Häleriförseelse

Är brott som avses i 6 § att anse som ringa, döms för häleriförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

För häleriförseelse skall också dömas den som

1. i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott,

2. i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller

3. på sätt som anges i 6 § första stycket 1 medverkat vid det brott varige- nom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anled- ning att anta att brott förövades.

Brottsbalken 9 kap. 7 §

För den händelse en köpare misstänker att han eller hon köper stöldgods och avsiktligt underlåter att efterhöra hur säljaren kommit över egen- domen i hopp om att undgå ansvar för uppsåtligt häleribrott har lag- stiftaren funnit det lämpligt att under bestämmelsen om häleriförseelse även kriminalisera oaktsamt häleri. I andra punkten straffas den som inte uppfyller uppsåtskravet i förhållande till förbrottet, men som haft skälig

vilken utsträckning det finns anledning att misstänka brott beaktas bl.a. under vilka förhållanden handlingen företogs, kännedomen kring den man mottagit egendomen ifrån och vilken typ av transaktion det varit fråga om. Bestämmelsen gäller alla former av häleri dvs. sakhäleri, vin- ningshäleri och fordringshäleri. Vid den senare typen av häleri kan det vara svårt att visa på att den tilltalade haft skälig anledning att anta att brott förelegat.

Uttrycket ”skälig anledning att anta”, eller ”skälig anledning antaga” som lydelsen då var, i andra punkten kritiserades av Förmögenhetsbrotts- utredningen som ansåg att uttrycket ger utrymme för stora skillnader i aktsamhetskrav. I de olika lagrum som uttrycket används ges det näm- ligen olika innebörd.643 _{Utredningen ansåg att det i stället skulle for-}

dras att gärningsmannen varit grovt oaktsam för att ansvar skulle inträda då ett sådant krav skulle vara bättre ägnat att leda till en mer enhetlig praxis.644 _{Från gärningsmannens sida skulle krävas att han eller hon hade}

starka skäl att misstänka att det var fråga om hälerigods för att räknas som

grovt oaktsam. I utredningen betonades visserligen att det fanns anled- ning med att vara återhållsam med kriminalisering redan av oaktsamhet. Straffvärdet för brottet, menade man, motsvarades ungefär av straffvärdet för medverkan vilket alltså fordrar uppsåt.645

HD har i praxis uttalat att det, i vart fall vid köp av dyrbara föremål vid sidan av den normala handeln av en för köparen okänd person, måste ställas stränga krav på kontrollen av att köpet sker från den rättmätige ägaren.646 _{Det bör observeras att det här är fråga om en annan bedöm-}

ning än enligt godtrosförvärvslagen. För förvärv i god tro krävs en hög grad av aktsamhet. Således kan en tilltalad frias från häleriförseelse om han eller hon inte haft skälig anledning att anta att brott förelegat, men samtidigt få lämna tillbaka egendomen då aktsamhetsgraden inte varit tillräckligt hög för att ha anses ha gjort ett godtrosförvärv.

Förslaget om att även oaktsamt handlande skulle kunna leda till straff möttes med en del kritiska synpunkter från flera remissinstanser. En av huvudpunkterna i kritiken var att det varken i narkotikabrottskonventio- nen eller i den europeiska förverkandekonventionen uppställs något krav på kriminalisering av annat än uppsåtliga gärningar. Trots detta menade departementschefen att det förelåg övertygande skäl för en kriminali- sering även av oaktsamhet. Hon anförde bl.a. att för att straffbestäm-

643 _{Se SOU 1983:50 s. 316.} 644 _{SOU 1983:50 s. 316.} 645 _{SOU 1983:50 s. 315.}

646 _{Se NJA 2000 s. 652 där den tilltalade friades i underinstanserna men fälldes i HD}

trots att han vid köpet företagit en förhållandevis långtgående kontroll bl.a. hos polisen där han fick uppgiften att den båt han köpte inte var anmäld stulen.

melserna skall vara tillräckligt effektiva måste de även komma åt sådana situationer där den som köper brottsligt förvärvad egendom medvetet låter bli att efterforska egendomens ursprung för att undgå ansvar för uppsåtligt häleri.

De kritiska remissinstanserna menade även på att gränsen mellan straffbelagt och straffritt handlande skulle bli svår att dra. Departements- chefen hade förståelse för detta, men menade att detta var ett generellt problem i fall där straffansvar inte är begränsat till uppsåtligt handlande. Kritik riktades även mot att den enskilde skulle åläggas en orimligt långt- gående skyldighet att undersöka om det han eller hon befattar sig kan ha anknytning till brottslig verksamhet.

Enligt tredje punkten straffas den som medverkat vid brott varigenom egendom frånhändes annan och handlat oaktsamt på så sätt att han eller hon inte insåg, men hade skälig anledning att anta, att brott förövades. Bestämmelsen utgör en komplettering till sakhäleri enligt BrB 9:6 1 st. 1 p. Det handlar alltså om en oaktsam medverkan till förbrottet. Den som deltar i själva förbrottet döms i stället enligt 23 kap. om (uppsåtlig) medverkan.

I Brå-promemorian som föregick utredningen föreslogs en särskild straffskala för grova fall, vilken också kom att träffa oaktsamhetsbrot- tet.647 _{I lagrådsremissen ansåg man dock att en sådan straffskala, för}

vad man betraktade som ett oaktsamhetsbrott, vore alltför långtgående. Lagrådet föreslog en utformning av ett uppsåtligt brott som därför inte passade in i samma lagrum som det oaktsamma häleriförseelsebrottet. I en kommentar till lagförslagen menar Victor att skillnaden mellan ett uppsåtligt och oaktsamt brott tillmätts ”en omotiverad stor betydelse” av såväl departementschefen som av lagrådet.648

Parentetiskt kan nämnas att sedan 1 juli 2014 är det tidigare brot- tet penninghäleriförseelse reglerat som penningtvättförseelse tillsammans med övriga penningtvättsbrott i en separat lag.649 _{Bestämmelsen, som}

har en lindrigare straffskala än penningtvätt, skall omfatta de mindre all- varliga fallen nämligen i det här fallet ringa brott samt oaktsamma hand- lingar. I utredningen som föregick lagstiftningen ansågs att goda skäl ta- lade för att behålla oaktsamhetskriminaliseringen med en lägre straffskala än det uppsåtliga brottet.650

647 _{Brå PM 1978:1, s. 59. Se även Victor (1985) s. 218.} 648 _{Victor (1985) s. 219.}

649 _{Lag (2014:307) om straff för penningtvättsbrott.} 650 _{SOU 2012:12 s. 215.}