Gällande rätt avseende statliga garantier Allmänt Allmänt

Regeringen får enligt 9 kap. 8 § regeringsformen inte utan att riks-dagen har medgett det ta upp lån eller göra andra ekonomiska åta-ganden för staten. Enligt 6 kap. 3 och 4 §§ budgetlagen (2011:203) gäller följande. Regeringen får för det ändamål och intill det belopp som riksdagen har beslutat för ett eller flera budgetår bl.a. ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden. För åtagandet ska en avgift tas ut, som ska motsvara statens förväntade kostnad för åtagandet, om inte riksdagen för ett visst åtagande har beslutat annat.

Om det krävs till följd av bestämmelserna om statsstöd i artikel 107 i EUF-fördraget, får avgiften sättas högre än så.

Enligt 39 § LRO i dess lydelse i lagrådsremissen skulle statens ekonomiska åtagande ”hanteras inom ramen för den statliga garanti-modellen”, med vilket avsågs de ovannämnda reglerna som då fanns

och SOU 2009:88 s. 383 ff.). Bestämmelsen omformulerades sedan Lagrådet påpekat att begreppet var oprecist och inte anknöt till vedertagen terminologi (se prop. 2009/10:173 s. 240 och 260). Det hindrar förstås inte att budgetlagens regler är tillämpliga på aktuell typ av åtaganden.

I förordningen (2011:211) om utlåning och garantier (garantiför-ordningen) finns närmare bestämmelser om former och villkor för åtagandet, riskbedömning, avgiftens beräkning m.m. Förordningen är enligt 2 § tillämplig på garantier som ställs ut av myndigheter under regeringen. En myndighet får enligt 5 § besluta om ett lån eller ställa ut en garanti endast när det följer av en förordning eller av regeringens beslut i ett enskilt fall.

Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning och har bl.a. till uppgift att ställa ut och förvalta statliga lån och garantier enligt garantiförordningen (se 1 och 2 §§ förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret).

Särskilt om återförsäkring

Staten får enligt 11 § garantiförordningen ingå avtal om bl.a. återför-säkring om kostnaden för ett sådant avtal inte överstiger kostnaden för den förväntade förlusten. Det finns dock såvitt utredningen känner till i dag inte några statliga återförsäkringsavtal. Ett fall då ett behov av statliga återförsäkringar är förutsett är i händelse av krig eller krigsfara. Staten får under sådana förhållanden meddela skade-försäkring mot bl.a. krigsrisk och avge återskade-försäkring av sådana för-säkringar. (Se 1 kap. 1 och 2 §§ och 4 kap. 1 och 2 §§ lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.)

Statliga återförsäkringar är undantagna från försäkringsrörelselag-ens tillämpningsområde (se 1 kap. 1 § och prop. 2009/10:246 s. 428).

Särskilt om reglering av avgiftens storlek Enligt garantiförordningen gäller följande.

Garantigäldenär är den för vars åtagande en garanti har utfärdats och garantitagare den till vars förmån en garanti gäller. (2 §)

En garanti eller ett lån får beviljas endast den som bedöms vara

som garantin eller lånet avser. En garanti får vidare utfärdas endast om garantitagaren förväntas kunna fullgöra sina skyldigheter enligt garantivillkoren. (6 §)

Villkoren för en garanti ska regleras genom ett avtal mellan garan-titagaren och staten, eller genom en särskild handling till garanti-tagaren utställd av staten, genom den myndighet som beslutar om garantin. Om det behövs för att tillvarata statens rätt ska även ett avtal (motförbindelse) ingås mellan garantigäldenären och staten. (8 §)

Villkoren för lån och garantier ska utformas med hänsyn till sta-tens risk samt för att tillvarata stasta-tens rätt och säkerställa behovet av kontroll och uppföljning. I syfte att begränsa statens risk ska villkor eftersträvas som begränsar dels möjligheten att använda lånet eller garantin för annat än avsedda syften, dels möjligheten att i efterhand vidta åtgärder som ökar risken eller den förväntade kostnaden för lånet eller garantin. Villkoren ska innehålla en skyldighet för låntag-aren respektive garantigäldenären eller garantitaglåntag-aren att lämna de uppgifter som behövs för uppföljning enligt 20 §. Villkoren ska utfor-mas med beaktande av bestämmelserna om statsstöd i artikel 107 i för-draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-förför-draget). (9 §)

En myndighet som utfärdar en garanti ska säkerställa att garanti-tagarens rätt mot garantigäldenären överlåts till staten för den hän-delse att garantin infrias och ersättning betalas ut. (10 §)

Avtal om kreditförsäkring, återförsäkring, kreditderivat eller an-nat motsvarande instrument avseende den kreditrisk som är förenad med ett lån eller en garanti får ingås om kostnaden för ett sådant avtal inte överstiger kostnaden för den förväntade förlusten. (11 §)

Innan ett lån, en garanti eller en särskilt avgränsad grupp av lån eller garantier beviljas, ska en bedömning göras av statens risk. Bedöm-ningen ska inkludera en beräkning av den förväntade förlusten och dokumenteras i en rapport. (12 §)

För varje garanti eller särskilt avgränsad grupp av garantier ska en garantiavgift tas ut som motsvarar statens förväntade förlust. Av-giften ska tas ut av garantigäldenären eller garantitagaren. (14 §)

Med statens förväntade förlust för ett lån eller en garanti avses den förlust som kan förväntas uppstå med beaktande av sannolik-heten för att låntagaren eller garantigäldenären inte kan fullgöra sina förpliktelser enligt lånevillkoren eller om staten måste infria garan-tin. (15 § första stycket)

Om det krävs till följd av bestämmelserna om statligt stöd i arti-kel 107 i EUF-fördraget, får räntan eller avgiften sättas högre än vad som anges i 14 §. (16 §)

Utöver vad som följer av 13 och 14 §§ ska en administrativ avgift tas ut av låntagaren respektive garantigäldenären eller garantitagaren.

Avgiften ska täcka myndighetens administrationskostnader för dess lån eller garantier. Myndigheten får ta ut avgiften samtidigt med räntan eller garantiavgiften. (17 §)

En myndighet som enligt 24 § förvaltar lån eller garantier ska löp-ande följa upp och bevaka statens rätt avseende dessa. Myndigheten ska löpande göra bedömningar av utestående fordringar och risken för skadefall. (20 §)