lagstiftning för ökad samordning
11 Utvidgad rätt att medföra hjälpmedel hjälpmedel
11.1 Allmänna utgångspunkter
Hjälpmedel föreskrivs av hälso- och sjukvårdspersonal och ska ingå som en del i en behandling, habilitering eller rehabilitering. Det är sjukvårdshuvudmannens skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel för det dagliga livet och för vård och behandling. I kategorin hjälpmedel för det dagliga livet ingår bl.a. hjälpmedel för att kunna gå i skola, dock inte pedagogiska hjälpmedel. Enligt Socialstyrelsens definition är hjälpmedel för det dagliga livet
en individuellt utprovad produkt som syftar till att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera en funk-tionsnedsättning.1
Hälso- och sjukvårdslagen som reglerar detta är en ramlag. Detta innebär att den ger sjukvårdshuvudmännen, utifrån det kommunala självstyret, en viss flexibilitet i att utforma insatserna utifrån lokala och regionala behov. Detta manifesteras bl.a. genom att sjuk-vårdshuvudmännen själva avgör vilka hjälpmedel som ska upphand-las och avgifterna för dessa. Det är inte enhetligt över landet vilka hjälpmedel som anses ingå i sjukvårdshuvudmännens ansvar då de lokala regelverken ser olika ut. Beslut om hjälpmedel är inte över-klagbara.
1 Se Socialstyrelsens termbank www.socialstyrelsen.se
Utvidgad rätt att medföra hjälpmedel SOU 2018:58
Hjälpmedel i färdtjänst och riksfärdtjänst
I de nu gällande lagen om färdtjänst och lagen om riksfärdtjänst reg-leras inte möjligheten att medta hjälpmedel på resan. Inte heller i förarbetena tas hjälpmedel upp. I Färdtjänsthandbok2 som fungerar som kunskapsstöd och hjälp för verksamma inom färdtjänsten, står bland annat följande om hjälpmedel i färdtjänsten.
Sökandes behov av hjälpmedel vid förflyttning är givetvis viktiga upp-gifter i en utredning om rätt till färdtjänst. Uppupp-gifter om till exempel behov av rullstol eller levande stöd kan vara avgörande inte bara för bedömningen av rätten till färdtjänst utan också för om specialfordon krävs eller behov av ledsagare föreligger under resorna.3
I Handbok i riksfärdtjänst4 står det följande om hjälpmedel i riks-färdtjänsten.
Det är inte sällan förekommande att personer, som har elrullstol, pro-menadscooter eller liknande förflyttningshjälpmedel, ansöker om riks-färdtjänst med specialfordon för att kunna ta med sådant hjälpmedel för att använda på resmålet. Det kan också vara fråga om andra hjälpmedel som behövs på resmålet. Klarar den riksfärdtjänstberättigade en resa med allmänna kommunikationer utan sådant hjälpmedel, föreligger ingen rätt till tillstånd för specialfordon. Behovet av hjälpmedlet anses i sådana fall finnas endast på resmålet, inte under själva resan. På samma sätt som när det gäller ledsagare, dvs. att ledsagare inte beviljas för en riksfärdtjänstresenärs behov på resmålet, beviljas inte riksfärdtjänst eller specialfordon för att tillgodose behov som finns på resmålet men inte under själva resan.
En mera generös syn på möjligheten att ta med hjälpmedel som behövs på resmålet men inte under själva resan är givetvis möjlig, men för detta krävs politiskt beslutade riktlinjer hos tillståndsgivarens nämnd, styrelse eller fullmäktige.
Konflikt mellan lagstiftningarna
I skolskjutsen finns inga begränsningar avseende rätten att ta med hjälpmedel. Detta kan leda till konflikter mellan rättsområdena. När utredningen deltog i Färdtjänstföreningens vårseminarium5 lyftes från
2 Svenska Färdtjänstföreningen, Färdtjänsthandbok, SKL Kommentus Media AB och Svenska Färdtjänstföreningen, 2012.
3 Svenska Färdtjänstföreningen, Färdtjänsthandbok, s. 98.
4 Svenska Färdtjänstföreningen, Handbok i riksfärdtjänst, SKL Kommentus och Svenska Färd-tjänstföreningen, 2015.
5 Svenska Färdtjänstföreningens seminarium, 2018-01-18.
SOU 2018:58 Utvidgad rätt att medföra hjälpmedel
verksamma i kommunerna problematiken som uppstår mellan de olika lagstiftningarna. Den exemplifiering som gavs handlade om att en elev kan åka skolskjuts till skolan på morgonen och kan då ta med sig sitt ståskal som används under skoldagen. Samma elev deltar efter skol-dagens slut i skolans fritidsverksamhet och åker färdtjänst hem från fritids. Eleven har då inte rätt att ta med sig ståskalet eftersom detta inte är något denne behöver för själva transporten utan det används på resmålet. Kommunerna brukar dock lösa problematiken när den uppstår.
