är det svårt att bo kvar då det inte finns särskilt många arbeten som kräver högre utbildning.
Från dialog med tjänstepersoner från Bollnäs kommun
Att bo i eller utanför tätort/småort är, enligt de dialoger som förts inom ramen för Jämlikhetsutredningen, den stora skiljelinjen vad gäller tillgänglighet till grundläggan-de service. Med grundläggangrundläggan-de service avses dagligvaru-butik, drivmedel, betaltjänster och ombud för post- och pakettjänster.7 Mycket av den här servicen finns genom lokala företag – dagligvarubutiker, bensinstationer och så vidare. I dialogerna framkommer att företagande sker på väldigt olika villkor, beroende på om företaget finns i eller utanför tätort eller småort. Företagare utanför tätort har exempelvis ett mindre kundunderlag och är i större ut-sträckning beroende av varandra. Det är exempelvis svårt att driva en butik om det inte finns betaltjänster inom KARTA 4A. Tillgänglighet utifrån Tillväxtverkets
tillgänglighetsindex
Indexerad tillgänglighet Mycket hög
Hög Mellan Låg Mycket låg
Källa: SCB/Supercross, Tillväxtverket
KARTA 4B. Tillgänglighet till länets centralorter utifrån möjlighet till arbetspendling
Restid i minuter 0–29 30–44 45–59 60–75 över 75
Källa: Region Gävleborg, Länsstyrelsen i Gävleborg & Gävle kommun 2020, uppdaterad 2021
5 Region Gävleborg, Länsstyrelsen i Gävleborg & Gävle kommun 2020, upp-dateras 2021.
6 Tiderna för turer med kollektivtrafik är anpassade efter arbetstider, ankomst före 8.00 och hemresa tidigast 16.00, måndag-fredag. Bil tillåts del av re-san. Att kartan visar tillgänglighet till centralorter beror på att länets arbets-platser är koncentrerade till de större tätorterna, i högre grad än boendet.
7 Läs mer om utbudet av grundläggande service och Region Gävleborg arbetar för att upprätthålla det i regionens serviceprogram 2014-2020, Region Gävleborg 2014.
4. Tillgänglighet och boendemiljö 69
rimligt avstånd (det gäller så klart även i tätorter men där finns det i regel ett större utbud av olika lösningar så företagen är inte lika beroende av en enskild aktör).
Att stärka kommunikationsmöjligheterna i de delar av länet som har låg tillgänglighet kan tyckas angeläget, för en mer jämlik tillgång till olika samhälls- och service- funktioner. Samtidigt behöver tillgänglighetsfrågor relateras till de andra hållbarhetsaspekterna.8 Represen-tanter från X-trafiks ledningsgrupp menar i dialog med utredningen att det är ekonomiskt och miljömässigt ohållbart med regelbunden kollektivtrafik till de mer glesbefolkade delarna av länet. I länet satsas det istället på täta (och miljövänliga) kommunikationer längs starka stråk, där resandet är eller skulle kunna bli omfattande – till exempel mellan länets centralorter, mellan länets olika arbetsmarknadsregioner och till/från regioner och orter utanför länet.9 Den här typen av lösning kan bidra till att öka utbytet mellan länets LA-regioner, vilket är posi-tivt för människors tillgång till både arbetstillfällen och andra samhälls- och servicefunktioner, särskilt för de som bor i de mindre LA-regionerna. Det gäller dock främst människor som är bosatta på de orter som ingår i stråken, eller som har möjlighet att själva ta sig till närmaste håll-plats. För de som bor i områden där det är över två km till närmaste hållplats finns kompletterande närtrafik.
Det är viktigt att påpeka att tillgänglighet inte bara handlar om avstånd och kommunikationer. Det handlar också om utformning (se kapitel 4.2) men också om öppet-tider, verksamhet och kunskapskrav, liksom om bemötan-de, normer och tillit. Läs mer om detta i kapitel 5.3.
EXEMPEL på åtgärder som kan bidra till mer jämlika möjligheter kopplat till fysisk tillgänglighet
Inkludera ett jämlikhetsperspektiv vid utform-ning av regionala och lokala planer, program och utvecklingsinsatser, till exempel trafikför-sörjningsprogram och serviceprogram.
Inkludera ett jämlikhetsperspektiv i planering av ny- och omlokalisering av funktioner för samhällsservice.
Stärk samverkan mellan Region Gävleborg och länets kommuner vid planering för tillgång till utbildning, arbete och service. Det gäller fram-för allt kommuner inom samma lokala arbets-marknadsområde.
