De ovan redovisade formuleringarna och målsättningarna för infrastruktur och kommunikationer ingår som en väsentlig del i de av regionförbundet Östsam antagna målsättningarna om långsiktig regional utveckling för östgötalänet 00. Om man relaterar de regionala målen och insatserna till resultatet från de två gruppintervjuerna, framträder ett antal intressanta kontraster, frågor och utmaningar, vilka får utgöra avslutning på denna text.
Helst bo och arbeta på samma ort
För det första kan noteras att det regionala utvecklingsprogrammet, samt även insatsprogrammet för infrastruktur och kommunikationer, har en starkt
framskriven målsättning om att utveckla en flerkärning stadsregion där det ska vara möjligt att bo och arbeta på olika orter. Detta förutsätter i sin tur att människor upplever detta som önskvärt och meningsfullt och att de följaktli- gen också är intresserade av att pendla relativt långa sträckor varje dag. Utifrån gruppdeltagarnas berättelser kan konstateras att detta är långt ifrån självklart. Tvärtom råder en påtaglig enighet bland de intervjuade om att det allra mest idealiska är att både bo och arbeta på samma ort. Vardagslivet blir enklare om man slipper dagliga, tidskrävande och kostsamma transporter. I själva verket framstår detta som ett tungt vägande skäl till varför flera av de inflyttade har valt att bosätta sig i just Vadstena – eftersom det är en ort där det finns både bostäder och möjlighet att finna arbete. Ur ett lokalt perspektiv är detta en insikt som är väl värd att notera.
Målet för kollektivtrafiken skiljer sig avsevärt från praktiken
För det andra kan noteras att strategidokumentets starkt optimistiska mål- sättningar angående kollektivtrafikens roll står i stark kontrast till intervju- personernas konkreta erfarenheter. Visserligen är flera av dem överlag positivt inställda till kollektivtrafik som företeelse, men samtidigt kan noteras att mer- parten anser att kollektivtrafiken i dagsläget lämnar en hel del övrigt att önska när det gäller restid, turtäthet, servicenivå och allmän tillgänglighet. Endast en av dem som pendlar sträckan Vadstena-Motala i dagsläget är nöjd med förbindelserna. Den andra personen som förefaller nöjd med kollektivtrafi- ken är idag inte yrkesverksam, utan såg tillbaka till sina tidigare erfarenheter. Noteras bör också att just sträckan Vadstena-Motala ändå är den sträcka som erbjuder bäst resealternativ med kollektivtrafik. Pendlingssituationen är be- tydligt sämre mellan Vadstena och andra närliggande orter. Överlag ger de intervjuade Vadstenaborna uttryck för ett starkt bilberoende, och de flesta ser bilen som det enda konkurrenskraftiga alternativet för resor utanför tätorten och för fritidsändamål. Detta förklaras säkerligen delvis av att det på grund av ett litet resandeunderlag är svårt att i rent ekonomiska termer kunna motivera högre turtäthet mellan Vadstena och andra orter. Samtidigt riskerar detta att bli en sorts moment för kollektivtrafikens roll i hela den långsiktiga regio- nala utvecklingsplaneringen Utan ett fullgott resandeunderlag kan inga stora satsningar göras, och utan stora satsningar kommer det heller inte att hända någonting med resandeunderlaget. Här finns ett behov av att de berörda kom- munerna klargör sin viljeinriktning i relation till de i regionförbundet antagna målsättningarna. Hur kommer man att arbeta för att förbättra kollektivtrafik- situationen för ortens invånare?
44 Hur få bilister att åka kollektivt?
En tredje sak som kan noteras är att ett ökat kollektivtrafikresande inte endast kan åstadkommas med hjälp av ökad turtäthet och allmänt höjd servicenivå. Det finns gott om forskning som visar att det krävs både piskor och morötter för att få fler bilister att övergå till kollektivtrafik som färdmedel. En fråga som därmed aktualiseras, och som kan riktas inte bara till lokalpolitiker i Vadstena utan även till lokalpolitiker i samtliga Östgötakommuner är hur de konkret tänker arbeta för att kollektivtrafiken i realiteten ska kunna ta marknadsan- delar från bilen. Vilka åtgärder har man i åtanke för att komma dithän? Vilka andra åtgärder än just bättre kollektivtrafik ser man som viktiga i relation till det gemensamt antagna målet om hållbara transport- och kommunikations- lösningar? Handlar det om trängselskatter, mer restriktiva parkeringsregler el- ler vad?
Gång- och cykeltrafikanternas plats i planerna?
Den fjärde, och sista, saken som noteras handlar om gång- och cykeltrafik. I texten ovan nämns kort att intervjupersonerna efterlyser bättre cykelbanor, som skulle göra det mer attraktivt att cykla även utanför tätorten, exempelvis till Motala. En konkret fråga handlar därmed om var gång- och cykeltrafiken kommer in i kommunernas men också östgötaregionens långsiktiga transport- planer?
Transportpolitik engagerar människor
En sista, avslutande kommentar är på sin plats: Vadstena är ingen genomsnittlig ort i Östergötland, vare sig när det gäller folkmängd eller avstånd till de större orterna Linköping och Norrköping. Förhållandena är på så vis lite speciella, vilket naturligtvis avspeglas i själva intervjuresultaten. Därav de kontraster och utmaningar som framträder i relation till de regionalt formulerade målen och insatserna. Inom ramen för detta forskningsprojekt kommer gruppintervjuer även att göras med boende på orter av annan karaktär och annan lokalisering i relation till de större orterna. Än så länge återstår resultaten därifrån. Ett faktum kvarstår dock, som är viktigt att notera redan utifrån intervjuerna med Vadstenabor. Transportsystemet är en väsentlig fråga för människor i deras var- dag, och därmed ett politikområde som har en stor potential att engagera män- niskor. Detta är i sig också en viktig sak att notera för lokalpolitiker, inte bara i Vadstena utan i samtliga kommuner i Östergötland och runt om i landet.