Förslag till lag om ändring i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska

olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

dels att 3, 7, 15, 30, 31, 37, 39, 42, 43, 48, 49, 51, 54, 56 och 57 §§

ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 50 a §, och en ny övergångs-bestämmelse, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §

Med kärnavfall avses i denna lag

1. använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar, 2. ett radioaktivt ämne som har

bildats i en kärnteknisk anlägg-ning och inte har framställts eller tagits ur anläggningen för att an-vändas i undervisnings- eller forsk-ningssyfte eller för medicinska, jordbrukstekniska, industriella eller kommersiella ändamål,

2. ett radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anlägg-ning, med undantag för radioiso-toper utanför en sådan anläggning vilka används eller har färdigställts för användning i undervisnings- eller forskningssyfte eller för

4. radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas.

7 §

Med radiologisk skada avses i denna lag en skada som har orsakats av eller uppkommit till följd av en radiologisk olycka och är

1. en personskada eller sakskada, 2. en ekonomisk förlust som är en direkt följd av en personskada eller sakskada,

3. en inkomstförlust som inte omfattas av 1 eller 2 men till följd av en betydande försämring av miljön har orsakats av en skada på ett ekonomiskt intresse som är direkt knutet till miljön, och

2. en förlust av inkomst från ett direkt till miljön knutet ekono-miskt intresse, om förlusten beror på att miljön i betydande mån för-sämrats och förlusten inte omfattas av 1, och

4. en kostnad för att återställa miljön eller kompensera för förlo-rade miljövärden, om det är en miljöskada som inte är obetydlig och den eller de åtgärder som kost-naden avser har godkänts som rim-liga av den myndighet som reger-ingen bestämmer.

3. en kostnad, som inte omfat-tas av 1, för rimliga åtgärder som syftar till att återställa eller kom-pensera skadad miljö, under förut-sättning att skadorna på miljön inte är obetydliga och att åtgär-derna har godkänts av den myn-dighet som regeringen bestäm-mer.

Med radiologisk skada avses också en kostnad för att, efter en radiologisk olycka eller vid en all-varlig och överhängande fara för en sådan olycka, vidta rimliga åt-gärder för att förebygga en skada som avses i första stycket 1, 2, 3 eller 4 och en skada till följd av sådana förebyggande åtgärder.

Med radiologisk skada avses också

– en kostnad för att, efter en radiologisk olycka eller vid en allvarlig och överhängande fara för en sådan olycka, vidta rimliga åtgärder för att förebygga en skada som avses i första stycket 1, 2 eller 3 och

– en skada till följd av sådana förebyggande åtgärder.

15 § Om det inträffar en radio-logisk olycka i en kärnteknisk an-läggning eller med kärnämne eller kärnavfall från en sådan anlägg-ning, ska anläggningshavaren er-sätta de radiologiska skador som olyckan medför.

Om det inträffar en radio-logisk olycka i en kärnteknisk an-läggning eller med kärnämne eller kärnavfall från en sådan anlägg-ning, ska anläggningshavaren er-sätta de radiologiska skador som olyckan medför. Det gäller även sådana radiologiska skador som utgörs av en myndighets kostnader för åtgärder som myndigheten är

Första stycket gäller inte

1. skador på den kärntekniska anläggningen, en närbelägen kärn-teknisk anläggning eller en kärnkärn-teknisk anläggning som uppförs i närheten,

2. skador på annan egendom som finns inom anläggningsområdet för en anläggning som avses i 1 och som används eller avses att användas i anslutning till anläggningen, eller

3. om annat följer av 16–25 §§.

30 §

En innehavare av en svensk anläggning ska ha en ansvarsförsäk-ring eller se till att annan ekonomisk säkerhet ställs som vid varje tidpunkt täcker ersättningsansvaret enligt denna lag upp till ett belopp som

1. motsvarar 700 miljoner euro eller 2. om anläggningen är en kärn-kraftsreaktor i drift för att utvinna kärnenergi, motsvarar 1 200 mil-joner euro.

2. motsvarar 1 200 miljoner euro, om anläggningen är en kraftsreaktor och bestrålat kärn-bränsle förvaras inom anlägg-ningen.

31 § Regeringen får i det enskilda fallet besluta att en säkerhet som avses i 30 § inte behöver täcka

Regeringen eller den myn-dighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter och i det en-skilda fallet besluta om

1. mer än 70 miljoner euro för varje radiologisk olycka, om beslutet inte gäller en kärnkrafts-reaktor i drift för att utvinna kärn-energi och begränsningen är lämp-lig med hänsyn till slaget av anlägg-ning och den sannolika omfatt-ningen av en radiologisk olycka, eller

1. lägre belopp än det som anges i 30 § 1, dock lägst 70 miljoner euro för varje radiologisk olycka, om det är lämpligt med hänsyn till slaget av anläggning och den sannolika omfattningen av en radiologisk olycka,

2. mer än 80 miljoner euro för varje radiologisk olycka, om be-slutet gäller en transport av

kärn-2. lägre belopp än de som anges i 30 § beträffande transporter av kärnämne eller kärnavfall, dock

ningen är lämplig med hänsyn till ämnenas eller avfallets karaktär och de risker som transporten innebär.

radiologisk olycka, om det är lämp-ligt med hänsyn till ämnenas eller avfallets karaktär och de risker som transporten innebär.

