SRK:s framställning av en årsredovisning

I denna studie har årsredovisningarna för 1998 och 2001 studerats. År 1998 kunde de som producerade årsredovisningen i princip själva bestämma hur den skall se ut, eftersom utformning och innehåll inte påverkades av någon lagstiftning. De kallar rapporten för Centralstyrelsens verksamhetsberättelse och bokslut 1998, men jag kommer fortsättningsvis för att få enhetlighet i mina beskrivningar att kalla rapporten för en årsredovisning, som innehåller en verbal berättelse och finansiella rapporter. Den verbala berättelsen

Magnusson, f.d. ordförande för SRK framhåller i en av deras skrifter att de ofta inte kan berätta om det de gör, eftersom de då skulle svika sitt uppdrag och omöjliggöra sitt eget arbete ”Vårt uppdrag är att förhindra och lindra lidande i varje läge”, som det uttrycks i de sju grundprinciper som utgör Röda Korsets doktrin, ”inte bara i

Sverige utan i hela världen” (I fjol, 1998, s.6). I den verbala berättelsen i årsredovi-

och lindra lidande. De delar in sin verksamhet i 6 olika områden som utgör rubriker i den verbala berättelsen: Föreningsutveckling, Folkrättsarbete, Nationell verksamhet,

Internationell verksamhet, Informationsverksamhet och Förvaltning. Ett område i

taget beskrivs med information om vad de olika projekten kostat under året och hur de har finansierats.

Under Nationell verksamhet beskrivs exempelvis att de har handlagt 933 familjeåter- föreningsärenden under året, ensamma barn har varit inblandade i 46 av dessa ären- den. Merparten av de frivilliga som utför det praktiska arbetet får stöd och hjälp genom lokalorganisationerna, de 1 800 kretsarna, som organiserar verksamheten. Under Internationell verksamhet kan man läsa att 150 transporter under året gick från katastrofförrådet i Halmstad till 30 olika länder. Under Informationsverksamhet fram- håller de att kommunikation är en del i strategierna för att nå de övergripande verk- samhetsmålen. Huvuduppgiften är att vårda och utveckla förtroendet för ”varumärket” Röda Korset genom att samordna kommunikationsaktiviteterna. Mediekontakterna har varit omfattande.

Utvärdering av verksamheten

På frågan hur de utvärderar sin verksamhet och om de använder sig av några effek- tivitetsmått - om inte i årsredovisningen så kanske internt eller i sina tankar - svarar de: ”Vissa konkreta arbetsuppgifter kan vi mäta t ex hur många leverantörsfakturor vi

hinner med per dag, där vi inte skiljer oss från någon annan typ av organisation. Att mäta resultatet av verksamheten i stort är mer komplicerat. Fast det görs på ett systematiskt sätt framförallt inom den internationella verksamheten, där hjälpinsatserna analyseras efteråt:

• Vad som gick fram

• Hur många vi nådde

• Hur många mål mat om dagen vi kunde producera

• Hur många dagar det tog innan vi var framme vid jordbävningen

• Hur många vi kunde rädda”

”Vi letar efter andra mått. Det finns analyser men de utgör ju inga nyckeltal som går i

varje situation. Vi försöker dra slutsatser och gör olika slags utvärderingar. Vad som kan mätas är i vilken utsträckning vi lyckas med att synas i opinionsbildningsfrågor, när vi går ut och påverkar i svenska samhället i t ex flyktingpolitik. Det går inte att mäta effekten i slutändan, men vi kan naturligtvis mäta om det blir uppmärksammat, om hänsyn blir taget till det, om vi blir involverade i samtal. Den typen av opinions- bildning och påverkan kan vi försöka mäta. Andra områden som utbildningar går däremot att mäta och det kompletteras med kvalitetsuppföljning så vi räknar inte bara antal huvuden. Vad antalet genomförda utbildningar har kostat går också att mäta. Det finns sådana verksamheter, som enklare går att mäta och andra, som är väldigt svåra att hitta något mätetal på.”

”Stämman sätter upp de övergripande målen vart tredje år och tjänstemannaorga-

nisationen bryter ner det till delmål. För att förverkliga planen, bryter vi ner det i mål och aktiviteter. Sedan sätts det pengar på vad vi skall göra, vilket gör en budget som godkänns av styrelsen och sen följs upp som i ett företag. Det finns ett förvaltnings- ansvar, som till och med finns med i stadgarna, angående hur vi ska förvalta våra pengar. Vi får en hel del arv. Det går att mäta, hur vi förhåller oss till börsindex, vilket utgör en måttstock.” (Intervju med Jonsson och Widlund, 5.4.2001.)

