Avgiftssättning för riksfärdtjänst

Utredningens förslag: Egenavgiften för resa som företas med kollektivtrafik eller lufttrafik med ledsagare ska motsvara det faktiska biljettpriset. Det allmänna ska stå för ledsagarens biljett.

Resenären ska erbjudas att resa från adress till adress och behövs därför anslutningsresa till eller från t.ex. tågstation ska egenav-giften för den delen av resan som avser anslutning beslutas av huvudmannen.

Egenavgiften för resa som företas med taxi eller för ändamålet särskilt anpassat fordon får aldrig överstiga 0,025 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat till när-maste tiotal kronor oavsett resans längd. Detta motsvarar i dagens monetära värde cirka 1 140 kronor. Det är upp till huvudmannen att besluta om hur och efter vilka principer resorna ska prissättas.

Huvudmännen kan också välja att subventionera vissa gruppers resor.

Förordningen (1993:1148) om egenavgifter vid resor med riks-färdtjänst ska upphävas.

Som utredningen redogjort för ovan är syftet med riksfärdtjänst att personer med funktionsnedsättning ska kunna göra längre resor inom landet till normala kostnader. Enligt dagens system lämnas ersättning för en riksfärdtjänstresa med det belopp som motsvarar skillnaden mellan resenärens reskostnad⁶ och egenavgiften. Det är således resenärens merkostnader som ersätts. I dag betalar resenären en avgift mellan 105 kronor och 755 kronor. 105 kronor är för en resa på 0–100 km medan 755 kronor är för resor som överstiger en sträcka om 1 500 km. Om resenären är student så betalar denne i stället 70 procent av egenavgiften.

När lagen om riksfärdtjänst infördes valde lagstiftaren att införa ett system med fastställda egenavgifter. Avgifter föreslogs bli anpas-sade till normala reskostnader vid resa med andra klass tåg inklusive kostnader för anslutningsresor. I propositionen föreslogs dock att egenavgifterna skulle differentieras beroende på vilket färdmedel som resan företogs med samt att avgiften årligen skulle uppdateras.

Så blev dock inte fallet. Den prislistan som infördes i förordningen

6 Inklusive kostnaden för ledsagarens resa.

SOU 2018:58 Förändringar i färdtjänsten och riksfärdtjänsten

om egenavgifter vid resor med riksfärdtjänst har inte uppdaterats sedan 1997 och den är oberoende av färdsätt då den endast baseras på avstånd. När lagen om riksfärdtjänst infördes hade SJ monopol på tågresor i Sverige och antalet kommersiella aktörer var rent gene-rellt mycket begränsat. Även prissättningen var annorlunda med fixerade avgifter till skillnad från den dynamiska prissättning som ofta råder i dag, där resan pris till stor del avgörs av tillgång och efterfrågan vid bokningstillfället.

Utredningen gör bedömningen att den fixerade prislistan med avståndsbaserade egenavgifter numera är obsolet. Syftet med avgifts-sättningen i riksfärdtjänsten är att de merkostnader som uppstår till följd av att en person har en funktionsnedsättning och därmed måste resa på ett kostsamt sätt bör därför följa hur marknaden ser ut i dag.

Resor med kollektivtrafik eller lufttrafik

Utredningen anser att egenavgiften för resa som företas med led-sagare i kollektivtrafik eller lufttrafik bör motsvara det faktiska biljettpriset. Merkostnaden består i att individen behöver en led-sagare och därmed är det ledled-sagarens biljett det allmänna bör stå för.

Då det i dag till stor del råder dynamisk prissättning blir det för riks-färdtjänstresenärer så som för övriga resenärer att om resan bokas i god tid är priset generellt sett lägre. Det utgör ett incitament för resenären själv att kanske välja avgångar som inte är lika kostsamma och vara ute i god tid eftersom resan inte subventioneras på samma sätt som innan för tillståndsinnehavaren.

