell kursplan för yrkeshögskoleutbildning till tandskö-terska trädde i kraft den 28 december 2009. Utbildningen som omfattar 300 yrkeshögskolepoäng, dvs. 1,5 år, syftar till att utveckla de kunskaper och färdigheter som krävs för att arbeta som tandsköterska i vårdteam på tandvårdsklinik. Utbildningen ska ge kunskaper i tandvårdsklinikens administration, hygien-, miljö- och

SOU 2010:65 Tandhygienisternas utbildning

kvalitetsarbete. Utbildningen ska också ge kunskaper om förebyg-gande och behandlande tandvård samt stimulera till fortsatt lärande.⁸ Den första nationella kursplanen för tandsköterskeutbild-ningen trädde ikraft den 1 januari 2008.⁹

20.3 Tandvården i förändring – vad har uttalats i