11.2 Hjälpmedelsanvändare
Utredningen har inte hittat någon statistiskt säkerställd siffra, men i Hjälpmedelsutredningen uppges att en vanligt förekommande siffra är att cirka 10 procent av befolkningen beräknas använda hjälpmedel.6 Det innebär att ungefär en miljon av Sveriges befolkning är användare av hjälpmedel. Man anger vidare att
De stora grupperna av hjälpmedelsanvändare är dels personer med medfödd funktionsnedsättning, dels personer som fått nedsatt funk-tionsförmåga först på äldre dagar. Majoriteten av användarna är äldre.
Enligt Socialstyrelsen är 70 procent av hjälpmedelsanvändarna inom hjälp-medelscentralens verksamhetsområde över 65 år. Vid 75 års ålder använder drygt 20 procent av männen och knappt 40 procent av kvin-norna något förflyttningshjälpmedel. Användningen ökar med åldern och bland personer som är 85 år och äldre använder 55 procent av män-nen och 70 procent av kvinnorna förflyttningshjälpmedel.7
Äldre hjälpmedelsanvändare
Man kan se en tydlig ökning av användningen av hjälpmedel med åldern. 20 procent av alla hemmaboende 70-åringar och knappt var-annan 76-åring använder hjälpmedel för den dagliga livsföringen som kompenserar för någon form av rörelsehinder. Detsamma gäller för 75 procent av alla hemmaboende 85-åringar och 90 procent av alla 90-åringarna. De vanligast förekommande hjälpmedlen bland grup-pen äldre som bor hemma är hjälpmedel som används i samband med förflyttning eller bad.
6 På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen SOU 2017:43, s. 70.
7 Ibid, s. 70.
Utvidgad rätt att medföra hjälpmedel SOU 2018:58
91,3 procent (161 784 stycken) av de hjälpmedel som föreskrivs för att användas vid förflyttning var till personer som var över 65 år. Mot-svarande siffror för vuxna under 65 år var 5,1 procent (9 125 stycken) och för barn 3,6 procent (6 380 stycken).8
Inom gruppen vuxna med funktionsnedsättning som har insatser enligt SoL och LSS använder cirka 50 procent hjälpmedel. Förflytt-ningshjälpmedel var för dessa grupper, det vanligast förekommande hjälpmedlet.
Många av dem som använder hjälpmedel, använder fler än ett hjälpmedel. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar har cirka 11 000 medlemmar. Av dem så använder 20 procent 1–2 hjälp-medel hemma, 36 procent använder 3–5 hjälphjälp-medel, 25 procent an-vänder 6–10 hjälpmedel och 12 procent anan-vänder fler än 10 hjälp-medel.9 Om man ser till gruppen som är 65 år eller äldre och har hemtjänstinsatser har dessa inte sällan mer än ett hjälpmedel. Om man tittar över tid på hela befolkningen så visar de flesta funktions-nedsättningar stabilitet eller måttliga förändringar. Det finns dock två grupper av funktionsnedsättningar som visar en ökning över tid.
Det är hörselnedsättningar och kognitiva funktionsnedsättningar.
Det finns inte en enkel förklaringsmetod till detta men två troliga förklaringar är att kommunikations- och kognitiva krav ökar och antalet personer med dessa funktionsnedsättningar ökar p.g.a. att livslängden ökar i Sverige. Redan i dag har Sverige en av världens äldsta befolkningar.
Ökningen av antalet personer 80 år eller äldre kommer att bli allt kraftigare under de kommande åren. Enligt SCB:s befolkningsprognos kommer det år 2030 att finnas 150 000 fler kvinnor och 170 000 fler män som är 80 år och äldre. Fram till 2030 väntas antalet personer med demenssjukdom öka med drygt 50 procent. Trots ökad inkludering och tillgänglighet i samhället är det dock fortfarande många personer med funktionsned-sättning som inte kan delta i samhället på lika villkor som andra. Även om utvecklingen går mot en ökad universell utformning, kommer därmed hjälpmedel ändå vara viktiga för att uppnå en ökad självständighet.10
8 Analysen är gjord med utgångspunkt i material Socialstyrelsen samlat in från 11 landsting under perioden 2015-11-27 till 2016-01-08 Hjälpmedel förskrivna av både kommuner och landsting ingår, SOU 2017:43 s. 116.
9 På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen SOU 2017:43, s. 70.
10 Ibid, s. 71.
SOU 2018:58 Utvidgad rätt att medföra hjälpmedel
Vidare anges att
Enligt SCB kommer Sveriges befolkning att öka varje år fram till 2060.
Den beräknade folkmängden 2060 kommer att vara drygt 13 miljoner.
