Krav som bör ställas på moderbolagsborgen och andra privata säkerheter privata säkerheter

Risker med moderbolagsborgen

Atomansvarsutredningen såg inte moderbolagsborgen som en lämp-lig lösning, och anförde bl.a. följande. En borgensförbindelse måste, för att stå i överensstämmelse med Pariskonventionen, vara tidsmäs-sigt obegränsad, vilket kan vara svårt att hantera redovisningsmästidsmäs-sigt.

Moderbolagsborgen framstår därför inte som en realistisk lösning för belopp över cirka 150 miljoner euro. Förändringar i ägarförhållan-dena inom kärnkraftsindustrin kan påverka värdet på borgensåtag-andet. Det kan vidare inte uteslutas att en allvarlig atomolycka får sådana ekonomiska återverkningar att borgensåtagandet riskerar att bli värdelöst. (Se SOU 2006:43 s. 240 f.)

Regeringen framhöll i propositionen att lösningen med moder-bolagsborgen fått ett brett stöd, men konstaterade att det kan vara

svårt att bedöma säkerheten, på grund av risken för inverkan på moderbolagets ekonomi av en atomolycka, och att förutsättningarna för en borgensförbindelse kan variera över tiden, vilket kräver för-nyade prövningar av säkerheten med vissa tidsintervall.

De risker som identifierats är således för det första att borgens-åtagandet inte kan hanteras i bokföringen, för det andra att moder-bolagets förutsättningar kan variera över tiden och för det tredje att det är svårt att bedöma hur en kärnkraftsolycka skulle påverka moder-bolaget, och därmed också svårt att bedöma värdet av borgensför-bindelsen.

I 2011 års förslag till förordning⁶ har moderbolagsborgen före-skrivits som obligatorisk kompletterande säkerhet.

Försämring av moderbolagets finansiella ställning

Bedömning: Försämring av moderbolagets finansiella ställning genom förändringar i ägandeförhållandena kan motverkas genom riskbegränsande villkor.

Ett borgensåtagande med giltighet 30 år framåt i tiden bör kunna accepteras som säkerhet endast om medel från säkerheten kan tas i anspråk genast efter en olycka.

Förändringar i ägandeförhållandena för moderbolaget kan leda till att säkerheten minskar i värde. Detta kan motverkas genom krav på riskbegränsande villkor för säkerheten, såsom krav på pant i aktier i väsentliga dotterbolag eller förbud mot avyttring och pantsättning av väsentliga dotterbolag eller tillgångar utan samtycke från ansvarig myndighet (jfr Riksgäldskontorets yttrande till regeringen 2018-04-16, Dnr 2017/1431).

Även på annat sätt kan det tänkas att den finansiella ställningen för det moderbolag som ställt ut borgensförbindelsen försämras.

Såsom regeringen påpekar bör detta kunna hanteras genom åter-kommande uppdateringar av prövningen av säkerheten.

När en olycka väl inträffat måste emellertid säkerheten behålla sitt värde i 30 år, och risken för att den inte gör det kan inte längre hanteras genom omprövningar och krav på nya säkerheter. Vidare

kommer själva olyckan ofrånkomligen att påverka moderbolagets ekonomi, även om egendomsförsäkringen täcker hela eller del av skadan. Detta medför att det finns en risk för att borgensåtagandet inte kan infrias. Hur stor denna risk är beror förstås på hur stort be-lopp borgensåtagandet behöver täcka. Ett borgensåtagande med gil-tighet 30 år framåt i tiden bör kunna accepteras som säkerhet endast om medel från säkerheten kan tas i anspråk genast efter en olycka.

Tidsmässig begränsning

Bedömning: Det behövs inte något krav på att en säkerhet inte får vara tidsbegränsad.

I 2011 års förslag till förordning anges i 8 och 11 §§ att säkerheten inte får vara tidsmässigt begränsad. Ringhals AB, Svensk Energi och Svensk kärnbränslehantering AB påpekade i sina remissvar avseende förslaget till förordning bl.a. följande. I praktiken utställs säkerheter för den tid som ansvaret avser, aldrig utan tidsbegränsning. Någon särskild skrivning om detta behövs inte, eftersom det redan ligger i att det är det aktuella ansvaret som försäkras. Den säkerhet som ställs gäller självfallet under den tid som anges i säkerheten och täcker det ansvar som kan uppstå under den tiden.

