Sökt verksamhet och alternativ

En miljökonsekvensbeskrivning ska, förutom att beskriva den sökta verksamheten, innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar. Det ska också finnas en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, det så kallade nollalternativet. Här ges övergripande beskrivningar av sökt verksamhet och alternativa lokaliseringar och utformningar. I kapitel 8–11 finns utförligare beskrivningar samt bedöm ningar av påverkan, effekter och konsekvenser av den sökta verksamheten och alternativen.

5.1 Sökt verksamhet

SKB ansöker om tillstånd att få fortsätta verksamheten med mottagning och mellanlagring av an-vänt kärnbränsle vid Clab på Simpevarpshalvön i Oskarshamns kommun, samt att vid Clab upp-föra och driva en anläggning för inkapsling av använt kärnbränsle inför placering i slutförvar. Clab och inkapslingsanläggningen ska tillsammans fungera som en integrerad anläggning, benämnd Clink. SKB ansöker vidare om tillstånd för att få anlägga och driva en slutförvarsanläggning för använt kärnbränsle i Forsmark i Östhammars kommun. Ansökningarna avser slutförvaring av an-vänt kärnbränsle enligt KBS-3-metoden.

SKB ansöker även om tillstånd för vattenverksamhet enligt 11:e kapitlet miljöbalken. Vatten-verksamheterna består bland annat av bortledande av grundvatten från befintligt Clab och senare från Clink och slutförvarsanläggningen, samt skadebegränsande åtgärder genom återinfiltration av vatten.

Slutförvarsanläggningen medför även andra vattenverksamheter i form av igenfyllnad av vatten-områden inom driftområdet, nyttjande av bergmassor från piren vid SFR, schaktning under grund-vattenytan vid grundläggning av byggnader i driftområdet, anläggande av bro över kylvattenkanalen samt reglering av vattenområdet Tjärnpussen. För Clab och Clink utgör även kylvattenuttag vatten-verksamhet.

Vattenverksamheterna beskrivs mer detaljerat i underbilagor till MKB:n /5-1, 5-2, 5-3/.

5.1.1 Clab

Clab är en befintlig anläggning belägen i anslutning till Oskarshamns kärnkraftverk på Simpe-varpshalvön i Oskarshamns kommun, se figur 5-1. I Clab mellanlagras det använda kärnbränslet i bassänger. Under mellanlagringen avtar kärnbränslets radioaktivitet och värmeavgivning, vilket underlättar fortsatt hantering. SKB ansöker om att fortsätta den befintliga driften av Clab. Clab har i dag tillstånd enligt kärntekniklagen och miljöskyddslagen. Tillstånden enligt miljöskydds-lagen anses vara meddelade enligt 9 kap miljöbalken. Motiv för val av plats för Clab beskrivs i avsnitt 5.2.1.

Clab består av byggnader på markytan och en förvaringsdel under markytan. Byggnaderna på markytan består av kontorsbyggnad, el- och hjälpsystemanläggningar samt av en mottagningsdel.

I mottagningsbyggnaden tas det använda kärnbränslet emot och placeras i kassetter. Kassetterna förs sedan till en bergförlagd förvaringsdel för mellanlagring i förvaringsbassänger. Förvarings-delen är belägen 30 meter under markytan och består av två bergrum med vardera fem bassänger.

Bergrummen ligger med cirka 40 meters avstånd och bassängerna förbinds med en vattenfylld transportkanal. Vattnet i bassängerna skyddar mot strålningen och kyler samtidigt ner bränslet.

Den tillåtna kapaciteten är sammanlagt 8 000 ton uran.

5.1.2 Clink

SKB ansöker om att få placera inkapslingsanläggningen intill Clab, se figur 5-2. Clab och

inkaps-I inkapslingsanläggningen kapslas använt kärnbränsle in för att möjliggöra en slutlig förvaring i ett slutförvar i berggrunden. Byggnaden, där inkapslingsverksamheten kommer att bedrivas, utförs i tre våningsplan under mark och sju våningsplan över marknivå. I anläggningsdelarna ovan mark kommer utrymmen för process, service och transporter att finnas. I berget kommer en bassäng del att finnas med lägsta botten på cirka 15 meter under mark. Bassängdelen kommer att ligga ovan för de bergrum som inrymmer Clabs bassänger.

Innan kärnbränslet tas in i inkapslingsanläggningen har det mellanlagrats i Clab för att radio-aktivitet och värmeavgivning ska minska. Kärnbränslet transporteras upp från förvaringsbassängerna i Clab till hanteringsbassängen i inkapslingsanläggningen via befintlig bränslehiss. I hanterings-bassängen sker sortering av kärnbränslet varefter det torkas. Det torkade kärnbränslet placeras i en insats av segjärn i en kopparkapsel. När kapseln är fylld monteras ett lock av stål på insatsen.

Figur 5-1. Clab är beläget på Simpevarpshalvön. Oskarshamns kärnkraftverk syns i bakgrunden.

Figur 5-2. Inkapslingsanläggningen placeras i direkt anslutning till Clab (fotomontage). De röda markeringarna anger vad som är fotomontage.

Kapseln är en cylindrisk behållare bestående av ett hölje av koppar och en tryckbärande gjuten insats av segjärn. Insatsen är försedd med kanaler för placering av bränsleelement. Kapslarna, som är cirka fem meter långa och har en diameter på cirka en meter, anländer färdigtillverkade till inkaps lingsanläggningen. Slutprodukten från inkapslingsanläggningen är en fylld kopparkapsel placerad i en transportbehållare och förberedd för transport till slutförvarsanläggningen.

