Det kritiska tänkandets praktik

Humaniorakursen Det kritiska tänkandets praktik består av betydligt mer teo-retiskt avancerad och omfattande litteratur än de två andra kurserna. Kursen ingår i mastersprogrammet Kritiska studier (men kan också läsas som fri-stående kurs), en disciplinorienterad utbildning riktad mot en mindre mål-grupp: höstterminen 2017 sökte 22 personer till programmet som sitt första-handsval och 17 antogs i det andra urvalet. Den kurs som här analyseras är indelad i två delkurser: den första halvan handlar om texttolkning och -forsk-ning medan den andra är mer teoretisk och inriktad mot ideologikritik. Båda delkurserna består av en sammansättning av litteratur som spänner över filo-sofi, vetenskap, essäistik, konst och journalistik, vilket återspeglar humaniora-ämnenas pluralistiska karaktär; kursen presenterar just denna akademiska in-riktning som en kritisk resurs:

Att tänka kritiskt är en efterfrågad kompetens i dagens samhälle. Här får du reflektera teoretiskt och öva dig praktiskt i denna humanistiska färdighet. Kur-sen är ett samarbete mellan ämnena litteraturvetenskap, teaterstudier, idé- och lärdomshistoria och religionsvetenskap/teologi. Detta innebär att de kulturella uttrycken text, idé och rit står i fokus för en gemensam undersökning kring textkritik och översättningsproblematik, religions-, medie- och ideologianalys. Kursen ger användbara redskap för vidare studier i humaniora, men också för andra vetenskapsområden.378

Trots presentationens instrumentalistiska inramning med uttryck som ”efter-frågad kompetens”, ”färdighet” och ”användbara redskap” avvisar kurslittera-turen den optimistiska, målorienterade synen på kritik:

I policydokument rörande den högre utbildningen, det vill säga i det byråkra-tiska tänkandet, framstår det däremot som om ett kritiskt förhållningssätt är någonting man kan uppöva genom en bestämd, förutsägbar planering, som ett slags teknik eller, som det heter, en ”färdighet”. Bolognaprocessen behandlar till exempel kritiskt tänkande som en förmåga som kan administreras fram ge-nom transparenta, närmast mekaniska, tekniska system. I själva verket är det tvärtom. Kritiskt tänkande uppstår när man ”inte vet vägen ut”, för att trave-stera Wittgenstein.379

Kursens mål tycks alltså vara en problematisering eller intellektualisering av kritiskt tänkande, och detta sker genom att frågan om kritik angrips från olika håll. Till skillnad från de två andra kursernas integrerande stil är formen här sammansatt: inom varje delkurs finns ett antal delmoment som är förhållan-devis självständiga i relation till varandra och präglade av den undervisande

378 https://utbildning.gu.se/kurser/kurs_information?courseid=LIR202, 2018-12-06

379 Leila Brännström m.fl., ”Kritikens läge. En intervju av Leila Brännström”, Fronesis, nr 36– 37 (2011): 3–4.

lärarens forskningsintressen.380 I synnerhet den första delkursen har denna stil: kursmomenten behandlar teman som bokforskning (exv. att jämföra en åter-utgiven dikt med tidigare upplagor, med avseende på textens sättning, utse-ende och språkliga förändring), årtalsforskning (synkron analys av händelser och kulturella uttryck under ett visst år), digitalisering (kartläggning och ana-lys av stora textmängder via algoritmer) och universell världshistoria (Hegel, revolution och modernitet). I delkursen ingår också ett studiebesök på Världs-kulturmuseet, och i samband med detta studeras en omfattande kulturdebatt (debattartiklar i dagspressen) om kulturarv. Den starka klassifikationen av in-nehållet innebär här att skilda moment fungerar som ett antal kikhål mot olika exempel på ”det kritiska tänkandets praktiker” såsom de tar form i humanio-raforskning. Denna form av undervisning har alltså inte i första hand funkt-ionen att inpränta vissa former av kritiskt tänkande, utan att skapa legitimitet för en institution (textforskning) som förstår sig själv som ”kritisk”. Men att göra sig till talesperson för denna institution är också en social distinktion: investeringen innebär ett tillägnande av ett språk med litterära referenser och metaforer som signalerar bildning. Forskningen om litterära texter tillåter forskaren att befinna sig ”hos” dessa texter, vilket kommunicerar en position-ering nära konstens fält. Det är här alltså inte fråga om en terapeutisk reflexi-vitet; kritiken erövras tvärtom genom en identifikation med den kritiska in-stitutionen och dess formaliserade prövningar i form av särskilda vetenskap-liga metoder – studenten blir medlem i en kritisk gemenskap.