Ett borgensåtagande kan begränsas i tiden, antingen så att ersätt-ningsansvar för olyckor som inträffar fram till ett visst datum om-fattas, eller så att borgensansvar bara kan utkrävas fram till ett visst datum (jfr t.ex. Lennander, Kredit och säkerhet, 11 uppl. s. 68).

Ansvarsförsäkringar har begränsningar av det förstnämnda slaget och det finns ingen anledning att förbjuda sådana begränsningar för andra säkerheter. Att borgensansvaret bara kan utkrävas fram till ett visst datum är naturligt eftersom ersättningsansvaret är föremål för preskription. Men även ett tidigare datum bör i princip kunna accep-teras som komplement till andra säkerheter. Förordningsförslagets förbud mot tidsmässig begränsning bör inte behållas.

Moderbolagsborgen som en obligatorisk kompletterande säkerhet?

Bedömning: Moderbolagsborgen bör inte vara en obligatorisk kompletterande säkerhet.

I 2011 års förslag till förordning anges i 8 § ett obligatoriskt krav på moderbolagsborgen som kompletterande säkerhet, vilket kritisera-des under remissförfarandet.

I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalnings-ansvar för bolagets förpliktelser (se 1 kap. 3 § aktiebolagslagen, 2005:551). I rättspraxis har dock accepterats undantag från denna prin-cip, ansvarsgenombrott, under speciella förhållanden. I förarbetena till LRO har övervägts en lagfäst regel om ansvarsgenombrott vid radio-logiska lyckor. Detta ska ses i ljuset av att de bolag vilka har tillstånd att inneha och driva kärnkraftsreaktorerna har begränsade tillgångar, medan tillgångarna i moderbolagen är högst betydande. Man kom dock fram till att en bestämmelse om ansvarsgenombrott skulle ha alltför stora olägenheter från ett allmänt aktiebolagsrättsligt per-spektiv (se SOU 2006:43 s. 220 f. med hänvisningar och SOU 2009:88 s. 374 ff.).

Olägenheten med en lagregel om ansvarsgenombrott är att den skulle medföra ökad osäkerhet för den som bedriver näringsverk-samhet i form av aktiebolag. Det är angeläget att en regel om krav på moderbolagsborgen inte får liknande negativa följder. En fråga är därför vad som skiljer ett lagkrav på moderbolagsborgen från ansvars-genombrott.

En skillnad är att ansvarsgenombrott tillåtits i praxis först om gäldenären saknat möjlighet att fullgöra sitt ansvar (jfr s.k. enkel borgen). Detta saknar dock betydelse för den nu aktuella frågan.

I 10 § lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restpro-dukter har införts en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva en skyldighet till moder-bolagsborgen. I propositionen anför regeringen att detta inte inne-bär något typiskt ansvarsgenombrott i aktiebolagsrättslig mening, då det rör sig om ett förutsebart åtagande som kan motverkas genom att en större del av reaktorföretagets vinstmedel lämnas kvar i före-taget. Vidare hänvisas till ett tidigare ställningstagande med

inne-börden att ett ägaransvar kan vara motiverat på miljöområdet. (Se prop. 2005/06:183 s. 29.)

Även en moderbolagsborgen som gäller ersättningsansvar för radiologiska olyckor är ett förutsebart åtagande, i den meningen att det är begränsat till beloppet. Till skillnad från vad som gäller för omhändertagande av kärntekniska restprodukter, går det däremot inte att förutse om åtagandet behöver infrias.

I praktiken synes därför ett krav på moderbolagsborgen ha större likheter med en regel om ansvarsgenombrott vid radiologiska olyckor.

Av samma skäl som en regel om ansvarsgenombrott inte är lämplig, bör det inte vara obligatoriskt att använda moderbolagsborgen som kompletterande säkerhet, utan det bör vara en av flera möjligheter.

För det talar också att ägarförhållandena, liksom tillgångarna, inom kärnkraftsindustrin inte nödvändigtvis är beständiga. Det är inte säkert att moderbolagsborgen i alla lägen kommer att framstå som den mest lämpliga kompletterande säkerheten, eller ens som en lämplig sådan.

5.3.8 Utredningens överväganden och förslag om vilka