Internationella åtaganden

5.2.1 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Förenta Nationernas (FN) internationella konvention om rättig-heter för personer med funktionsnedsättning antogs av generalför-samlingen den 13 december 2006 och sedan dess har ett stort antal länder, däribland Sverige den 8 december 2008, tillträtt konventionen.

Sverige anslöt sig dessutom till ett frivilligt protokoll till konven-tionen som innebär att den som upplever sina rättigheter kränkta kan klaga till en övervakningskommitté. Från den 14 januari 2009 gäller konventionen för Sveriges del. Konventionen syftar enligt artikel 1

Tillgänglighetsanpassning av kollektivtrafiken SOU 2018:58

till att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla per-soner med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Personer med funktionsnedsättning innefattar bl.a.

personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra.

Artikel 3 slår fast grundläggande principer som måste beaktas för att personer med funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta sina mänsk-liga rättigheter och ges möjlighet till full delaktighet i samhället. Prin-ciperna är dessa

a) respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, inne-fattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende, b) icke-diskriminering,

c) fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället, d) respekt för olikheter och accepterande av personer med

funk-tionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten,

e) lika möjligheter, f) tillgänglighet,

g) jämställdhet mellan kvinnor och män,

h) respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för funktionsnedsatta barns rätt att bevara sin identitet.

Vidare stadgar artikel 4.3 att när det gäller utformning och genom-förande av lagstiftning och riktlinjer för att genomföra konventio-nen och i andra beslutsfattande processer angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning ska konventionsstaterna nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, däribland barn med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem.

SOU 2018:58 Tillgänglighetsanpassning av kollektivtrafiken

Av artikel 9 följer bl.a. att konventionsstaterna ska vidta ända-målsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktions-nedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IT) och -system samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden. Åtgärderna ska innefatta identifiering och undanröjande av hinder och barriärer avseende bl.a. transportmedel och information och kommunikation.

Konventionsstaterna ska även vidta ändamålsenliga åtgärder för att bl.a. utveckla, utfärda och övervaka tillämpning av miniminormer och riktlinjer för tillgänglighet till anläggningar och service som är öppna för eller erbjuds allmänheten. Tillgänglighet omfattar således den fysiska miljön, transporter, information och kommunikation samt tjänster.

FN:s kommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har tagit fram en allmän kommentar till bl.a. artikel 9, vilken har översatts av Myndigheten för delaktighet.¹ Av kommentaren framgår bl.a. att alla nya varor, produkter, anlägg-ningar, tekniker och tjänster bör utformas universellt för att säkerställa fullständigt, jämlikt och obegränsat tillträde och tillgång för alla potentiella konsumenter, däribland personer med ning. Detta innebär bland annat att personer med funktionsnedsätt-ning och andra användare bör kunna

– röra sig på hinderfria gator

– komma in i tillgängliga låggolvsfordon

– ha tillgång till information och kommunikation

– komma in i och röra sig inom universellt utformade byggnader.

Vid behov kan detta ske med hjälp av hjälpmedel och levande assistans.

Tillämpning av universell utformning utesluter inte automatiskt beho-vet av tekniska hjälpmedel. Vidare framgår av kommentaren att kon-ventionsstaterna även har åtagit sig att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillträde till den befintliga fysiska miljön och transporter samt tillgång till information och kommunikation samt tjänster som är öppna för allmänheten. Eftersom detta åtagande ska

1 Myndigheten för delaktighet, Allmän kommentar nr 2 om artikel 9 Tillgänglighet.

Tillgänglighetsanpassning av kollektivtrafiken SOU 2018:58

genomföras gradvis, bör konventionsstaterna fastställa tydliga tids-ramar och tillsätta tillräckliga resurser för att undanröja befintliga hinder.

5.2.2 FN:s agenda 2030 och delmål som har koppling till transportområdet

Den 25 september 2015 antog FN:s generalförsamling den historiska resolutionen Agenda 2030 för hållbar utveckling. Agendan innebär att alla 193 medlemsländer i FN förbundit sig att arbeta för att uppnå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till år 2030.

