Socialstyrelsens rapport 2006 ”Tandläkarnas specialistutbildning – en översyn”

ett utbildningsmässigt samband med läkarutbildningen och de övriga odontologiska utbildningarna (tandhygienist- och tandtek-nikerutbildningarna) för att förbereda studenterna för att arbeta i tandvårdsteam. I en uppföljning 2009 redovisar Högskoleverket hur lärosätena anpassat sina utbildningar efter rekommendatio-nerna.¹²

19.3 Socialstyrelsens rapport 2006 ”Tandläkarnas specialistutbildning – en översyn”

Vi ska enligt direktiven ha Socialstyrelsens rapport från 2006 som utgångspunkt. Därför redogör vi nedan för innehållet i denna.

Utgångspunkten för Socialstyrelsens översyn av tandläkarnas spe-cialistutbildning var ett patient- och befolkningsperspektiv. Social-styrelsen framhöll att efterfrågan på specialisttandvård styrs av en mängd faktorer som till exempel tandhälsoutveckling, metod-utveckling, tandvårdsstödets utformning, patienternas behov och efterfrågan, tillgången på specialister och allmäntandläkarnas kom-petens. Myndigheten konstaterade att den ökande andelen äldre, ofta med allvarliga sjukdomar och komplicerade tandvårdsbehov, liksom eftersatta vårdbehov hos grupper av invandrare, innebär ett ökat behov av specialister. Vidare konstaterades att specialister kommer att utgöra en växande andel av tandläkarkåren, samtidigt som det totala antalet tandläkare förväntas minska. Det minskande antalet tandläkare kommer att ställa krav på prioriteringar på samma sätt som inom övrig hälso- och sjukvård.

Nedan redovisas kortfattat Socialstyrelsens förslag i punktform samt myndighetens motivering.

• Socialstyrelsen bemyndigas att bestämma om specialiteters inrättande, benämning och utbildningstid.

• En rådgivande partssammansatt grupp (nationella rådet för tandläkarnas specialistutbildning) inrättas. Det nationella rådet får en betydelsefull roll vid Socialstyrelsens beslut om de odontologiska specialiteternas antal och benämningar m.m.

• Staten anslår årligen medel till det nationella rådet. Rådet ska bl.a. svara för utformandet av en för alla specialiteter gemensam kunskapsbas. Den föreslås omfatta vetenskapsteori,

forsk-12 Högskoleverkets rapport 2010:6R.

SOU 2010:65 Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring

ningsmetodik, statistik, hälsoekonomi, samhällsodontologi, epi-demiologi, medicinsk juridik och etik, pedagogik och ledarskap.

Skälet som Socialstyrelsen gav för att myndighetens roll behöver öka och förtydligas var att kritik mot myndighetens otydliga roll i specialisttandvården hade framförts från främst tandläkarhåll. Soci-alstyrelsen föreslog därför att SociSoci-alstyrelsens rådgivande arbets-grupp för tandläkares specialiseringstjänstgöring (SRATS) skulle avvecklas och ersättas med en rådgivande partssammansatt grupp, det nationella rådet för tandläkarnas specialistutbildning. SRATS var ett informellt råd som bistod Socialstyrelsen med synpunkter i ärenden om godkännande av kliniker för specialiseringstjänst-göring. Ledamöterna i SRATS var representanter från dåvarande Landstingsförbundet, Sveriges tandläkarförbund, Sveriges tand-hygienisters förening och högskolorna. Socialstyrelsen föreslog att i det nya nationella rådet skulle företrädare från Socialstyrelsen, universiteten, Sveriges Tandläkarförbund och Landstingsförbundet ingå. Socialstyrelsen skulle i samråd med gruppen besluta om de odontologiska specialiteternas antal och benämningar, utarbeta utbildningsplaner, fastställa målbeskrivningar, stödja huvudmän-nens kvalitetsarbete genom att främja utbildningen av handledare samt fastställa kriterier för att bedöma enskilda tandläkares kom-petens i förhållande till den fastställda målbeskrivningen. Vidare angavs att Socialstyrelsen, för att säkerställa kvaliteten, i samråd med det nationella rådet själv skulle genomföra inspektioner av de verksamheter som utbildar specialister eller uppdra åt annan att på Socialstyrelsens uppdrag genomföra inspektioner. Huvudmannen föreslogs bära kostnaden för inspektionerna. Socialstyrelsen före-slog att staten skulle ta ett ökat ekonomiskt ansvar för specialist-tandvården genom att finansiera den gemensamma kunskapsbasen för samtliga specialiteter.