37 § Om ett ersättningsansvar enligt denna lag säkerställs med såväl en eller flera ansvarsförsäkringar som andra ekonomiska säkerheter, ska de andra säkerheterna användas för att fullgöra ersättningsansvaret endast i den mån ansvarsförsäk-ringarna inte räcker för att betala full ersättning.

Den myndighet regeringen be-stämmer ska besluta om ianspråk-tagande av en annan säkerhet än ansvarsförsäkring, om en radiolog-isk skada har inträffat och medel från ansvarsförsäkring inte kan väntas täcka ersättningsansvaret upp till det belopp som ska täckas av säkerhet enligt denna lag.

Regeringen får meddela när-mare föreskrifter om ianspråktag-ande enligt första stycket.

39 § Regeringen får i fråga om an-svaret vid radiologiska olyckor göra ekonomiska åtaganden för staten. Det ska göras genom att stat-liga garantier i form av återförsäk-ringsåtaganden ställs ut.

Regeringen eller den myndig-het regeringen bestämmer får ställa garantier och göra andra liknande ekonomiska åtaganden för staten i fråga om ansvaret vid radiologiska olyckor.

För statens åtaganden ska an-läggningshavare betala en avgift för den ekonomiska risk som staten bär för kostnader som kan upp-komma i händelse av radiologiska olyckor.

I 6 kap. 4 § budgetlagen (2011:203) finns bestämmelser om avgifter för statens åtaganden enligt första stycket.

Regeringen får meddela före-skrifter om avgiftens storlek och betalning.

42 § Staten ska betala ersättning till en skadelidande som har rätt till ersättning enligt denna lag, om den skadelidande visar att ersättningen inte kan fås från den ansvarige anläggningshavarens säkerhet.

Staten ska tillhandahålla medel för ersättning till en skadelidande som har rätt till ersättning enligt denna lag, om den skadelidande visar att ersättningen inte kan fås från den ansvarige anläggnings-havarens säkerhet eller om ersätt-ningen överstiger ett belopp som säkerheten begränsats till enligt 30 § 1 eller 31 §.

Statens sammanlagda ersätt-ningsansvar enligt första stycket är för varje radiologisk olycka begränsat till 1 200 miljoner euro plus ränta. Ansvaret gäller upp till detta belopp även om den ansva-rige anläggningshavarens ansvar är begränsat enligt 30 § 1 eller 31 §.

Statens sammanlagda ersätt-ningsansvar enligt första stycket är för varje radiologisk olycka begränsat till 1 200 miljoner euro plus ränta, med avdrag för vad som kan fås från säkerheten.

43 § Om en skadelidande som har rätt till ersättning enligt denna lag inte får skadan fullt ersatt från den ansvarige anläggningshav-arens säkerhet enligt 30–32 §§

eller från staten enligt 42 §, ska staten med bidrag från andra stater enligt tilläggskonventionen betala den ytterligare ersättning som behövs för att ersätta skadan.

Om en skadelidande som har rätt till ersättning enligt denna lag inte får skadan fullt ersatt från den ansvarige som behövs för att ersätta skadan.

Det sammanlagda ersättningsansvar som staten har tillsammans med andra stater enligt första stycket är för varje radiologisk olycka begränsat till 300 miljoner euro plus ränta.

48 §

Om de medel som ska använ- Om de medel som enligt 30–

enligt denna lag inte räcker till full ersättning åt alla skadeli-dande, ska betalningen fördelas proportionellt så att förhållandet mellan varje skadelidandes ford-ran och den ersättning som betalas är detsamma för alla skadelidande.

liga för betalning av ersättning enligt denna lag inte räcker till full ersättning åt alla skadeli-dande, ska medlen i första hand användas för att ersätta skador som anmäls inom tre år efter olyckan.

Om medlen inte räcker till full ersättning för alla skador som ska ersättas enligt första stycket, ska medlen fördelas proportionellt på dessa skador så att förhållandet mellan fordringen och ersättningen är detsamma för alla skadelidande.

Så länge det efter en olycka kan befaras att medlen inte kommer att räcka, ska skador ersättas endast genom delbetalningar.

I andra hand ska ersättning betalas för senare anmälda skador i den ordning de anmäls. Det förut-sätter att full ersättning först har betalats för alla skador som ska er-sättas i första hand eller medel har reserverats för sådan ersättning.

49 § Om det efter en radiologisk olycka kan befaras att de medel som ska användas för att betala ersätt-ning enligt denna lag inte kommer att räcka till full ersättning åt alla skadelidande, ska ersättningen be-talas ut i delbetalningar som för-delas proportionellt på det sätt som anges i 48 §.

