Att utbilda för kritiskt tänkande och kritikalitet

Den högskolepedagogiska kursen Att utbilda för kritiskt tänkande och kritika-litet arrangeras i samverkan mellan Södertörns högskola och Sveriges lands-bruksuniversitet och präglas av SH:s samhällskritiska profil. Kursens studen-ter är själva lärare inom högre utbildning, och kritikaliteten ska således på sikt förmedlas vidare till dessa lärares egna studenter.

Högskolepedagogik är en praktik inriktad mot kompetensutveckling i undervisningsteknik för universitets- och högskolelärare, ofta organiserad inom universitetens kvalitetsutvecklingsenheter. Den kunskap som här för-medlas produceras genom högskolepedagogisk forskning som publiceras i tid-skrifter som International Journal for Academic Development och Högre ut-bildning. Forskningen är här inte endast fokuserad på undervisningstekniska

frågor; även en mer filosofisk reflektion över syftet med högre utbildning och dess undervisning är vanlig. Utmärkande för den högskolepedagogiska prak-tiken är att den vänder sig till lärare inom olika discipliner och den har således att hantera eventuella olikheter mellan skilda ämnesdidaktiska traditioner.

På samma sätt som den filosofiska kurs som beskrivits ovan har den hög-skolepedagogiska kursen en svag klassifikation – det är fråga om en generisk form av kritiskt tänkande som ska överskriva ämnesgränser och också kunna tillämpas på problem som relaterar till samhället utanför utbildningen. Men här är även inramningen svag (-C-F): undervisningen har en öppen karaktär; deltagarna ska tillsammans med lärarna tolka litteraturen genom att använda den för att reflektera över sin egen situation och sin undervisningspraktik.

Den högskolepedagogiska kursen består av tre seminarier inför vilka del-tagarna läser litteratur och gör individuella uppgifter. Det första seminariet syftar till att öppna upp och bredda förståelsen av kritiskt tänkande vilket sker genom en läsning av den australiensiske pedagogen Martin Davies översikt över olika kritikalitetsbegrepp inom den högre utbildningen. Davies intro-ducerar kategorin kritisk pedagogik och upprättar en åtskillnad mellan ”cal thinking as pure ‘logi”cality’ (criti”cal thinking as argumentation) and criti-cal thinking – potentially at least – as involving much more than this”.373 Här-med konstrueras ett ideal som pekar åt ett annat håll än den filosofiska kursens bildningsbana: Davies menar att den kritiska pedagogiken är en mycket bre-dare ansats, med dimensioner som självreflektion, handling, deltagande och moral. Introduktionsmomentet i kursen kan beskrivas som en existentiell prövning av det kritiska tänkandets pedagogik, i vilken studenterna (universi-tetslärarna) ska erbjudas andra utgångspunkter än de intuitiva, utifrån vilka de ska reflektera över sina egna praktiker. Den existentiella prövningen blir for-maliserad i undervisningen genom att deltagarna får skriva om kritiskt tän-kande före och efter att de läst Davies text.374

Det andra seminariet handlar om praktiska undervisningsstrategier som syftar till kritiskt tänkande. Den centrala referensen är här en kursbok skriven den amerikanske pedagogen Stephen Brookfield, som skrivit ett antal böcker om undervisningstekniker för högre utbildning. Brookfield menar att klass-rumsövningar i diskussion och debatt kan användas för att utmana den en-skilde studenten att bli medveten om sina egna antaganden och därmed bli förmögen att resonera sig fram till nya lösningar på problem.375 Brookfield anger den så kallade Frankfurtskolans teoretiker – Adorno, Horkheimer, Mar-cuse – som sina inspirationskällor till sina förslag på konkreta klassrumsakti-viteter som relaterar till studenternas levda erfarenhet. Trots denna pragma-tiska pedagogisering är det likväl även här fråga om en sorts existentiell

373 Davies, ”A model of critical thinking in higher education”, 51.

374 Anvisning i studieguide.

375 Stephen D. Brookfield, Teaching for Critical Thinking : Tools and Techniques to Help

reflektion som utgör mallen för de klassrumsövningar som presenteras: stu-denten ska suspendera sin omedelbara pragmatism för att istället utforska vilka samhällsstrukturer och stereotyper som redan präglar det egna, intuitiva förnuftet.

Det tredje seminariet lyfter frågor om makt och vem som kan vara kritisk, utifrån bland annat den amerikanske pedagogen Kevin Kumashiros bok Troubling education, som ur ett lärarperspektiv behandlar dilemman som rör kön, klass, etnicitet, funktionalitet och sexuell identitet. Centrala teman är för-tryck och auktoritet, och dessa teman undersöks via intervjuer med studenter, lärare och (queer)aktivister, vilka Kumashiro tolkar poetiskt utifrån explicita artikulationer av den egna subjektiviteten som lärare och forskare.376 Det är alltså fråga om en postmodern ansats som skiljer sig från den kritiska teorin i sin inriktning mot språkspel, perspektivalism och pluralitet. Boken uppmärk-sammar problem och paradoxer som ”icke-förtryckande” utbildning måste konfrontera snarare än att tillhandahålla en instruktion för sådan utbildning, då en sådan instruktion i sig kan vara förtryckande i sin entydighet:

[B]y saying that I want [students] to learn or read like this, I am closing off the ways that who they are can take my lesson or text in directions appropriate and unique to where they need to go. This is not to say that I should not have my own goals, since I clearly do, and I strive to achieve them with conviction. However, this is to say that the ways I strive to achieve my goals of challenging oppression must constantly work against the ways that challenging oppression can paradoxically contribute to oppression.377

Genom frågan om vem som kan vara kritisk blir det kritiska tänkandets ett pedagogiskt föremål för en maktanalytisk metareflektion, genom vilken även radikal och välvillig kritisk pedagogik presenteras som sammanflätad med förtryckande institutioner. Kursens teleologiska moment tycks härmed utgö-ras av en allt mer avancerad och medveten reflexivitet, men som paradoxalt nog även implicerar en allt större försiktighet – den pedagogiska praktiken framträder som riskfylld i sin kraft att förtrycka och skada.

Den högskolepedagogiska kursen har i likhet med den filosofiska en inte-grerande stil: även om det är tydligare i den filosofiska kursen att det är fråga om en bestämd form av kritiskt tänkande finns det även i den högskolepeda-gogiska kursen en sammanhållande ideologi i form av den kritiska pedagogi-kens egalitaristiska maktkritik.

376 Kevin K. Kumashiro, Troubling education : queer activism and antioppressive pedagogy (New York: RoutledgeFalmer, 2002).