Balansräkning och resultaträkning 1998

Här ges enbart en sammanfattande beskrivning av de finansiella rapporterna då de redovisas mer i detalj i kapitel 5. Modellen över balansposterna 31.12.1998 i figur 4:6 visar den faktiska storleken av posterna och relationen dem emellan.

Figur 4:6 Svenska Röda Korsets balansposter 31.12.1998

Tillgångarna består till största delen av värdepapper. SRK har enbart kortfristiga skulder som ingår i rörelsekapitalet. De har ett antal olika fonder och reserver som redovisas mellan skulder och kapitalbehållning och det går inte att utläsa i rapporten om de betraktas som skulder eller eget kapital.

År 1998 omsatte den centrala organisationen 714 miljoner kronor. I bokslutet presen- teras förutom en sammandragen resultaträkning också 13 olika resultaträkningar för olika verksamhetsgrenar. Fortsättningsvis är det resultaträkningen i sammandrag som behandlas. En intressant fråga är varifrån SRK får sina resurser. Bidragen från myn- digheter och offentliga organisationer utgjorde 26 % av de totala inkomsterna under

Rörelsekapital 52 Mkr Reserverade medel

119 Mkr Beständiga donationsmedel 276 Mkr Underhålln.fond fastigh. 7 Mkr Värdepapper 1 190 Mkr Fria avsättningar 885 Mkr Byggnader 54 Mkr Kapitalbehålln. 9 Mkr Årets resultat = 0

1998. Insamlingar och gåvor från allmänheten utgjorde 19 %. Skänkta varor som är värderade och redovisade som intäkter uppgår till 18 % av de totala intäkterna i 1998 års resultaträkning. Medlemsavgifterna står bara för 2 % av inkomsterna, men med- lemmarnas frivilliga arbete utgör grunden för hela SRK:s arbete. Resten av intäkterna 1998 kommer från inkomst av kapital och uppgår till 34 %.

Resultaträkningen är funktionsindelad och kostnaderna är fördelade på tre huvud- funktioner: Nationell verksamhet (17 %), Internationell verksamhet (65 %) samt

Information och Insamling (18 %). Procentsatserna utgör procent av totala kostnader.

Värt att uppmärksamma är att det finns en kostnadspost ’Skänkta varor’ på exakt samma belopp som intäktsposten ’Skänkta varor’. Det är skänkta kläder som redo- visats som kostnader och värderats till 50 kronor/kg. Redovisningen av skänkta kläder som kostnader gjordes när de hade sorterats, tvättats, lagats och skickats iväg. Sam- tidigt har de redovisat en motsvarande intäktspost på exakt samma belopp. Frivilligt arbete redovisas däremot inte i resultaträkningen.

Begrepp i redovisningen

Alla de grundläggande begrepp som används i kommersiell redovisning har använts. På frågan varför de inte istället valt att i sin redovisning utgå ifrån ett mer specifikt behov av information utifrån sitt syfte med verksamheten, svarar de att de inte kunde skapa helt egna former utan måste de ha begrepp som andra också använder sig av. Deras val av begrepp har att göra med att de förväntar sig att omgivningen är van att tolka den här typen av dokument och den här typen av begrepp och då försöker de anpassa sig till hur de tror att läsaren vill ha det presenterat. De har däremot inte följt det fullt ut och vill framhålla att det också är tveksamt hur läsaren tolkar de olika begreppen och också om de inom SRK har samma tolkning av begreppen som den del av samhället där dessa redovisningsbegrepp används.

Jonsson menar att de i ganska stor utsträckning använder den här typen av termer när de diskuterar ekonomin internt och att det troligen är i brist på annat. Hon säger: ”Då

vet vi vad vi menar, men om vi skulle diskutera innebörden av begreppen, så kanske vi skulle beskriva det på ett annat sätt än med företagstermer. Begreppen har en annan innebörd för oss.” Öhman menar att de verksamhetsansvariga inte talar om ’resultat’

på det sättet, utan talar mer om att de måste ha tillräckligt med intäkter för att täcka kostnaderna, vilket är det centrala för dem. Skillnaden mellan intäkter och kostnader är intressant för dem, men de talar inte om resultat. Widlund menar att det framförallt är resultaträkningens begrepp som används, men att det inte är så många som är in- satta i balansräkningen. (Intervju med Gabrielson, Jonsson, Widlund och Öhman, 24.9.2002.)