• Specialisttjänstgöringen föregås av minst två års tjänstgöring i allmäntandvård.

• Utbildning av specialister bör i första hand ske vid universitets-kliniker eller större institutioner.

• Dagens åtta specialiteter med nuvarande numerär bibehålls.

Socialstyrelsen angav att följande kriterier för definition av odon-tologisk specialitet hade tillämpats vid bedömningen:

Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring SOU 2010:65

• En specialitet bör vara kunskapsmässigt sammanhållen och (i viss mån) avgränsbar från andra specialiteter – eller ingå i en grupp av specialiteter, som bygger på släktskapsförhållanden.

• En specialitet bör omfatta ett specifikt kunskapsområde och dessutom ha en med andra specialiteter gemensam kunskapsbas.

• En specialitet bör vara av rimlig storlek och spegla ett rimligt stort specifikt kunskapsområde.

• En specialitet bör avspegla patienternas och tandvårdens behov.

Socialstyrelsen konstaterade att den ordning för indelning av speci-aliteter som fanns var välgrundad. Myndigheten menade dock att det fanns starka argument för att införa en ny specialitet – sjuk-hustandvård – men att det skulle bli en fråga att hantera i samråd med nationella rådet. På samma sätt skulle behovet av en ny specia-litet i tandhälsovård handläggas. Myndigheten ansåg inte att det fanns någon anledning att införa en specialitet i rättsodontologi.

När det gällde utbildning inom mikrobiologi, patologi och farma-kologi konstaterade Socialstyrelsen att behovet var litet i ett natio-nellt perspektiv och att berörd huvudman i samverkan med medi-cinsk fakultet skulle kunna lösa denna fråga.

• Specialistutbildningen förlängs till 3,5 år för samtliga specialite-ter utom för oral kirurgi (käkkirurgi) där utbildningstiden före-slås bli 5 år. Namnet på specialiteten ändras från oral kirurgi till käkkirurgi, som bättre speglar specialitetens innehåll.

Socialstyrelsen föreslog en gemensam kunskapsbas för samtliga specialiteter, vilken skulle omfatta vetenskapsteori, forsknings-metodik, hälsoekonomi, statistik, samhällsodontologi, epidemio-logi, medicinsk juridik och etik, pedagogik och ledarskap. Huvud-delen av utbildningen i denna gemensamma kunskapsbas skulle förläggas till den egna specialiseringstjänstgöringen.

• Antagningsförfarandet till specialistutbildningen bör utredas i särskild ordning.

I rapporten konstaterar Socialstyrelsen att tandläkarna var mycket kritiska mot antagningssystemet till specialistutbildningen som de upplevde som djupt orättvist. Intresset för att specialistutbilda sig var mycket stort. Socialstyrelsen ansåg därför att antagningssyste-met borde utredas i särskild ordning.

SOU 2010:65 Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring

• Sverige bör verka för en ändring av nuvarande regelverk som möjliggör ett erkännande av nya odontologiska EU-specialite-ter.

Socialstyrelsen gjorde vid tidpunkten bedömningen att utöver spe-cialiteterna oral kirurgi och ortodonti kunde inte automatiskt erkännande ske enligt EU-direktivets bestämmelser, om inte sär-skilda överenskommelser träffats mellan ensär-skilda medlemsstater.

Därför förordade Socialstyrelsen ändring av regelverket för att fler specialiteter skulle kunna erkännas. Här kan dock kommenteras att det i rådets direktiv 2005/36/EG har tydliggjorts att erkännande även kan ske av andra specialiteter och att dessa i så fall får erkän-nas enligt den så kallade generella ordningen, se avsnitt 2.3.2.

19.4 Internationell jämförelse