2EGERINGENS F¶RSLAG En omhändertagen punktskattepliktig vara får förverkas om
– beslut om att påföra skatt på omhändertagen vara har vunnit laga kraft och skatten inte har betalats inom en månad från den dag då be-slutet vann laga kraft eller
– beslut att omhändertagandet skall bestå har vunnit laga kraft.
Ett beslut om förverkande enligt första strecksatsen får inte fattas om det är oskäligt. Skyldighet att betala skatt som tullmyndighet på-fört på omhändertagna punktskattepliktiga varor skall bestå även efter det att varorna förverkats.
Egendom som varit omhändertagen får förverkas om – ingen gjort anspråk på egendomen, eller
– den som har gjort anspråk på egendomen inte har hämtat den.
Ett beslut om förverkande får inte fattas förrän tre månader förflutit från den dag, vad avser första strecksatsen, då omhändertagandet upp-hävdes och, vad avser andra strecksatsen, då anspråket framställdes.
+OMMITT©NS F¶RSLAG Skatteförverkande skall få ske om det inte fram-går att punktskatt beträffande varan är betald i Sverige och att säkerhet beträffande varan har ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om skatteförverkande får dock inte meddelas innan skatten förfallit till betal-ning samt under den tid för vilken anstånd att betala skatt medgivits. Så-väl punktskattepliktiga varor som transportmedel, transporthjälpmedel, containrar och tankar kan vara föremål för skatteförverkande. Annan egendom än punktskattepliktiga varor får dock skatteförverkas endast om värdet på varorna inte räcker för att betala skatten m.m.
Prop. 1997/98:100
101 2EMISSINSTANSERNA Som redogjorts för i avsnitt 11.1 är flera
remiss-instanser starkt kritiska till förslaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Som framhållits tidigare är det syn-nerligen viktigt att hindra att obeskattade varor kommer ut till försäljning på den illegala marknaden. I syfte att uppnå detta föreslås dels att tullen skall få besluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor om skattskyldighet har inträtt och varorna har transporterats i strid med cir-kulationsdirektivets bestämmelser dels att omhändertagandet inte skall kunna upphävas förrän skatten har betalats.
Det är mycket som talar för att endast skattskyldiga som från början hade för avsikt att betala skatt kommer att lösa ut omhändertagna varor genom att betala skatten. Det innebär att de som fört varor till Sverige med avsikt att sälja varorna utan att betala skatt aldrig kommer att betala skatten för att få ut varorna. I dessa fall måste tullen ha möjlighet att av-sluta omhändertagandet. Punktskattepliktiga varor bör därför få förverkas om den skattskyldige påförts skatt för varorna men inte betalat skatten inom en månad räknat från den dag då beslutet om skatt vann laga kraft.
Förverkandet av punktskattepliktiga varor skall alltså ses som en följd av bestämmelsen om att varor i vissa fall inte lämnas ut förrän skatten är betald.
Att egendom skall kunna förverkas på grund av att en skattefordran inte är betald kan möjligen uppfattas som alltför ingripande för den en-skilde. Det är dock viktigt att komma ihåg att förverkande kan ske endast om den skattskyldige brutit mot cirkulationsdirektivets bestämmelser om ledsagardokument och säkerhet. Respekteras inte dessa bestämmelser är det hart när omöjligt att kontrollera förflyttningarna av punktskatteplikti-ga varor inom EU. Det är därför viktigt att upprätthålla respekten för cir-kulationsdirektivets bestämmelser. Minst lika viktigt är att hindra att obeskattade varor bjuds ut till försäljning på den illegala marknaden. För att uppnå detta är det, som redogjorts för i avsnitt 11.5, nödvändigt att tullen har befogenhet att hålla kvar varorna till dess skatten är betald.
Denna bestämmelse kräver i sin tur att det är möjligt att förverka varorna om skatten inte betalas. Även bestämmelsen om förverkande motiveras alltså av vikten att hindra att obeskattade varor når den illegala markna-den. Det bör till sist påpekas att den skattskyldige kan undvika ett förver-kande genom att betala den skatt som han under alla omständigheter ha-de varit skyldig att betala. Den som från början haha-de för avsikt att betala skatten upplever knappast detta som alltför betungande.
