Målinriktad ramlag

Utredningen bedömer att utgångspunkten bör vara att den nya lagen till största del utformas som en målinriktad ramlag. Det innebär att den huvudsakligen ska innehålla bestämmelser om övergripande mål, ansvarsförhållanden och vissa allmänna skyldigheter och riktlinjer för hur verksamheten ska bedrivas. En viktig anledning till detta är att huvudmännen utifrån den kommunala självstyrelsen ska ha viss frihet att utforma verksamheten efter lokala och regionala behov och förutsättningar. De olika målen återfinns i 2 kap. 1 § lagen om sär-skilda persontransporter som handlar om verksamhetens syfte samt de mål som ställs upp inom ramen för det systematiska kvalitets-arbetet.

Landsting och kommuner ska fortsatt ha möjlighet att utifrån lokala behov och förutsättningar besluta om planering, organisation

Vägen till en moderniserad lagstiftning för ökad samordning SOU 2018:58

och utförande av särskilda persontransporter. Det är samtidigt av betydelse för den enskilde att särskilda persontransporter fungerar på ett ändamålsenligt sätt, eftersom dessa transporter typiskt sett kan ha stor inverkan på den enskildes hälsa, utbildning, ekonomi, karriär och välbefinnande i största allmänhet.

Lagens struktur

Utredningens förslag till ny lagstruktur bygger på kapitelindelning.

I lagförslaget samlas och sammanförs bestämmelser av liknande karak-tär under ett gemensamt kapitel. Förslaget innehåller också under-rubriker. Härigenom blir lagen tydligare och mer lättillgänglig. Även om vissa av kapitlen blir tämligen korta, bedömer utredningen att det är mer ändamålsenligt med föreslagen struktur, än att föreslå en lag utan kapitelindelning.

Det aktuella förslaget till struktur syftar även till att underlätta senare utveckling och införande av nya bestämmelser. I detta av-seende bidrar kapitelindelningen och att varje kapitel har en löpande paragrafnumrering. Nya bestämmelser kan således tillkomma utan att lagens grundläggande struktur går förlorad.

Kort om lagens innehåll

Vissa bestämmelser i lagen om färdtjänst och lagen om riksfärdtjänst har oförändrade förts över till lagförslaget. Därutöver tillkommer nyskrivna bestämmelser som är en kodifiering av praxis i förtydlig-ande syfte eller för att åstadkomma ett nytt förhållningssätt och där-med ny praxis.

En stor förändring gentemot lagen om färdtjänst och lagen om riksfärdtjänst är att förslaget innehåller nationella mål med verksam-heten, vilka bl.a. framgår av lagens syftesparagraf. På flera områden har graden av detaljreglering från riksdagens och regeringens sida i lagar och andra författningar minskat. I stället anges allmänna natio-nella mål och riktlinjer för hur verksamheten ska bedrivas. Målfor-muleringarna kompletteras med olika system för efterkontroll. Det gäller inte minst regleringen mot kommunerna i syfte att bl.a. ge kommunerna större frihet att själva bestämma formerna för sin

verk-SOU 2018:58 Vägen till en moderniserad lagstiftning för ökad samordning

samhet. Utvecklingen har således gått mot att kommuner och lands-ting har fått ökad frihet att själva bestämma över organisationen av den verksamhet som bedrivs, över regeltillämpningen och över användningen av de ekonomiska resurserna.

En alltför stark styrning genom detaljerad lagstiftning går således emot den rådande utvecklingen mot en mer funktionsbaserad styr-ning. En alltför stark styrning kan även begränsa kommunernas möjlighet att själva utveckla en effektiv verksamhet med utgångs-punkt från de lokala förhållandena. Med funktionsbaserad lagstift-ning avses en lagstiftlagstift-ning som anger vad som ska uppnås men inte i detalj styr hur huvudmannen ska gå tillväga. Alltför stark detalj-reglering minskar även möjligheten till flexibilitet i verksamheten.

Det finns därför skäl att förespråka en mer indirekt styrning genom angivande av övergripande mål. Utredningen anser att med denna lösning undviker man statliga styrmedel som kan upplevas som kort-siktiga, ryckiga eller som inte är anpassade efter lokala förhållanden De nationella målen måste vara tydliga, riktningsgivande och av övergripande karaktär. Vidare bör de kunna brytas ner till lokalt eller regionalt anpassade verksamhetsmål som speglar huvudmannens egna målsättningar och ambitionsnivå som även är uppföljningsbara och därmed utgör en del av huvudmannens systematiska kvalitetsarbete (se kapitel 14, Systematiskt kvalitetsarbete – ett verktyg för att upp-nå likvärdighet och god kvalitet).

Utredningen föreslår ett övergripande mål i 2 kap. 1 § lagen om särskilda persontransporter om att främja medborgarnas möjligheter att tillgodogöra sig en tillfredsställande trafikförsörjning samt säker-ställa likvärdiga särskilda persontransporter oavsett var i landet de anordnas. Vidare ska varje kommun ansvara för att kommuninvånare som har rätt till särskilda persontransporter erbjuds ändamålsenliga transporter av god kvalitet. Det klargörs också att sådana transporter kan avse såväl kollektivtrafik, lufttrafik och särskilt anordnade transporter.

Därutöver föreslås ett antal nya definitioner och allmänna skyl-digheter för huvudmannen, som avser en miniminivå av vad huvud-mannen är skyldig att erbjuda sina kommuninvånare. Många kom-muner har redan i dag generösare villkor, och ingenting hindrar att man även fortsättningsvis har en generösare tillämpning än vad lagen stipulerar.

Vägen till en moderniserad lagstiftning för ökad samordning SOU 2018:58

Nytt eller delvis nytt är också vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att tillstånd till riksfärdtjänstresa ska beviljas, samt ett avsnitt om principer för avgiftssättning avseende egenavgifter för färdtjänst och riksfärdtjänst. Likaså föreslår utredningen ett täm-ligen omfattande kapitel om systematiskt kvalitetsarbete som ställer krav på uppföljning och utvärdering av den bedrivna verksamheten, vilket även inkluderar samråd med berörda parter och innehåller en särskilt upprättad klagomålsfunktion. Det systematiska kvalitets-arbetet omfattar ett antal mål och ska omfattas av tillsyn av en till-synsmyndighet. Slutligen föreslås även kompletterande bestämmel-ser om sekretess och tystnadsplikt, se kapitel 17, Frågor om sekretess för redogörelse av förslagen.

9.5.3 Ytterligare åtgärder för att öka den nationella