Personskada (7 § första stycket 1) Definition och ersättningens beräkning Definition och ersättningens beräkning

Begreppet personskada

Omfattningen av rätten till skadestånd för personskada bestäms av den behöriga domstolens lag (se Exposé des motifs till arti-kel 1(a)(vii) i Pariskonventionen, p. 54). Någon definition av be-greppet personskada finns varken i LRO eller i skadeståndslagen.

Tolkningen av begreppet bygger i stället på förarbeten och praxis inom skadeståndsrättens område.⁴

Till personskada räknas såväl kroppsliga som psykiska defekttill-stånd, vare sig de har framkallats genom fysiska medel eller på annat sätt. En kroppsskada kan vara förenad med psykiska effekter av olika slag, t.ex. chocktillstånd, men sådana effekter kan också uppkomma utan att den drabbade själv lider kroppsskada. Exempel utgör sådan personskada, främst psykiska besvär, som har åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära när personskada lett till döden.

Till kroppsliga defekttillstånd som utgör personskada räknas direkta skador på kroppens organism: ett brutet ben, en krossad fot, köttsår i mjukdelar av kroppen, förlust av inre organ eller kropps-substans i övrigt, inre blödningar, hjärnskakning, inre sjukdomstill-stånd, förgiftning etc. Skadan kan ha framkallats genom direkta fysiska medel, men också genom t.ex. förgiftning, frätning eller strålning.

Även fysisk smärta utgör personskada. Leder den direkta skadan omedelbart eller efter en tid till döden är detta också att anse som en personskada.

Psykiska defekttillstånd kan bestå i chockverkan av en viss hän-delse men också i efterföljande traumatiska neuroser. Besvären bör bedömas som personskada endast om en medicinskt påvisbar effekt föreligger. I förarbetena har det framhållits att det inte är tillräckligt med sådana allmänna känsloyttringar som är en normal följd av en skadeståndsgrundande handling, såsom den naturliga vrede, rädsla, oro eller sorg som vanligen upplevs i samband med en skadegörande handling. En medicinskt påvisbar effekt kan visa sig i att den som drabbats blir sjukskriven. Den kan också styrkas genom läkarintyg eller på annat sätt.

Beräkning av skadestånd för personskada

Skadestånd för personskada enligt LRO beräknas enligt skadestånds-lagen. Skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen ersättning för

– sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, in-begripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära,

– inkomstförlust,

– fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) samt särskilda olägenheter till följd av skadan.

Ersättning för inkomstförlust motsvarar skillnaden mellan den in-komst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han inte hade skadats, och den inkomst som han trots skadan har eller borde ha uppnått eller som han kan beräknas komma att uppnå. Med inkomstförlust likställs intrång i näringsverksamhet. Med inkomst likställs värdet av hushållsarbete i hemmet.

Ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll fastställes enligt 5 kap. 4 § skadeståndslagen i form av livränta eller engångsbelopp eller som livränta jämte engångsbelopp.

Det kan ta åtskilliga år att avgöra vilken ersättning som ska utgå för en personskada. Först när stationärt tillstånd har uppnåtts efter behandling och rehabilitering kan den framtida arbetsförmågan be-dömas. Försäkringsbolag avsätter, när en skada har anmälts, medel för framtida utbetalningar (s.k. reservsättning).

Beräkning av skadestånd för personskada som lett till döden

Har personskada lett till döden, ska enligt 5 kap. 2 § skadestånds-lagen ersättning betalas för

– begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet,

– förlust av underhåll,

– personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.

Avräkning av förmåner

Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll avräknas enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen förmån som den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form av – ersättning enligt socialförsäkringsbalken eller någon annan likartad

förmån,

– pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön, om för-månen betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en anställningsförmån.

Omprövning av skadestånd

Sedan frågan om ersättning för personskada eller dödsfall har avgjorts slutligt genom avtal eller dom, kan enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen ersättningsfrågan omprövas, om förhållanden som enligt 5 kap. skade-ståndslagen låg till grund för ersättningen har ändrats väsentligt.

Personskador som kan uppkomma vid en radiologisk olycka Bedömning: Även vid en mycket allvarlig olycka med härdsmälta och reaktortankgenomsmältning kan akuta strålskador sannolikt uteslutas om utsläppen går genom fungerande haverifilter. Hälso-effekter på längre sikt (stokastiska hälsoHälso-effekter) kan uppkomma vid en sådan olycka, men det är mycket osannolikt att en ökad cancerincidens kan detekteras på populationsnivå.

Om en olycka av det värsta slaget skulle inträffa, så kan akuta strålskador inträffa. Stokastiska hälsoeffekter kan uppkomma och det kan inte uteslutas att en ökad cancerincidens kan beläggas på populationsnivå.

De skadliga effekterna av joniserande strålning delas in i determi-nistiska och stokastiska hälsoeffekter.

