Skyddet vid försäkringsförmedling

Genom försäkringsförmedlingslagen genomfördes det så kallade försäkringsförmedlingsdirektivet.²¹ Lagen innehåller näringsrätts-liga och civilrättsnäringsrätts-liga regler som är tillämpnäringsrätts-liga på den som yrkes-mässigt utövar försäkringsförmedling.

Försäkringsförmedlare spelar en central roll vid distributionen av försäkringsprodukter. Att förmedling av försäkringar sker på ett tillfredsställande sätt är av betydelse för såväl försäkringstagare som försäkringsgivare, men även för effektiviteten på försäkrings-marknaden. Fel och brister i samband med förmedlingen kan få stora ekonomiska konsekvenser för både försäkringstagare och försäkringsgivare.

Syftet med försäkringsförmedlingsdirektivet är att ytterligare underlätta verksamhet över gränserna och att förbättra kundskyd-det. Genom direktivet sker en s.k. minimiharmonisering av de yrkes-krav som en person måste uppfylla för att bli registrerad som

21 Europaparlamentets och rådets direktiv (2002/92/EG) av den 9 december 2002 om försäk-ringsförmedling.

säkringsförmedlare och av den information som en försäkrings-förmedlare ska lämna till en kund.

Enligt försäkringsförmedlingslagen avses med försäkrings-förmedling bl.a. verksamhet som består i att lägga fram eller föreslå försäkringsavtal eller utföra annat förberedande arbete innan för-säkringsavtal ingås eller för någon annans räkning ingå ringsavtal eller bistå vid förvaltning eller fullgörande av försäk-ringsavtal – dock inte att bara hänvisa någon till ett försäkrings-företag eller en försäkringsförmedlare eller lämna allmän inform-ation om försäkring till någon. Lagen är inte tillämplig på försäk-ringsförmedling utövad av ett försäkringsföretag eller dess anställda som handlar på företagets ansvar. Undantag gäller också beträffande förmedling av vissa försäkringar som inte utgör liv- eller ansvars-försäkring.

I prop. 2004/05:133 Försäkringsförmedling framhöll regeringen att en av utgångspunkterna för genomförandet av direktivet bör vara att åstadkomma ett fullgott kundskydd. Av betydelse här angavs vara att inte bara att se till att de personer som får förmedla försäkringar i Sverige uppfyller högt ställda krav på yrkeskvalifi-kationer utan även att de lämnar sådan information som är av sär-skild betydelse från kundsynpunkt. Angående frågan i vilken utsträckning det i den svenska lagstiftningen bör ställas strängare eller ytterligare krav på försäkringsförmedlare än vad som gäller enligt direktivet angav regeringen att den bedömningen skulle ske med beaktande av intresset av ett sådant fullgott kundskydd (s. 40).

Krav i samband med förmedlingen

Beträffande de krav som försäkringsförmedlingslagen ställer i sam-band med försäkringsförmedling, var det en utgångspunkt för rege-ringen att lagen gäller både förmedlare som ger råd om försäkring på grundval av en skyldighet att erbjuda en opartisk analys och förmedlare som genom avtal åtagit sig att förmedla försäkringar från ett eller flera försäkringsföretag. Vidare avser lagen verksam-heter av olika omfattning och inriktning, allt från stora företag till fysiska personer som på sin fritid förmedlar försäkringar till privat-personer. Enligt regeringen var det därför inte möjligt och knapp-ast heller önskvärt att försöka fknapp-astställa detaljerade normer för hur verksamheten ska utövas av försäkringsförmedlarna. De övergri-pande normer som bör gälla måste också enligt regeringen kunna

ändras över tiden och anpassas till olika typer av försäkringsför-medlare.²²

Rörande verksamheten anges i försäkringsförmedlingslagen bl.a.

att försäkringsförmedlaren ska iaktta god försäkringsförmedlings-sed och med tillbörlig omsorg ta till vara kundens intressen, anpassa sin rådgivning efter kundens önskemål och behov, rekom-mendera lösningar som är lämpliga för kunden samt avråda kunden från vissa åtgärder som är olämpliga för denne. Försäkringsför-medlaren ska även hålla bl.a. pengar och andra tillgångar som han eller hon får för kundens räkning avskilda från egna tillgångar. Om försäkringsförmedlaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter att iaktta god försäkringsförmedlingssed m.m.

kan han eller hon bli skadeståndsskyldig, och ska då ersätta ren för-mögenhetsskada som på grund av detta drabbar t.ex. en kund.²³