Syftet med att punktskattepliktiga varor skall kunna förverkas i fall påförd skatt inte har betalats är alltså att hindra att sådana varor bjuds ut till försäljning utan skatt. Med hänsyn härtill kan det övervägas om inte bestämmelsen om förverkande enbart bör vara kopplad till varorna. En sådan ordning innebär att om tullen har påfört skatt på punktskatteplikti-ga varor och skatten inte har betalats inom viss tid, får varorna förverkas oavsett om den skattskyldige är ägare till varan eller inte. Att koppla be-stämmelsen om förverkande enbart till egendomen kan dock leda till stötande resultat. Anta t.ex. att den skattskyldige har stulit ett parti ciga-retter i Danmark och att han i Sverige stoppas av tullen som omhändertar cigaretterna och påför skatt som den skattskyldige inte betalar. Det är självfallet inte rimligt att den som blivit bestulen skall kunna fråntas
Prop. 1997/98:100
102 egendomen genom att egendomen förverkas till följd av att någon annan
inte betalat punktskatt. Sådana konsekvenser skulle dock kunna undvikas genom en föreskrift om att förverkande inte får ske om det framstår som oskäligt att förverka varan. Ett annat sätt att lösa problemet är att före-skriva att beslut om förverkande endast får fattas om den skattskyldige och ägaren till varan är identiska. En sådan bestämmelse skulle dock inte bli särskilt effektiv. Den skattskyldige skulle då kunna påstå att han inte är ägare till varorna för att på så sätt försöka hindra att varorna förverkas.
En invändning av detta slag skulle i många fall vara svår att motbevisa.
För att det angivna syftet med att förverka punktskattepliktiga varor skall uppnås är det nödvändigt att bestämmelsen om förverkande är effektiv.
Regeringen anser därför att bestämmelsen bör utformas på så sätt att be-slut om förverkande kan fattas oavsett om den skattskyldige är ägare till varorna eller inte. Det skall alltså vara tillräckligt att den skatt som på-förts varorna inte har betalats. För att undvika att bestämmelsen ger upp-hov till stötande resultat bör föreskrivas att beslut om förverkande inte får fattas om det framstår som oskäligt.
Skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet påfört på punkt-skattepliktig vara skall bestå även efter det att varorna förverkats. Punkt-skattepliktiga varors värde svarar till stor del mot den skatt som belöper på varorna. Det innebär att en förlust p.g.a. att varor förverkas blir för-hållandevis liten, om den skattskyldige samtidigt befrias från att betala skatten. För personer som är beredda att föra in varor till Sverige utan att betala skatt torde inte risken att förlora varorna vara tillräckligt avhållan-de om avhållan-de vet att avhållan-de slipper att betala skatten om varorna förverkas. Rege-ringen anser därför att skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet påfört skall bestå även efter det att varorna förverkats.
I lagrådsremissen föreslog regeringen att omhändertagna punktskatte-pliktiga varor skulle få förverkas även om skatt inte hade påförts. Bak-grunden till bestämmelsen var att tullmyndigheten gavs rätt att vägra upphäva ett omhändertagande även i fall där skatt inte påförts. I lagråds-remissen föreslogs nämligen att tullmyndigheten skulle kunna vägra att upphäva ett omhändertagande om skattskyldighet inträtt och varorna transporterats i strid med kraven på ledsagardokument och säkerhet obe-roende av om det var utrett vem som var skattskyldig.
,AGR¥DET har avstyrkt att förverkande får ske i nu redovisade fall och i samband därmed yttrat följande. Det kan konstateras att ett omhänderta-gande kan bestå så länge det finns anledning att anta att transporten har skett i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. För att förverkan-de skall få ske uppställs endast förverkan-den ytterligare förutsättningen att vissa tidsfrister skall iakttas. Det innebär att egendom kan komma att frånhän-das en enskild enfrånhän-dast på grundval av ett antagande om att en viss skyl-dighet inte iakttagits. Enligt Lagrådets mening är detta inte en godtagbar ordning. I sammanhanget är att märka att någon motsvarighet till det fö-reslagna förverkandeinstitutet inte finns i tullagen eller inregränslagen.
Lagrådet avstyrker på grund av det anförda att förverkande skall kunna ske även om det inte kan klarläggas att skattskyldighet föreligger i Sveri-ge.
