Som påpekats hade Östra kommunen en planering för hur priorite-ringsordningen skulle se ut vid reservkraftsinstalleringen. Denna inkluderade även organisationen för arbetet som säkerhetssamord-naren beskrev som:
…vi hade ju en organisation för hur vi skulle åka ut med den här reservkraften, vem får ropa på dom, vem avgör att dom ska ut, hur ska dom flyttas och vem kör ut dom och allt det här praktiska…
Organisationen var alltså förutbestämd och skulle i princip gå igång av sig själv genom det kommunala energibolaget. Något som också grundade sig i att det kommunala elbolaget förmodades ha en över-blick över läget just när det gällde elförsörjningssituationen i landet som helhet eller i kommunen. Drift- och underhållschefen på teknis-ka kontoret beskrev hur arbetet gick till som:
….när dom [kommunala energibolaget] har ett behov att vi ser att det är behov så anmäler dom och sedan ringer ju [det kommunala elbolaget] in då, vem som …och det är ju att transportera ut reserv-kraften och sedan hur man ska koppla in dom på detta sättet va.
Reservkraft installerades i enlighet med planeringen, vilket gällde kommunens egna verksamheter som parallellt också skulle fungera som värmestugor. När det gällde att strömsätta byar eller delar av byar så fanns inga specifika rutiner framtagna. Strömavbrotten när det gällde äldreboendena blev inte särskilt långvariga och den tek-niska chefen menar att det inte förelåg någon situation där en fastig-het var helt utkyld. Drift- och underhållschefen på tekniska kontoret beskriver också arbetet som relativt oproblematiskt.
Även i den Östra kommunen medförde strömlösheten på landsbyg-den problem för hemtjänstverksamheten. I det första läget invente-rades och besöktes de som var klienter inom hemtjänsten. På sönda-gen klockan tretton rapporterade socialtjänstchefen att extrapersonal var inkallad till äldreomsorgen för att kontakta alla i eget boende. Telefonin var utslagen, både fast och mobil, samtidigt som framkom-ligheten var begränsad. Senare under dagen rapporterades att fyra personer hade evakuerats. Av de 500 med trygghetslarm konstatera-des att 200 hade nåtts per telefon och att övriga skulle kontaktas. Under kvällen rapporterades att 401 personer med trygghetslarm hade nåtts men 99 hade telefonproblem samt att fyra personer hade flyttats in på ett äldreboende. Dagen efter klockan femton konstate-rades att de akuta problemen inom äldreomsorgen var lösta och att alla med trygghetslarm hade blivit kontaktade, men att behovet av evakuering ökade för varje dag. Totalt evakuerades ungefär 60 per-soner, men evakueringar erbjöds inte enbart klienter inom verksam-heten utan även de som inte hade tidigare kontakt med verksamhe-ten. Säkerhetssamordnaren beskrev hur arbetet med inventeringar, kontakter eller besök samt evakuering gick till och hur det successivt utökades till att inte enbart gälla klienter inom verksamheten:
…vi har ju då kommuninvånarregister och vi kopplade ju då det ihop med socialtjänstens register, där dom då kunde gå in och titta på, liksom utifrån dom områdena som var strömlösa, det var ju det vi jagade hela tiden, från elbolagets sida, var är det strömlöst nå-gonstans och utifrån dom områdena sedan så försökte dom i social-tjänsten kartlägga deras personer som behöver särskild hjälp, finns dom i dom här områdena, har socialtjänsten koll på dom männi-skorna, så det säkrade vi det allra första då, dom funktionshindra-de, och det är ju sekretess i det här, det här fick ju då socialtjänsten jobba med utifrån kommuninvånarregistret och dom uppgifterna dom har tillgång till utifrån kart…e-ons eller sydkrafts uppgifter och när det var klart sedan så tog vi ju ett steg till att titta på vilka områden är det nu som är strömlösa när vi har säkrat dom funk-tionshindrade, dom äldre, för vi sa på en gång då att det måste ju vara dom över 70 år och dom personer eller dom familjer som har barn under tre år, dom måste vi kartlägga, för där finns ju också en sårbarhetsaspekt, man kanske inte klarar sig, det kan ju vara sådana som inte socialtjänsten har i sina register, som bor ute någonstans, som behöver särskild hjälp och då måste vi göra en uppsökande
verksamhet på dom, och då kartlade vi det, försökte göra det gans-ka snabbt och ge socialtjänsten den uppgiften att via hemtjänsten gå och ta kontakt, så vi tog fram listor på alla människor över 70 år och dom familjerna, barn under tre år och sedan bockade vi av och de-lade ut dom till dom olika hemstjänstområdena och så fick man i den mån det gick ringa, gick det inte att ringa så fick man då åka ut, eller andra åkte ut där som dom visste fanns där, så bockade man av allihopa då och visste att allas behov var tillgodosedda.
