Syftet med den pilotstudie som bildar empiri för den diskussion som kommer att föras här var att undersöka hur dramabaserade forskningsmetoder kan användas som integrerad del av gruppintervju för insamlande av data om deltagares uppfattningar om hur lärande kan ske med hjälp av drama.
Pilotstudien genomfördes med en grupp på sju ungdomar i åldrarna 16-19. De ingick i en skara av totalt ett tjugotal personer, som under en avgränsad period var anställda inom ett kommunalt projekt vilket syftade till att ge deltagarna fördjupad kännedom om innehållet i FN:s konvention om barnets rättigheter, ofta kallad ”Barnkonventionen”. Tanken var att de därefter skulle kunna sprida information om denna till yngre barn. Drama användes som ett sätt för
ungdomarna att sätta sig in i ”Barnkonventionens” innehåll samt också som ett sätt att förmedla dess budskap. Det förutsattes inte att deltagarna skulle ha någon förkunskap om drama för att få anställning inom projektet. En av ledarna var utbildad dramapedagog. Jag fick kännedom om detta när jag hörde mig för bland dramapedagogkollegor om möjliga ställen för en pilotstudie. Den här gruppen valdes ut eftersom deltagare var ungdomar och att undervisning i drama ingick som en del i projektet och att innehållsligt fokus var tydligt avgränsat. Det inne- bar att urvalet var målinriktat, det vill säga skedde utifrån att informanter hade erfarenheter av relevans för pilotstudiens syfte (Bryman, 2013). Efter att ansvariga gett sitt samtycke till deltagande i pilotstudien tillfrågades samtliga ungdomar och sju av dem ville delta. Deras tidigare erfarenheter av dramaverksamhet var mycket varierade, från ingen alls till att ha det som fritidsintresse. Jag fick inte möjlighet att träffa ungdomarna före gruppintervjun. En nackdel med det var att information om pilotstudien endast gavs genom informationsbrev. En annan nackdel är att det kan finnas information som deltagare inte vill ta upp med en helt främmande person. (Kvale och Brinkmann, 2009.) Det kan å andra sidan ha inneburit en fördel i det att jag som forskare inte hade någon förutfattad uppfattning om vad som kunde tänkas tas upp under intervjun. Jag valde att inte i förväg ta reda på av dramapedagogen vad de exakt gjort i dramaunder- visningen inom projektet. Jag ville ge ungdomarna möjlighet att vara de som först berättade om vad de gjort. Detta var ett etiskt ställningstagande. Det fanns ändå en maktobalans i och med att jag var betydligt äldre än dem samt är både dramapedagog och dramaforskare (Kvale och Brinkmann, 2009). Jag hade förberett halvstrukturerade frågor vilka handlade om erfarenheter och upple- velser av att delta i drama inom det aktuella arbetet samt om uppfattningar om lärande och drama. Att intervjufrågorna var halvstrukturerade innebär att fokus fanns på ett visst tema men att informanterna har frihet att svara på olika sätt (Bryman, 2013, Kvale och Brinkmann, 2009). Jag skissade också på ett antal möjliga dramakonventioner som eventuellt skulle kunna användas under intervjun8. Både intervjufrågor och förslag på dramakonventioner samlades i en
intervjuguide. Men eftersom jag inte visste vilka dramakonventioner ungdomarna kände till och var bekväma med så hade jag endast en vag föreställning
8 De dramakonventioner som jag i förväg funderat på var bland annat olika former av statyer/ stillbilder, mini-drama,
om hur gruppintervjun skulle komma att gestalta sig. Mina förberedelser in- begrep både mer konventionella datainsamlingsmetoder och dramabaserade metoder. Jag kom så att säga förberedd på att utforska både metod och frågor tillsammans med ungdomarna. Samtidigt hade jag i förväg beslutat att prova att integrera drama som en del i gruppintervju och jag hade formulerat frågor vilket påverkade roller och interaktion under intervjun.