Deterministiska hälsoeffekter är effekter som karakteriseras av en tröskeldos där allvarligheten ökar med ökad dos. Dessa effekter betecknas som allvarliga om de är dödliga, livshotande eller

resul-Stokastiska hälsoeffekter är slumpmässiga hälsoeffekter som kan uppstå på sikt som en följd av exponering för joniserande strålning.

Sannolikheten att de ska inträffa ökar med ökande stråldos, men hur allvarlig hälsoeffekten blir om den inträffar är oberoende av strål-dosens storlek. Stokastiska hälsoeffekter utgörs av cancer och ärft-liga effekter. De stokastiska hälsoeffekterna uppkommer genom skador på cellernas DNA. Om skadan repareras korrekt av cellen uppstår ingen effekt. Om DNA-skadan inte repareras korrekt kan det antingen uppstå en kromosomavvikelse som leder till att cellen dör eller så kan det uppstå en stabil kromosomavvikelse (mutation) där cellen kan dela sig. En mutation i en sådan cell kan i förläng-ningen leda till att cancer utvecklas. Om mutationen uppstått i en könscell kan den leda till ärftliga effekter. Mutationen kan dock vara så lindrig att inga effekter uppstår eller så allvarlig att den delade cellen dör.

Även vid exponering för joniserande strålning i låga doser finns det sannolikt en risk för mutationer som ökar risken för cancer⁵. För doser under 100 mGy är det dock i de flesta fall inte möjligt att upp-täcka en ökad incidens av cancer i epidemiologiska studier.

Risken för skador beror på flera faktorer, främst utsläppets stor-lek och förlopp, vädret samt vilka skyddsåtgärder som genomförs.

I närheten av kärnkraftverket sker exponering främst från plymen (det moln av radioaktiva ämnen som sprids i luften vid ett utsläpp) och från markbeläggningen samt genom att radioaktiva ämnen andas in. På större avstånd från kärnkraftverket sker exponeringen främst via intag av kontaminerade livsmedel. Denna exponering kan dock reduceras betydligt genom införande av livsmedelsrestriktioner.

Även vid en mycket allvarlig olycka med härdsmälta och reaktor-tankgenomsmältning kan akuta strålskador sannolikt uteslutas om utsläppen går genom fungerande haverifilter. Stokastiska hälsoeffekter kan dock uppkomma, men det är mycket osannolikt att en ökad can-cerfrekvens kan detekteras på populationsnivå.

Om en olycka av det värsta slaget skulle inträffa, så kan akuta strålskador inträffa. Även dödsfall inträffade vid Tjernobylolyckan, men inte i Fukushima. Stokastiska hälsoeffekter kan uppkomma för denna typ av olyckor och det kan inte uteslutas att en ökad

cancer-5

frekvens kan detekteras på populationsnivå som i fallet med en ökad incidens av sköldkörtelcancer hos barn som exponerades för höga nivåer av radioaktiv jod i samband med olyckan i Tjernobyl.

På individnivå går det inte att fastställa ett samband mellan expo-neringen för joniserande strålning och uppkomsten av stokastiska effekter eftersom det inte finns någon biomarkör som kan tala om orsaken till att en person insjuknar i cancer. Det kan dock tänkas att exponeringen för joniserande strålning kan utgöra en trolig förklar-ing. Problemet är att det normalt saknas kunskap om vilken expo-nering enskilda individer utsatts för i samband med allvarliga olyckor.

Det är dock tänkbart att en domstol skulle tillämpa ett lågt beviskrav så att den skulle godta ett kausalsamband i ett fall av följande slag:

En ung person insjuknar i sköldkörtelcancer i tiden efter en allvarlig olycka och har vistats i ett svårt drabbat område och konsumerat mjölkprodukter innehållande höga halter av radioaktiv jod.

Även om det inte går att veta hur mycket strålning enskilda indi-vider utsatts för, så går det att uppskatta ett genomsnitt för större grupper. Världshälsoorganisationen och FN:s vetenskapliga strål-ningskommitté (UNSCEAR) har, baserat på enkäter samt typiska scenarion för exponeringsvägar, utrymning, intag via mat m.m., gjort en uppskattning av stråldoser från exponering under första året efter olyckan för invånarna i Fukushimas prefektur. Genomsnittliga effektiva doser till vuxna i både utrymda och inte utrymda områden i prefekturen uppskattades av UNSCEAR ligga mellan några mSv och cirka 10 mSv. För barn uppskattas de genomsnittliga effektiva doserna vara ungefär de dubbla. I angränsade prefekturer uppskat-tades de genomsnittliga effektiva doserna vara lägre.

Personskador kan uppstå även på ett annat sätt än orsakade av strålning. Det kan då uppkomma frågor om orsakssambandet är ade-kvat. Evakueringen av ett sjukhus kan leda till att en behandling behöver avbrytas med förvärrat sjukdomstillstånd eller dödsfall som följd. Olyckans konsekvenser kan leda till psykiska sjukdomstill-stånd såsom depression.

4.3.3 Sakskada (7 § första stycket 1)