Förslag till förordning om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpning och undantag

1 § Denna förordning är meddelad med stöd av

– 14 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 2 §,

– 7 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 4 §,

– 13 och 31 §§ lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 5 §,

– 24 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 6 §,

– 40 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 7 §,

– 38 och 39 §§ lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 8 och 9 §§,

– 36 och 56 §§ lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 10–12§§,

– 34 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 12 §,

– 37 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 15 §,

– 50 a § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 10–21 och 23 §§,

– 56 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 24 och 25 §§,

– 56 a § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 26 och 27 §§,

– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 5, 7 och 18 §§ och – 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

2 § Vid tillämpning av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor och denna förordning ska Hongkong

lik-3 § Ord och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

Prövning och godkännande i vissa fall

4 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får godkänna åtgärder enligt 7 § första stycket 3 lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Åtgärder som en annan myndig-het är ålagd i författning att vidta anses dock godkända genom myn-dighetens beslut att vidta åtgärden.

5 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela beslut och föreskrifter enligt 13 § och 31 § 2 lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

En ansökan om beslut enligt 31 § 1 samma lag lämnas till Strål-säkerhetsmyndigheten, som överlämnar ansökningen med eget ytt-rande till regeringen.

En ansökan om beslut enligt 13 eller 31 § ska vara skriftlig och innehålla

1. en beskrivning av kärnämnet, kärnavfallet, anläggningen eller transporten, inklusive uppgifter om mängden och karaktären av de kärnämnen eller det kärnavfall som avses eller omfattas,

2. en analys av riskerna för och omfattningen av en radiologisk olycka i samband med verksamheten och

3. ett förslag till belopp som ska täckas av säkerhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om ytterli-gare uppgifter som ska lämnas i en ansökan.

6 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela beslut enligt 24 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

En ansökan ska vara skriftlig och innehålla 1. en beskrivning av transporten,

2. uppgifter om mängden och karaktären av de kärnämnen eller det kärnavfall som transporten avser och

3. bevis om säkerhet och om samtycke från anläggningshavaren.

7 § Strålsäkerhetsmyndigheten utfärdar intyg enligt 40 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om ytterligare uppgifter som ett transportcertifikat ska innehålla.

Krav för att en säkerhet ska kunna godtas

8 § Ekonomisk säkerhet enligt 30–32 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska godtas om säkerheten, ensam eller tillsammans med andra säkerheter, är betryggande för sitt ändamål och anläggningshavaren på ett tillfredsställande sätt sörjt för reglering av uppkommande skador med medel från säkerheten.

9 § Om det inte är möjligt för anläggningshavaren att skaffa till-räcklig säkerhet enligt 30–32 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, får skyldigheten att se till att säkerhet ställs uppfyllas genom att staten ställer en garanti för ersätt-ningsansvaret. Riksgäldskontoret beslutar i frågan om beviljande av garanti.

En garanti får ställas endast om anläggningshavaren på ett till-fredsställande sätt sörjt för reglering av uppkommande skador med medel från garantin.

Redovisning av säkerheter och av hur skaderegleringen ordnats 10 § Anläggningshavare ska senast den 31 januari varje år till Riksgäldskontoret redovisa den eller de säkerheter som ställts enligt 30–32 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor för det året. Säkerheter som avser en transport ska i stället redovisas senast en månad innan transporten påbörjas.

11 § Riksgäldskontoret ska följa värdet på säkerheterna och fort-löpande bedöma om de är godtagbara. I frågan om anläggningshavaren på ett tillfredsställande sätt sörjt för reglering av uppkommande skador med medel från säkerheten ska Riksgäldskontoret inhämta underlag från Kammarkollegiet.

Om en anläggningshavares säkerheter inte är tillräckliga, ska Riks-gäldskontoret förelägga anläggningshavaren att redovisa ändrade eller ytterligare säkerheter.

Om anläggningshavaren inte efterkommer föreläggandet får Riks-gäldskontoret ordna så att godtagbar säkerhet ställs på anläggnings-havarens bekostnad.

12 § En underrättelse enligt 34 § 1 lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor om att en säkerhet har upphört att gälla ska lämnas till Riksgäldskontoret.

En anläggningshavare ska genast underrätta Riksgäldskontoret om det inträffar någon omständighet som kan ha betydelse för kon-torets bedömning av om säkerheterna är godtagbara.

13 § En anläggningshavare ska vid de tidpunkter som anges i 10 § eller efter Kammarkollegiets föreläggande redovisa för Kammarkol-legiet

1. hur anläggningshavaren sörjt för reglering av uppkommande skador med medel från de säkerheter som redovisats enligt 10 §,

2. hur anläggningshavaren avser att efter en olycka ordna skade-regleringen med medel som tillhandahålls enligt 43 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, och

3. hur anläggningshavaren avser att efter en olycka informera all-mänheten om hur och vart skadeståndsanspråk ska lämnas.

Om en anläggningshavare inte efterkommer ett föreläggande enligt första stycket, eller om det som redovisas inte är tillfredsstäl-lande, får ett nytt föreläggande förenas med vite. Kammarkollegiet får också besluta att på anläggningshavarens bekostnad låta utreda förutsättningarna enligt första stycket 2.