Beträffande omsorgsplikten angavs i propositionen att den bör utformas efter förebild i rådgivningslagen; omsorgsplikten är ett värdefullt instrument för att bedöma en försäkringsförmedlares prestation. Eftersom försäkringsförmedlingslagen även omfattar försäkringsförmedlare som genom avtal åtagit sig att förmedla för-säkringar har omsorgsplikten inte knutits till förmedlarens upp-drag. När det gäller den anpassning som ska göras till den enskilde kunden, så är bestämmelserna om försäkringsförmedlares skyldig-heter vid förmedling av försäkringar utformade på ett sådant sätt att intentionerna bakom såväl rådgivningslagen som försäkrings-förmedlingsdirektivet är uppfyllda. Innebörden av det är att (alla slags) försäkringsförmedlare ska anpassa sin rådgivning efter kun-dens önskemål och behov samt rekommendera lösningar som är lämpliga för kunden. I praktisk tillämpning betyder det att förmed-laren inte är skyldig att rekommendera ”bästa” försäkring utan att han eller hon ska rekommendera en ”lämplig” försäkring (jfr 5 § LFR).

Om försäkringsförmedlaren, när det gäller det aktuella försäk-ringsavtalet, har informerat kunden om att han eller hon genom avtal åtagit sig att förmedla försäkringar uteslutande för ett eller flera försäkringsföretags räkning, ska valet av lämplig försäkring göras utifrån de försäkringar som han eller hon förmedlar. Det-samma gäller om försäkringsförmedlaren har informerat kunden om att han eller hon förmedlar försäkringar från ett eller flera för-säkringsföretag utan att genom avtal åtagit sig att förmedla

22 Prop. 2004/05:133, s. 98.

23 5 kap. 4, 5 och 7 §§ FFL.

ringar uteslutande för dessa försäkringsföretags räkning och utan att ge råd på grundval av en opartisk analys. Om försäkringsför-medlaren däremot har informerat kunden om att han eller hon lämnar rådgivning på grundval av en opartisk analys, är försäkrings-förmedlaren skyldig att lämna rådgivningen efter en analys av ett tillräckligt stort antal försäkringsavtal på marknaden. Vad som är ett tillräckligt stort antal får avgöras efter omständigheterna i det enskilda fallet.²⁴

I försäkringsförmedlingslagen finns en uttrycklig bestämmelse om avrådningsplikt. I propositionen konstaterades att en sådan plikt kan anses följa redan av kravet på god försäkringsförmed-lingssed; försäkringsförmedlaren ska i förhållande till en kund som är konsument utreda om kunden har behov av en sådan försäkring som han eller hon önskar och, om så inte är fallet, avråda kunden från att teckna försäkringen. För klarhetens skull infördes dock i lagen en direkt avrådningsplikt i konsumentförhållanden. Vidare tillades i propositionen att genom användningen av begreppet god sed tillåts omfattningen av bl.a. avrådningsplikten att variera med hänsyn till omständigheterna.²⁵

Dokumentationsskyldigheten

Enligt försäkringsförmedlingslagen är en försäkringsförmedlare skyldig att dokumentera vad som förekommit vid förmedlingstill-fället.²⁶ Förmedlaren ska också lämna ut dokumentationen till kun-den. Dokumentationsskyldigheten anknyter till de krav på doku-mentation som följer av rådgivningslagen.

Informationsskyldigheten

Förmedlaren ska vidare innan ett försäkringsavtal ingås lämna information om en rad förhållanden rörande förmedlingen. I för-säkringsförmedlingslagen anges också hur denna information ska lämnas till kunden.²⁷ Av intresse i detta sammanhang är att försäk-ringsförmedlaren bl.a. ska informera kunden om försäkrings-förmedlarens namn och adress, vissa ägarförhållanden, det register

24 A. prop., s. 100–101.

25 A. prop., s. 101.

26 6 kap. 6 § FFL.

27 6 kap. 1–5 §§ FFL.

som förmedlaren är upptagen i och hur registreringen kan kontrol-leras, vilken myndighet som är tillsynsmyndighet, priset för försäk-ringsförmedlingen eller grunderna för hur priset bestäms och om provision eller annan ersättning kan påräknas bli betald av annan än kunden, ansvarsförsäkringen samt klagomåls- och tvistlösnings-möjligheter.

Försäkringsförmedlaren ska också informera kunden om huru-vida han eller hon ger råd på grundval av en opartisk analys eller om förmedlaren på grund av avtal eller på annan grund förmedlar för-säkringar endast från visst eller vissa försäkringsföretag. Dessutom gäller också här en informationsskyldighet och en 14 dagars ånger-frist enligt distans- och hemförsäljningslagen. Vidare ska ringsförmedlaren vidarebefordra sådan information om försäk-ringen till kunden som ett försäkringsföretag är skyldigt att lämna till en försäkringstagare.