5.1.3 Slutförvarsanläggningen

SKB ansöker om att få placera slutförvarsanläggningen för använt kärnbränsle i Östhammars kommun i norra Uppland. Förläggningsplatsen benämns Söderviken och ligger inom Forsmarks industriområde i närheten av kärnkraftverket och SFR, se figur 5-3. Motiv till valet av plats beskrivs i avsnitt 5.2.3.1.

Figur 5-3. Slutförvarsanläggningen placeras vid Söderviken i Forsmark (fotomontage). Forsmarks kärnkraftverk skymtar till vänster. De röda markeringarna anger vad som är fotomontage. Ytan längst ner i bild är bergupplaget.

Transporttunnel

Deponeringstunnlar Stamtunnel

Bergupplag

Ventilation

Driftområde

Ramp Ventilation

Schakt

Centralområde

Förvarsområde

Slutförvarsanläggningen för använt kärnbränsle består av en ovanmarksdel och en undermarksdel, se figur 5-4. Huvuddelen av anläggningsdelarna ovan mark är samlade i ett driftområde som är upp-delat i en yttre och en inre del. Inom det inre driftområdet bedrivs den kärntekniska delen av verksamheten ovan mark, medan det yttre driftområdet innehåller annan verksamhet kopplad till anläggningens drift. Förutom driftområdet ingår i ovanmarksdelen ett bergupplag samt ventilations-stationer.

Undermarksdelen består av ett centralområde och ett förvarsområde, samt förbindelser till ovanmarksdelen i form av schakt för hissar och ventilation, och en ramp för fordonstransporter.

Centralområdet innehåller utrymmen med funktioner för driften av undermarksdelen. I för-varsområdet ska kapslarna slutförvaras. Undermarksdelen ingår i sin helhet i den kärntekniska anläggningen, liksom även ventilationsstationerna som ansluter till förvarsområdet genom ventila-tionsschakt. I förvarsområdet finns stamtunnlar och deponeringstunnlar med deponeringshål.

5.1.3.1 Referensutformning – KBS-3V

SKB:s referensutformning, KBS-3V, är ett KBS-3-förvar med vertikal deponering av kapslarna i enskilda deponeringshål som utgår från en deponeringstunnel som är 200 till 300 meter lång.

Depo neringshålen, som placeras med ett avstånd av sex till åtta meter från varandra, har diametern 1,75 meter och är cirka åtta meter djupa. Avståndet mellan deponeringshålen är beroende av bland annat bergets värmeledningsförmåga på den aktuella platsen och kapslarnas initiala resteffekt. När kapslarna har deponerats i en deponeringstunnel återfylls denna med svällande lera samt pluggas vid anslutningen till stamtunneln.

Kapslarna omges av en buffert av bentonit som skyddar dem, men som även fungerar som ett filter och förhindrar att radioaktiva ämnen från en eventuellt otät kapsel sprids i omgivningen.

Det omgivande berget skyddar kapseln och bufferten från påverkan utifrån och fördröjer trans-porten av eventuell frigjord aktivitet till markytan. Bergets barriärfunktion ersätts av återfyllning i de tunnlar där deponeringen av kapslar har gjorts.

5.1.3.2 KBS-3H – en variant av KBS-3-metoden

KBS-3H är en variant av KBS-3-metoden som innebär att kapslarna deponeras i horisontella deponeringshål i stället för i de vertikala deponeringshål (KBS-3V) som är SKB:s referens-utformning. Under 1990-talet började SKB utreda förutsättningarna för horisontell deponering som en del i arbetet med att optimera utformningen av slutförvarsanläggningen. SKB och Posiva (Finlands mot-svarighet till SKB) har därefter gemensamt arbetat med att utreda förutsättningarna och utveckla teknik för horisontell deponering. Tekniken är i dag inte tillräckligt utvecklad för att vara tillgänglig. Betydande insatser återstår för att avgöra om den kan användas. Det är först om, eller när, det finns en säkerhetsanalys som visar att man kan byta till KBS-3H med bibehållen eller ökad säkerhet som det kan bli aktuellt att överväga en övergång till horisontell deponering.

5.1.3.3 Likheter och skillnader mellan KBS-3V och KBS-3H

Det finns många likheter mellan KBS-3V och KBS-3H, se figur 5-5. I båda varianterna är bränslet det samma, liksom barriärerna kapsel, buffert och berg. Stora delar av anläggningarna ovan och under mark är identiska eller liknande. I KBS-3H behövs däremot inga deponeringstunnlar, utan 100–300 meter långa horisontella deponeringshål borras direkt från stamtunneln. Deponeringstek-niken skiljer sig åt, i deponeringshålen för KBS-3H deponeras paket (så kallade supercontainers) bestående av en kapsel omgiven av bentonitbuffert och en perforerad stålbehållare. Mellan varje supercontainer placeras distansblock av bentonitlera för att täta tunneln, så att vattenflödet längs tunneln förhindras och för att inte temperaturen i bufferten ska bli för hög. En förslutningsplugg installeras i deponeringshålens mynning. Pluggen håller supercontainrar och distansblock på plats tills stamtunneln återfylls. Deponeringshålen kan ha ett inbördes avstånd av 25–40 meter, beroende på bergets egenskaper /5-4/.

Figur 5-5. Deponering i vertikala hål (KBS-3V) och horisontella hål (KBS-3H). Varianterna har stora likheter då bränsle, kapsel, buffert och berg är desamma och stora delar av ovanmarks- och undermarksdel är identiska.

Skillnaderna i utformning mellan de båda varianterna gör att miljöpåverkan skiljer sig åt något, se nedan. Andra aspekter som kan skilja sig åt är arbetsmiljö och säkerhet under drift. De långa hori-sontella deponeringshålen i KBS-3H innebär en besvärande arbetsmiljö vid injektering och andra arbeten i deponeringshålen. Förflyttningen av supercontainers och distansblock är förknippad med ett antal risker.