2EGERINGENS F¶RSLAG Det skall vara möjligt att till landet föra in spritdrycker, vin och starköl i form av flyttgods i samband med att en enskild flyttar till Sverige och i form av gods som en enskild förvärvat genom arv eller testamente. Begränsning av rätten till införsel skall dock gälla bl.a. så till vida att mottagaren eller den person som låter föra in dryckerna skall ha fyllt 20 år.
2EGERINGENS BED¶MNING Frågan om rätten till införsel av sprit-drycker, vin och starköl som gåvoförsändelse och kommersiell för-sändelse bör utredas vidare.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG I promemorian föreslogs att spritdrycker, vin och starköl även skulle få föras in som gåvoförsändelse eller som kom-mersiell försändelse.
2EMISSINSTANSERNA 'ENERALTULLSTYRELSEN efterlyser en definition av begreppet gåvoförsändelse. Under alla omständigheter finner styrelsen att en begränsning bör göras till enstaka gåvoförsändelse. 2IKSPOLISSTYRELSEN ser svårigheterna i att avgöra om en försändelse som innehåller alkohol-eller tobaksvaror är en gåva alkohol-eller inte. 2IKSSKATTEVERKET anser att det kan uppstå problem därför att begreppen gåvoförsändelse, flyttgods och arve-gods inte har definierats ordentligt.
"AKGRUNDEN TILL REGERINGENS F¶RSLAG
4IDIGARE REGLERING
Enligt 17 § lagen (1977:293) om handel med drycker – LHD, fick sprit-drycker, vin och starköl, med de undantag som angavs i lagens 18 §, infö-ras till landet endast av det s.k. partihandelsbolaget (V & S Vin och Sprit AB). Enligt 18 § LHD fick spritdrycker, vin och starköl föras in till lan-det bl.a. enligt närmare bestämmelser som meddelades av regeringen dels i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes eller dennes familjs personliga bruk, dels av en enskild person som flyttade in till landet eller återvände hit efter längre tids vistelse utomlands om dryckerna var avsedda för eget eller familjens bruk och dels av en enskild person som hade mottagit dryckerna i arv eller genom testamente, om dryckerna var avsedda för eget eller familjens bruk.
Bestämmelserna i LHD kompletterades av förordningen (1987:1118) om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl i vissa fall. I förord-ningen föreskrevs en 20-årsgräns för de tre olika möjligheterna till inför-sel. Vidare föreskrevs beträffande flyttgodsfallen att den som återvände till Sverige skulle ha vistats utomlands minst ett år för att rätt till införsel skulle föreligga. Såväl LHD som den nämnda förordningen är upphävda från och med den 1 januari 1995.
Prop. 1997/98:100
112 2EGLERINGEN I ALKOHOLLAGEN
Bestämmelser om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl åter-finns numera i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). I nämnda bestäm-melse slås fast att sådana drycker får föras in till landet endast av den som har meddelats ett tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende såda-na varor. Bestämmelsen tar i densåda-na del endast sikte på yrkesmässig inför-sel. Av paragrafens andra stycke framgår emellertid att spritdrycker, vin och starköl får föras in även av den som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., av resande som har fyllt 20 år eller person, som utför arbete på transportmedel och som har uppnått nämnda ålder, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för den-nes eller denden-nes familjs personliga bruk och som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser. Slutligen föreskrivs i paragra-fens tredje stycke att spritdrycker, vin och starköl som medförs som pro-viant på järnvägståg i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs för servering av passagerare under tågets färd inom landet.
De i paragrafen angivna undantagen från kravet på tillstånd för rätten till införsel motsvarar i sak vissa av de undantag som fanns intagna i LHD. I LHD fanns därutöver, som framgått, även undantag för införsel av spritdrycker, vin och starköl i form av gåva, flyttgods och arvegods. I motiven till alkohollagen ges inte någon närmare förklaring till varför inte rätt till införsel medgivits i dessa fall. Det torde emellertid stå klart att vissa farhågor angående kontrollsvårigheter i perspektiv av den inre marknaden, bl.a. vad avsåg åldersgränser och skatteinbetalning, varit av avgörande betydelse för den mer restriktiva hållningen i alkohollagen i förhållande till regleringen i LHD.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG OCH BED¶MNING Avsaknaden av möjligheter motsvarande de som fanns i LHD till införsel av spritdrycker, vin och starköl har väckt negativa reaktioner hos allmänheten efter ikraftträdandet av alkohollagen den 1 januari 1995, och då framför allt i fråga om införsel av gåvoförsändelser och av flyttgods. Tullmyndighe-terna har också påtalat att den nya ordningen medför praktiska problem och onödig irritation. Även EU-kommissionen har efter klagomål från enskilda framhållit att den ifrågasätter den svenska restriktiviteten även om begränsningarna i förhållande till vad som gällt enligt LHD inte di-rekt har påståtts vara i strid med EG-rätten. Det bör i sammanhanget framhållas att införsel av alkoholdrycker i form av gåvoförsändelse m.m.
efter ikraftträdandet av alkohollagen i viss utsträckning har kunnat ske genom Systembolaget AB och den licensierade partihandeln som s.k.
privat import. Kommissionen har emellertid understrukit att denna ord-ning förefaller vara mindre väl i överensstämmelse med dels principen inom EG-rätten om den fria rörligheten för varor och EU-medborgarnas i följd därav avsedda möjligheter att tillgodogöra sig fördelarna av ett EU-medlemskap, dels kärnverksamheten för Systembolaget AB.
