Neuroförbundet

Neuroförbundet har under 2013 genomfört en enkät bland sina med-lemmar för att ta reda på hur de upplever att färdtjänsten fungerar.

Enkäten skickades ut till 4 815 medlemmar. Av dessa har 1 647 soner svarat, varav 806 personer har färdtjänst och ytterligare 96 per-soner anser att de skulle behöva det. Ungefär en tredjedel av alla som svarat och som är i yrkesverksam ålder förvärvsarbetar.

Av undersökningen framgår att majoriteten tycker att färdtjäns-ten underlättar aktiviteter som befrämjar delaktighet i samhällslivet på lika villkor och att tystnadsplikten tillgodoses. Omkring 5 pro-cent är dock av motsatt uppfattning. Vidare är majoriteten nöjd med den färdtjänst som de beviljats och tycker att de kan göra de resor de vill och behöver till en skälig kostnad. Nästan 10 procent tycker emellertid inte att antalet resor är tillräckligt, och nästan 20 procent upplever att de inte kan använda färdtjänsten till de resor de vill och behöver. Ungefär 30 procent tycker att beställningsrutinerna försvå-rar resandet och ungefär 20 procent tycker att egenavgifterna är oskäliga. När det gäller tidspassning är det mindre än hälften som uppger att färdtjänsten vanligtvis passar tiderna och mer än hälften har erfarenhet av att fordonet inte kommer alls. Det stora flertalet är nöjda med förarens service och bemötande. Ett par procent får emellertid inte en service och ett bemötande som de är nöjda med och mer än 6 procent får inte den hjälp de behöver med säkerhets-bälte och fastsättning. Av dem som förvärvsarbetar tycker nästan hälf-ten att arbetsresorna negativt påverkar deras möjligheter att sköta arbetet.

6.4.3 Trafikanalys

Inom ramen för Förstudie om lagstiftningen för särskilda person-transporter²² genomfördes på Trafikanalys uppdrag intervjuer med resenärer.²³ Följande organisationer var representerade:

22 Trafikanalys, Rapport 2014:7.

23 Trivector, Intervjuer med brukare och internationell studie – avseende regelverk kring färd-tjänst och andra särskilda persontransporter.

SOU 2018:58 Resenärsperspektiv

– Handisam

– Unga rörelsehindrade

– Nätverket Unga för Tillgänglighet – Neuroförbundet

– Synskadades riksförbund

– Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

– Rådet för tillgänglighet och användbarhet för personer med funk-tionsnedsättning

– Riksförbundet för rörelsehindrade Barn och Ungdomar.

När det gäller färdtjänst vittnar samtliga resenärer om stora regionala och kommunala skillnader avseende myndighetsutövning, prissätt-ning, upphandling, beställprissätt-ning, utförande m.m. Vidare framförde rese-närsorganisationerna att för att komma till rätta med dessa brister behövs en större nationell samordning och det borde finnas ett stat-ligt system för färdtjänsten så att det blir en likhet över landet. Många brister lyfts fram avseende beställning. Det kan ha en stor betydelse vilken beställningscentral huvudmannen har upphandlat. Dessa kan vara placerade i utlandet och då upplevs lokalkännedomen som brist-fällig. Vidare upplevs det som svårt att resa mellan kommungränserna eftersom de olika kommunernas färdtjänst inte är samordnade. Vad gäller kvaliteten måste den få större roll i upphandlingarna och även vara föremål för uppföljning. Här finns förbättringsåtgärder som gynnar såväl resenärerna som hela systemet. Tidspassning lyfts fram som en faktor som måste vägas in, utöver att det sker en förflyttning från a till b. När man pratar om tillgänglig kollektivtrafik är hela resan, även till och från hållplats, liksom byten av yttersta vikt. Hela kedjan måste fungera. Det inkluderar även ledsagning som borde vara en rättighet inte endast i samband med resan utan också under själva resan. Det är svårt att generellt säga att kollektivtrafiken är till-gänglig, eftersom tillgängligheten avgörs av vilken funktionsnedsätt-ning man har. Resenärerna efterlyser större frihet och spontanitet i användningen av färdtjänsten och det borde vara fri tillgänglighet på resor. Taxan borde vara enhetlig och följa kollektivtrafikens zonsystem.

När det gäller riksfärdtjänst ser resenärerna att det är en stor begränsning att riksfärdtjänsten främst kan användas till fritidsresor

Resenärsperspektiv SOU 2018:58

eller resor med socialt syfte. Som exempel kan nämnas att förtroende-uppdrag i föreningar inte tillåts, fast det är en fritidssysselsättning.

