Kennert Orlenius & Marianne Strömberg
I artikeln ”Pedagogik som vetenskap? (1986) ställde Ulf P Lundgren frågan om vilka centrala begrepp och termer som gäller inom pedagogik och noterar följande:
Problemet med pedagogiska begrepp är (…) att pedagogikens allmänna betydelse och värde gör att begrepp och termer blir vida och mångskiftande (…) orsaken till de begreppsliga svårigheterna inom pedagogiken – liksom inom andra humanvetenskaper – är att begreppen är artificiella. Fenomen och begrepp är företrädesvis socialt bestämda. (s. 80)
Nästan 30 år senare kan konstateras att det problemet med begreppsliga inne- börder och avgränsningar inom det pedagogiska kunskapsfältet tycks vara än mer aktuellt och angeläget, inte minst när det gäller pedagogik som ämne och vetenskaplig disciplin. I takt med ökad betoning av forskningens betydelse i skolvärlden och övriga samhället blir frågan om begreppslig explicitet och ämnesidentitet viktig.
I sitt upprop, “A Manifesto for Education”, pekar Gert Biesta och Carl-Anders Säfström på den otydlighet som finns inom det pedagogiska kunskapsfältet avseende olika ämnesbenämningar som uppkommit. Pedagogik som vetenskaplig disciplin har marginaliserats och fragmentiserats enligt författarna.1
1 Manifestet skulle kunna ses som ett senkommet svar relaterat till Sveriges internationellt mest framträdande
pedagog, Torsten Husén, som betonade att pedagogik inte är en självständig, vetenskaplig disciplin utan ett ämnesområde som använder sig av andra discipliners teorier, metoder och empiriska kunskap (1996) - eller relaterat till det även Ulf P Lundgren hävdade för snart 30 år sedan: ”Den pedagogiska vetenskapen saknar fasta begrepp och begreppssystem, vilka skulle möjliggöra en kunskapsbildning där olika forskningsresultat kan fogas till varandra” (1986, s. 80).
This expansion of ’educational’ research in universities, mainly through teacher education, in effect diffuses the field even more. Education has been severe- ly marginalized as an intellectual tradition in its own right, and new inven- tions are constantly made in order to meet the demands of a confused field and determined policymakers alike. The inventions are called, for example, subject didactics, educational work, educational sociology, special education, educational psychology, and are established as their own disciplines, but often with the same content, only named differently at different universities, and all of them supposedly distinctively different from education (in Swedish, Pedagogik), confusing students and staff on all levels. (Biesta & Säfström 2011, p. 545f)
De argumenterar för att ett självständigt, vetenskapligt ämne (pedagogik) som utvecklar och genererar egna teorier om individens autonomi och eman- cipation, det vill säga att ämnet inte i så hög grad ska baseras på lån av teori- bildning inom andra discipliner. Ämnet angrips både utifrån och inifrån, hävdar författarna.
Tomas Englund (2004) uttrycker också kritik mot den disciplinära frag- mentiseringen:
För övrigt så kallade nya beteckningar som lärande, pedagogiskt arbete etcetera (…) ställer jag mig tvivlande till vad det gäller värdet och ser det i stor utsträckning som en fråga om hävdande av revir. Dessutom uppstår onödiga och ofrånkomliga sammanblandningar av exempelvis pedagogiskt arbete och didaktik. (s. 45)
Till nämnda benämnings- och definitionsproblematik kan för övrigt läggas den stora floran av så kallad bindestreckspedagogik, till exempel vårdpedagogik, idrottpedagogik, musikpedagogik, förskolepedagogik, högskolepedagogik, vuxen- pedagogik etcetera. Någon definition och avgränsning av dessa inriktningar som ämnen eller vetenskapliga discipliner tycks inte vara legio utan dess inne- håll beskrivs snarare till exempel i termer av vilka olika forskningsprojekt som är knutna till respektive ämne. På liknande sätt tycks det förhålla sig med pedagogiskt arbete som vetenskap.
Syftet med denna artikel är att bidra till diskussion och utvecklingen av pedagogiskt arbete som akademiskt ämne och som vetenskaplig disciplin. Grundfrågan är: Innebär en utveckling av pedagogiskt arbete som vetenskap ett för- ytligande av vetenskaplig kunskapsutveckling eller leder den till fördjupning? Givet pedagogik som etablerat kunskapsfält och som vetenskaplig disciplin, och
pedagogiskt arbete som inympning eller avknoppning, ställs delfrågorna: Vad innebär och motiverar pedagogiskt arbete som akademiskt ämne och forskningsområde? Dessutom diskuteras: Kan pedagogiskt arbete i nuläget betraktas som en vetenskaplig disciplin? Om inte – varför i så fall?
