Den roll som den fysiska planeringen tilldelas när det gäller möjligheterna att skapa förutsättningar för en önskvärd samhällsutveckling kan, liksom upp- fattningarna om vikten av konsensus för långsiktig utveckling, härledas till
en traditionell uppfattning om fysisk planering som rationellt verktyg i sam- hällsutvecklingens tjänst (Granberg och von Sydow 998). Traditionellt har stadsbyggandet framför allt setts som ett estetiskt-tekniskt område. Byggnaders estetiska och tekniska utformning, transportlogistiska aspekter och under se- nare år även beräkningar av miljöpåverkan, har varit centrala aspekter på den expertkompetens som knutits till stadsbyggnadssektorn.
Den rationella planeringen är starkt förknippad med moderniteten och byggandet av välfärdsstaten. En utbredd uppfattning är att den så kallat ratio- nella planeringen idag till stor del ersatts av en kommunikativ planering som i större utsträckning tar hänsyn till de faktiska sammanhang som planeringen har att hantera. Framväxten av en stads fysiska strukturer kan förstås som sam- spelet mellan fysiska planeringsprocesser knutna till den politiska sfären och faktiska stadsbyggnadsprocesser, knutna till den ekonomiska sfären (Johansson och Khakee 008 s. 83f). Den politiskt styrda planeringen äger rum i relation till en reellt existerande stad som växt fram mer eller mindre spontant, genom förhandlingar och via ekonomiska intressen. Den fysiska planeringen handlar därför om försöken att styra de fysiskt existerande strukturernas utveckling mot vad som uppfattas vara mest gynnsamt. Enligt våra allmänna uppfattning- ar om hur ett demokratiskt samhälle fungerar, är det de folkvalda politikernas uppgift att slå fast vad denna gynnsamma utveckling egentligen är, och vilken väg som ska väljas för att uppnå målen.
Även om planeringens ideologiska dimensioner avtäcktes redan på 960- talet (Choay 969; Lefebvre 968/983), fortlever föreställningar om plane- ringen som ett rationellt och ideologiskt neutralt verktyg, kopplat till kunskaps- och expertkulturer (Johansson och Khakee 008). Den fysiska planeringen äger i praktiken rum mellan tre poler: en är den existerande byggda miljön, dess strukturer och intressenter, en annan är de politiska församlingarna och idéerna om demokratiskt beslutsfattande, och en tredje, slutligen, är de expert- grupper och kunskapskulturer som tillerkänns förmågan och rätten att skapa beslutsunderlag för stadsbyggande. Samspelet mellan förutsättningar, idéer, ideologier och kunskaper är komplext och sektorsövergripande. Visionerna och initiativet ska, ur ett demokratiskt perspektiv, finnas i den politiska sfären, men en rad faktorer påverkar politikernas reella möjligheter att lägga stadsbyg- gandets idégrund. De idéer som beskrivits ovan och som kan sammanfattas i orden tillväxt, hållbarhet, attraktivitet och urbanitet ligger som en diskursiv hand över den fysiska planeringen och avgör vad som är möjligt att tänka och att göra.
Uppfattningarna om ”rätta” respektive ”felaktiga” sätt att bygga städer grundas i föreställningar om samband mellan tillväxt och välfärd, vilket ge- nererar krav på attraktiva urbana miljöer där ekologiska aspekter tillgodoses
4
genom täthet och energieffektiva tranporter. Frågan är i vilken utsträckning en kommun eller dess enskilda kommunpolitiker överhuvudtaget har möjlighet att formulera en alternativ utveckling i riktning bort från tillväxtdiskursen, som omfattar en omformulering av välfärden och omprövning av levnadsstan- dard, energianvändning och tidsanvändning (Gullberg, Höjer, Pettersson och Ahlroth 007 s. 43).