Revision

Genom att låta räkenskaperna revideras av revisorer ökar rapporternas tillförlitlighet. SRK har tre olika typer av revisorer, en förtroendevald revisor, en revisionsdirektör från Riksrevisionsverket samt en auktoriserad revisor från näringslivet och alla tre har skrivit under revisionsberättelsen. Det står i stadgarna (s.11) att en av revisorerna skall ha särskild insikt i ekonomiska frågor, vilket den auktoriserade har. Föreningsrevisorn har kontakt med medlemmarna och har god insikt i fältverksamheten och kompletterar

på det sättet den auktoriserade revisorn, som med hjälp av sin byrå har gjort den finansiella revisionen medan revisionsdirektören från RRV och den förtroendevalda föreningsrevisorn har deltagit i gemensamma revisionsmöten.

På frågan vilken roll revisorerna har haft när det gäller årsredovisningens utformning och innehåll svarar SRK:s företrädare, att revisorerna inte styrt hur de skall samman- ställa siffrorna och inte heller lagt sig i vilka begrepp de använder. Revisorerna har styrt så att det inte skall vara några felaktigheter eller vara vilseledande. Den aukto- riserade revisorn har i viss mån varit en diskussionspartner, men aldrig påverkat redovisningen principiellt. Olika frågor har diskuterats och det har varit ett givande och ett tagande i diskussionen, där man sökt lösningar som är acceptabla för alla. Revisorernas granskning påverkar mera indirekt om det inte gäller direkt vilseledande uppgifter. Deras synpunkter kan naturligtvis väga tungt i vissa frågor. (Intervju med Jonsson, 13.8.2002.) I revisionsberättelsen för 1998 står följande att läsa:

Revisionsberättelse för Svenska Röda Korsets förvaltning.

Riksrevisionsverket har förordnat undertecknad Noaksson till revisor för granskning av Svenska Röda Korsets centralstyrelses förvaltning. Vidare har Svenska Röda Korsets Riksstämma utsett undertecknade Thunberg och Nordh att granska centralstyrelsens förvaltning.

Efter fullgjort arbete får vi avge följande revisionsberättelse för år 1998.

Granskningen har utförts enligt god revisionssed och i enlighet med Stiftelsen för Insamlingskontrolls anvisningar.

Vi har tagit del av centralstyrelsens protokoll samt inventerat Svenska Röda Korsets och fondernas värdehandlingar, som är deponerade i bank.

Räkenskaperna har varit föremål för fortlöpande revision genom Deloitte & Touche. Beträffande Svenska Röda Korsets ekonomi och förvaltning under år 1998 och dess ställning vid årets slut hänvisar vi till de i centralstyrelsens årsberättelse intagna redovisningarna över medelsförvaltningen.

Revisionen har inte föranlett någon anmärkning i avseende på de till oss överlämnade redovisningshandlingarna, inventeringen av tillgångarna eller eljest beträffande förvaltningen.

Vi tillstyrker att centralstyrelsen beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning under år 1998.

Stockholm den 19 april 1999

Hans Noaksson Lena Thunberg Jan Nordh

I revisionsberättelsen sägs inget om att revisorerna har reviderat den verbala berät- telsen. På frågan om verksamhetsberättelsen granskats av revisorerna, får jag följande svar: ”Den kompetensen ingår inte i deras uppdrag. I och med att vi de senaste åren

har bakat ihop texten med den ekonomiska rapporten, så vill naturligtvis revisorn åtminstone se den ekonomiska redovisningen i texten och då följer hela texten med. Vi har en av stämman vald föreningsrevisor, som skall bevaka verksamhetsfrågorna.”

(Intervju med Jonsson och Widlund, 5.4.2001.)

Projekt som går genom Internationella Röda Korset revideras med avseende på hur medel använts och till vilken nytta. Men om detta framkommer inget i revisions- berättelsen. Externa finansiärer som Sida och Räddningsverket kräver egna åter- rapporteringar, medan Stiftelsen för Insamlingskontroll (SFI) värnar om de allmänna gåvogivarnas intressen.

4.3.5 Vem använder årsredovisningen?

Alla medlemmar är intressenter även om stämman är specifik, men informationen till andra medlemmar går kanske mer genom medlemstidningen. Förutom att årsredo- visningen används av stämman så används den också externt för att presenteras för journalister, andra företag som visar intresse samt bidrags- och gåvogivare av olika slag. Jonsson minns när de någon gång under 90-talet fastställde en ny gemensam resultat- och balansräkning, innan hade de många olika varianter. De utgångspunkter de hade då var: Vad är det intressenterna vill veta? Och där tror hon att medlemmar och givare betraktades som de väsentliga intressenterna. Sida fick ju sina specifika rapporter. (Intervju 24.9.2002.)