Kursens andra delkurs är mer sammanhållen och erhåller en pedagogisk teleologi genom kursboken Ideology: An introduction, skriven av den brittiske filosofen och litteraturteoretikern Terry Eagleton. Varje kapitel i Eagletons bok studeras tillsammans med de originaltexter som boken behandlar, såsom Marx, Gramsci, Adorno, Althusser, Derrida, Butler, Spivak och Žižek. Utöver detta riktar kursen in sig på tekniker för skrivande (i synnerhet essäskrivande), vilka behandlas i ett antal texter av kända författare. Delkursen examineras genom att studenterna skriver egna essäer som även publiceras i en samling.

Det ideologikritiska prövningsformatet presenteras av Eagleton som ett vädjande till en rationell potential hos människan, en möjlighet till teoretisk insikt om hur objektiva, materiella intressen präglar vanemässiga föreställ-ningar:

The critique of ideology, then, presumes that nobody is ever wholly mystified – that those subject to oppression experience even now hopes and desires which could only be realistically fulfilled by a transformation of their material condi-tions. If it rejects the external standpoint of Enlightenment rationality, it shares

with the Enlightenment this fundamental trust in the moderately rational nature of human beings.381

I likhet med den argumentationsanalytiska kritiken handlar alltså ideologikri-tiken om att undergräva irrationella uppfattningar. Men vad som är ideologiskt är en mer komplex fråga än vad som är sant respektive falskt. Ideologin kan exempelvis operera med både sanna och falska påståenden:

It does not follow from this, however, that all ideological language necessarily involves falsehood. It is quite possible for a ruling order to make pronounce-ments which are ideological in the sense of buttressing its own power, but which are in no sense false. And if we extend the term ideology to include oppositional political movements, then radicals at least would want to hold that many of their utterances, while ideological in the sense of promoting their power-interests, are nonetheless true. This is not to suggest that such move-ments may not also engage in distortion and mystification. ‘Workers of the world, unite; you have nothing to lose but your chains’ is in one sense obvi-ously false; workers have a good deal to lose by political militancy, not least, in some cases, their lives. ‘The West is a paper tiger’, Mao's celebrated slogan, is dangerously misleading and triumphalist.382

Ideologikritiken är inte ett prövningsformat inriktat mot sanningshalt i påstå-enden, utan en analys av hur och varför en viss sanning framträder i en text. För att granska texten från detta perspektiv behövs därför en bred uppsättning intellektuella redskap.

Även i det andra, ideologikritiska kursmomentet finns en tydlig demarkat-ion mot det utomvetenskapliga. Den idé om personlig reflexivitet i relatdemarkat-ion till olika former av ”makt”, som kännetecknar diskursen i den högskolepedago-giska kursen, har en snävare inramning i humaniorakursen: i vissa delar av kurslitteraturen görs tydliga positioneringar mot vad som kallas ”postmodern-ism” (en relativisering av klasskamp som den centrala utgångspunkten för ideologikritik383), medan andra öppnar för postkoloniala perspektiv384 – vilka visserligen tycks kunna inordnas i en berättelse om materiell exploatering. Ideologikritiken framträder som en teoriutveckling som är tydligt skild från personliga och vardagliga (dvs. ideologiska) diskurser. Kritiskt tänkande blir möjligt genom det teoretiska intellektet, genom ett intagande av en ”veten-skaplig” position; det är först genom att upphöra som subjekt som den kritiske

381 Terry Eagleton, Ideology : an introduction (London: Verso, 1991), xix, kursivering i origi-nal.

382 Eagleton, 26.

383 T ex Eagleton, Ideology.

384 T ex Susan Buck-Morss, ”Hegel and Haiti”, Critical Inquiry 26, nr 4 (2000): 821–65, https://doi.org/10.1086/448993; Gayatri Chakravorty Spivak, Death of a discipline, The Wellek Library lecturers in critical theory (New York: Columbia University Press, 2003).

tänkaren kan analysera ideologin.385 Denna subjektlöshet upphör emellertid när delkursen riktas in mot essäskrivande: här ska subjektet återvända och identifiera sig med sitt partikulära, partiella perspektiv, i syfte att ”leka” med de teorier som ackumulerats. Studenten ska alltså inte själv teoretisera verk-ligheten, utan åter röra sig ”hos” etablerade teorier genom att koppla dem till fragmentariska, personliga betraktelser. Att studentessäerna sedan publiceras kommunicerar ett särskilt pedagogiskt budskap: den personliga betraktelsen av de stora tänkarna är ett verk i sin egen rätt; kritiskt tänkande är att skapa en subjektiv relation till den kritiska teorin.

Kursens sammansatta form kan sammanfattningsvis beskrivas som både starkt klassificerad och starkt inramad (+C+F). Olika kritikbegrepp presente-ras i olika delar av kursen, av specialiserade lärare, och de skilda verklighets-prövningarna är kopplade till särskilda typer av objekt. Vidare är upplägget tydligt strukturerat, med föreläsningar och seminarier med bestämda teman och frågeställningar. Kursen är med andra ord en traditionell humaniorakurs förankrad i en ”konservativ” idé om högre utbildning.