Inte heller kurser eller konferenser tillåts. Liksom för färdtjänsten framhålls ledsagningstjänsten som problematisk och att flera troligt-vis hade kunnat resa på egenhand om man fått hjälp i samband med byten. Ett annat problem är att man måste ansöka för varje tillfälle man vill åka riksfärdtjänst. Det har även blivit restriktivt avseende tillåtet färdsätt.

Flera av de problem som resenärsorganisationerna har listat avse-ende färdtjänsten är även aktuella för sjukresor. Det gäller t.ex. olika regelverk i olika delar av landet, problem i kommunikation med beställningscentralen och dåligt bemötande från chaufförer. För dem som är färdtjänstberättigade upplevs systemet som relativt komplext och det är svårt att få struktur över sjukresorna när det finns så många olika sätt att hantera regelverken.

När det gäller skolskjuts framför resenärsorganisationerna att barn som är beroende av skolskjuts inte alltid kan utnyttja det fria skol-valet på samma sätt som andra barn. Ytterligare problem är att det inte föreligger rätt till skolskjuts hem från fritids även om fritids ligger intill skolan. Här efterfrågas större flexibilitet. Vidare anges att det för barn med funktionsnedsättning är mer eller mindre samma pro-blematik som lyfts upp inom de andra trafikformerna som är aktuella även för skolskjuts. Det gäller t.ex. tidspassning, lång väntan, okun-skap hos förarna och brister i deras uppträdanden samt brister i lokal-kännedom och vilja att hjälpa till med lyft i och ur taxin. Bland de aktuella barnen kan det också finnas vissa med speciella behov såsom att behöva åka med samma fordon och samma chaufför varje dag, annars kan hela skoldagen vara förstörd. Alla chaufförer borde ha kunskap om hur man ska bemöta barn med funktionsnedsättning och det borde finnas en medvetenhet om detta som speglas i utbild-ningar och upphandlingar.

Trafikanalys konstaterar sammanfattningsvis

Vad gäller anpassningen av allmän kollektivtrafik används den som argu-ment mot färdtjänsttillstånd, men den allmänna kollektivtrafiken mot-svarar i många fall inte de behov som finns till exempel vid synnedsätt-ning eller rörelsenedsättsynnedsätt-ning. Argument som återkommer är att den fysiska infrastrukturen i form av hållplatser och stationer släpar efter i användbarhetsanpassning, vilket i sin tur beror på att det är många huvud-män inblandade: Trafikverket, kommuner, Jernhusen och andra mark-ägare. Hinder i form av om- och nybyggnationer hindrar alla som färdas

SOU 2018:58 Resenärsperspektiv

till fots eller på cykel, men drabbar personer med funktionshinder i än större utsträckning. Även kommunala entreprenader som snöröjning spelar förstås roll under vinterhalvåret. För många personer med funk-tionsnedsättning är det vägen till och från hållplatsen och byten som hindrar dem eller gör resan otrygg och osäker, medan fordonen kanske i sig är väl anpassade. Det som också ofta saknas är tillgång till infor-mation längs resvägen, till exempel om statusen på hissar på stationer.

Om ”hela resan-perspektivet” är viktigt för alla som reser eller vill resa kollektivt så gäller det i så mycket högre grad för personer med olika funktionsnedsättningar.²⁴

6.4.4 Rivkraft

Myndigheten för delaktighet (MFD) ansvarar för och driver under-sökningspanelen Rivkraft med deltagare med funktionsnedsättning som får svara på frågor om tillgänglighet och livsvillkor. Rivkrafts panel består av drygt 2 600 deltagare över 16 år med funktionsned-sättning som får svara på frågor om sina levnadsvillkor.

Under perioden den 14 december 2012 till den 8 januari 2013 besvarade 1 213 personer från deras panelfrågor om bl.a. kollektiv-trafik och färdtjänst.

Av de som besvarat enkäten åker majoriteten kollektivtrafik. Hur ofta kollektivtrafiken används varierar dock. 18 procent åker varje dag och 20 procent någon gång i veckan. De flesta som åker kollek-tivt är mycket eller ganska nöjda med hur kollekkollek-tivtrafiken fungerar.

Samtidigt är en tredjedel missnöjda. Det är också många som inte använder kollektivtrafiken i någon hög utsträckning. 26 procent åker enbart någon gång per år och 16 procent åker aldrig kollektivt. 60 pro-cent skulle vilja kunna åka oftare än vad de gör i dag. Hälften av del-tagarna anser att tydligare och enklare information skulle göra det enklare att resa med kollektivtrafiken. En tredjedel anser också att om det var enklare att köpa biljetter och om bättre service och bemöt-ande gavs skulle det fungera bättre för dem. Mer än en tredjedel ser att bättre tillgänglighet på hållplatser, perronger, vid bytespunkter och ombord på fordonen skulle underlätta resandet för dem. Slut-ligen anger en tiondel att ledsagningen måste bli bättre för att använd-barheten ska öka.

