Kostnad för att återställa miljön eller kompensera för förlorade miljövärden (7 § första stycket 4)

Närmare om definitionen och förutsättningarna för ersättning Bedömning: En kostnad för återställande av miljön kan vara en ersättningsgill radiologisk skada bara om ett godkännande från behörig myndighet lämnats innan åtgärden vidtas.

Förslag: I lagtexten ska anges att nuvarande 7 § första stycket 4 LRO inte omfattar sådant återställande av miljön som kan er-sättas som sakskada.

Punkten ska förtydligas genom att den utformas i närmare anslutning till konventionstexten.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vara ansva-rig myndighet för godkännande av återställandeåtgärder.

En kostnad för att återställa miljön kan vara ersättningsgill som skadestånd med anledning av sakskada, nämligen om det är en fastig-hetsägare som drabbas och behöver genomföra en sanering för att kunna fortsätta att utnyttja sin fastighet. Den aktuella punkten gäller dock sådan sanering som inte kan ersättas som sakskada, vilket anges uttryckligen i konventionstexten. Detta bör förtydligas även i para-grafen (jfr nedan angående dubbelkompensation).

Skadelidande och därmed ersättningsberättigad är den som utfört återställande- eller kompensationsåtgärder i enlighet med LRO.

Enligt Exposé des motifs (se p. 59) är det lagen i den stat där skadan uppstått som avgör vem som har rätt att vidta återställandeåtgärder (se artikel 1(a)(viii) i Pariskonventionen), men man påpekar att det oftast är fråga om sanering av miljö som inte tillhör någon, varför det normalt kommer att vara det allmänna som genomför saneringen och begär ersättning för den.

I LRO anges inte vem som kan ha rätt till ersättning för återställ-ande- och kompensationsåtgärder. I förarbetena anförs att det kan vara staten, men att åtgärderna också kan beröra privata intressen och ersättning begäras av privatpersoner. Man nämner även personer som drabbats på så sätt att de inte längre kan utnyttja ett område med stöd av allemansrätten. (Se prop. 2009/10:173 s. 84.)

Om det inträffar en olycka kommer återställandeåtgärder att vid-tas av länsstyrelsen enligt lagen om skydd mot olyckor. Det är svårt att bedöma i vilken mån återställandeåtgärder därutöver kommer att bedömas som rimliga enligt den aktuella punkten. När privatper-soner utför sanering av egen mark bör kostnaden ofta kunna ersättas som sakskada. Se vidare avsnitt 4.4.4 om vem som kan ha rätt till ersättning för återställandekostnader.

För att kostnaden ska omfattas av definitionen av radiologisk skada måste enligt 7 § första stycket 4 LRO de åtgärder som kostnaden avser ha godkänts som rimliga av den myndighet som regeringen bestämmer. I förarbetena anges med hänvisning till konventions-texten men utan egentlig motivering att godkännandet måste ha skett innan åtgärderna vidtas (se SOU 2006:43 s. 140 och a. prop.

s. 84). Artikel 1(a)(viii) i Pariskonventionen anger i aktuell del:

“… reasonable measures which have been approved by the compe-tent authorities of the State where the measures were taken …”, respektive “… mesures raisonnables qui ont été approuvées par les autorités compétentes de l’État où les mesures sont prises …”. Det går inte att av det utläsa att godkännandet behöver ske i förväg. Möj-ligen kan man göra denna tolkning av Exposé des motifs, där det an-ges: “… they must have been approved by the authorities of the State where they are taken …” (se p. 59). Av lagtexten i 7 § första stycket 4 LRO framgår inte uttryckligen att godkännandet ska ske i förväg. Att det är avsikten framgår dock genom förarbetsuttalandet.

Regeringen ska i enlighet med bemyndigandet i 7 § första stycket 4 utse en ansvarig myndighet för godkännande av saneringsåtgärder.

I LRO:s motiv anges att Strålsäkerhetsmyndigheten bör vara lämpad att handha den uppgiften (se prop. 2009/10:173 s. 84). Så är det utan tvivel, men Strålsäkerhetsmyndigheten kommer att vara särskilt hårt belastad om det inträffar en radiologisk olycka och det bör därför övervägas om uppgiften kan anförtros en annan myndighet. Myn-digheten för samhällsskydd och beredskap har föreskriftsrätt och är tillsynsmyndighet i frågor som rör samordning och planering av sane-ring efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anlägg-ning (se 4 kap. 16 § andra stycket och 32 § samt 5 kap. 2 § förord-ningen (2003:789) om skydd mot olyckor). Det är därför lämpligt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap godkänner sane-ringsåtgärder.

