Gällande och tidigare föreslagna regler om säkerheter om säkerheter

5.2.1 Paris- och Brysselkonventionerna¹ Pariskonventionen

För att täcka skadeståndsansvar enligt Pariskonventionen är anlägg-ningshavaren skyldig att ta och vidmakthålla försäkring eller annan finansiell säkerhet till det belopp som fastställs som ansvarighets-belopp. Om anläggningshavarens ansvar, såsom i Sverige, inte är be-gränsat, ska anläggningsstaten fastställa en gräns för säkerheten som ska vara minst 700 miljoner euro (med undantag för sådana lågrisk-anläggningar och transporter för vilka lägre ansvarsbelopp får bestäm-mas). Försäkringens eller säkerhetens art och villkor ska godkännas av vederbörande myndighet. I den utsträckning säkerheten inte kan ianspråktas eller är otillräcklig, ska anläggningsstaten tillskjuta medel upp till 700 miljoner euro. Se artikel 10(a–c).

I Exposé des motifs anges i anslutning till artikeln bl.a. följande.

Financial security may be in various forms: insurance coverage, con-ventional financial guarantees or ordinary liquid assets. A combination of insurance, other financial security and State guarantee may be accepted. An operator may change the insurance or other financial security, provided that the required amount is always maintained. Al-though the operator must have financial security available for each nuclear incident, in practice insurance coverage will, it seems, only be available per installation for a fixed period of time rather than in respect of a single incident. There is nothing in the Convention which prevents this, provided that the required amount of financial security is not reduced or exhausted as a result of a first nuclear incident without appropriate measures being taken to ensure that required amount is available for subsequent nuclear incidents.

It is for the competent public authority to determine the type and terms of the insurance or other financial security which the operator will be required to hold. The type and terms envisaged do not imply the establishment of a supervisory authority to control insurance activities in those countries where such an authority does not already exist, but only the control necessary to ensure compliance with the Convention.

Thus the competent public authority must ensure that insurance poli-cies are satisfactory in that they do not contain clauses which might render them ineffective, such as those permitting the insurer or other financial guarantor to invalidate the financial security for non-payment of premiums.

Whatever conditions are laid down by the competent public authority, it may happen that the financial security maintained by the operator is not available or is insufficient to satisfy nuclear damage claims arising from a nuclear incident. This might occur, for example, where the finan-cial guarantor is bankrupt, or where the finanfinan-cial security corresponding to a reduced liability amount for a low-risk installation is insufficient to satisfy all nuclear damage claims resulting from an incident at that in-stallation, or where the insurance is on a per installation basis for a fixed period and after a first nuclear incident it is impossible to reinstate the financial security up to the required amount. In these circumstances, the Contracting Party in whose territory the liable operator’s instal-lation is situated shall provide the necessary funds to ensure the pay-ment of compensation for nuclear damage […]

Brysselkonventionen

Enligt artikel 3(b) ska skadestånd enligt Brysselkonventionen till-handahållas upp till minst 700 miljoner euro från en finansiell säker-het eller från enskilda statsmedel enligt artikel 10(c) i Pariskonven-tionen, och därutöver och upp till 1 200 miljoner euro från enskilda statsmedel.

5.2.2 Lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

Enligt 30 § LRO ska en innehavare av en svensk anläggning ha en ansvarsförsäkring eller se till att annan ekonomisk säkerhet ställs som vid varje tidpunkt täcker ersättningsansvaret enligt LRO upp till 700 miljoner euro, eller beträffande kärnreaktorer i drift 1 200 mil-joner euro. I 31 § bemyndigas dock regeringen att sätta kravet på säkerhet lägre, lägst 70 miljoner euro för anläggningar som bedöms mindre riskfyllda (gäller inte kärnkraftsreaktorer i drift), och lägst 80 miljoner euro för transporter av kärnämne eller kärnavfall. Ersätt-ningsansvaret för olyckor under transport får enligt 32 § täckas av en särskild försäkring.

Enligt 37 § gäller att om ett ersättningsansvar enligt lagen säker-ställs med såväl en eller flera ansvarsförsäkringar som andra ekono-miska säkerheter, ska de andra säkerheterna användas för att fullgöra ersättningsansvaret endast i den mån ansvarsförsäkringarna inte

Enligt 38 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vad som krävs för att en säker-het ska kunna godtas enligt LRO.

Statlig återförsäkring regleras i 39 §. Regeringen får göra ekono-miska åtaganden för staten, genom att statliga garantier i form av återförsäkringsåtaganden ställs. Anläggningshavaren ska betala en avgift för den ekonomiska risk som staten bär för kostnader som kan uppkomma i händelse av radiologiska olyckor. Regeringen får med-dela föreskrifter om avgiftens storlek och betalning.

5.2.3 2011 års förslag till förordning om ansvar och ersättning för radiologiska olyckor

Det förslag till förordning som remitterades 2011² innebar följande.

En anläggningsinnehavare skulle ha en ansvarsförsäkring upp till ett belopp motsvarande 700 miljoner euro. Om försäkringen inte gällde för vissa skador som omfattas av LRO, skulle det anges i försäk-ringen. Vid sådant fall skulle innehavaren ställa kompletterande säker-het för skador som inte omfattades, genom moderbolagsborgen och, vid behov, annan säkerhet. Säkerheterna skulle vara utan tidsbegräns-ning och fick inte utgöras av fastighet på vilken det bedrivs kärntek-nisk verksamhet. Om anläggningen var en kärnkraftsreaktor i drift skulle de kompletterande säkerheterna dessutom avse alla ersättnings-gilla skador över försäkringsbeloppet upp till 1 200 miljoner euro.

Ansvarsförsäkringen och borgensåtagandet skulle ges in till Riks-gäldskontoret och Strålsäkerhetsmyndigheten i god tid före det kom-mande kalenderåret. (7–11 §§)

En särskild försäkring för ersättningsansvaret under en transport skulle ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten i god tid före trans-porten. (12 §)

Strålsäkerhetsmyndigheten skulle varje år pröva om en ansvars-försäkring var tillräcklig. Vid prövningen skulle hänsyn tas till andra säkerheter för ersättningsansvaret. Strålsäkerhetsmyndigheten skulle meddela regeringen om försäkringen inte var tillräcklig. (13 §)

Riksgäldskontoret skulle vart tredje år ge in ett yttrande till reger-ingen i frågan om de kompletterande säkerheterna var tillräckliga med hänsyn till deras kreditvärdighet. Om det behövdes skulle

Riks-gäldskontoret föreslå villkor som säkerheterna borde förenas med för att vara kreditvärdiga. Riksgäldskontoret skulle kontinuerligt bedöma värdet av de kompletterande säkerheterna och bevaka att vill-kor som säkerheterna hade förenats med följdes. Om en säkerhet hade försämrats i sådan mån att den inte längre bedömdes tillräcklig, skulle Riksgäldskontoret underrätta regeringen om detta och yttra sig i frågan om vilka kompletterande säkerheter som behövdes. (14 och 15 §§)

Underrättelse enligt 34 § LRO om att en säkerhet har upphört att gälla skulle lämnas till Strålsäkerhetsmyndigheten. (16 §)

5.3 Slag av säkerhet och krav på säkerheterna