Regeringen finner mot bakgrund av det anförda att åtskilligt talar för att det genom ändringar i alkohollagen åtminstone bör införas en möjlig-het att till landet föra in spritdrycker, vin och starköl i form av flyttgods i samband med att enskild flyttar till Sverige och i form av vara som en-skild förvärvat genom arv eller testamente. Ett totalt förbud i detta
hänse-Prop. 1997/98:100
113 ende är inte heller påkallat av alkoholpolitiska skäl. En begränsning av
rätten till införsel i de nämnda fallen skall dock vara att mottagaren eller den person som låter föra in dryckerna skall ha fyllt 20 år, (jämför med vad som redan gäller för s.k. resandeinförsel men även 3 kap. 8 § alko-hollagen). Beträffande vad som krävs av den enskilde i fall då denne hävdar rätt till införsel av flytt- eller arvegods hänvisas till kommentaren under 4 kap. 2 § i förslaget till lag om ändring i alkohollagen.
Vad avser gåvoförsändelser och kommersiella försändelser till enskilda gör regeringen följande bedömning. I målet C-189/95, åklagaren mot Harry Franzén, där Landskrona tingsrätt begärt förhandsavgörande, prö-vade EG-domstolen bestämmelserna om detaljhandelsmonopolet och dess funktionssätt mot artikel 37 i Romfördraget. Artikeln reglerar an-passningen av statliga handelsmonopol. Domstolen konstaterade att arti-kel 37 inte kräver att statliga handelsmonopol skall avskaffas men väl att de till utformning och funktionssätt skall anpassas på ett sådant sätt att ingen av medlemsstaternas medborgare diskrimineras i fråga om anskaff-nings- och saluföringsvillkor. Syftet med artikeln är enligt domstolen att förena de krav som följer av inrättandet av den gemensamma marknaden och dess funktionssätt med medlemsstaternas möjlighet att, i syfte att uppnå vissa mål av allmänintresse såsom skyddet av folkhälsan, upprätt-hålla vissa handelsmonopol.
Sammanfattningsvis fann domstolen med hänsyn till uppgifterna i må-let att detaljhandelsmonopomå-lets kriterier och urvalsmetoder föreföll var-ken diskriminerande eller av sådant slag att de missgynnade importerade produkter. Sålunda slog domstolen fast att artikel 37 inte utgjorde hinder för sådana nationella bestämmelser om ett statligt detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker och dess funktionssätt som avsågs i begäran om för-handsavgörande.
För svenskt vidkommande var EG-domstolens beslut mycket viktigt sett ur folkhälsoperspektiv. Lagstiftningen på alkoholområdet skall syfta till att begränsa det privata vinstintresset och alkoholens tillgänglighet samt att skydda ungdomen. Det är därför viktigt att hitta ett system, när det gäller distansförsäljningen av alkohol från andra EU-länder till Sveri-ge, som tar hänsyn också till dessa alkoholpolitiska aspekter, inte minst ålderskontroll och tillgänglighet. Frågan om distansförsäljningen av al-kohol till Sverige från annat EU-land skall tillåtas och hur den i så fall skall hanteras måste därför utredas vidare. Den nyligen tillsatta kommit-tén (S 1998:02) som fått regeringens uppdrag att se över vissa bestäm-melser i alkohollagen (1994:1738) samt lagen (1961:181) om försäljning av tekninsk sprit m.m. har i sina direktiv redan uppgiften att behandla frågan om importrätt av alkoholdrycker. Denna kommitté bör få uppgif-ten att med förtur utreda hur distansförsäljningen av alkoholdrycker bör inordnas i det svenska regelsystemet utifrån också alkoholpolitiska as-pekter.
Även när det gäller gåvoförsändelser av alkoholdrycker så måste dessa om införsel av sådana skall tillåtas regleras på ett sådant sätt att en skat-tefrihet för gåvoförsändelser inte missbrukas. Att sända paket med alko-holinnehåll får inte utnyttjas för postorderförsäljning eller marknadsfö-ring under täckmantel av gåva. Därför bör även denna fråga bli föremål för ytterligare utredning av den nyligen tillsatta kommittén (S 1998:02).