Trots vad som sägs i 48 § ska – ersättning betalas ut i den mån det behöver ske skyndsamt för att en skada ska begränsas,

– sådana skador som anges i 15 § första stycket andra meningen inte ersättas förrän det står klart att tillgängliga medel kommer att räcka till full ersättning för alla andra skador.

Den ersättningsansvarige får

dröja med en betalning längre än vad som är skäligt med hänsyn till olyckans omfattning och omstän-digheterna i övrigt.

50 a §

Regeringen får meddela ytter-ligare föreskrifter om skaderegle-ringen. Sådana föreskrifter får avse

– skyldighet för anläggnings-havare att lämna uppgifter till myndigheter,

– rätt för en myndighet att med-dela förelägganden som får förenas med vite,

– rätt för en myndighet att be-sluta om skaderegleringsåtgärder i anläggningshavarens ställe, och – avgifter som anläggningshavaren ska betala.

51 § Rätten till ersättning enligt denna lag går förlorad om den skadelidande inte anmäler sitt an-språk hos eller väcker talan mot den som är ersättningsansvarig inom tre år efter det att den skade-lidande fått kännedom om eller rimligen borde ha fått kännedom om skadan och vem som är ansva-rig för den. En talan om ersättning ska väckas senast tio år efter den radiologiska olyckan, om ansprå-ket avser en annan skada än per-sonskada, eller senast trettio år efter olyckan, om anspråket avser en personskada.

Rätten till ersättning enligt denna lag går förlorad om den skadelidande inte väcker talan mot den som är ersättningsansvarig

– inom trettio år efter den radiologiska olyckan, om ansprå-ket avser en personskada,

– inom tio år efter olyckan, om anspråket avser en annan skada.

54 § Den som enligt denna lag har betalat ersättning eller bidragit till en ersättning för en radiologisk skada har rätt att i sin tur kräva ersättning endast från

En anläggningshavare som en-ligt denna lag har betalat ersätt-ning för en radiologisk skada har rätt att i sin tur kräva ersättning endast från

1. den ansvarige anläggnings-havaren,

2. en fysisk person som upp-såtligen har orsakat skadan,

1. en fysisk person som upp-såtligen har orsakat skadan, 3. den som i ett skriftligt avtal

med den ansvarige anläggnings-havaren har åtagit sig att ersätta skadan, eller

2. den som i ett skriftligt avtal med den ansvarige anläggnings-havaren har åtagit sig att ersätta skadan, eller

4. en annan anläggningshavare, i den utsträckning som följer av 41 § tredje stycket

3. en annan anläggningshavare, i den utsträckning som följer av 41 § tredje stycket.

Om staten har betalat ersätt-ning enligt 42 §, får staten i sin tur kräva ersättning endast från den som kan krävas enligt första styck-et 1 eller 2 samt från den ansvarige anläggningshavaren.

Om staten tillsammans med andra stater har tillhandahållit er-sättning enligt 43 § föreligger rätt till återkrav endast enligt första stycket 1 och 2.

56 § Tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs ska utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs ska utövas av den eller de myndig-heter som regeringen bestäm-mer. En tillsynsmyndighet får i detta syfte meddela förelägganden, som får förenas med vite. Tillsyns-myndigheten får även vidta en

åt-skyldig att vidta åtgärden, men inte har följt ett föreläggande därom.

57 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin skyl-dighet enligt denna lag att ha en ansvarsförsäkring eller annan eko-nomisk säkerhet upp till den nivå som följer av 30 eller 31 §, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som upp-såtligen eller av oaktsamhet

1. åsidosätter sin skyldighet enligt denna lag att ha en ansvars-försäkring eller annan ekonomisk säkerhet upp till den nivå som följer av 30 eller 31 § eller

2. genom att lämna oriktiga uppgifter om förhållanden av bety-delse eller genom att förtiga sådana uppgifter bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 50 a §.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen upphävs atomansvarighetslagen (1968:45).

2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om radiologiska olyckor som inträffat före ikraftträdandet.

3. Trots det som föreskrivs i 2 ska en ansökan om verkställighet som gjorts till Svea hovrätt före den 10 januari 2015 även i fortsätt-ningen handläggas där. Vid handläggfortsätt-ningen i Svea hovrätt tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut. En ansökan får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig över ansökan. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till Högsta domstolen. Vid handläggningen i Högsta domstolen till-lämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut.

4. Det belopp som ska täckas av ekonomisk säkerhet bestäms, för sådana anläggningar och trans-porter som avses i 31 §, av äldre rätt fram till dess att en ansökan om lägre belopp än som följer av 30 § eller anslutande föreskrifter har prövats, om en sådan ansökan har gjorts senast en månad efter denna lags ikraftträdande. Det be-lopp som ska täckas av ekonomisk säkerhet får dock inte understiga de minimibelopp som anges i 31 §.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1.4 Förslag till förordning om ansvar och ersättning