kommu-nen och när elbolaget inte besvarade alla frågor om när elen skulle tillbaka så vände sig enskilda till kommunen. På en fråga om det egentligen var kommunens ansvar att ge information om elbortfallet till enskilda så svarar informationssamordnaren:
…på något vis är det alltid så att man ringer till kommunen, även om kom-munen inte har med det att göra, men det gjorde vi ju […] på något vis blev ju det där telefonnumret inarbetat och hade man inte tillgång till en telefon-katalog hemma så hade man åtminstone hört det här och så ringde man och så frågade man och vi gjorde ju så gott vi kunde.
Problemet med elbolagens bristfälliga information visade sig med andra ord även i denna kommun och trycket från enskilda på kom-munen att ge information om el- och telebortfallet var stort, enligt personalchefen:
...det var problem för dom som satt med informationen ut, när man inte kunde, allmänheten förväntar sig att man ska få ett svar och ringer man in och dom visste inte, dom kunde inte svara, dom hade inte tillräcklig, nu var det inte så enkelt alltid, egentligen eftersom det tog ju liten tid att ha en koll
över läget här, men det tog väl lite för lång tid och det var samma med Telia egentligen.
Informationssamordnaren som själv satt och svarade i telefon från allmänheten bedömde innehållet i samtalen som:
…nittiofem procent av alla samtal handlade om när får jag strömmen tillba-ka? Och sedan resten av samtalen var ju mer kuratorssamtal, alltså männi-skor som var upprörda och besvikna och bara ville prata av sig.
En strategi som användes för att lösa detta problem var att kommu-nen höll informationsmöten på landsbygden till vilka kommukommu-nen i princip tvingade el- och telebolagen:
…när då inte invånarna fick det [information, egen anm.] på en gång under Gudrun så blev det ju det här att vi ordnade informationsträffar, där vi för-sökte få tag på representanter ifrån el- och telesidan, att komma och berätta, att komma och informera, om hur man gjorde, […]vilka åtgärder man skul-le göra, bara för att hjälpa dom där ute och när dom väl kom, det var jätte-stort motstånd, dom ville inte komma på informationsträffar, dom ville inte ge den informationen, sedan tvingade vi nästan fram till dom här informa-tions… (Säkerhetssamordnare)
Resultatet beskrevs dock inte som så särskilt lyckat i kommunens utvärdering av stormen Gudrun:
Det visade sig tyvärr att de representanter som kom inte hade någon lokal-kännedom alls utan gav information på en så hög nivå att detta redan hade framkommit via media på olika sätt. Det innebar att irritationen hos kom-muninvånare som skulle få information från dessa aktörer blev ännu större och det uppfattades som en oerhörd nonchalans av dessa att de inte kunde ge någon form alls av lokalinformation.
Om man jämför med den Västra kommunen så tycks det inte på samma sätt ha varit ett alternativ att hänvisa enskilda till el- och telebolaget och på en fråga om huruvida detta fanns med som ett alternativ svarade informationssamordnaren:
Nej, det kan jag inte påstå […] för alla som ringde till oss, eller dom flesta som ringde om elen, dom hade ju försökt ringa till e-on och där kom dom ju inte fram, och där var det upptaget och där var det bara någon
telefonsvara-re och dom var jätteupprörda över det då, så att …nej. Vi tog dom samtalen vi fick och sedan försökte vi ju…och det var ju mycket samtal när det gällde telefonin också som var utan telefon, när får vi telefon tillbaka och där hade vi ju inte alls det samarbetet med telia då, utan där fick vi ju föröka själva via deras webb och kolla vad vi kunde och ja…lite interna kontakter hade vi väl också…9
Östra kommunens information på deras hemsida refererade också ibland prognoser från Sydkraft. Personalchefen hade samma inställ-ning som informationssamordnaren och relaterade även detta till risken för ett väderomslag med kyla vilket skulle ha inneburit ännu större problem för enskilda som inte hade el. På en fråga om han såg det som självklart att det var kommunens uppgift att förse kommun-invånarna med den informationen, svarade han:
Ja, det tror jag, för det var ju egentligen den, det var ju den viktiga delen i det här, man kan säga att, när vägar hade rivits upp, det tog ju ett antal da-gar och så var ju det stora problemet för människor ute på landsbygden, det var att man inte hade tillgång till el, det var ju egentligen, det var huvud-problemet och huvudhuvud-problemet kopplat med vad blir det för väder, blir det kyla, blir det kallt?
Utifrån Östra kommunens perspektiv blev det således nödvändigt att ta på sig ett informationsansvar då behovet hos enskilda att få denna information uppfattades som väldigt stort.
Sammanfattning
Sammantaget tog Östra kommunen delvis över el- och telebolagens ansvar för att lämna information till sina kunder medan den Västra kommunen valde att hålla fast vid en ansvarsgräns gentemot enskil-da som innebar att kommunen inte informerade om dessa prognoser utan enskilda hänvisades främst till el- och telebolagen.
9 Sydkraft bytte namn till e-on efter stormen Gudrun och intervjupersonerna växlade ibland mellan dessa namn på elbolaget oavsett vilket av namnen som var det korrekta för tidpunkten som det refererades till