Om andelen hjälpmedelsanvändare är densamma som i dag innebär det att ungefär 1,3 miljoner personer kommer att använda hjälpmedel år 2060.11
Skillnader mellan könen
Flera studier har visat att det föreligger skillnader mellan tillgången till hjälpmedel mellan kvinnor och män. Socialstyrelsen genomförde en kartläggning av hjälpmedelsförskrivning i relation till ålder och kön. I denna kartläggning visade det sig att 61 procent av pojkar i åldern 0–17 år fått förskrivna hjälpmedel, motsvarande siffra avse-ende flickor var 39 procent. Det var genomgåavse-ende i alla landsting som deltagit i kartläggningen att andelen pojkar var högre än andelen flickor. Dock är det motsatta förhållandet som råder för grupperna 18–64 år och 65 och äldre. Där är det, med undantag för ett lands-ting, en större andel kvinnor som har tillgång till hjälpmedel än män.
Den största skillnaden förekommer i gruppen 65 och äldre. När Hjälpmedelsutredningen jämförde olika hjälpmedelsområden fann de att förskrivningen av antalet hjälpmedel skilde sig åt mellan kvin-nor respektive män beroende på vilket hjälpmedelsområdet var. Det var en större andel kvinnor som fick hjälpmedel för medicinsk be-handling, personlig vård och skydd samt förflyttning. Statistiska centralbyrån (SCB) fick i uppdrag att analysera undersökningar av levnadsförhållanden (ULF/SILC) i olika grupper. De fann då att
en större andel kvinnor (13,9) än män (9,7) som är 65 år eller äldre har stora svårigheter att gå i trappor. Det är också en större andel kvinnor än män som är 65 år eller äldre som har synsvårigheter eller är blinda (andel 14,5 respektive 7,4). Fler kvinnor än män drabbas av demens-sjukdom, vilket inte bara beror på att kvinnor lever längre. Orsakerna till att behöva ortopedtekniska hjälpmedel kan vara många. En orsak är artros vilket efter menopaus är vanligare hos kvinnor än hos män. Mot bakgrund av ovanstående tycks kvinnor ha hälsoproblem som leder till större behov av förflyttningshjälpmedel, kognitiva hjälpmedel, ortoped-tekniska hjälpmedel och synhjälpmedel än vad män har.
11 Ibid, s. 71.
Utvidgad rätt att medföra hjälpmedel SOU 2018:58
Utredningen konstaterar att detta korrelerar väl med fördelningen mellan könen i antalet utfärdade färdtjänsttillstånd.
11.3 Förskrivningen av hjälpmedel
Inom hälso- och sjukvården förskrivs hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen, HSL. I prop. 2017:43 anges avseende 8 kap. 7 § HSL om landstingens skyldighet att erbjuda hjälpmedel att
Med hjälpmedel avses dels hjälpmedel för vård och behandling, dels hjälpmedel för den dagliga livsföringen, vilka fordras för att den en-skilde själv eller med hjälp av någon annan ska kunna tillgodose person-liga behov såsom att klä sig, äta, sköta sin hygien, förflytta sig, kom-municera med omvärlden, fungera i hemmet och i närmiljön, orientera sig, sköta vardagslivets rutiner i hemmet, gå i skolan, samt delta i syssel-sättning och normala fritids- och rekreationsaktiviteter. Utanför be-greppet hjälpmedel för den dagliga livsföringen faller arbetstekniska hjälpmedel, vissa hjälpmedel som kan behövas för att genomgå yrkes-inriktad rehabilitering, särskilda pedagogiska hjälpmedel inom barn-omsorg och skola samt förbrukningsartiklar.
Trots detta är huvudregeln att landstingen eller kommunerna inte ansvarar för de hjälpmedel som används för sport- och fritidsakti-viteter. Vidare föreskrivs inte fler än ett hjälpmedel om det inte före-ligger särskilda behov. I praktiken betyder detta att hjälpmedel för fri-tiden eller fler än ett hjälpmedel som tillgodoser samma behov (t.ex. en rullstol för inomhusbruk och en för utomhusbruk) sällan föreskrivs.
Skyldigheten att erbjuda hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårds-lagen är begränsad till den krets som anges i 8 kap. 1 § HSL. Där stadgas att
Landstinget ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom landstinget. Detsamma gäller i fråga om den som är kvarskriven enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och som stadigvarande vis-tas inom landstinget.
Möjligheten att få hjälpmedel förskrivet av annat landsting är där-med begränsad, men möjligheten finns via det s.k. riksavtalet. Hem-landstinget kan ersätta ett vårdlandsting som förskriver och utlämnar hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. Dock undantas hjälpmedel som kräver installation, som måste anpassas med hänsyn till berörd persons bostadsförhållanden eller vardagliga miljö eller