Det finns anledning att reflektera över hur kunskap produceras och re- produceras i kommunernas förvaltning och i den kommunalpolitiska sfären i relation till stadsbyggandets praktik och problematik. Ur ett kritiskt perspek- tiv kan man hävda att den dominerande diskursen kring välfärdssamhällets framtid avpolitiserar stadsbyggnadssfären och sätter dagordningen för stadsut- vecklingen. Hur och om fysisk planering påverkar stadens sociala strukturer är något som snarare tas för givet än diskuteras i en levande politisk debatt.
Den fysiska planeringen är en problematisk del av strategierna för ett håll- bart samhälle. Kortsiktiga och långsiktiga krav på den byggda miljön ur eko- logiskt, ekonomiskt och socialt hänseende medför att kommunalpolitiskt be- slutsfattande kräver en mycket vid kunskapsbas, vilken kan tyckas orimligt att förvänta sig av folkvalda lokala fritidspolitiker. Kanske är ett första steg mot ett mer reflexivt stadsbyggande att initiera diskussionen om vad sektorstänkande, kunskapskulturer och planeringens historiska arv egentligen betyder för den lo- kala stadsbyggnadspolitiken.
Referenser
Gullberg, Anders, Mattias Höjer, Ronny Pettersson och Sofia Ahlroth (007) ”Den hållbara staden” i Anders Gullberg, Mattias Höjer och Ronny Pettersson (red.) Bilder av framtidsstaden: tid och rum för hållbar utveckling.. Brutus Östlings bokförlag Symposion, Stockholm.
Atwood, Margaret (003) Oryx och Crake. Prisma, Stockholm. Arkitekten nr , och 8, 007.
Brusman, Mats (008) ”Om tåget kommer …” i Mats Brusman, Tora Friberg och Jane Summerton Resande, planering, makt.. Arkiv, Lund. Choay, Françoise (969) The modern city: planning in the 1�th century.
Dovlén, Sylvia och Ann Skantze (00) ”Avslöjande metaforer – om integrering av ekonomiskt och ekologiskt perspektiv” i Eva Asplund och Ann Skantze (red.) Hållbar utveckling i praktiken: möten, gränser, perspektiv. Trita-INFRA 0-0. Institutionen för infrastruktur, KTH, Stockholm.
Friberg, Tora, Mats Brusman och Micael Nilsson (004) �ersontransporternas ”vita fläckar”: om arbetspendling med kollektivtrafik ur ett jämställdhets- perspektiv. Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet, Linköping.
Granberg, Mikael och Åsa von Sydow (998) Vart tog den rationella planeringen vägen?: om planeringstänkande i Sverige under tre årtionden. Stadsmiljöforskning [44], Örebro universitet, Örebro.
Holmberg, Bengt (008) Hållbarhetsbegreppet i kommunal planering: speciellt trafikplanering. Bulletin 38, Institutionen för teknik och samhälle, Tekniska högskolan i Lund, Lund.
Johansson, Marcus och Abdul Khakee (009) Etik i stadsplanering. Studentlitteratur, Lund.
Klingberg, Elisabeth (006) När nyurbanismen kom till stan.. Pratminus, Göteborg.
Lefebvre, Henri (968/983) Staden som rättighet.. Bokomotiv, Stockholm. Raattamaa, Lars Mikael (003) �olitiskt våld.olitiskt våld.. OEI/Modernista, Göteborg. Raattamaa, Lars Mikael (00) ”Den offentliga klassen” i Fronesis nr 8
Staden.
Söderlind, Jerker (998) Stadens renässans: från särhälle till samhälle : omtadens renässans: från särhälle till samhälle : om närhetsprincipen i stadsplaneringen.. SNS, Stockholm.
Tornberg, Patrik (009) Trafik- och stadsplanering som en integrerad process? Om perspektiv och kommunikativa processer i stadsutvecklingen. Institutionen för Samhällsplanering och Miljö, KTH, Stockholm.
Björn Eklund