En gyllene medelväg?

7.4.1 Luxuria

Luxuria kan ses som en ”kompensation” för den klyfta som uppstår när man laborerar med två istället för tre skuldformer. Luxuria blir då ett mellanting mellan dolus eventualis och negligence, även om den normalt ses som en kvalificerad form av oaktsamhet, nämligen den allvarligaste formen av medveten oaktsamhet. Blomsma menar att luxuria inte före- kommer i engelsk rätt. Han menar att England redan har recklessness som mellanform och att recklessness är en ”funktionell motsvarighet” av luxuria vilket

…is a broader concept, covering dolus eventualis, luxuria and lesser forms of conscious negligence. Therefore, it cannot be equated or translated by luxuria. However, this is implied when ’Leichtfertigkeit’ is translated as recklessness.456

Luxuria kan fylla en funktion som en tredje skuldform, mellan dolus och culpa, eller i vart fall som en straffskärpande faktor när gärningsman- nen varit särskilt vårdslös. Luxuria har dock, liksom recklessness tidigare, betraktas mest som en kvalificerad form av culpa och mindre som en egen skuldform.457 _{Blomsma lanserar alltså luxuria som en funktionell}

motsvarighet till recklessness och menar att den borde tas med som ett fristående skuldelement för att kriminalisera förutseende av risker, men väljer ändå att använda recklessness eftersom det på bättre sätt avgränsar skuldelementen.458

Blomsma har kritiserat det faktum att lagstiftare, åtminstone i Tysk- land och Nederländerna, tycks skärpa maxstraffet för oaktsamma brott antingen genom att klassificera det som luxuria eller genom att generellt höja straffen för oaktsamhet i syfte att återspegla graden av klander i med- vetet risktagande.

By bringing the punishment of conscious negligence and dolus eventualis closer together, the legislator also undermines the supposed difference in

455 _{Ashworth s. 179.} 456 _{Blomsma s. 202.} 457 _{Blomsma s. 203.} 458 _{Blomsma s. 548.}

culpability and strengthens my argument of combining the two fault ele- ments under one fault element of recklessness.459

Ett problem med luxuria är det endast lindrar de problem som reckless- ness löser. Den kvantitativa åtskillnaden mellan luxiuria och medveten (advertent) oaktsamhet bygger på hur stor vårdslösheten var och leder därför till osäkra och otillräckliga bedömningar medan recklessness ställer upp en tydlig gräns mot culpa genom att kräva medvetenhet (awareness). Denna gränsdragning är att föredra enligt Blomsma och han förordar att man i den allmänna delen av EUs strafflagstiftning har en indelning av skuldformer enligt den engelska modellen.460

Nils Jareborg menar att det uppstår två former av culpa: advertent, som motsvaras av luxuria, och inadvertent vilken kan ses som negligen- tia.461 _{Luxuria kan dock, i t.ex. tysk rätt, omfatta fall av även omedveten}

(inadvertent) oaktsamhet.

7.4.2 Leichtfertigkeit

En stor del av det tankegods som finns kring oaktsamhet i Sverige härrör från tysk rätt. Likheterna mellan svensk och tysk rätt är därför påfallande. Liksom i Sverige saknas en legaldefinition av oaktsamhet i Tyskland; sa- ken har överlämnats åt domstolarna. Varje grad av oaktsamhet kan leda till ansvar, även om lagstiftaren i allt större utsträckning tycks begränsa ansvaret till grov oaktsamhet.462

Av intresse är också det i tysk rätt förekommande begreppet Leichtfer­

tigkeit vilket bäst översätts till lättfärdighet eller lättsinnighet. Om termen

är att anse som ett juridiskt begrepp även i svensk rätt är inte helt klart, men lättsinnighet har onekligen betydelse vid bl.a. prövningen av gär- ningsculpa och personlig culpa.463 _{Enligt tysk doktrin innebär Leicht-}

fertigkeit ett större åsidosättande av aktsamhet än vad som normalt gäl- ler för culpösa brott. Begreppet kan därför närmast jämföras med grov oaktsamhet i svensk rätt. Kvalificerad culpa kan, som vi sett, hänföra sig till såväl gärningens avsteg från det aktsamma som gärningsmannens klandervärda inställning. Leichtfertigkeit har i doktrinen hänförts till båda sidorna. Likheterna med det angloamerikanska recklessness är på- fallande.464 459 _{Blomsma s. 203.} 460 _{Blomsma s. 204.} 461 _{Jareborg (2002) s. 45.} 462 _{Bohlander s. 55 och 59 ff.} 463 _{Ulväng (2010) s. 487.}

Claus Roxin menar att Leichtfertigkeit skall uppfattas både som be- teckning på grov (objektiv) oaktsamhet och en kvalificerad form av med- veten oaktsamhet (på gränsen till uppsåt).465 _{Ulväng menar att ”lättsin-}

nighet” förekommer i svensk praxis och doktrin som en motsats till lik- giltighet inför följd, men däremot inte som ett särskilt rekvisit vid vissa brottstyper eller för att beteckna höggradiga risktaganden:

Leichtfertigkeit är, då det används som subjektivt begrepp, en beskrivning av en viss attityd eller ett förhållningssätt till ett risktagande som uttrycker en slutsats på samma sätt som likgiltighet uttrycker en samlad värdering av en persons inställning.466

Han drar slutsatsen att lättsinnighet inte behövs som särskilt begrepp i fall då gärningsmannen sett risken som hög, men likväl inte trott eller velat att följden skulle inträffa. Lättsinnighet täcker inte alla fall av med- veten oaktsamhet.467

Leichtfertigkeit fungerar som en begränsning av straffansvaret i för- hållande till enkel oaktsamhet. Blomsma jämställer det med luxuria och menar att någon motsvarighet inte finns i engelsk rätt.468 _{När gärnings-}

mannen inte kan hållas ansvarig för att ha handlat med uppsåt framstår luxuria som ett bra alternativ. I tysk rätt finns en tendens att jämställa grov oaktsamhet med luxuria (Leichtfertigkeit), vilket har setts som en konsekvens av att oaktsamheten inte måste vara kvalificerad för ansvar.469

Betoningen av skuldprincipen är i Tyskland, menar Blomsma, så rigid att oaktsamhetsansvar kan anses strida mot principen.470 _Huvudregeln

är, liksom i Sverige, att uppsåt utgör grunden för ansvar och att oakt- samhetsansvar måste regleras särskilt. Även i Tyskland har en ökning av antalet oaktsamhetsbrott kunnat ses sedan 1970-talet. I specialstraffrät- ten torde åtminstone hälften av straffbestämmelserna vara oaktsamhets- kriminaliseringar.