Med vilka metoder och med hjälp av vilket material kan då en studie med ambitioner att tränga in bakom skolans stängda portar konkret utföras?
Jag vill inte här uppehålla mig vid en diskussion om den gängse historiska metoden att kvalitativt analysera olika slags textmaterial, vilken jag ser som relativt oproblematisk. I stället vill jag lyfta fram de möjligheter och svårig- heter som är förknippade med bruket av muntliga källor i historiska under- sökningar.
Vilka konsekvenser försöken att förändra den svenska skolan har fått för lärarnas dagliga arbete kan analyseras bland annat utifrån fackligt material och rapporter från till exempel skolinspektörer, men kanske framför allt med hjälp av muntlig historia. Fördelen med det muntliga källmaterialet är bland annat att i detta kommer lärarna själva till tals och betraktas inte ur ett myndighetsperspektiv.
Flera arbetslivsforskare har också betonat att muntliga metoder är särskilt fruktbara vid analyser av arbetsprocessen och dess förändringar.51
De munt- liga metoderna är också viktiga vid analysen av yrkeskultur och -identitet. Det kan emellertid också finnas svårigheter med muntliga källor. Inom den etablerade historievetenskapen har muntlig historia ibland betraktats som havande lägre vetenskaplighet än den historieforskning som använder sig av skriftligt källmaterial. På så sätt har den muntliga historiens status i många sammanhang varit låg.52
Andra forskare har emellertid hävdat motsatsen och försökt ge den muntliga historien högre vetenskaplig status. Icke desto mindre finns det svårigheter – men också förtjänster – hos den muntliga historien som inte finns i bruket av traditionellt skriftligt material. En särskild svårighet som jag vill diskutera här är nyttjande av livshistorier för att analysera förändringar i samhället eller till exempel av ett yrke över tid. Livshistoriemetoden har under senare år blivit allt mer använd inom såväl pedagogiska forskning som studerar lärararbetets villkor som inom annan forskning om bland annat identitetsutveckling.53 Livshistoriemetoden kan vara fruktbar på många sätt, kanske särskilt när man vill undersöka lärare som individer och hur deras liv har gestaltat sig och förändrats. Likaså är livslinjer nödvändiga att göra om man skall undersöka till exempel karriärmöjligheter och karriärvägar.54
Det finns emellertid också faror med livshistorier. Om man till exempel försöker analysera samhällsutvecklingen
eller skolans förändring finns det uppenbara risker. Det är inte minnet och minnesförmågan i sig som är något avgörande problem. Flera olika under- sökningar visar att långtidsminnet oftast är stabilt och att saker som har att göra med vardagliga rutiner minns man bättre än enstaka ”större” händelser. På så sätt måste muntliga källor betraktas som tillförlitliga när det handlar om arbetsrutiner och arbetsvillkor som ligger ganska långt tillbaka i tiden.55 Men just i livshistorien föreligger det alltid risker för att informanten på något sätt anpassar berättelsen. Informanten berättar om sitt liv med ”facit i handen”. De val som en gång kanske påverkades av slumpartade faktorer kan i efterhand lätt tillrättaläggas och betraktas som rationella. Man ser också alltid händelser och företeelser i skenet av vilka erfarenheter man gjort senare i livet. En annan risk kan vara att man anpassar sin livshistoria till vad som skulle kunna kallas den stora berättelsen, vare sig den handlar om välfärdssamhällets utveckling eller skolans förändringar. På så sätt kan informanten, som sociologen Brian Roberts beskrivit det, skriva in sitt eget liv i en myt skapad av andra.56
Jag har en känsla av att det finns en sådan myt beträffande svensk skolas utveckling under 1900-talets andra hälft i vilken lärare riskerar att skriva in sig. Den känslan har inte bara skapats genom samtal med många lärare, utan också genom den minnesinsamling som gjordes av TAM-arkiv 1998. I de publicerade minnena finns ett uppenbart mönster av en omvänd ”från mörkret stiga vi mot ljuset” metafor. I denna ”stora berättelse” ges en bild av 1940- och 1950-talets skola som en lugn och harmonisk institution vilken merparten av alla barn lämnade med de kunskaper som av staten ansågs vara nödvändiga. Bilden av en skola i harmoni som långsamt övergått i ett kaos vilket under 1990-talet skapat mycket besvärliga arbetsförhållanden är tydlig. I denna berättelse skriver de flesta av undersökningens äldre lärare in sig. Annelie Johansson sammanfattar dessa beskrivningar:
De flesta av skribenterna har varit med om denna utveckling under slutet av sitt yrkesverksamma liv, och många är kritiska till förändringarna i skolan. De upplever att friheten i arbetet har blivit starkt beskuren. Sommarlovet har kortats och arbetstiden i skolan förlängts, det är mycket konferenser och pappersarbete som inte har med undervisningen att göra, disciplinproblemen har ökat, föräldrarna möter inte lärarna med respekt utan kritiserar deras arbete. Lärarnas status har sjunkit samtidigt som lönenivån har sänkts.57
Nu måste man emellertid hålla i minnet att minnesinsamlingen skedde genom att lärare frivilligt sände in skriftliga bidrag och inte i mer eller mindre styrda intervjuer, där intervjuaren på ett annat sätt kan proble- matisera och be informanten att förtydliga eller utveckla vissa resonemang. Ett sätt att undvika att informanter skriver in sig i en mytisk stor berättelse kan vara att konsekvent använda personer ur olika generationer som informanter. Genom att till exempel välja ett antal lärare som börjat sitt yrkesarbete under 1940-talet, några som börjat under 1950-talet och så vidare, och sedan strukturera materialet så att varje grupp belyser sina första tio år av yrkesarbete kan man kanske delvis komma undan livshistorie- problematiken.
Ett sätt att arbeta med muntlig metod är genom forskares deltagande i forskningscirklar. Denna speciella metod för historiska studier har flera arbetslivshistoriker arbetat med.58
Utan att man behöver utesluta att arbeta med individuella intervjuer kan det finnas flera fördelar med forsknings- cirklar. För det första är det inte bara forskarens frågeställningar som styr arbetet, utan också de som spontant kommer fram i cirkeldeltagarnas diskussioner. De frågor som upplevs som viktiga av historiens subjekt kan därmed bli vetenskapligt belysta. På så sätt skapas en dialektik mellan den akademiska forskningen och cirkeldeltagarnas upplevda erfarenheter. En andra fördel är att det blir ett kollektivt minne forskaren arbetar med. Deltagarna hjälper varandra att fylla i luckor varvid riskerna för felerinringar minskar och deltagarna kan nyansera varandra. För det tredje inspireras de av varandra. Genom att en säger ett nyckelord kan de övrigas minne väckas. Men det förekommer också skiljaktiga meningar om händelser och företeelser. Ibland kommer deltagarna fram till en gemensam slutsats, men det händer också att olika versioner står emot varandra. Detta speglar att olika informanter kan tolka verkligheten på olika sätt beroende på till exempel politisk inställning, kön eller familjeförhållanden. Att olika tolkningar kommer i dagen kan leda till att en mera självkritisk prövning utvecklas hos deltagarna. På så sätt kan källvärdet av cirkelns resultat höjas.59 Låt oss emellertid nu föra resonemanget vidare genom att lämna den teoretiska och metodiska nivån för att i stället ge en kort inblick i viss empiri. Detta kan tjäna syftet att konkretisera just de spänningar som finns mellan statlig normativitet uttryckt i olika skolutredningar och konkreta lärare i deras vardagliga arbete.