I Östergötland kan Norrköping ses som ett slags parallell till Emscherområdet, genom de sätt på vilka den före detta industristaden växlat identitet och ut- vecklats till en kulturstad. Norrköpings så kallade Industrilandskap kan i själ- va verket betraktas som en metafor för stadens postindustriella förvandling, där de byggnader som ursprungligen huserade pappers- och textilindustrier
numera rymmer museer, restauranger, reklambyråer, konferens- och konsert- lokaler, skolor och universitet. Inom ramarna för projektet ”Lokal och regional kulturekonomi” studerar vi kulturekonomins genomslag på regional och lokal nivå i Östergötland. Utifrån ett antal fallstudier intresserar vi oss dels för hur visionerna om ”kulturen” som näring ser ut, dels för hur dessa visioner förhål- ler sig till de villkor under vilka aktörer inom den kreativa sektorn bedriver sina verksamheter.
Som vi har pekat på bör det myckna talet om kulturekonomi inte minst ses mot bakgrund av bland annat Floridas bästsäljare Den kreativa klassens fram- växt. Även om kulturens ekonomisering inte är någon ny företeelse, har den kulturekonomiska diskursen fått ett sådant genomslag att den knappast bör betraktas bara som ett analytiskt perspektiv, utan också som en faktor som i sig påverkar utvecklingen i en sådan riktning. Från EU-kommissionens The Economy of Culture in Europe (006) till projekt och rapporter från kommuner, landsting och regionförbund, är referenserna till Florida, liksom till begrepp som ”kreativa näringar”, ”kulturekonomi” och ”entreprenörskap” återkom- mande. Idén om kulturen som tillväxtmotor påverkar därmed strategier och beslutsfattande på såväl överstatlig som regional och lokal nivå. Det regionala samarbetsprojektet ”KRUT – kreativ utveckling i Östra Mellansverige 008– 00” sägs till exempel ha syftet att synliggöra den kreativa sektorns ”betydelse- fulla del av samhällsekonomin samt påvisa hur sektorn bidrar till en regions attraktivitet och tillväxt” (Regionförbundet Östsam 009). I flera rapporter om ”Den kreativa sektorn” har Regionförbundet Östsam på liknande sätt fram- hållit målet att visa att ”Östergötland är en kreativ region” (Regionförbundet Östsam 006; 007).
En av våra fallstudier handlar om EWK-museet: Centrum för politisk illu- strationskonst som invigdes i Norrköping i april 009. Som namnet antyder har museet ett dubbelt syfte. Det ska dels vara ett personrelaterat museum tillägnat tecknaren Evert Karlsson (98–004), dels mer generellt verka som ett nationellt centrum för genren politisk illustrationskonst. Med avseende på kulturekonomins lokala och regionala former har museet en intressant till- komsthistoria, inte minst i fråga om dess finansiering och geografiska place- ring. EWK-sällskapet bildades 993 och ett av sällskapets huvudsyften var att verka för tillkomsten av ett museum. Detta skulle placeras i Evert Karlssons födelsekommun Söderköping, där han också var verksam som jordbrukare och rättare innan han i början av 90-talet fick fast anställning som illustratör på RLF-Tidningen och flyttade till Stockholm. Därefter tog karriären fart med långvariga uppdrag för Stockholms-Tidningen, Aftonbladet och tidningen Land. EWK fick även flera teckningar publicerade i New York Times och andra stora internationella tidningar och tidskrifter, och han utnämndes till världsmästare i teckning tre gånger.
34
På lokal och regional nivå införlivas ofta kulturen i upplevelse- och turism- näringarna. I sådana sammanhang blir kulturen många gånger en tillväxtfaktor i en strikt ekonomisk mening (Köping m.fl. 009 s. 8). Förutom föresat- sen att vårda och bevara EWK:s teckningar – det vill säga de konstnärliga och kulturhistoriska värden som bilderna utgör – kan idén om ett museum i Söderköping också förstås mot bakgrund av visioner om att, genom signatu- ren EWK:s nationella och internationella rykte, knyta attraktionsvärden till kommunen och regionen. Inom ramarna för ett slags namnekonomi kunde ett museum över bygdens framgångsrike son förbinda det lokala med en in- ternationell kontext och en vid krets av potentiella besökare och konsumenter (Moeran 003). Framgångsrika exempel där en ryktbar kulturperson blivit en viktig del av det lokala näringslivet och turismen är exploateringen av Astrid Lindgren i Vimmerby och av Selma Lagerlöf i Sunne. Med omkring 0 000 besökare varje år innebär minnesgården Mårbacka en viktig tillgång för före- tagarna i Sunne, något som bland annat ”Hotel Selma Lagerlöf” och ”Selma Spa” tydliggör. Sunnes kommunalråd konstaterade också, i början av Lagerlöfs jubileumsår 008, att Selma Lagerlöf inte bara skulle betraktas som ”en kultur- person utan också som en viktig del av vårt näringsliv. Hon är ett varumärke som förknippas med Sunne” (Liljemark 008; Nyblom 00).