Genomförandet av gruppintervjun kom att få det dramaturgiska upplägget att den inleddes med samtal sittandes i ring, därefter användes dramakonventioner och samtal växelvis eller samtidigt och avslutades med samtal sittandes i ring. Förloppet var inte i detalj planerat i förväg utan utformades under intervju- situationen. Ovan nämnda intervjuguide användes som ett stöd för minnet samtidigt som jag som intervjuare kunde anknyta till det som informanterna tog upp under intervjuns gång (Bryman, 2013). Genomgående under intervjun var det jag som forskare som föreslog användande av samtal eller drama. Jag föreslog också de olika dramakonventioner som användes. I det inledande samtalet berättade ungdomarna om anledningen till att de sökt sig till detta arbete, om barnkonventionen och om sina tidigare erfarenheter av drama. Därefter genomfördes ett arbete i två mindre grupper där deltagarna gruppvis pratade om situationer där drama använts och som de minns som varit extra betydelse- fulla och eller väckt känslor av olika slag. Utifrån detta gjordes gruppvis en staty eller scen som belyste något de ville delge oss andra. En grupp gestaltade då först ett skeende, därefter fick övriga deltagare möjlighet att verbalt delge sina tankar om den situation som gestaltats varefter gruppen som genomfört gestaltningen berättade om sina tankar. En av grupperna valde att göra en stillbild och den andra en dramatisering med repliker. Ungdomar från båda grupperna deltog sedan i ett gemensamt samtal och jag som forskare ställde ett antal frågor för att få en tydligare bild av vad som skett i de återgivna situationerna och vilka olika uppfattningar som fanns om att använda drama och vad de då lärt sig. Jag förde kontinuerligt anteckningar över vad som sades och gjordes utifrån mina frågor. De fick åter ställa sig i sina positioner i stillbilden och deltagare i den rörliga dramatiseringen fick ”frysa” i en position. Var och en fick där möjlighet att säga en tanke högt utifrån erfarenheten att delta i den situationen9. Som
nästa steg erbjöds deltagarna att parvis, eller tre och tre, att samtala om vad de
lärt sig i den situation som vi nu fokuserat på. De delade själva genast upp sig varefter de samtalade en kort stund. På mitt initiativ sammanfatta de sedan sina samtal i form av stillbilder som de visade oss andra. Efter ett kort gemensamt samtal om stillbilderna och reflektioner om innehållet så var det några deltagare som satte sig på stolar i ringen. Jag föreslog därför att vi alla skulle sätta oss ned. Därefter kom ett samtal igång, i vilket jag ställde olika frågor om begreppet ”lärande” samt om synen på vad och hur man kan lära sig genom att använda drama. Mot slutet av detta samtal började deltagare rikta blickar mot kamrater i en annan del av lokalen. Min tolkning var att det var dags att avsluta intervjun. Jag rundade av med att ge var och en möjlighet att säga ’ett sista ord’ om det vi samtalat om. Gruppintervjun tog ca 40 minuter.
Under gruppintervjun skrev jag ner allt som jag tolkade som uttryck för deras erfarenheter och upplevelser av att delta i drama inom det aktuella projektet samt om uppfattningar om vad och hur de har lärt sig genom att använda drama. Ungdomarnas utsagor och vad de gjorde när dramakonventioner användes an- tecknades kontinuerligt. Planen var att dokumentera data både genom ljudin- spelning och skriftliga anteckningar. Inom ramen för denna pilotstudie fanns dock inte möjlighet att besöka lokalen i förväg för att undersöka förutsättningar för ljudupptagning. Det visade sig sedan vara svårt att spela in en gruppintervju i lokalen eftersom ljud från andra delar av lokalen togs upp och det fanns ingen dörr att stänga. Därför beslutades att enbart föra anteckningar istället för att också spela in. Direkt efter att gruppintervjun genomförts och jag lämnat platsen satte jag mig ner för att samla ihop mina intryck. Dessa reflektioner skrev jag då ner. I efterhand renskrevs både anteckningar från gruppintervjun och reflektionerna och jag läste igenom materialet upprepade gånger. Både det som kommunicerades kroppsligt gestaltat och verbalspråkligt utgjorde resultat. Med kroppsligt gestaltade utsagor menar jag här handlingar som jag tolkade att de uttrycktes medvetet för att berätta något. I mina data finns därför inte alla gester, mimik etcetera medtagna vilka visserligen alltid utgör delar av kommunikativa handlingar och som därmed skulle kunna innebära en begränsning av mina analysmöjlig- heter men jag menar dock att insamlade data utgjorde ett tillräckligt underlag för analys.
Analysen skedde som en tolkande process där jag gick emellan anteckningar och nedskrivna reflektioner och kan sägas vara en tematisk analys med inslag av
narrativ analys. Det var en tematisk analys i och med att olika teman eftersöktes i materialet (Bryman, 2013). Allt som jag tolkade som uttryck för uppfattningar om erfarande i drama markerades, både verbala och kroppsliga utsagor. Detta samlades under olika teman som efter hand urskiljdes. Teman utgjordes både av uppfattningar som återkom vid upprepade tillfällen och av skillnader mellan olika uppfattningar. Analysen hade inslag av narrativ analys i och med att ett fokus låg på hur deltagare skapar mening i de erfarenheter som delges (Bryman, 2013) samt på vilka olika sätt detta kommuniceras. Materialet sammanställdes sedan i form av en berättelse som ett nästa analyssteg. Skapandet av en samman- hängande berättelse definieras av Kvale och Brinkmann (2009) som en narrativ analys. Fördelen med en sådan är, i detta fall, att både det som kroppsligt kommunicerades och det som verbalt utsades, sammanställdes till en berättelse.