Det genomgångna materialet utgörs av 44 gravar innehållande 57 kärl (varav tio stycken är kärlfragment) från romersk järnålder samt folkvandringstid (se tabell I). De flesta kärlen som har studerats har antingen återfunnits hela
Grav- Region Totalt antal Typ av Kärlnr. Fin- Gröv- Övriga grovgåvor
Date-plats I utgrävda gravar kera- re ring
referens gravar/ antal mik kera
m. keramik mik
Flackarp I I 4/4 (I helt samt Skelett- 1:1 (All) I 2 söljor, I fragment av en
Nagmer skärvor från 3. gravar bronsnål och I järnkniv
1990 Del av ett större I :2 (A23) 2 I knivblad av järn Yrjå
gravfält) 1:3 (A36) I I järnkniv Fvt
1:4 (A51) I Rjå
Stävie I 1 70/10 (9 hela och Skelett- 2:1 (A26) I
-
YrjåNagmer skärvor från 1) gravar 2:2 (A9) I Beslag av järn Rj1't
1996 2:3 (A5) I I Niembergerfibula i brons, Yrjå/fvt
tre pärlor
2:4 (A67) I 1 järnkruv
.
2:5 (A53) I 2 pärlor
.
2:6 (A89) I .
2:7 (AIO) I
-2:8 (A35) I I förmultnad träskål m.
-Järnbeslag, I tygstycke, I '
kniv, I sländtrissa
2:9 (A4) I . Sen yrjå
2:10 (A2ll I
-Strövels- 3 5/2 (vetskap om Skelett- 3:1 * 2 Ainta, brända djurben, 2 Yrjå
torp I ytterligare 4 gravar (A1961) fragmentariska
brons-Ericson- gravar) fibulor, 34 bärnstenspärlor,
Borggren I glasfragment
1996 I I bältessölja av järn Yrjå
3:2 (A297l
Hjärup I I 4/3 Skelett- 4:1 (A45) I 1 homkam, 1 bältessölja av Yrj1't/fvt
Runcis & gravar järn
Arcini 4:2* (Al51) 2 I pärluppsättning runt Yrjå/fvt
1998 halsen med en bronsring
upp-trädd, flintslycke, 1 horn-kam
4:3 (Al95) 2 I lång kniv, obrända
djurben, 1 bältessölja av Yrjå/fvt iärn
Källby I I 12/15 (vetskap Skelett- 5:l*(gravl) 2 2 silverpärlor ' Rjå/fvt
Vi fot om ytterligare 5 gravar 5:2 (grav2) I I hartskaka över kärlets Rjå/fv~
1939, gravar) mynning, nålfragment av
Strömberg järn, 11 st glaspärlor
1955 5:3* (grav 4) I I glaspärla, 2 bronsringar Rjå/fvt
m. Beslag, ca 30 timglas-formade flata bronsbeslag, rester av läder
5:4 (grav5) I
.
Rjå/fvt5:5* (grav 6) 3 I bronsfibula, 3 7 glaspärlor, Rjå/fvt 17 bärnstenspärlor, mindre träfragment
5:6 (grav7) l l
.
Rjå/fvt5:7 (grav8) l
-
Rjå/fvt5:8* 2 2 fragment av järnbeslag, 2 Rjå/fvt
(grav la) fragment av
bärnstens-pärlor samt I hel, I ben-kam, fragment av en grön glaspärla, I bronsfibula
I I benkam Rjå/fvt
5:9 (grav 2a) I l järnkniv, l benkam, l Rjå/fvt
5:10 järnsölja, l bronshake
(JUav3a)
Tabell I. De aktuella gravplatserna inklusive gravar, kärl och övriga gravgåvor. *=Rikare gravar
Uppäkra I I 6/5 urnegrav 6:1 (Al6) I
.
YrjåNagmer umegrav 6:2 (A54) I . Yrjå
1988, skelett- 6:3 (A21) I 1 halsband med glas- och Yrjå/fvt
Cinthio grav bämstenspärlor, I kniv, 1
(muntlig bronsring
uppgift) skelett- 6:4 (Bl) 3 Ev. en benkam i den .Y,rjå
grav uppkastade jorden
. .
skelett- 6:5 (28337) I holkyxa av järn Rjå
l!l:aV
St. 4 1/2 Ume- 7:1 2 . Ä.fvt
Köpinge/ grav
Sabo 1979
Väster- 2 3/3 Skelett- 8:1 (A26) l I krumkniv i järn Rjå
gård 18A I ravar 8:2 (A83) l I liten oidentifierad Rjå
Öjeberg metallsak med fibrer runt
(muntlig 8:3 (A27) I l mindre krumkniv i järn Rjå
infor-motion)
Kristine- 2 28/6 Brand- 9:1 (Al9S) l 1 Små brandskadade Ärjd
berg/ gravar järnfragment, 2
brons-Öd man knoppar
(muntlig 9:2 (A!Ol) 1 1 fragment av en fibula, I Yrjå
infor- järnfragment
mation) 9:3 (A\02) I ' I H-format bronsbeslag Äfjål
Yrjå
9:4(Al7) I I järnring Ärjä
9:5 (A12) I
.
