Att vara eller inte vara i bostadsområdet

Vilka aktiviteter som barnen bedriver i den bostadsnära naturen, kräver en förståelse för bostadsområdenas karaktär och barnens förhållande till sin närmiljö. Att vara i den bostadsnära naturen förutsätter att man också tillbringar tid i bostadsområdet. Gör barnen det? Låt oss börja med barnen i Kista som ligger i anslutning till grönområdet Järvafältet. Vardagen för Kistabarnen ter sig tämligen lokal och de flesta aktiviteterna är förankrade i bostadsområdet eller i dess närhet. Läraren berättar om klassens utflykter till innerstaden och om hur dessa väckt förundran bland barnen. Flera hade inte varit där i någon större utsträckning innan. Syftet med utflykterna i både närområdet och innerstaden var att ge barnen bättre orienteringsförmåga och kunskaper om platser som de inte var särskilt bekanta med. Därutöver var motivet att ge barnen motion samt att på plats kunna tala om djur och natur. Andra platser som nämns i aktivitetsdagboken är hemmet, skolan, träningen samt grannområdena i Kista.

Kista centrum är ett välutvecklat affärs- och servicecentrum. När barnen berättar om att de varit med föräldrarna och handlat så är det uteslutande i närområdet. I enkäten till föräldrarna ställdes frågor kring aktiviteter på fritiden. Hushållarbete är den aktivitet som valdes av de flesta i både Härlanda och Kista. En skillnad som kan iakttas är att de svarande i Härlanda knappt fyller i kategorin ”shopping, gå på stan”, och då endast på helger under vinterhalvåret. Samtidigt nämnde en majoritet av Kistaföräldrarna denna aktivitet som en av tre aktiviteter som upptar största delen av deras tid. Det serviceutbud som finns i Kista på behändigt avstånd finns det inte riktigt någon motsvarighet till i Härlanda. I Härlanda är det endast flickor som nämner närheten till service i området. Följande berättar Evelina, Lisa och Emma när de ombads att beskriva sitt bostadsområde:

Evelina ”Det är roligt, det finns många här och det finns ett torg där man kan gå och handla grönsaker, mat och godis om man är sugen på det, och så finns det ett apotek här borta där man kan köpa och så.”

Lisa ”Det är ganska så fritt, eller liksom…man kan springa omkring här, inte så att vi springer omkring i hela Härlanda och nära till skog och så…”

Evelina ”…det är inte så stort…” Emma ”Det är inte så mycket trafik…” Evelina ”…och så är det trevligt här.”

Närheten tills service och skogen framhålls som något positivt, liksom avsaknaden av trafik. Även en annan grupp flickor i Härlanda lyfter fram närheten till service liksom skogen:

Lina ”Det är mycket skog.”

Janina ”Mycket skog, mycket städer, vägar och lägenheter, och lite radhus.” Ella ”Affärer, dagis och fruktaffärer.”

Lina ”Fruktaffär, mataffär och mycket skog…” Ella ”…och lite radhus.”

Lina är väldigt positiv till sitt bostadsområde och de flesta av de platser hon uppskattar är knutna till kvarterets och lägenhetens direkta närhet. Hon påpekar att det finns ”lekgrejer i parken som man annars behöver åka buss till”. Pojkarna pratar generellt sett litet, om något, om närheten till affärer eller liknande förutom om platser där idrottsträningar äger rum. Barnen i Härlanda kan namnet

på fler platser i sin omgivning i jämförelse med barnen i Kista och ger uttryck för en djupare lokalkännedom³⁰. Till exempel under en av friluftsdagarna på Järvafältet frågade läraren vad bäcken heter som precis de då passerade. Ingen av barnen runt om kunde svara och läraren uttryckte förvåning: ”Det pratade vi ju om förra veckan!”

Både skola och fritids finns i barnens närområde. Pojkarnas favoritplats i Kista är en fritidsgård där man kan spela pingis, biljard, fotboll och sitta vid datorer, där det ordnas tävlingar och disco. Ingen av flickorna i Kista pratar om den fritidsgården. Alla deltagande barn har i princip gångavstånd till respektive skolor.³¹ Samtidigt som de har gångavstånd till skolan har barnen i Härlanda också möjlighet att ta bussen dit. Läraren berättar att vissa barn åker en hållplats för att träffa kompisar på bussen. I Kista går inga bussar genom området på det sättet. Närheten till skolan lyfts fram som något positivt i följande stycke då jag frågar dem om vad som är bra med Kista.

Saba ”Att man kan leka ute och att man har kompisar.” Sara ”Att man är nära skolan.”

Jamilia ”Det tar typ tio minuter.”

Noria ”Ibland går jag ensam och ibland så går jag med min mamma.”

Då barnen i de båda bostadsområdena vistas i skolan och på fritids i närheten av hemmet samt att skoltiden upptar en stor del av deras vakna tid, ter det sig inte underligt att vardagen är lokalbetonad. Det som bryter detta mönstret är det faktum att alla former av organiserade verksamheter som barnen deltar i Härlanda inte finns närområdet.

Sammanfattningsvis berättar barnen om ett rätt stort utbud av service och aktiviteter i sitt närområde. Framförallt tycks ingen har långt till skolan. I synnerhet framstår Kistabarnens vardagsaktiviteter som lokalbetonade. Härlandabarnen ger ett positivt omdöme om sitt område, särskilt i fråga om närheten till kompisar, skola och i viss mån skog och lekplatser.

30 Att inte kunna namn behöver i inte vara detsamma som att man inte hittar eller känner till en plats.

31

Detta är inte är självklart då möjligheten att fritt välja skola ha medfört att skolors upptagningsområden därmed kan bli geografiskt större. Barn anvisad till kommunal skola går och cyklar till och från skolan i högre utsträckning jämfört med fristående och ”annan kommunal skola” (Gummesson 2007). Antalet elever i fristående grundskola var omkring 100 000 år 2010 och vilket utgör ca tio procent av Sveriges grundskoleelever. I storstadskommunerna är andelen elever i friskolor ännu högre (Trumberg 2011).