Mer specifikt syftar agendan till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett var-aktigt skydd för planeten och dess naturresurser. Agendan innehåller 17 mål och 169 delmål. Inledningsvis betonas alla staters ansvar att, i enlighet med Förenta nationernas stadga, respektera, skydda och främja mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härk-omst, egendom, börd, funktionsnedsättning eller ställning i övrigt.

Av agendans mål och delmål finns det ett flertal som direkt berör personer med funktionsnedsättning och bland dem sådana som kan kopplas till fungerande transportsystem.

Under mål 4, Säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla, återfinns del-mål 4.5 som handlar om att senast 2030 avskaffa skillnaderna mellan könen inom utbildningsområdet och säkerställa lika tillgång till ut-bildning och yrkesutut-bildning på alla nivåer för utsatta personer, inklusive personer med funktionsnedsättning, ursprungsfolk och barn som lever under utsatta förhållanden. Mål 10 handlar om att minska ojämlikheten inom och mellan länder. Delmål 10.2 är formulerat som att till 2030 möjliggöra och verka för att alla människors, oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning, ras, etnicitet, ursprung, religion eller ekonomisk eller annan ställning, blir inkluderade i det sociala, ekonomiska och politiska livet. Mål 11 handlar om att Göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.

Delmål 11.2 är formulerat som att till senast 2030 tillhandahålla till-gång till säkra, ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och hållbara

SOU 2018:58 Tillgänglighetsanpassning av kollektivtrafiken

transportsystem för alla. Trafiksäkerheten ska förbättras, särskilt genom att bygga ut kollektivtrafiken, med särskild uppmärksamhet på beho-ven hos människor i utsatta situationer, kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning samt äldre personer.

Genomförande av Agenda 2030 på transportområdet

Under våren 2016 gav regeringen 86 statliga myndigheter i uppdrag² att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030.

Inom ramen för detta uppdrag har Myndigheten för delaktighet identifierat sju områden med särskild relevans för genomförande och uppföljning av Agenda 2030, varav transportområdet är ett sådant om-råde.³ Myndigheten för delaktighet bedömer sammanfattningsvis att dess viktigaste insats kring Agenda 2030 är att frågorna arbetas in i agendan som ett perspektiv i det förslag till svensk funktionshinders-politik som myndigheten lämnade till regeringen och som utgjorde ett underlag till arbetet med att ta fram prop. 2016/17:188.⁴ Agenda 2030 kommer att vara en viktig utgångspunkt i utvecklingen av relevanta verksamheter och processer inom myndigheten. Arbetet att utveckla ett nationellt uppföljningssystem för funktionshinderspolitiken är sär-skilt strategiskt. Arbetet kommer även innefatta system och verktyg för att kunna stödja regeringen i den uppföljning som är direkt kopplad till Agenda 2030.

Även Transportstyrelsen har gjort en kartläggning⁵ som beskri-ver de delar av Transportstyrelsens beskri-verksamhet som har störst inbeskri-ver- inver-kan på mål och delmål i FN:s agenda 2030. När det gäller delmål 11.2 om ett tillgängligt transportsystem bedömer myndigheten att deras verksamhet är tillräcklig utifrån de aktiviteter som pågår för när-varande.

Trafikverket har angett att för delmål 11.2 bedöms inte deras verk-samhet vara tillräcklig. För att underlätta och påskynda omställningen

2 Uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 (Regeringsbeslut: 2016-04-07, ref: Fi2016/01355/SFÖ [delvis]).

3 Myndigheten för delaktighet, Bidrag för genomförande av Agenda 2030 – Funktionshinderspolitik för en långsiktigt hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling (dnr 2016/0100).

4 Myndigheten för delaktighet, En funktionshinderspolitik för ett jämlikt och hållbart samhälle – MFD:s förslag på struktur för genomförande, uppföljning och inriktning inom funktionshinders-området.

5 Kartläggning av Transportstyrelsens inverkan på målen i FN:s Agenda 2030, dnr TSG 2016–1150.

Tillgänglighetsanpassning av kollektivtrafiken SOU 2018:58

mot ökad andel hållbara transportmedel särskilt i tätort bör för-ordningen som styr statlig medfinansiering av infrastruktur ses över.

Myndigheten redovisar inte något specifikt som kopplar till perso-ner med funktionedsättning.⁶

5.3 Den statliga styrningen