Den fjärde punkten innehåller en oklar syftning (”det”) och ett begrepp som inte är definierat: ”miljöskada som inte är obetydlig”.

Begreppet miljöskada definieras inte heller på annat håll i lagstift-ningen. I miljöbalken synes det inte ha varit nödvändigt med en defi-nition, eftersom balken är generellt tillämplig på både skada och olägenhet för miljön (se t.ex. 1 kap. 1 § miljöbalken). I de fall där enbart ett visst slags miljöskada avses, så definieras i stället denna (se 10 kap. och 32 kap. 1–5 a §§ miljöbalken).

Begreppet miljöskada definieras däremot i artikel 2(1) i Europa-parlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (miljö-ansvarsdirektivet). Definitionen motsvaras i svensk rätt av ”allvarlig miljöskada” enligt 10 kap. 1 § andra stycket miljöbalken. Defini-tionen avser betydande effekter på miljön i olika avseenden, vilket stämmer överens med konventionstextens krav på att obetydlig för-sämring av miljön inte får omfattas (jfr artikel 1(a)(vii)(4) i Paris-konventionen). En möjlighet skulle därför kunna vara att i den aktu-ella punkten i LRO använda miljöbalkens definition av allvarlig miljöskada.

Radiologiska skador har, till synes med goda skäl (jfr nedan i av-snittet om vem som ansvarar för återställandeåtgärder), undantagits från tillämpningsområdet för 10 kap. miljöbalken. Det hindrar i och för sig inte att samma definitioner används, men det framstår ändå som olämpligt eftersom det riskerar att leda tanken fel. Vidare är det vissa aspekter av definitionen i 10 kap. 1 § andra stycket miljöbalken som inte lämpar sig särskilt väl för radiologiska skador. Inte heller synes det underlätta punktens tillämpning att använda definitionen i 10 kap. 1 § första stycket miljöbalken.

I konventionerna överlåts till de enskilda staterna att bestämma i vilken omfattning skadetypen ska ersättas. Det är dock inte utred-ningens uppgift att göra en sådan avgränsning. Däremot bör para-grafen i förtydligande syfte ges en struktur som närmare ansluter till konventionstexten. Termen ”kompensation” bör behållas i lagtexten, eftersom det kan finnas ett värde i att anknyta till hur ekologisk kom-pensation tillämpas enligt miljöbalken (jfr 10 kap. 5 § första stycket 3 och 7 kap. 29 § första stycket 3 miljöbalken).

Kostnader för sanering som kan uppkomma vid en radiologisk olycka

Av Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om läns-styrelsens beredskap för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning (SRVFS 2007:4) framgår följande angående saneringsåtgärder. Det finns tre huvudsakliga sanerings-principer för att återställa mark, vatten, anläggningar och egendom efter ett nedfall av radioaktivt ämne, nämligen avklingning, skärm-ning, och dekontaminering. Vid avklingning vidtas inga särskilda åtgärder, utan det radioaktiva ämnet får klinga av på platsen. Området kan i dessa fall behöva utrymmas och spärras av under kortare eller längre tid. Vid skärmning tas det radioaktiva materialet inte bort utan den joniserande strålningen skärmas, till exempel genom att det förorenade jordlagret täcks med ren jord eller förs längre ner i jord-profilen. Strålnivån vid ytan blir därmed lägre. Vid dekontaminering avlägsnas hela eller delar av det radioaktiva materialet och deponeras på annan plats. Exempel på åtgärder som behöver vidtas tidigt för att få önskad effekt, dvs. inom några veckor efter nedfallet, är att damm-suga och spola trottoarer och gator, avlägsna snö och klippa gräs.

Exempel på åtgärder på längre sikt är spolning av tak och väggar, bortskaffande av ytskikt och djupplöjning. Inom jordbruket beror valet av saneringsmetoder till stor del på mark- och vegetationsför-hållanden samt under vilken årstid som nedfallet sker.

4.3.7 Kostnad för förebyggande åtgärder och skador till följd