EWK kunde på liknande sätt ha blivit ett varumärke för Söderköping. Förutom EWK-sällskapet var Landstinget i Östergötland, Östergötlands läns- museum och Söderköpings kommun viktiga intressenter, från och med 99 samlade i Stiftelsen EWK-museet vars renodlade mål var att förverkliga mu- seet i Söderköping. Två år senare hade man finanserna klara för att bygga upp ett museum, inte minst tack vare ekonomiskt bistånd från Aftonbladet och Föreningsbanken. Arkitektritningar till en museibyggnad beställdes, och på- kostade broschyrer vilka talade om museet som en realitet trycktes. Ett krav från finansiärerna var emellertid att Söderköpings kommun skulle ta på sig driften av museet i väntan på statligt stöd. När kommunen inte kunde ge någ- ra sådana garantier drog både Aftonbladet och Föreningsbanken tillbaka sina medel. Det blev inget museum, och de tidigare befintliga tillgångarna hade förbrukats på ritningar till en byggnad som aldrig skulle uppföras. Kanske
är det möjligt att delvis se detta – att kommunen inte var beredd att ge några garantier, att målsättningen var ett statligt anslag, samt att näringslivet drog sig tillbaka – mot bakgrund av att tron på den kreativa ekonomins förmåga, på kulturen som tillväxtmotor, ännu inte slagit igenom.
Många år senare kontaktade Evert Karlssons efterlevande familj Arbetets museum i Norrköping, inom vilket EWK-museet nu utgör en egen enhet. Uppgifterna om museets tillkomsthistoria kommer huvudsakligen från en intervju med
Den tidigare biografiskt motiverande placeringen av museet byttes därmed mot en redan existerande museistruktur, ett etablerat centralmuseum som av riksdagen ansetts ha ett riksintresse, med ett därmed följande forskningsupp- drag. Även om också de tidiga museiplanerna inkluderade visioner om museet som ett nationellt centrum för illustrationskonsten, kan den slutgiltiga place- ringen sägas ha skjutit detta i förgrunden. Ett separat museum i Söderköping skulle på ett annat sätt – genom den lokala, biografiska förankringen – snarare ha kommit att betona funktionen som personmuseum. Visserligen kan place- ringen i Norrköping fortfarande sägas ha en sådan regional koppling, men på andra sätt riktar EWK-museet blicken snarare mot det nationella och inter- nationella, än mot det lokala och regionala. Museets förverkligande var bero- ende av donationer från ett antal nationella institutioner och företag, främst Centerpartiet (,3 miljoner kr), men också Aftonbladet (300 000kr) och LRF (300 000 kr). Och museet invigdes den april 009 av Centerns partiledare Maud Olofsson, tillika näringsminister vilket det i detta sammanhang kan vara värt att påminna om.
Donationerna innebar tillräckliga resurser för att anställa en intendent samt för att bygga upp utställningar och vårda de omkring 000 teckningar som deponerats i museet. Men museets framtid är oviss, och även nu är målet för en mer långsiktig och stabil verksamhet att museet ska ha sin huvudsakliga finansiering i form av ett årligt statligt anslag. Till intendentens uppdrag hör emellertid att vara entreprenör, att finna öppningar för verksamhetens finansie- ring genom att samarbeta och bygga nätverk med andra institutioner, sällskap, forskare och tecknare, i Sverige men inte minst i övriga Norden och Europa. Museets avsiktsförklaring talar också om vikten av att attrahera externa medel från stiftelser och sponsorer för att verksamheten ska kunna ”hålla god inter- nationell standard”. Internationella ambitioner präglar också visionerna om museets seminarieverksamhet, samt dess kvalitativa mål – det ska vara inter- nationellt känt, och ska återkommande omtalas i lokal, regional och nationell dagspress, samt i nationell och internationell fackpress (EWK-museet 008).
Under EWK-museets mer än femtonåriga tillkomsthistoria har dess förut- sättningar på många sätt förändrats. En förskjutning har skett från det lokala sammanhanget mot en tydligare orientering utanför regionen. Med placering- en i Arbetets museum och Norrköpings Industrilandskap har museet fått en geografisk inramning som, om man ska tro Richard Florida och Ivo Mossig, kan främja den typ av kreativitet som är den nya ekonomins viktigaste driv- kraft. De menar också att den lokala eller regionala kulturekonomin måste ha förbindelser med transnationella marknader för att lyckas. Sådana mål finns också i EWK-museets visioner. Det återstår att se hur det går, det finns gott om osäkra faktorer, alltifrån finanskrisens utveckling till vilket ansvar staten är beredd att ta för museets fortlevnad och framtid.
36
Referenser
Ayata, Binnaz (red.) (007): Kulturekonomi. Konsten att fånga osynliga värden, Lund: Studentlitteratur.
Florida, Richard (00/00): Den kreativa klassens framväxt, Göteborg: Daidalos.
Köping, Ann-Sofi; Jenny Lantz & Emma Stenström (008): ”Kulturens ekonomisering”, i Svante Beckman och Sten Månsson (red.), KulturSverige 200�: �roblemanalys och statistikulturSverige 200�: �roblemanalys och statistik, SweCult, Linköpings universitet.
Leadbeater, Charles & Kate Oakley (999): The Independents: Britain�s newhe Independents: Britain�s new Cultural Entrepreneurs, London: Demos.
Mangset, Per & Sigrid Røyseng (red.) (009):(009): Kulturellt entreprenørskap, Bergen: Fagbokforlaget.
Moeran, Brian (003): ”Celebrities and the name economy”, i Research in Economic Anthropology, vol. .
Mossig, Ivo (006): Netzwerke der Kulturökonomie. Lokale Knoten und globale Verflechtungen der Film- und Fernsehindustrie in Deutschland und den USA, Bielefeld: transcript Verlag.
Nyblom, Andreas (00): ”Varumärket Selma Lagerlöf: Jubileet som populärhistoriskt mediesystem 900/000”, Historisk Tidskrift för Finland 00:.
Pine II, Joseph B. & James H. Gilmore (999): The Experience Economy:he Experience Economy: Work is Theatre & Every Business a Stage, Boston, Massachusetts: Harvard University Press.
Ringstad, Vidar (00): Kulturøkonomi, Oslo: Cappelen Akademisk Forlag.