14 § Samtliga anläggningshavare ska tillsammans bekosta en skade-prövningsnämnd, vars reglemente godkänns av regeringen. Nämndens ledamöter utses av regeringen efter förslag från Kammarkollegiet, som även utför administrativa och handläggande uppgifter åt nämnden.

Reglering av skador

15 § Riksgäldskontoret ska efter samråd med Kammarkollegiet besluta om ianspråktagande av säkerhet enligt 37 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

Säkerheten får tas i anspråk endast i den omfattning som behövs för att säkerheten tillsammans med ansvarsförsäkring ska täcka ersätt-ningsansvaret upp till det belopp som ska täckas av säkerhet enligt samma lag. Ianspråktagna medel ska förvaltas av Riksgäldskontoret, som självmant eller efter ansökan av utställaren ska besluta om åter-betalning av medel som inte längre behövs.

Riksgäldskontoret ska efter ansökan av anläggningshavaren, den som har ställt säkerhet eller Kammarkollegiet besluta om utbetal-ning av medel som ska användas för betalutbetal-ning av skadestånd enligt samma lag.

16 § Riksgäldskontoret ska meddela Kammarkollegiet i vilken om-fattning säkerheter tas i anspråk.

17 § Om en radiologisk olycka inträffat, ska Kammarkollegiet se till att allmänheten på lämpligt sätt informeras om hur anspråk på skadestånd kan lämnas.

18 § Kammarkollegiet får efter en radiologisk olycka meddela före-skrifter om verkställigheten av 48 och 49 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Sådana föreskrifter får innebära att, om utredningen inte föranleder annat, medel under en period om högst tre år efter olyckan inte får betalas ut eller får betalas ut med bara en viss andel av full ersättning.

19 § Om det kan befaras att medel behöver tillhandahållas enligt 43 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska Kammarkollegiet underrätta regeringen om detta och förelägga den ansvarige anläggningshavaren att redovisa hur denne avser att ombesörja skadereglering med sådana medel. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Kammarkollegiet får ordna så att skaderegleringen genomförs på den ansvarige anläggningshavarens bekostnad, om denne inte efter-kommer ett föreläggande enligt första stycket eller om det som

redo-visas inte är tillfredsställande. Ett sådant beslut får när som helst återkallas.

20 § Kammarkollegiet får även i andra fall än det som anges i 19 § ordna så att skaderegleringen genomförs, om anläggningshavaren har upplösts på grund av konkurs eller av annat skäl är förhindrad att genomföra skaderegleringen.

21 § Ansvarsförsäkringsgivare ska hålla Kammarkollegiet under-rättat om skaderegleringen och särskilt om sin bedömning om i vad mån försäkringsmedlen kommer att räcka till full ersättning till skadelidande eller när medlen kan förväntas ta slut.

Om ersättning betalas från annan säkerhet än försäkring, åligger skyldigheten enligt första stycket i stället anläggningshavaren.

22 § Kammarkollegiet tillhandahåller medel enligt 42 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

23 § Innan den skadelidande erbjuds uppgörelse i en sådan vikti-gare ersättningsfråga som anges i reglementet för den nämnd som anges i 14 §, ska frågan hänskjutas till nämnden för yttrande. Nämn-dens yttrande ska också inhämtas om den skadelidande begär det.

Tillsyn

24 § Riksgäldskontoret ska, utöver vad som sägs i 10–12 §§, utöva tillsyn över att lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radio-logiska olyckor och denna förordning följs i fråga om ställande av säkerhet.

25 § Om anläggningshavaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyl-digheter enligt 30–32 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska Riksgäldskontoret underrätta Strålsäker-hetsmyndigheten.

Riksgäldskontoret ska till Polismyndigheten eller Åklagarmyn-digheten anmäla överträdelser av de bestämmelser som anges i 57 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, om det

Avgifter

26 § Riksgäldskontoret ska ta ut avgifter för sin tillsyn enligt denna förordning och besluta om avgifternas storlek.

27 § Kammarkollegiet ska av samtliga anläggningshavare ta ut av-gifter till täckande av kostnaderna för de uppav-gifter som myndigheten åläggs i denna förordning och för skadeprövningsnämndens verk-samhet enligt 14 och 23 §. För kostnader som föranleds av att en olycka inträffat ska avgifter tas ut enbart av den anläggningshavare som ansvarar för att betala ersättning enligt lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

Kammarkollegiet får meddela föreskrifter om avgifternas storlek.

28 § Bestämmelser om avgifter för Strålsäkerhetsmyndighetens prövning finns i förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strål-säkerhetsmyndigheten.

Överklagande

29 § I 40–43 §§ förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt denna förordning gäller omedelbart om inte annat bestäms i beslutet.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.

2. Genom förordningen upphävs förordningen (1981:327) med förordnanden enligt atomansvarighetslagen (1968:45).

3. Redovisning enligt 10 § första stycket, som inte gäller trans-port, ska ske första gången två månader efter denna förordnings ikraftträdande.

1.5 Alternativt förslag till förordning om ansvar