2EGERINGENS BED¶MNING Straffbestämmelsen i privatinförsellagen skall vara kvar.
+OMMITT©NS F¶RSLAG Straffbestämmelsen tas bort
2EMISSINSTANSERNA 2IKS¥KLAGAREN har inget att erinra mot en avkri-minalisering utan anser att möjligheten att påföra särskild avgift är en fullt tillräcklig sanktion. 2IKSSKATTEVERKET tillstyrker med hänvisning till
Prop. 1997/98:100
161 tillämpningssvårigheter en avkriminalisering. !LKOHOLINSPEKTIONEN och
'ENERALTULLSTYRELSEN motsätter sig en avkriminalisering.
"AKGRUNDEN TILL REGERINGENS BED¶MNING I 9 § privatinförsellagen finns en straffbestämmelse. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar uppgift som befinns oriktig eller som underlåter att anmäla skat-tepliktig införsel döms till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. I andra stycket samma paragraf föreskrivs att lagen om straff för va-rusmuggling och skattebrottslagen inte skall tillämpas på införsel enligt privatinförsellagen. Bestämmelsen om straffansvar fördes in i privatinför-sellagen genom en lagändring 1996. I samband därmed infördes även en bestämmelse om särskild avgift. Den särskilda avgiften kan påföras re-sande om denne vid fullgörandet av anmälningsskyldigheten lämnat en oriktig uppgift eller underlåtit att anmäla en skattepliktig införsel. Vid den lagrådsgranskning som föregick propositionen framhöll Lagrådet bl.a. att det inte fanns några egentliga skäl för en ordning enligt vilken ekonomiska sanktioner för samma förfarande skall kunna fastställas i två skilda procedurer och det därför borde övervägas att låta antingen bötes-straffet eller den särskilda avgiften utgå (se prop. 1995/96:116 s. 160). I propositionen anförde regeringen emellertid att den inte var beredd att följa Lagrådets rekommendation (a prop. s. 44). Som skäl framhölls bl.a.
det inte var lämpligt att helt avkriminalisera underlåtenhet att anmäla skattepliktig införsel och att det därför borde finnas en straffsanktion. Om å andra sidan bötesstraffet skulle vara den enda sanktionen skulle i vissa fall för exempelvis personer med låga inkomster bötesstraffet i kronor räknat bli lågt i förhållande till den undandragna skatten. De två olika sanktionerna kompletterar således i viss mån varandra.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS BED¶MNING Regeringen anser fortfarande att det inte är lämpligt att avkriminalisera underlåtenheten att anmäla skatte-pliktig införsel. Att anmälningsskyldigheten föreslås bli ersatt med en deklarationsskyldighet föranleder ingen annan bedömning. Självfallet bör straffbestämmelsen ändras så att den i fortsättningen avser underlå-tenhet att deklarera skattepliktig införsel.
Högsta domstolen (HD) har i en i december 1997 meddelad dom utta-lat sig om vad som skall avses med ringa fall enligt 9 § privatinförsella-gen. Enligt HD talar övervägande skäl för att gränsen, när det gäller in-försel av spritdrycker, sätts vid två liter. Principen bör alltså vara att om någon, utöver den skattefria mängden om en liter, för in högst två liter utan att göra anmälan, det skall anses vara fråga om ett ringa fall, såvida det inte föreligger speciella omständigheter som föranleder en annan be-dömning (HD:s dom i mål nr B 2701/97). Genom HD:s dom har det klarlagts vad som skall avses som ringa fall när det gäller införsel av spritdrycker. Detta bör underlätta tillämpningen av straffbestämmelsen.
21 Identitetskontroll
2EGERINGENS BED¶MNING Någon möjlighet för skattemyndigheten att företa s.k. identitetskontroll bör inte införas.
Prop. 1997/98:100
162 +OMMITT©NS F¶RSLAG Skattemyndigheten får befogenhet att vid besök
i verksamhetslokaler i samband med skattekontroll begära att en person som befinner sig på platsen skall legitimera sig eller styrka sin identitet på annat godtagbart sätt, om personen i fråga kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom om hans identitet är av betydelse för kontrollen. Begreppet besök i samband med skattekontroll är avsett att omfatta såväl revisioner i verksamhetslokaler som besök i andra sammanhang, exempelvis taxeringsbesök. Den som bryter mot skyldigheten att identifiera sig skall dömas till penningböter.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSSKATTEVERKET tillstyrker förslaget. *USTITIEOM BUDSMANNEN +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM och 2IKSPOLISSTYRELSEN är nega-tiva till förslaget. De kritiska remissinstanserna anför att förslaget får till följd att i princip alla måste bära legitimation. Det finns för närvarande inte några bestämmelser om en generell skyldighet för personer i Sverige att ständigt bära någon typ av legitimationshandling. Att mot bakgrund av enbart skatteförvaltningens behov införa en sådan skyldighet skulle föra för långt. 2IKS¥KLAGAREN motsätter sig införandet av en straffsank-tion.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS BED¶MNING Kommitténs förslag i denna del har sin bakgrund i att skattemyndigheten – med undantag för kontroll en-ligt 4 § lagen om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineral-oljeprodukter, alkohol och tobak – enligt gällande ordning inte har någon befogenhet att vid revisioner, taxeringsbesök eller andra kontroller kräva att en person skall uppge sin identitet och vid behov styrka den med legi-timation. Enligt kommitténs bedömning innebär det ett stort avbräck i kontrollverksamheten att det inte finns någon skyldighet för andra perso-ner än den reviderade eller kontrollerade som befinperso-ner sig på platsen, att uppge vilka de är och styrka det med legitimation. Kommittén har därför föreslagit att skattemyndigheten skall få befogenhet att göra identitets-kontroll av de personer som befinner sig i en verksamhetslokal när myn-digheten avlägger ett besök i samband med revision eller taxeringsbesök eller i något annat liknande sammanhang.
Enligt regeringens mening kan man inte avfärda de invändningar som de kritiska remissinstanserna har riktat mot förslaget. Som instanserna påpekat finns enligt gällande rätt ingen generell skyldighet att i vårt land bära någon typ av legitimationshandling. Bestämmelser om skyldighet att uppvisa legitimation i någon form torde finnas endast vid inresa i och ut-resa ur landet, vid framförande av vissa motorfordon samt vid kontroll av utlännings rätt att uppehålla sig här. Regeringen sätter inte i fråga att skattemyndigheterna i den löpande verksamheten kan ha ett behov av att avkräva legitimation inte bara av exempelvis den reviderade utan också av andra som kan antas ha något samband med den kontrollerade verk-samheten. Emellertid ansluter vi oss till Kammarrättens i Stockholm upp-fattning att enbart fiskala behov inte skall få vara avgörande vid över-vägandena i den nu aktuella frågan. Skulle skattemyndigheterna ges möj-lighet att avkräva legitimation skulle de i detta avseende få väsentligt mer långtgående befogenheter än polisen.
Vid en samlad bedömning av det anförda anser regeringen att en befo-genhet för skattemyndigheterna att vid besök i samband med
skatte-Prop. 1997/98:100
163 kontroll begära att en person som befinner sig på platsen skall legitimera
sig inte bör införas.