Förvaltningsområde Nationellt ID Startår Syfte
Finns underprogrammet med i annat program?
Nordsjön ANSSE-Birds-D14- Overvintrande 1967 Tillstånd/ miljöförändringar Nej Östersjön BALSE-Birds-D14- Overvintrande 1967
Standardiserade inventeringar av övervintrande sjöfågel längs Sveriges kust har pågått årligen sedan 1967. De har utförts i full skala sedan 1971 med ytterligare utbyggnad och standardisering sedan 1987. Sedan 1988 ingår programmet i den nationella miljöövervakningen på uppdrag av
Naturvårdsverket. Inventeringarna avser att ge underlag för årlig bedömning av förändringar i antal och utbredning hos olika sjöfågelarter ur ett
internationellt perspektiv (se tabell 11). De svenska sjöfågelinventeringarna ingår i International Waterbird Census och avser att täcka representativa områden för beräkning av årliga index för övervintrande sjöfågel inom hela Europa och angränsande områden (Lunds universitet 2014). Då fåglar ofta uppträder samlade i kolonier eller stora flockar och ett års data inte är helt oberoende av föregående år används en modell (Trim) som beräknar de mest sannolika värdena för de år och områden som saknar data och dessa används sedan vid den statistiska behandlingen av index.
Tabell 11.Variabler som ska mätas enligt direktivets bilaga III, med förtydligande av Zampoukas m.fl. (2012) samt motsvarande parametrar som ingår i den svenska övervakningen
Variabler som ska mätas enligt bilaga III Svenska variabler
Tillståndet för sjöfågelarter Antal övervintrande sjöfåglar inom räkningsenheterna
Naturlig och nuvarande utbredning av sjöfågel
Utbredning kan delvis bedömas utifrån populationernas storlek
Rumslig och tidsmässig täckning
Övervakningen omfattar ett hundratal områden, bland annat:
1. Alla Ramsar-lokaler som är vinterlokaler respektive rastlokaler under hösten.
2. Potentiella Ramsar-lokaler.
3. Alla lokaler som hyser internationellt betydelsefulla koncentrationer av sjöfåglar.
4. Ett urval andra lokaler som krävs för att ge en tillfredsställande geografisk representation.
5. Ett representativt urval av olika biotoper.
I början av 1970-talet delades hela den svenska kusten in i räkningsenheter och senare upprättades ett antal referensområden utefter kusten. I dessa områden utförs årligen standardiserade inventeringar som ger representativa stickprov i de kustnära vattnen (figur 15), men årliga inventeringar saknas i utsjön. Utsjöområdena har endast inventerats under två perioder, dels i början av 1970-talet med flyg och fartyg och dels 2007–2009 inom projektet SOWBAS,
Status of wintering Waterbird populations in the BalticSea (Nilsson 2012;
Skov m.fl. 2011).
Inventeringar längs kusten utförs inte längre norrut än till södra delen av Bottenhavet. Det beror på att istäcket i Bottniska viken ofta är för utbrett för att inventeringar ska kunna genomföras. Målsättningen är att etablera
referensområden i Bottniska viken i samband med en planerad totalinventering av de viktigaste övervintringslokalerna under 2015. Dessa kommer då att motsvara nuvarande upplägg, det vill säga inventeringar görs beroende på isläget. Detta varierar mellan år, och liksom för nuvarande inventeringar längs med kustbandet kompenseras detta med Trim-modellen.
Figur 15. Inventeringslokalernas geografiska fördelning vid midvinterinventeringarna under de senaste säsongerna. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets
bedömningsområden (se bilaga 1).
Utöver de nämnda referensområdena täcks dessutom ett antal mindre lokaler utanför dessa områden varje år. De senaste åren har cirka 150 räkningsenheter inventerats årligen i Nordsjön, medan motsvarande antal i Östersjön är cirka 410.
Antalet enheter som inventeras är beroende av tillgången på frivilliga observatörer och kan därför variera mellan olika år. Dessa inventeringar har vid några tillfällen kompletterats med heltäckande flyginventeringar i områden som inte kan täckas av landbaserade observatörer. Detta gjordes senast år 2004.
Bedömning av miljötillstånd
Det saknas i dag funktionella indikatorer för bedömning av tillståndet för övervintrande sjöfågel. Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om
vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön (HVMFS 2012:18) finns dock en
fastställd indikator, Abundans av övervintrande sjöfåglar (1.2B och 4.3C) som dock saknar fastställd metod, gränsvärde och skala för bedömning. Utveckling av indikatorn pågår inom Ospars och Helcoms expertgrupper.
Inventeringarna är tillräckliga för att tillståndet för kustarter ska kunna bedömas även om fågelinventeringarna på sikt behöver kompletteras för att ge bättre täckning i till exempel delar av Bohuslän. För att möjliggöra
tillståndsbedömning för utsjöarter som främst alfågel, ejder, svärta och sjöorre krävs en utökad inventering. Ett förslag till ett fullständigt program finns redovisat i det regeringsuppdrag där Naturvårdsverket presenterade förslag på miljöövervakningsprogram för sjöfågel (Naturvårdsverket 2013). Inom
befintliga budgetramar för den nationella miljöövervakningen är det i nuläget inte troligt att förslaget kan realiseras. Skulle programmet bli operativt kommer det att ingå i havsmiljödirektivets övervakningsprogram. Vid en eventuell utökning av övervakningen behövs samordning med andra länder.
Metoder
Inventeringarna genomförs av frivilliga observatörer, vilka årligen täcker ett antal lokaler efter kusterna. I huvudsak räknas samma lokaler varje år, genom att de avspanas med kikare och tubkikare. Det är viktigt att få med nya lokaler och täcka in eventuella förändringar i utbredningen. Sjöfågelräkningarna ligger till grund för beräkning av årliga populationsindex (med hjälp av Trim-
modellen).
De nationella sjöfågelinventeringarna vilar tungt på frivilliginsatser, utförda av erfarna ornitologer. I stor utsträckning är det samma personer som inventerar samma lokaler varje år. Projektledaren vid utförande instans granskar och analyserar resultatet. Programmet följer framtagen inventeringsmetodik för övervintrande sjöfåglar (Naturvårdsverket 1978).
Eftersom inventeringarna ingår i ett internationellt projekt kan svenska data aggregeras med andra deltagande länders data på olika geografiska nivåer. Underprogrammet överensstämmer med Helcoms underprogram Marine
wintering birds abundance and distribution i Helcom Monitoring Manual
(HELCOM 2014d). Det finns ingen motsvarande övervakning inom Ospar Jamp (OSPAR 2014d).
Var finns data?
I dag lagras data lokalt hos utföraren vid Lunds universitet (LU), samt hos den internationella samordnaren (Wetlands International). På sikt ska data överföras till nationell datavärd, ArtDatabanken vid Sveriges
lantbruksuniversitet (ArtDatabanken SLU 2014). Frågan om överföring av data från LU till svensk datavärd (SLU ADb) är inte löst när det gäller praktiska detaljer.