Vilken information vill användarna ha?

Det SRK:s företrädare i huvuddrag tror att intressenterna vill ha svar på är: Var får

SRK sina pengar ifrån? Vad använder SRK dem till? På frågan vilken funktion resul-

taträkningen har säger Widlund att de ofta får frågor ifrån journalister och att de eko- nomiska rapporterna vänder sig till dem som är vana att läsa en ekonomisk redovis- ning framförallt bland representanter från företag och journalister. Vidare säger han att de externa som är intresserade av ett samarbete med Röda Korset gärna vill ha en års- redovisning och se vad man har för typer av kostnader och intäkter och hur balans- räkningen ser ut.

Enligt Jonsson och Widlund kan hela årsredovisningen vara ett beslutsunderlag för den som är intresserad av att på något sätt ha med SRK att göra. De tror att det finns ett intresse av att kunna göra jämförelser mellan olika insamlingsorganisationer utifrån de finansiella rapporterna. Ofta bland journalister går de flesta intervjuer ut på

jämförelser. Antingen så är det trovärdigheten av att pengar kommer fram och vad man gör med pengarna eller så är det jämförelse med andra; kostar det mer i admi- nistration än andra eller har de mer kapital än andra? Jonsson menar att det gynnar hela branschen och tycker att det är bättre att intressenterna bygger på fakta än att de sitter och summerar och spekulerar själva och drar fel slutsatser, vilket händer ganska

ofta. (Intervju, 5.4 2001.) DN:s publicering av lönenivåer med en jämförelse av generalsekreterarnas löner i olika insamlingsorganisationer utgör ett exempel på detta. Jonsson jämför gåvogivare med kunder, som köper en bil och ger följande exempel: ”Vi kan fråga oss, vad det är för produkt, som våra intressenter köper? Om Du köper

en Volvo så är Du intresserad av att bilen fungerar och att Du kommer dit Du ska. Du bryr dig inte så mycket om vilka pengar, som de finansierat motorn med, det är ganska ointressant. Ger Du pengar till SRK så köper Du också någonting, för att Du tror att de pengarna kan förvandlas till någonting mer än vad Du skulle kunna göra själv. En del av det Du köper handlar om att ha förtroendet och tron på att det för- vandlas till någonting bra. Du får inte produkten förrän efter ganska lång tid. Om vi antar ett företagsekonomiskt tänkande, vad är det egentligen Du köper då. Du har ett skäl. För att kunna bedöma om Du har fått det Du vill så krävs det kanske andra saker än om Du köper en bil. Hur kostnaderna för bilen redovisas hos biltillverkaren är fullständigt ointressant, men om vi inte kan redovisa på ett bra sätt, får vi inga pengar och kan inte bedriva vår verksamhet.” (Intervju, 13.8.2002.) Här rör Jonsson vid

själva kärnan i skillnaden mellan SRK och ett vinstdrivande företag. Användarna av årsredovisningen vill veta hur SRK har använt medlen.

Årsredovisningen är också en stämmohandling och det är därför de i redovisningen har gått in på varje verksamhetsområde (vilket de gör i de 13 resultaträkningarna). En fråga är om det är resultat- och balansräkningen som medlemmarna vill se. Vill de se siffror eller är det den verbala beskrivningen för att få information om vad pengarna används till som de vill ha? De förklarar: ”På stämman är det kanske inte så många

som läser resultat- och balansräkning utan man läser texten och är lite nyfiken på några sifferuppgifter kanske. Man lyssnar noga på vad revisorn säger, de här förtro- endefrågorna: Är det väl skött? Finns det många anmärkningar? Förvaltar man sina pengar väl? Är man aktsam om pengarna? Det handlar mycket om förtroende. Även om man inte läser de finansiella rapporterna så skapar man sig en bild av verksam- heten och hur stor omfattningen är.” (Intervju med Jonsson och Widlund, 5.4 2001.)

Om användarna behöver informationen i årsredovisningen för att fatta olika beslut, vilka beslut kan det då handla om? Jonsson svarar: ”Stämman tar ett språng för

nästkommande tre år och värderar det som står där verbalt, vad de har gjort och vilken inriktning de har haft. Det skall leda till en diskussion på stämman om vad de skall göra framåt. De målar upp visionen; var skall de vara om tre år eller fem år eller vad de nu säger. Det beslutas hur de skall disponera det vi kallar för fria medel. Det är Riksstämman som skall ange prioriteringen och ta dessa stora beslut.”