En bedömning av en professionell medarbetare måste grunda sig på kunskap av den professionelles arbete och en omfattande information om hur denne genomför och utvecklas i arbetet. Kvaliteterna i informationen har därför en central betydelse för hur rättvis den individuella lönesätt- ningen blir, eller snarare upplevs av vederbörande. För att lönesättningen ska upplevas som rättvis, måste det finnas en samsyn mellan lönesättare och lönesatta, det vill säga rektor och lärare måste vara överens om att den information lönesättningen bygger på är korrekt liksom hur den ska värderas. För att skaffa kvalificerad information krävs närhet.
I en studie som genomfördes 1991-9211
hävdas nödvändigheten av närhet för rektors pedagogiska ledarskap. I studien betraktas närhet både som fysisk och psykosocial. Den fysiska närheten har med den geografiska distansen mellan rektor och lärare att göra. Hur skolbyggnaderna ser ut och är inbördes placerade kan utgöra hinder för rektor att finnas nära sina lärare. Den psykosociala närheten behöver inte vara beroende av den fysiska miljön utan är snarare beroende av rektors sätt att närma sig lärarna och hur han/ hon lyckas få lärarna att uppleva denna närhet. En ”nära” rektor upplevs av lärarna veta hur de tänker och arbetar. Han/hon skapar hos dem en känsla av att vara informerad, han/hon kommenterar lärares insatser och har ett ömsesidigt utbyte med dem om arbetet, arbetssituationen och även personliga angelägenheter, vilket i sin tur ger läraren möjlighet att känna och påverka sin rektor. Studien visar att rektors närhet till lärarna är en viktig faktor för att ledarskapet ska upplevas som framgångsrikt av lärarna.12 Studien kommer fram till att lärarna mycket väl kan uppleva sina rektorer som kompetenta administratörer och ledare men att de ändå inte ger dem godkänt för sitt ledarskap om de inte samtidigt upplevs som nära. I studien finns belägg för att rektors brist på närhet till stor del beror på skolans orga- nisation och formalisering, både av ledarskapet och av informationskanaler- na. Icke nära rektorer var mycket beroende av andrahandsinformation av olika slag, medan de som upplevdes som nära i hög grad hade direkta kontakter och förstahandsuppgifter om sina lärare. Citatet här nedan är ganska karakteristiskt för en icke nära rektor, som dock i många avseenden upplevdes som kompetent. Rektor svarar här på frågan hur han samlar in- formation om sina lärare:
Det är ganska svårt att samla in sådant material i dag, man har inte tillräckligt med tid. Vi har inte hittat rätta metoder för det. Det finns spontan kontakt med lärarna men det har blivit för mycket – vi har kommit ganska mycket utanför klassrummet från skolledningens sida. Vi försöker gå ut och lyssna på lektioner men vi hinner inte med alla /…/ vi hinner inte lyssna på alla på ett år och det är inte riktigt bra. Det gör att vi inte kan utvärdera och mäta om de är duktiga eller vad de gör i klassrummet, utan den utvärderingen får ligga på arbetsenheterna, den mindre gruppen i skolan att utvärdera resultatet. Så jag har inga sådana metoder. Däremot har man egna uppfattningar om vilka lä- rare som lyckas i sitt arbete och inte lyckas, konstigt nog. Vi är med i det som talas i skolan, vi hör föräldrar, vi hör elever, vi hör lärares egna beskrivningar och kollegernas beskrivningar. Och det blir alltså en ytlig bild av verksamhe- ten. Lärarna är väldigt öppna i dag och berättar om sina glädjeämnen och sina bekymmer. Vi går igenom klasserna med lärare en gång per termin, utom de vanliga konferenserna som vi har. Men någon utvärdering av det som händer i klassrummet det har vi inte i dag, mer än då enstaka klasser specifikt.13
Studien, som delvis genomfördes i Lunds kommun strax innan ansvaret för skolorna flyttades från stat till kommun, visar att det var fler lundalärare som menade att rektor var dåligt informerad om deras arbetssätt i undervisningen än som ansåg att det var tvärt om. Rektorerna bekräftade också att de överhuvudtaget inte hade några systematiska metoder för att inhämta information om sina lärare. En stor majoritet av lundalärarna upplevde att de hade stort inflytande över sitt arbete och var nöjda med det självbestämmande de hade. Vissa forskare hävdar att det finns normer, ett osynligt kontrakt, mellan lärare och rektorer att de inte ska blanda sig i varandras arbete14
. Studien visar dock att lärarnas upplevelse av distans till sin rektor sannolikt var viktigare än detta osynliga kontrakt: vid tiden för undersökningen, ansvarade en rektor ensam för i genomsnitt 70 lärare. En stor majoritet av lärarna uppgav att det hade stor betydelse för dem att få rektors uppskattning av sitt arbete och flertalet önskade att rektor skulle besöka deras klassrum minst en gång per termin. Detta är intressant att notera, eftersom rektor vid den här tidpunkten egentligen inte hade några medel för att belöna duktiga lärare, till exempel individuella löner.
Men närhet är inte problemfri. Närhet kan innebära etiska dilemman för rektor, närhetsparadoxen.15
kvalificerad information om medarbetarna, men den kan samtidigt skapa problem, speciellt i organisationer där närheten existerat under längre tid och där förhållanden och relationer mellan rektor och medarbetare försvårar den nödvändiga distans rektor behöver för sina beslut.
Trots att tidigare undersökningar visat på att rektor inte hinner med det pedagogiska ledarskapet och ofta fastnar i den administrativa fällan, har det hittills gått att leda arbetet via formaliserade processer. Idag kan detta vara problematiskt. Rektor blir alltså alltmera beroende av mer och bättre information om lärarna för att sätta och motivera den individuella lönen. Det räcker inte med att den informationen når rektor i andra hand utan här måste rektor själv för att vara trovärdig se och höra hur situationen är ute i klassrummen och på skolan i övrigt. Därmed kommer rektors närhet och skolans organisation i fokus.