Regeringen har förståelse för Lagrådets uppfattning att det kan ifråga-sättas om det bör vara möjligt att förverka punktskattepliktiga varor för
Prop. 1997/98:100
103 vilka skatt inte påförts. När det gäller punktskattepliktiga varor är det
möjligt att konstatera att punktskatt skall betalas i Sverige även om det inte går att fastställa vem som är skattskyldig. En annan sak är att skatt inte kan påföras om det inte är utrett vem som är skattskyldig. Frågan blir då om det är rimligt att en enskild skall kunna drabbas av ett förverkande trots att tullmyndigheten inte har kunnat fastställa vem som är skattskyl-dig och som en följd därav inte kunnat påföra skatt. Det kan i och för sig förefalla rimligt att förverkande får ske i fall där ägaren till varan inte vill medverka i utredningen. En sådan ordning skulle dock skapa problem i t.ex. de fall ägaren till varan är okänd. Enligt regeringens mening uppnås en från rättssäkerhetssynpunkt acceptabel ordning om förverkande endast kan ske i de fall tullmyndigheten har beslutat om skatt för varan. Det bör nämnas att regeringen i avsnitt 11.7 har föreslagit, till skillnad från i lag-rådsremissen, att ett omhändertagande av punktskattepliktig vara skall upphävas om ett beslut om skatt inte har fattats inom tre månader från den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.
Som redogjorts för i avsnitt 11.8 föreslås tullen få möjlighet att vägra lämna ut alkoholvaror och tobaksvaror om vissa förutsättningar är upp-fyllda. Den föreslagna bestämmelsen gäller för alkoholdrycker, teknisk sprit och tobaksvaror och har sin grund i att försäljningen av nämnda va-ror är reglerad genom bestämmelser i alkohollagen, lagen om försäljning av teknisk sprit, tobaks-, och tobaksskattelagen. Tullen föreslås få vägra lämna ut alkohol- och tobaksvaror om det är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige. Dessutom krävs vad gäller alkoholva-ror att den som gör anspråk på vaalkoholva-rorna saknar tillverknings- eller parti-handelstillstånd enligt alkohollagen eller föreskrivet tillstånd för försälj-ning enligt lagen om försäljförsälj-ning av teknisk sprit. För tobaksvaror krävs att det är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i strid med tobakslagens bestämmelse om innehållsdeklaration och varningstext eller tobaksskattelagens bestämmelse om att cigaretter inte får säljas på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset. När ett lagakraftvunnet beslut om att vägra lämna ut varorna föreligger bör varorna få förverkas. En bestämmelse härom bör därför tas in i den nya lagen.
Det framstår som sannolikt att ett omhändertagande av punktskatte-pliktig vara eller annan egendom i vissa fall kommer att upphävas utan att någon gör anspråk på egendomen. I sådana fall är det också rimligt att förverka varorna. Det bör därför införas en bestämmelse som gör det möjligt att förverka egendom som har varit omhändertagen och som ing-en har gjort anspråk på.
I lagrådsremissen föreslog regeringen att förverkande skulle få ske i nyss redovisade fall om ingen gjort anspråk på egendomen inom tre må-nader från den dag då omhändertagandet upphävdes.
Enligt ,AGR¥DETS mening måste förverkande enligt denna fakultativa regel kunna underlåtas om, ett anspråk på egendomen visserligen fram-ställts först efter utgången av denna tid men innan målet om förverkande har avgjorts. Lagrådet anser vidare att det bör regleras vad som skall gälla, om den som gör anspråk på egendomen inte hämtar egendomen inom viss tid.
Prop. 1997/98:100
104 Regeringen delar Lagrådets uppfattning att förverkande bör kunna
un-derlåtas om någon gör anspråk på egendomen innan målet om förverkan-de avgjorts. Detta uppnås genom att förverkan-det föreslås att förverkanförverkan-de inte får ske förrän tre månader förflutit från den dag då beslutet att upphäva om-händertagandet fattades. Ett anspråk som framställs efter denna tid men innan målet om förverkande avgjorts får då till följd att det saknas grund för förverkande. Att någon gör anspråk på egendom som varit omhän-dertagen men låter bli att hämta den uppvisar flera likheter med de fall där inget sådant anspråk framställts. Regeringen anser därför att förver-kande även bör få ske om den som gör anspråk på egendomen inte häm-tar den. I sådana fall får förverkande inte ske förrän tre månader förflutit från den dag då anspråket framställdes.
I samtliga fall skall gälla att allmän förvaltningsdomstol skall besluta om förverkande på ansökan av tullmyndighet.