Det första steget handlade alltså om att kartlägga egna klienter ge-nom att sammanföra information och därefter bedriva en uppsökan-de verksamhet och erbjuda service och insatser utifrån behov. Detta utökades senare till att gälla människor över en viss ålder och barn-familjer med barn under tre år och i princip användes samma proce-durer både i kartläggningsfasen och i genomförandet av åtgärder.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man se att de båda kommunerna ställdes inför liknande problem. Det första problemet utgjordes av att försö-ka ta reda på vad som hade inträffat till följd av händelsen. Det andra handlade om att prioritera mellan verksamheter och genomfö-ra åtgärder. Att ta reda på vad som hänt tycks ha gått relativt snabbt och enkelt även om det fanns hinder när det gäller kommunikatio-ner. Särskilda lösningar fick genomföras som exempelvis att hand-läggare åkte ut och samlade information i den Västra kommunen. Generellt sett löste man detta problem relativt fort.
Det var svårare att få information från externa aktörer såsom elbola-gen kring varaktigheten på strömavbrotten för hemtjänstens klienter. När det gällde prioriteringar uppfattades ansvarsgränsen som natur-lig där äldreomsorg går före annan verksamhet och var inte en sär-skilt svår prioritering för kommunerna. I Östra kommunen fanns dock en diskussion om huruvida kommunen verkligen kunde stänga skolor och förskolor då det kunde få konsekvenser för samhället. Här handlade det inte om en omprioritering mellan verksamheter som drabbats utan en omprioritering av beredskaps- och krishanter-ingsarbetet på bekostnad av den normala verksamheten inom barn-
och utbildningsförvaltningen. Beredskapsarbetet måste prioriteras före annan verksamhet inom förvaltningen utifrån säkerhetssam-ordnarens perspektiv så att både äldreomsorgsverksamheten och skolverksamheten kan upprätthållas under dylika händelser. Någon motsvarande diskussion framkom inte i de intervjuer som gjorts i Västra kommunen.
Vidare var inte problemet med prioriteringar (och i förlängningen genomförandet) hur de skulle göras utan att de borde ha varit fastlagda på förhand i ett beredskapsarbete, vilket möjligen skulle ha underlät-tat och snabbat på installeringen av reservkraft inom omsorgsverk-samheten i den Västra kommunen. Motsvarande problem står inte att finna i samma utsträckning i den Östra kommunen som hade en sådan planering. Slutligen så tycks det i den Östra kommunen ha funnits en process där arbetet med att kartlägga och utöva tillsyn över klienter inom den egna verksamheten successivt och på ett sys-tematiskt sätt utökades till människor som inte var klienter inom verksamheten. Vissa ansatser fanns till detta även inom den Västra kommunen men arbetet tog inte samma utvidgade och systematiska form, utan utgjordes snarare av att man i ett senare skede med hjälp av hemvärnet tog sig fram till vissa områden som var blockerade, hörde sig för om läget i byarna via kyrkans organisation samt att man enligt krisledningsgruppens minnesanteckningar öppnade upp för evakueringar även för människor utanför verksamheten.