Digitalisering som lösning på skillnader i fysisk tillgänglighet
Digitalisering omtalas ofta som en lösning på frågan om dålig fysisk tillgänglighet. Genom att information finns tillgänglig och människor kan sköta vissa ärenden digitalt, så som bankärenden och inköp, blir inte skillnaderna i tillgänglighet till service lika påtagliga.10 Digitalisering kan också vara en bidragande lösning på skillnader i tillgänglig-het till utbildning och arbete, och därmed motverka den utflyttning som sker från vissa orter i länet. När människor kan gå en utbildning och sköta sitt arbete på distans med hjälp av digitala verktyg minskar behovet av att bo nära ut-bildningscentra (för vuxna) och arbetsplatser. Det innebär större möjligheter att bo i hela länet, oavsett arbetsplats, åtminstone för de grupper som har ett arbete som kan skö-tas på distans. Det innebär också fördelar för miljön, när människor inte har samma behov av att resa. Att mycket kan skötas digitalt har blivit tydligt under pandemin. När fler sköter ärenden på distans avlastas den fysiska verk-samheten, inom exempelvis vården. Det innebär frigjorda resurser som istället kan läggas på de grupper som av olika skäl önskar eller behöver en personlig kontakt. Detta är särskilt viktigt i takt med att befolkningen både växer och blir äldre, och behovet av vård därmed ökar.
Tillgången till digital infrastruktur är god i stora delar av länet, men inte överallt. 94 procent av hushållen i länet har tillgång till bredband om minst 1 Gbit/s.11 Samtidigt varierar tillgången kraftigt mellan kommuner-na, och framför allt mellan tätort och områden utanför tätort. I områden utanför tätort eller småort har endast 70 procent av länets hushåll (diagram 4c) och 73 procent av länets arbetsställen (diagram 4d) tillgång till snabbt bredband. I vissa kommuner är siffrorna betydligt lägre.
Detta är problematiskt eftersom det också är hushållen och arbetsplatserna utanför tätort/småort som har den sämsta fysiska tillgängligheten.
För hushåll är tillgång till uppkoppling och annan digital utrustning viktig för att säkerställa en mer jämlik tillgång till information och tjänster och för att motverka ett digitalt utanförskap (läs mer i kapitel 5.5). För företa-gen är tillgång till snabbt bredband viktigt för att kunna hänga med i utvecklingen och anpassa sig till, använda och utveckla digitala tjänster. Överlag är den digitala mognaden låg bland länets små och medelstora företag, vilket kan påverka både företagens konkurrensförmåga och vilka (digitala) tjänster och arbetstillfällen företagen kan erbjuda.12
8 I Gävleborgs Regionala Utvecklingsstrategi 2020-2030 (Region Gävleborg 2020) poängteras till exempel att transportsystemet ska utvecklas mot minskad miljöpåverkan.
9 Region Gävleborg 2016; 2020.
10 Digitaliseringen medför dock ett ökat behov av tillgång till vissa funktioner, så som postombud för utlämning av varor.
11 Post- och telestyrelsen 2020.
12 Tillväxtverket 2020; Region Gävleborg 2021; Sandbacka Science Park Research 2020.
DIAGRAM 4C
Tillgång till fast bredband om minst 1 Gbit/s, eller fiber i absoluta närheten, efter kommun och i eller utanför tätort/småort.
Hushåll, 1 oktober 2020.
% 100 80 60 40 20 0
Gävleborgs län: utanför tätort/småort
Tätort/småort Utanför tätort/småort
Gävleborgs län: tätort/småort
Ockelbo Sandviken Bollnäs
Hofors Ljusdal
Nordanstig Ovanåker
Söderhamn
Gävle Hudiksvall
Källa: PTS 2020
DIAGRAM 4D
Tillgång till fast bredband om minst 1 Gbit/s, eller fiber i absoluta närheten, efter kommun och i eller utanför tätort/småort.
Arbetsställen, 1 oktober 2020.
% 100 80 60 40 20 0
Gävleborgs län: utanför tätort/småort Gävleborgs län: tätort/småort
Ockelbo Sandviken Bollnäs
Hofors Ljusdal
Nordanstig Ovanåker
Söderhamn
Gävle Hudiksvall
Tätort/småort Utanför tätort/småort
Källa: PTS 2020
EXEMPEL på åtgärder som kan bidra till mer jämlika möjligheter genom och inom digitalisering
Fortsätt utbyggnad av fast och mobilt bredband i hela länet. Prioritera utbyggnaden ur ett jäm-likhetsperspektiv för att säkra att de med störst behov nås.
Anpassa digitala lösningar för att fler ska kunna ta del av dem, exempelvis genom att säkerställa att de är tillgängliga på olika språk och utifrån olika kunskapsnivå.
Säkerställ att digital information och lösningar kan kompletteras med information och lösningar via andra kanaler, utifrån målgruppens behov.
Erbjud kunskapshöjande insatser för grupper med lägre digital kompetens, både allmänna utbildningar och utbildningar i specifika verktyg.
7 av 10 hushåll utanför tätort/småort
7/10
saknar tillgång till fast bredband.
I vissa kommuner är andelen betydligt lägre.
4. Tillgänglighet och boendemiljö 71