Sammanfattande metoddiskussion

Det empiriska materialet i denna avhandling baseras huvudsakligen av gruppvisa intervjuer med barn i två fallstudieområden, respektive intervjuer med föräldrar boende i innerstad och ytterstad. Resultaten från de inledande metoderna (aktivitetsdagböckerna, föräldraenkäterna) i barnstudien hjälpte framförallt till i vägledningen av frågorna och de teman som berördes under gruppintervjuerna. Gruppintervjuerna stora behållning är de diskussioner som uppstår mellan respondenterna i gruppen. Barnen fyllde i varandras berättelser av gemensamma upplevelser, de ställde frågor till varandra samt stundom kritiskt diskuterade varandras ståndpunkter. Gruppkonstellationen syftade också till att skapa en trygg situation åt varje barn, samtidigt som antalet i gruppen inte fick bli för stor för att dölja individuella röster.

Frågorna till barnen rör sig på en tämligen konkret nivå. Det är genom deras erfarenheter kring lekar, utomhusvistelse, fritidsaktiviteter och vistelse på olika platser som jag har sökt naturkontaktens betydelse. Att jag inte direkt gått på med frågor som explicit berör natur kommer dels an på det tidsgeografiska synsättet, kring hur olika projekt samsas i en begränsad tidsrymd, och dels handlar det om en förförståelse som gör gällande att naturbegreppet kan uppfattas som abstrakt. Därtill vill jag inte skrämma bort de barn som saknar erfarenhet av naturkontakt. På samma sätt vill jag inte påverka de barn som

möjligtvis är väl medvetna om naturkontaktens positiva associationer bland vuxna och som vill tillrättalägga svaren därefter.

Nackdelen med gruppintervjuer handlar i sammanhanget om att den enskildes röst inte får samma utrymme som vid individuella intervjuer. Min bedömning är dock att enskilda intervjuer skull bli väldigt påfrestande för en del av barnen. Med största sannolikhet hade de inte givit någon avslappnad situation och därmed heller inte någon större vilja att berätta. Flera metoder för insamling av källmaterial innebar att jag återkom tillbarnen vid flera tillfällen och på så sätt lärde känna dem bättre. Detta är betydelsefullt då det skapar en förtrolig situation som jag upplevde underlättade kommunikationen mellan mig och barnen.

Utifrån de metoder som använts här kan jag inte exakt fastslå frågan om natur-kontaktens tidsmässiga utrymme i barnens liv. Resultatet från aktivitets-dagboken, som har potentialen att visa hur olika aktiviteter tar plats i barnens vardag under en given vecka, var inte möjliga att analysera på det vis som det var tänkt. Istället har jag genom frågor om barnens fritidsaktiviteter, enkäter till föräldrarna samt intervjuer med lärarna i barnstudien och med föräldrar i den andra delstudien försökt att skapa en bild naturkontaktens utrymme i relation till andra aktiviteter.

Användningen av flera metoder i barnstudien kommer av en önskan att säkrare kunna uttala sig om resultaten från gruppintervjuerna. En annan anledning till att flera metoder använts är att de inledande metoderna hade ett stort bortfall. Detta skapade ett behov av att väga upp med datainsamling som gav ett likvärdigt resultat från båda fallstudieområdena. Framförallt var bortfallet kring aktivitets-dagboken stort där praktiskt taget endast ett ifyllt exemplar inkom från Härlandaklassen. I efterhand kan det noteras att det var en tämligen svår uppgift för barnen att anteckna var man varit någonstans och hur länge olika aktiviteter pågått. Åtminstone var metoden tidsödande, även om läraren i Kista påtalade den pedagogiska förtjänsten av att arbeta med frågan om tid och begrepp som natur. När det gällde enkäterna till föräldrarna inkom flest svar från Härlanda, varför den empiriska slagsidan gentemot Kista i viss mån vägdes upp.

Utöver gruppintervjuerna kan behållningen med observationerna särskilt lyftas fram. De levandegjorde i många fall de platser som barnen berättat om. Dessutom stärkte mycket av observationerna, och i viss mån motsade, intrycket från intervjuerna. Till exempel framgick Härlandabarnens goda lokalkännedom både när de muntligen hänvisade till olika platser i närområdet och när de på ett flyhänt sätt visade runt i området under promenaderna.

I avhandlingens andra delstudie fokuserar jag uteslutande på föräldrarnas perspektiv. Föräldrarnas perspektiv är betydelsefulla då de kan återge vad naturkontakten betyder för dem själva, varför de understödjer barns naturkontakt eller i olika sammanhang begränsar barnens rörelsefrihet. De tillfrågas också utifrån antagandet att de kan ge en god överblick över barns förehavanden. Föräldrarna är därtill intressanta i och med deras inflytande över var någonstans barnen bor, något som i sin tur skulle kunna påverkas av en omsorg om barnen. Ett ytterligare motiv handlar om att föräldrarna har möjlighet att blicka bakåt och sätta barnens naturkontakt idag i ljuset av de egna barndomsupplevelserna. Med andra ord har jag satsat på en bred, och kanske något grund, ansats i relation till frågor om betydelse, motiv och förhållningssätt till närnaturkontakt. Återigen reflekterar denna bredd det tidsgeografiska synsättet som här innebär att naturkontakten inte belysas allena, utan istället sätts i större vardagligt sammanhang med andra konkurrerande aktiviteter.

Även om föräldrarna kan ge en mer ”korrekt” övergripande bild om barns naturkontakt i termer av frekvens och inriktning så har de förmodligen inte full insikt i vad barnen gör i alla lägen, såtillvida det inte handlar om gemensamma utflykter. Dock är der troligt att föräldrarna berättar om sådant som de känner till i fråga om barns naturkontakt. Det skulle ha kunnat stärka avhandlingen om barnen också intervjuades, bland annat för att bryta möjligtvis olika upp-fattningar mot varandra. Har till exempel barn respektive deras föräldrar olika uppfattning om vad som är tillträckligt mycket naturkontakt? Tillskriver barn respektive deras föräldrar naturkontakt olika betydelser?

Tillgången till föräldrars överblicksperspektiv eftersöktes i föräldrastudien och kompletterar den detaljrikedom och förstahandsinformation som barnen återgav i barnstudien. Barns egna perspektiv och upplevelser från barnstudien skiljer sig från hur föräldrarna berättar om barns förehavanden. Observera att det här inte är frågan om barn och föräldrar i samma hushåll utan resultaten från två olika delstudier. Barnens berättelser är ofta inlevelsefulla och bjuder på en hög detalj-grad, även om utläggen sällan är särskilt omfattande. I jämförelse utgör föräldrarnas utsagor en andrahandsinformation i termer av upplevelse och betydelse för barnet. Att intervjuerna med barnen inte ger några exakta svar på hur mycket barnen faktiskt visats utomhus gör inte deras utsagor mindre trovärdigt för det. Svaren ger istället en annan sorts kvalitéer i jämförelse med det som de vuxna har förmåga att uttrycka.

5. STORSTADSBARNS VARDAGSLIV MED FOKUS PÅ