En tredjedel av paneldeltagarna uppgav att de reser med färd-tjänst. Av dessa skulle 31 procent vilja resa oftare än vad de gör i dag.

24 Trafikanalys, Förstudie om lagstiftningen för särskilda persontransporter, s. 44.

Resenärsperspektiv SOU 2018:58

Ökat antal beviljade resor är för en femtedel det som skulle förändra färdtjänsten till det bättre.

Två tredjedelar av dem som åker med färdtjänst har svarat att de är nöjda. Samtidigt uppger 90 procent att det finns saker att förbättra.

Främst handlar det om att kunna lita på att färdtjänsten kommer överhuvudtaget och att komma fram i tid. Detta lyfts av över 60 pro-cent av de svarande. Att förbättra bokningssystemet och att ha kort-are tid mellan bokning och resa tycker över hälften är önskvärt.

6.4.5 ANBARO

Branschförbundet Svensk Kollektivtrafik har sedan 2004 genomfört en årlig kvalitetsundersökning av färdtjänst- och sjukresor, ANBARO (Barometern för anropsstyrd trafik).²⁵ Undersökningen pågår löp-ande under året och intervjuer per telefon sker dagligen. De som intervjuas är ett urval av de resenärer som genomfört en färdtjänst- eller sjukresa dagen innan intervju. Under 2017 genomfördes 45 901 in-tervjuer. Av dessa avsåg 29 688 färdtjänst och 16 253 sjukresor. Totalt täcker ANBARO in färdtjänst och sjukresor i 252 kommuner, dvs.

87 procent av landets kommuner, fördelat på 21 ansvariga organisa-tioner. 17 av 21 län deltar i undersökningen.

Resultatet från 2017 visar att både färdtjänst- och sjukresenärer överlag är mycket nöjda med sina resor. 90 procent av såväl färdtjänst-resenärerna som sjukfärdtjänst-resenärerna anger att de är nöjda med både beställ-ningen och resan sammantaget. Nöjdheten med bemötandet vid beställning ligger på 91 procent för sjukresenärer och 93 procent för färdtjänstresenärer. I båda fallen har nöjdheten ökat från föregående år.

Det sammanfattande betyget för beställning av färdtjänstresa eller sjukresa visar att totalt 88 procent är nöjda, vilket är samma resultat som för 2016. Nöjdheten för sjukresor är 86 procent, och för färd-tjänst 89 procent.

96 procent av resenärerna är nöjda när de vid beställningen får svar direkt och inga förseningar sker vid upphämtning och/eller avlämning. Däremot är bara 72 procent nöjda när de vid beställningen fått vänta mer än en minut och förseningar skedde vid upphämtning och/eller avlämning. Det finns alltså ett starkt samband mellan god tidspassning och nöjdhet.

25 Svensk Kollektivtrafik, ANBARO årsrapport 2017, Barometer för anropsstyrd trafik.

SOU 2018:58 Resenärsperspektiv

Samtidigt som nöjdheten är hög finns det genomgående skillnader mellan resenärer med olika resfrekvens: dagliga resenärer är mindre nöjda än sällanresenärer. Svensk Kollektivtrafik uppger att skillna-den i nöjdhet sannolikt inte beror på att de dagliga resenärerna verk-ligen har sämre resor, utan att resenärer med olika resfrekvens nyttjar tjänsten på olika sätt.

De dagliga resenärerna är oftare färdtjänstresenärer än sjukrese-resenärer och därtill yngre än sjukrese-resenärer med andra resfrekvenser, fyra av tio är mellan 15 och 49 år. Resenärsgruppens resor är sanno-likt en del av vardagen och de har också fler kontakter med utförarna med möjlighet att ge återkoppling. De dagliga resenärerna är ingen stor grupp (fem procent) men omfattar många beställningar, resor och förare.

Om man ser till utvecklingen mellan 2012 och 2017 är slutsatsen att nöjdheten överlag är fortsatt hög men att det finns en nedåtgå-ende trend gällande andelen nöjda. Dagliga resenärer är mindre nöjda än de som reser mer sällan. De dagliga resenärerna har också en lägre andel som kommer fram i tid. Andelen dagliga och regelbundna rese-närer är högre bland färdtjänstreserese-närer än sjukresereserese-närer. De dagliga resenärerna har en högre andel yngre, som i större utsträckning reser för arbete eller skola och med tider att passa. I åldrarna upp till 59 år utgör de dagliga resenärerna var femte till var tredje resenär.

Under 2017 genomfördes även en undersökning avseende digital mognad bland sjukrese- och färdtjänstresenärer, av vilken framgår att 75 procent av samtliga resenärer använde mobil eller dator. Bland de dagliga resenärerna är andelen 86 procent.