Pedagogiskt arbete som vetenskapligt kunskapsområde har under det senaste decenniet kommit att utgöra ett akademiskt ämne vid flera nationella lärosäten. En nationell forskarskola i pedagogiskt arbete inrättades 2001 och 2012 angavs följande tema för den nationella konferensen i Linköping om pedagogiskt arbete: ”Vad är egentligen pedagogiskt arbete? Vad är kärnan i ämnet och vad är det som förenar oss som på ett eller annat sätt definierar oss som lärare och forskare i ämnet?” Uppenbarligen fanns och finns behov av att klargöra den egna själv- förståelsen. Betyder inrättandet av ämnet pedagogiskt arbete en möjlighet till fördjupad förståelse av en viss typ av pedagogiska frågor eller ska det ses som uttryck för förytligande och därmed risk för fragmentisering av pedagogik som vetenskaplig disciplin?
Vi ska återkomma till argument för pedagogiskt arbete som vetenskap, men inledningsvis här bara kort kommentera argumenten och den principiella kritiken mot inrättande av ämnet pedagogiskt arbete (enligt tidigare nämnda professorer i pedagogik). Pedagogikämnets otydlighet är huvudsakligen relaterat till expansionen av pedagogisk forskning inom lärarutbildningen, enligt Biesta och Säfström. En kritisk fråga är dock varför inte pedagogikämnets företrädare an- tagit forskningsmässiga utmaningar relaterade till pedagogiska yrkesutbildningar och dess yrkeskunnande. I ”Granskning av utbildningar i pedagogik” (HSV rapport 2009:22 R) konstaterar en av författarna, Sven G Hartman, att det funnits en återkommande kritik mot forskning inom pedagogik: dess bristande relevans för skolområdet. Englunds argument mot benämningen pedagogiskt arbete som ett uttryck för revirskapande är reversibelt, det vill säga argumentet kan vändas åt andra hållet i betydelsen att det kan ses som ett uttryck för hans behov av revirbevarande och främjande av pedagogikämnets hegemoni.2
I vetenskapliga sammanhang ställs stora krav på explicitet. När forskning
2 Här kan också noteras att tre år efter artikelns publicering (det vill säga 2007) skapar Örebro universitet en forskar-
skola i Utbildningsvetenskap med didaktisk inriktning med Tomas Englund som en av de drivande. Ett av forskar- utbildningsämnena inom forskarskolan är pedagogik. Englund har själv i hög grad bidragit till kunskapsbildning i didaktik med utbildningssociologisk inriktning, vilket möjligen kan förklara att han vill slå vakt om benämningarna pedagogik och didaktik och ser utbredningen av ämnet pedagogiskt arbete snarare som ett hot än en möjlighet.
bedrivs är tydlighet i perspektivval, forskningsobjekt och metodval fundamentala aspekter. En avgränsning av pedagogikämnet mot pedagogiskt arbete, där problemformuleringar tar sin utgångspunkt i yrkesutövandet kan främja forskning med och för yrkesverksamma pedagoger. Pedagogik som vetenskaplig disciplin inrymmer ett mycket brett kunskaps- och ämnesområde. Kunskaps- bildningen har i hög grad byggt på en rad hjälpvetenskaper och är ingalunda entydig, precis såsom Biesta och Säfström betonar. Det i sig kan vara ett argument för en bodelning. Det finns starka argument för att utveckla och tydliggöra den typ av forskning som kan och bör inrymmas i ämnet pedagogiskt arbete. Det är en normativ utgångspunkt i denna artikel.
För att förstå nuet är det ofta en klok strategi att se förhållanden och fenomen i ljuset av historien. Pedagogiskt arbete har en relativt kort historia (ett drygt decennium) som benämning i akademin. Eftersom dess avgränsning är nära knuten till pedagogik som ämne och vetenskaplig disciplin är det rimligt och relevant att peka på några centrala utvecklingslinjer inom pedagogikämnet under det senaste seklet såsom pedagogikämnet utvecklats i Sverige. Efter en sådan kort historisk exposé belyses vad pedagogiskt arbete som vetenskap kan innebära och vad som motiverar utvecklingen av detta som vetenskapligt kunskapsområde.