Ärjå9:6 (A92) 1 l bronsfragment, 1 Yrjå
trian2uUir 2lassk!lrvn
Tabell I, forts. De aktuella gravplatserna inklusive gravar, kärl och övriga gravgåvor. *=Rikare gravar
eller så har de limmats ihop efter utgrävningen vilket innebär att få fragment räknats med i studien. Det rör sig främst om skelettgravar, 35 till antalet. De resterande 9 är brandgravar vilket innebär att informationen som där erhålls skil-jer sig en aning från skelettgravarna. Detta får inte förstås om att det är kelettgrav kicket som är det härskande under romersk järnålder samt folkvandringstid, utan det beror endast på att det utvalda materialet fördelar sig , å.
Skelett- och brandgravarexi terar paraUellt med undantag för den förromerska järnåldern (Kaliff 1992:119). I det utvalda materialet förekommer de båda gravskicken endast i två av de utvalda gravplatserna, men kärl från både . kelett- och brandgravar har endast studerat pä en av le· a två. På den andra gravplat en har jag tuderat kärlen från brandgravarna. Vid minst ännu en gravplats tyder brända ben i materialet på att båda gravskicken har förekommit.
I nio av skelettgravarna saknas övrigt grav-gods och i de resterande gravarna utgörs det vanligaste gravgodset, bortsett från keramiken, av järnknivar, pärlor, söljor/beslag i järn samt
benkammar (se tabell I). Även om det inte hand-lar om särskilt rika gravar har en distinktion mellan rika och mindre rika gravar gjorts. Här åsyftas inte rik utifrån dagens definition som enligt många betyder ekonomisk värdefull, utan snarare rik på föremål, i detta fall gravgods, och rik på information, eller kanske bara rikare än en helt fyndtom grav. Definitionen av mindre rik innebär att graven har innehållit 1-4 övriga föremål förutom keramik. De rikare gravarna har innehållit något fler föremål men även före-mål med en annorlunda karaktär, såsom t.ex.
bärnsten och glas. Endast en grav innehöll ädel-metall. Sju skelettgravar är rikare än de övriga.
När det gäller brandgravarna är fyra av dessa fyndtomma, de resterande innehåller övrigt grav-gods men får anses som mindre rika. Majorite-ten av gravarna får nog räknas som normalrika om man jämför med Stjernquists lista över Skå-nes skelettgravar (1955:166 ff.). Här är det vik-tigt att komma ihåg att organiska nu försvunna föremål kan ha tillhört gravgodset. Det verkar inte ha varit den rådande seden att lägga ned mycket gravgods i gravarna under sen romersk
0 0 0
Il
0
III
00
IV
0
V
0 D
VI
0
VII
0
Fig. I. Kärlformer, kategori I-VII. Kärlen är ej ritade enligt skala, utan avritade efter höjd och mynnings-diameter.
järnålder (Kaliff 1992:105; Stilborg 1997:203).
Det sparsamma gravgodset kan tyda på att det varit själva gravritualen som varit den väsent-liga. Troligen har gravgods och gravskick styrts
Fin Medium Grov
Fig. 2. Godstyper och ytbehandling.
av regionala variationer då det i Simris samt Himling!Zlje på Själland därem t har hittats en hel del rika gravar (S~ernqui t 1955; Lund-Hansen 1995). Det är mycket möjligt att dessa variationer inte bara varit regionala utan även lokala då det finns rikare gravar även i sydvästra Skåne (se Johansson 1999).
För att lättast beskriva det genomgångna materialet har kärlen delats in efter form, magr-ing, ytbehandling och ornering (se definition Engblom 1999). Utifrån form finns det sjuka-tegorier (Fig. 1). Kriteriet för att bilda en kate-gori är att minst två kärl liknar varandra.
Kategorierna baseras primärt på kärlformens komplexitet och formelementens geometriska form. Kärlens indelning efter form är baserad på kärlens olika formelement; mynning, hals, skuldra, buk och botten. Kärlens storlek varie-rar. Ett antal kärl har inte kunnat placeras in i någon av de ovan nämnda kategorierna och har följaktligen blivit över (13 stycken). Tre grupperingar har gjorts utifrån magring (fin, medium, grov) och tre stycken utifrån ytbe-handling (glättad, vittrad, polerad) (Fig. 2).
Kärlen har vidare delats in i olika kategorier utifrån orneringens placering på kärlen.
Generellt sett skulle kärlformerna kunna delas in i tre kategorier; mindre hankkärl, lite större vasformiga, med eller utan hank, samt mindre skålar/koppar. Vid en närmare studie har det visat sig vara svårt att så generellt kate-gorisera kärlen vilket resulterat i de sju ovan' nämnda kategorierna.
Glättad Vittrad Polerad
Fig. 3. Karta över de i artikeln undersökta gravplatserna samt övriga som nämns inklusive den eventuella regionindelningen. 1. Strövelstorp, 2. Stävie, 3. Källby, 4. Flackarp, 5. Uppåkra, 6. Hjärup, 7. Västergård, 8.
Kristineberg, 9. St. Köpinge, 10. Sirmis.