Isomorfism som förklaring till praxis

Syftet med den förklarande delen av denna avhandling har varit att utveckla en modell som söker förklaringar till varför föreningarna i vissa fall följt de redovisningsnormer som tillämpas i vinstdrivande företag och i andra fall avvikit från dem. Först diskute- ras förklaringar till rapporternas likhet med kommersiell redovisning:

7.2.1 Isomorfism 1998

Jag har undersökt om de finansiella rapporternas likhet med kommersiell redovisning 1998 beror på att föreningarna har utsatts för påtvingade eller normativa påtryckningar att följa kommersiella redovisningsnormer, dvs. isomorfism. Vidare har jag undersökt om de har imiterat kommersiella redovisningsnormer utan någon egentlig eftertanke, för att det uppfattats som legitimt, inte funnits något alternativ eller helt enkelt varit en enkel lösning. Imitation innefattas också i begreppet isomorfism.

Varför tillämpade föreningarna försiktighetsprincipen och redovisning enligt bokföringsmässiga grunder?

Fackförbundets och hjälporganisationens tillämpning av försiktighetsprincipen liknar en imiterande process, eftersom det inte existerar någon risk att kostnader underskattas och det finns en strävan att visa att pengarna används. Enligt studieförbundets företrä- dare finns det ingen anledning att tänka på försiktighetsprincipen, då den inte påverkar redovisningen speciellt mycket. De menar att det inte finns någon anledning att över- huvudtaget hålla på och manipulera med siffrorna eller försöka framhålla att dessa skall vara så höga som möjligt. Tillämpningen av försiktighetsprincipen kan tolkas som en imiterande process eftersom den inte blir riktigt relevant, när det inte finns något intresse av att redovisa höga intäkter och dölja kostnader?

Föreningarnas redovisning enligt bokföringsmässiga grunder visade sig däremot vara ett strategiskt val och har således inte sin grund i isomorfism.

Varför använde föreningarna etablerade begrepp från kommersiell redovisning?

Beror föreningarnas användning av etablerade begrepp på isomorfism? I alla tre före- ningarna ville man använda etablerade begrepp. Alla tre framhåller att de vill se ut som andra så att läsaren känner igen sig samtidigt som de också är medvetna om att det inte är lätt för läsaren att tolka föreningens rapporter eftersom de inte är utformade för att spegla föreningens verksamhet.

Begreppen resultat och eget kapital har en annan innebörd i alla tre föreningarna i jäm- förelse med begreppens innebörd i kommersiell redovisning. I studieförbundet och fackförbundet har man inte funderat på att använda något annat begrepp än ’resultat’, medan man har diskuterat resultatbegreppet i hjälporganisationen utan att hitta något alternativ. I studieförbundet och fackförbundet är man överens att begreppet eget kapital blir fel men har bestämt sig för att tolka det som förbundets kapital. I hjälp-

organisationen däremot har man haft svårt med begreppet eget kapital, eftersom det inte passar deras värld riktigt och har istället använt begreppet kapitalbehållning. I hjälporganisationen får även begreppen intäkter och kostnader en annan innebörd än de har i kommersiell redovisning. Begreppen stämmer något bättre i de förhållanden som råder i studie- och fackförbundet, förutom när det gäller de mindre bistånds- projekt som fackförbundet genomför. Alla tre föreningarna har redovisat sitt resurs- flöde i en resultaträkning lik den i kommersiell redovisning.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att denna studie visar att ideella föreningars tillämpning av kommersiella redovisningsnormer, dvs. att de använt den kommersiella redovisningens principer, begrepp och modeller, kan förklaras med isomorfism. Man har försökt att sätta in de etablerade begreppen i sin respektive verksamhet för att använda den struktur som redovisningsrapporter har i ett aktiebolag. 1998 var det tydliga inslag av en imiterande process men det fanns också spår av normativa på- tryckningar. Det har inte gått att utifrån denna studie påvisa en normativ påverkan och den är dessutom svår att särskilja från en imiterande process. Det är dock tydligt att de

finansiella rapporternas likhet med kommersiell redovisning 1998 har sin grund i isomorfism.

