Det finns ett omfattande samarbete mellan östgötaregionens kommuner, of- tast mellan grannkommuner, och samverkan för att hantera de behov och förutsättningar som finns inom utbildningssektorn är vanlig. Samverkan kan, skriver Björn Eklund i en annan text i denna bok, ske under olika former – från lösa nätverk, som är vanligast, till fast institutionaliserade former, som aktiebolag eller kommunalförbund. En avancerad modell är det regionala sam- verkansorganet Östsam.
Kommunal samverkan ses i olika sammanhang som ett verktyg för att få kontroll över utvecklingen inom ett politikområde, det må gälla kommunika- tioner eller utbildning. I samtalen framställs kommunal samverkan om gymna- sieskolan nästan undantagslöst som en nödvändig förutsättning för att kunna styra över särskilda satsningar rörande gymnasieutbildning och över lokalise- ring av skolor och utbildningar i länet. Tilltron till samverkan som ett sätt att kontrollera utvecklingen kommer till uttryck bland anant i den reglerade och formella kommunala samverkan om gymnasieskolan som sker inom ramarna för Regionförbundet Östsam. I ett skriftligt samverkansavtal för gymnasiesko- lan har kommunerna deklarerat att samverkan syftar till att ”optimera resurs- användningen och öka kostnadseffektiviteten i gymnasieskolan”. Vidare har de beslutat att ”vissa utbildningar av stort gemensamt intresse får efter beslut i den politiska arbetsgruppen status av regionprofilutbildningar och är sökbara på samma villkor för alla elever inom samverkansområdet”. En kommun får inte besluta om att starta en profil som har definierats som regionprofil, utan måste, senast den april året innan utbildningen ska startas ansöka om lov hos den politiska arbetsgruppen. Kommunerna har också avtalat om att sam- råda om utbildningsutbudet: ”Den politiska arbetsgruppen ska årligen sam- råda om det totala utbudet av gymnasieutbildningar med målet att långsiktigt säkerställa ett resurseffektivt och kvalitativt utbildningsutbud tillgängligt för alla elever i regionen. Inför samrådet ska nedläggning eller start av utbildning
7
alltid anmälas” (Östsam 008). I avtalet ställs det stora krav på den enskilda
kommunen att i god tid informera övriga kommuner om egna planer och att ta hänsyn till de beslut som fattas gemensamt. Avtalet kan ses som ett uttryck för en stark tilltro till den kommunala samverkans möjligheter att samordna handlingar och främja en positiv utveckling av gymnasieskolan.
Samma förhållningssätt kommer fram i mina samtal med politiker och tjänstemän. Med hjälp av kommunal samverkan ska de organisera gymna- sieverksamhet vad gäller innehållslig inriktning, organisation och geografisk spridning – den framtida utvecklingen ska formas. Detta är naturligtvis inte ett självändamål. Flera olika argument lyfts fram, till exempel: Utbildningarna ska vara geografiskt lättillgängliga för så många ungdomar som möjligt, vilket i sin tur lyfts fram som ett sätt att minska utbildningsklyftor och stötta arbetsmark- naden särskilt i de mindre kommunerna. De utbildningar som finns ska vara ekonomiskt bärkraftiga så att det blir möjligt att upprätthålla en god kvalitet.
Förhoppningen är att allt detta ska åstadkommas genom reglerade relatio- ner och samverkansformer. En tjänsteman reflekterar:
Det som är bra är att i och med att man ingår i en regional samverkan och har sagt att man vill vara med … och vi har ett avtal om att vi inte ska konkurrera ut varandra, utan sam- verka och att det ska fungera för alla. Därför har vi diskuterat mycket nu: Hur kommer den nya gymnasieskolan att se ut, kan vi ha vissa utbildningar på vissa ställen så att inte alla ska försöka slåss om samma elever till samma program?
Tjänstemannen anser, i likhet med många andra, att kommunerna inte ska konkurrera om elever (och invånare). Man ska istället se till att det fungerar för alla, små som stora kommuner, genom gemensam planering. Utbudet av gymnasieutbildning ses som en tårta och i kommunal samverkan förväntas kommunerna kunna fördela tårtans bitar sinsemellan. En politiker är inne på samma linje och undrar hur ”vi kan dela upp det här på ett bra sätt”:
Vi måste ju samverka åtminstone ”i vår länsdel”/…/. Vi mås- te fråga oss vad är det vi vill att våra unga ska bli erbjudna och med vilken kvalitet. Och kan vi dela upp det här på ett bra sätt? Var har vi de bästa förutsättningarna och vad är ett minimikrav som vi kan ställa?
Gemensam planering och styrning framstår som en nödvändig strategi för att kontrollera den framtida utvecklingen vad gäller sådant som elevunderlag och Avtalet är på tre sidor, varför sidor inte anges här. Det kan hittas på Regionförbundet
ekonomiska resurser, men också kvalitet. Det finns både politiker och tjäns- temän som uttrycker att det vore bra om planering och utveckling av gymna- sieskolan till och med präglades av en starkare central styrning på kommunal samverkansnivå än den som finns idag. Ett exempel är följande citat som åter- ger det som en politiker säger, när vi pratar om eventuella svårigheter med att komma till beslut i kommunal samverkan på regional nivå:
Den tanke som slår mig precis just nu när vi pratar är att man skulle kunna se det så att regionen /…/ gör en bedöm- ning av vilket behov som finns, och sen säger man: Vi ska ha de och de utbildningarna, och sen får utbildningsanordnare köpa eller lägga anbud på dom här kvoterade utbildningsan- stalterna.
Andra, här en politiker och två tjänstemän, formulerar det som att de vill ha någon typ av gymnasieförbund eller kommunförbund för gymnasieskolan:
Jag tycker att /…/ vi ska bilda ett gymnasieförbund i hela länet. Om vi är ett förbund kan vi ännu hårdare knyta vissa utbildningar och då blir det ordentlig samverkan.
Jag tror att man måste använda regioner som bas på ett annat sätt för planering av utbildning. Att var och en ska sitta och ha sin lilla kommun och planera utifrån, det håller ju inte längre. Varken kompetensmässigt eller ekonomiskt eller vad du vill. Så man måste ha ett större område.
Man har diskuterat om att gymnasieskolan borde vara regio- nal, så vi borde fundera över var vi ska lägga olika typer av utbildningar.
I en föränderlig värld, med många utmaningar som måste hanteras av kommu- ner med olika förutsättningar och behov, ses just kommunal samverkan många gånger som en framkomlig väg för att hantera mellankommunala relationer och den framtida utvecklingen av gymnasieskolan.
Samtidigt som det finns en allmänt positiv inställning till kommunal sam- verkan om gymnasieskolan, ställs politiker och tjänstemän inför vissa utma- ningar och problem som uppstår på grund av att utbildningsområdet, och därmed gymnasieskolan, har blivit konkurrensutsatt.
74