Enligt utredningens förslag ska resenären erbjudas att resa mellan två adresser som resenären ansökt om, och inte bara mellan två kom-muner. Detta innebär ett utvidgande av kommunens ansvar, men utredningen anser att denna utvidgning främjar överflyttningen från taxi eller särskilt anpassade fordon till kollektivtrafik eller lufttrafik och bidrar därför till en effektivisering för huvudmannen och ökar tryggheten för individen och är därför motiverad. Huvudmannen måste därmed anlägga ett hela resan-perspektiv och om anslutnings-resan till t.ex. tågstationen endast företas inom den egna kommunen ska denna räknas som en del av riksfärdtjänstresan och huvud-mannen ska tillgodose detta behov. Egenavgiften för den del av resan som avser anslutning kan baseras på kommunens egna färdtjänsttaxa

Förändringar i färdtjänsten och riksfärdtjänsten SOU 2018:58

eller på länets kollektivtrafiktaxa. Det blir upp till huvudmannen att besluta närmare om då det, enligt utredningens mening, är rimligt att den som bär kostnaderna ska ha inflytande över avgifterna för att delvis finansiera denna verksamhet.

Resor med taxi eller för ändamålet särskilt anpassat fordon

En stor del av de resor som företas med riksfärdtjänst sker med taxi eller ett för ändamålet särskilt anpassat fordon. Att följa samma princip som för resor i kollektivtrafik eller lufttrafik, att resenären ska betala det faktiska priset, kan innebära oskäliga priser för den enskilde utifrån ett rättviseperspektiv. Om en person har en funk-tionsnedsättning som innebär att hon eller han behöver ett fordon som är särskilt anpassat eller utrustat kan denna transport bli extra kostsam till följd av detta. Utredningen föreslår därför ett fortsatt maxbelopp för egenavgiften för resor som företas med taxi eller för ändamålet särskilt anpassat fordon. Dock kan huvudmannen fastställa prislistan för olika avstånd, men med det lagstadgade maxbeloppet som tak.

När prislistan infördes var intentionen att den skulle uppdateras regelbundet för att vara relevant. Så skedde dock inte. För att und-vika att det krävs kontinuerliga lagändringar av maxbeloppet för egen-avgiften föreslår utredningen att maxbeloppet ska knytas till pris-basbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat till närmaste tiotal kronor. Om maxbeloppet utgår från en viss andel av prisbasbeloppet kommer det att följa förändringen av konsument-prisindex. För att fastställa en ny maxavgift har utredningen räknat om vad 755 kronor i 1991 års värde motsvarar i dag. Enligt SCB:s prisomräknare, som utgår från konsumentprisindex, motsvarar det cirka 1 090 kronor i dagens värde. Det uppgår till 0,0239 prisbas-belopp år 2018. För att förenkla väljer dock utredningen att runda av uppåt till 0,025 prisbasbelopp.

Egenavgiften för resenären får därmed aldrig överstiga 0,025 pris-basbelopp oavsett resans längd. Utredningen vill poängtera att detta tak är avsett att vara förbehållet de allra längsta resorna såsom 755 kronor i dag är maxbeloppet för egenavgiften för de resor som överstiger 150 mil. Dock har utredningen inte för avsikt att detalj-reglera detta närmare utan anser i likhet med förslaget för resor med

SOU 2018:58 Förändringar i färdtjänsten och riksfärdtjänsten

kollektivtrafik eller lufttrafik att det är upp till huvudmannen att besluta närmare om hur och efter vilka principer de väljer att pris-sätta resorna upp till maxbeloppet. Prislistan för resor med taxi eller särskilt anpassat fordon kan precis som i dag vara avståndsbaserad.

Huvudmännen kan också välja att subventionera vissa gruppers resor eftersom det kan uppfattas som att det blir en markant ökning från dagens maxbelopp till den modell utredningen föreslår.

10.7 Gemensamt förslag för färdtjänst