Föreningarna har haft svårt att koppla sin ekonomiska redovisning till sina ideella mål och hitta mått på vad som presenteras i verksamheten. DiMaggio och Powell (1983) menar att organisationer som har otydliga prestationsmått gärna tillgriper ritualer vilket till viss del bekräftas i denna studie. Föreningarnas företrädare menar att det är positivt att deras intressenter känner igen sig i rapporterna men framhåller samtidigt att många intressenter kan ha svårt att tolka rapporternas innehåll. Det har uppfattats som legitimt men de har inte kunnat kommunicera ändamålet med sina verksamheter på ett effektivt sätt med det kommersiella ”redovisningsspråket”. Begreppen har inte varit definierade och principerna har inte varit grundade på de förhållanden som råder i deras respektive organisationer. Hjälporganisationens företrädare menar t o m att rapporterna kan misstolkas för att de använder kommersiella redovisningsbegrepp. Det leder tanken till DiMaggios och Powells beskrivning av institutionella påtryckningar som ger legitimitet och gör organisationer mer likformade utan att nödvändigtvis göra dem mer effektiva.

7.2.2 Isomorfism 2001

Den påtvingade ismorfism, som statens maktutövning genom den nya bokföringslagen innebär, blir mest påtaglig i hjälporganisationen, som hade de största avvikelserna från kommersiell redovisning 1998. Till skillnad från studieförbundet och fackförbundet har det i hjälporganisationen skett en hel del förändringar sedan 1998. Balansräkning- en och särskilt redovisningen av det egna kapitalet ser mycket annorlunda ut. Det beror framför allt på att den ’tredje kategorin’ i balansräkningen 1998 - reserveringar och fonder - till större delen måste redovisas som eget kapital år 2001. Föreningarna får nämligen enligt den nya lagstiftningen inte redovisa en ’tredje kategori’ i balans- räkningen förutom skulder och eget kapital och får inte göra avsättningar till eller upplösa olika fonder och reserver i resultaträkningen. Det innebär att slutposten i resultaträkningen inte påverkas av dessa avsättningar och upplösningar. Här tycks den

stora svårigheten ha legat i föreningarnas anpassning till bokföringslagen, se figur 5:11. Hjälporganisationen redovisar istället sina avsättningar till och upplösningar av reserveringar och fonder i en not till resultatposten, medan fackförbundet redovisar dem i balansräkningen.

En annan skillnad är att hjälporganisationen nu går ut med en tydlig information om sin egenart och definierar begreppen resultat och eget kapital, som de brottats mest med vid anpassningen till den nya bokföringslagen.

När föreningarna år 2001påtvingades ett regelverk, som är utvecklat för och anpassat till de rapporteringsbehov som finns i ett vinstdrivande företag, var deras reaktion dels att det var skönt att ha något att hålla sig till och dels att bokföringslagen inte passar deras organisation.

Lagen kräver att fackförbundet och hjälporganisationen pga. sin storlek upprättar en finansieringsanalys. Båda har valt att upprätta en kassaflödesanalys enligt Redovis- ningsrådets mall för kassaflödesanalyser i börsnoterade bolag. Lagen kräver inte att de följer denna mall, vilket innebär att det hade varit fullt möjligt att göra en uppställning som är anpassad till deras egna kassaflöden. Utan några funderingar på att den kunde se annorlunda ut menar de att den har ett visst värde då den visar likviditeten. Även 2001 kan vi således se ett inslag av en imiterande process eller normativ påtryckning, men det är i huvudsak en påtvingad isomorfism, som förklarar förändringen i före-

ningarnas redovisningspraxis år 2001.

När regeringen beslutade om en ny bokföringslag var det framförallt intresset av en- hetlighet som styrde. Tillämpningen av lagen har naturligtvis inneburit en mer lik- formad redovisning 2001. Organisationer som haft olikartade redovisningsmetoder med olika informationsbehov har nu strukturerats in i samma regelverk. De kan inte längre utöva en effektiv påverkan på sitt val av redovisningspraxis. På grund av lag- stiftning är det andra än föreningarnas redovisningsansvariga, som bestämmer vilka normer de skall följa. Denna utveckling av föreningarnas redovisningspraxis visar tydligt på den isomorfism som DiMaggio och Powell talar om som en process där organisationer antar samma praxis över tiden som ett gensvar på institutionella påtryckningar.