Prop. 1997/98:100
114
13.2 Distansförsäljning
2EGERINGENS F¶RSLAG Försändelser med tobaksvaror som utan vinst-syfte skickas till privatpersoner i Sverige från ett annat EG-land, och som inte utgör gåvoförsändelser, skall beskattas i Sverige enligt reg-lerna om s.k. distansförsäljning.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSSKATTEVERKET anser att det vore värdefullt om bestämmelser om skattefrihet för gåvoförsändelser, arv- och flyttgods togs in i en lag, förslagsvis i inledningen till lagen (1994:1565) om be-skattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt bestämmelserna i rådets direk-tiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor skall punktskatte-pliktiga alkohol- och tobaksvaror normalt beskattas i det land där de kon-sumeras. Endast när sådana varor förvärvas av enskilda personer för de-ras eget bruk och transportede-ras av dem själva följer av principen för den inre marknaden att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där varorna har förvärvats. Detta framgår av artikel 8 i direktiv 92/12/EEG. Om alko-hol- eller tobaksvaror avsänds eller transporteras direkt eller indirekt av en säljare eller för dennes räkning från ett medlemsland till en privatper-son i ett annat medlemsland, s.k. distansförsäljning, skall varorna be-skattas i destinationsmedlemsstaten. Skatten skall påföras säljaren och denne kan få återbetalning av den skatt som erlagts i avsändarlandet.
Detta stadgas i artikel 10 i direktiv 92/12/EEG. Bestämmelserna om di-stansförsäljning har tagits in i lagen om tobaksskatt och i lagen om alko-holskatt.
När direktiv 92/12/EEG antogs av rådet påpekade rådet och kommis-sionen att det föreligger problem att göra skillnad mellan transaktioner som omfattas av bestämmelser som grundar sig på principen om beskatt-ning i destinationslandet respektive transaktioner som görs av privatper-soner inom det regelverk som bygger på beskattning i ursprungslandet. I samband härmed förklarade rådet och kommissionen att medlemsländer-na kan föreskriva att överföringar mot betalning som inte sker i förvärvs-syfte av punktskattepliktiga varor mellan personer skall anses ske för kommersiella ändamål. I sådana fall skall beskattning således ske i desti-nationslandet.
I Storbritannien har en engelsk domstol vänt sig till EG-domstolen (mål nr C-296/95, ”The Man in Black”) för att få klargjort om det är frå-ga om distansförsäljning av cifrå-garetter eller om det är fråfrå-ga om privatin-försel av sådana enligt artikel 8 i direktiv 92/12/EEG när en agent agerat för köparens räkning. EG-domstolen har i dom den 2 april 1998 konstate-rat att det inte är fråga om privat införsel enligt artikel 8 och att skatt skall tas ut i destinationslandet.
Enligt bestämmelserna i direktiv 92/12/EEG gäller, såsom ovan nämnts, att privatpersoner vid resa från ett annat medlemsland kan införa punktbeskattade alkohol- och tobaksvaror utan att betala punktskatt i
Prop. 1997/98:100
115 hemlandet om varorna är avsedda för deras eget behov. I
anslutningsför-draget med den Europeiska unionen fick Sverige, liksom Finland och tidigare Danmark, ett undantag som innebär möjlighet att ta ut punktskatt i Sverige på införda alkohol- och tobaksvaror över vissa kvantiteter. Be-stämmelsen om detta finns i artikel 26 i direktiv 92/12/EEG. Sveriges undantag gäller resandeinförsel och kan inte anses omfatta rätt att be-skatta privatpersoners införsel av flyttsaker och arv samt gåvoförsändel-ser i form av alkohol- och tobaksvaror. Reglerna om beskattning av re-sandeinförsel finns i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. När det gäller införsel från tredje land av alkohol- och tobaksva-ror som flyttsaker och arv samt som gåva över viss mindre kvantitet, skall dock tull och skatt betalas i Sverige i enlighet med reglerna i rådets för-ordning EG/918/83 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbe-frielse och reglerna i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.
Enligt regeringens mening bör försändelser av tobaksvaror från ett an-nat medlemsland till privatpersoner beskattas i Sverige även om avsända-ren inte gör någon ekonomisk vinst på transaktionen, såvida det inte är fråga om gåvoförsändelser. Rådet och kommissionen har också förklarat att medlemsländerna kan föreskriva sådana regler. Regeringen föreslår därför att punktskatt skall tas ut i Sverige i sådana fall och att avsändaren skall betala skatten. Regler om detta föreslås införda i lagen om tobaks-skatt. Eftersom det inte är tillåtet för privatpersoner att införa alkoholva-ror via distansförsäljning eller som gåvoförsändelse till Sverige är en så-dan bestämmelse avseende alkoholvaror onödig. Bestämmelsen finns inte heller införd i direktiv 92/12/EEG varför någon skyldighet för införlivan-de i svensk lagstiftning inte föreligger. För införsel av gåvoförsäninförlivan-delser, liksom arvegods och flyttsaker, skall inte punktskatt tas ut. För att detta tydligare skall framgå föreslås dock viss ändring av lagtexten i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och to-baksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.
Prop. 1997/98:100
116