Miljöpåverkan av invasiva främmande arter

Kvoten mellan invasiva främmande arter och inhemska arter i vissa väl undersökta taxonomiska grupper (t.ex. fisk, makroalger, mollusker) som kan ge ett mått på förändringar av artsammansättningen (även andra än förflyttningen av inhemska arter) (2.2.1). Saknas Det finns utvecklingsbara indikatorer Övervakning saknas

Invasiva främmande arters inverkan på nivån för arter, livsmiljöer och

ekosystem, där så är möjligt (2.2.2). Saknas Det finns utvecklingsbara indikatorer Övervakning saknas

Samordning mellan havsmiljödirektivet och vattendirektivet

Inom den regionala förvaltningen har Vattenmyndigheterna utvecklat övervakning av främmande arter och bedömningsmetod för påverkan på ekologisk status för vattenförekomster enligt vattendirektivet. Metoden består i en standardiserad rutin för bedömning av påverkan av främmande arter (Vattenmyndigheterna manuskript-b). I tillägg har Vattenmyndigheterna gjort en styrmedelsanalys över åtgärder för att förbättra ekologisk status

(Vattenmyndigheterna manuskript-a). Resultaten av myndighetens arbete behöver dock vidareutvecklas och samordnas med den nationella förvaltningen så att klassificering och listning av främmande arter blir överensstämmande mellan vattendirektivet och havsmiljödirektivet.

Miljökvalitetsnormer

Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om vad som kännetecknar

god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön (HVMFS 2012:18) finns två beslutade miljökvalitetsnormer för

främmande arter (se ruta), men det saknas i dag funktionella indikatorer för att bedöma om miljökvalitetsnormerna följs.

Funktionella indikatorer till miljökvalitetsnormen C.1 saknas (se

underprogrammen Utsättning av främmande arter samt Främmande arter i

hamnar, farleder och utsatta områden). Även miljökvalitetsnormen C.2

saknar funktionella indikatorer (se underprogrammet Främmande arter i

hamnar, farleder och utsatta områden). Se i slutsatserna nedan vad som krävs

för att underprogrammen ska vara tillräckliga för uppföljning av miljökvalitetsnormerna.

Slutsatser

För att övervakningsprogrammet för främmande arter ska bli tillräckligt för bedömning av miljötillstånd och för uppföljning av miljökvalitetsnormerna behöver de två underprogrammen Främmande arter i hamnar, farleder och

utsatta områden och Utsättning av främmande arter starta. Detta förutsätter

att följande utveckas:

Miljökvalitetsnormer:

C.1 Miljökvalitetsnorm

Havsmiljön ska vara fri från nyutsatta eller flyttade främmande arter och stammar, genetiskt modifierade organismer (GMO) eller organismer vars genetiska

egenskaper förändrats på annat sätt, som riskerar att allvarligt hota den genetiska eller biologiska mångfalden eller ekosystemets funktion.

C.2 Miljökvalitetsnorm

Havsmiljön ska så långt som möjligt vara fri från nytillkomna främmande arter spridda genom sjöfart.

 Nationellt system för klassificering och listning

 Påbörjan av listning av främmande arter

 Beslut om lämpliga undersökningsstationer i hamnar och utsatta områden.

 Rapporteringssystem för främmande arter

 Utsättningsregister

Nationell lista och klassificeringssystem för främmande arter

I dag finns inget nationellt system för att lista eller klassificera främmande arter. Under 2014 kommer ett projekt att genomföras av ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU ADb) med syfte att ta fram kriterier för klassificering av såväl terrestra som akvatiska främmande arter utifrån risk för invasivitet. Projektet görs på uppdrag av Naturvårdsverket i samverkan med Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten. Detta kommer att leda till att rapporter om fynd som kommer in från olika övervakningsprogram och rapporteras till nationell datavärd eller till Artportalen (SLU ADb) kan ge signaler om förekomst och utbredning av främmande arter. Ett nationellt system att lista främmande arter behöver bygga på riskanalyser. Dessa båda komponenter är också förutsättningen för att man även ska kunna fastställa utbredning och förekomst av främmande arter i de akvatiska ekosystemen.

Rapporteringssystem för främmande arter

Det finns möjligheter att bättre utnyttja den pågående nationella och regionala miljöövervakningen av plankton, bottenfauna, vegetation och fisk för att följa utvecklingen rörande främmande invasiva arter (se programmen Biologisk

mångfald – pelagiska livsmiljöer (D1 och D4), – bentiska livsmiljöer (D1, D4 och D6), – fisk (D1 och D4) samt – kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur (D3)). I denna övervakning ska utförarna rapportera fynd av nya främmande

arter, men övervakningsprogrammen är inte inriktade mot att hitta främmande arter. Metoderna är ibland för grova och provtagningsplatserna är inte

placerade i områden där man förväntas upptäcka främmande arter. Det är även önskvärt att tiden från provtagning till rapportering kortas ned. Den långa ledtiden medför att det tar lång tid innan information om en nyupptäckt art når myndigheterna. Dessutom saknas ett bra inrapporteringssystem som samlar fynd av alla främmande arter i akvatiska miljöer. Därför utvecklas nu

Artportalen för att enkelt samla och tillgängliggöra rapporter om främmande arter.

Utöver de rapporter som kommer in från miljöövervakningen kan även ideell rapportering av främmande arter göras i Artportalen (ArtDatabanken SLU 2014). Miljömyndigheter, forskare och allmänhet kommer att uppmuntras att rapportera fynd till Artportalen för att förbättra underlaget för

tillståndsbedömning. I tillägg finns det speciella rapporteringssystem eller kanaler för ullhandskrabba, svartmunnad smörbult och amerikansk hummer men dessa har inte automatiserad synkronisering med Artportalen (NRM 2013a; SLU 2012; SLU 2013), vilket innebär att det är svårt att sammanställa

nya artfynd och utbredning. Artportalen behöver därför anpassas för att tillgodose olika inrapporteringsbehov, och det behöver tas fram

rapporteringsverktyg för främmande arter. Detta kommer dock att göras efter att ett list- och klassificeringssystem finns på plats.

Utsättningsregister

En förutsättning för att underprogrammet Utsättning av främmande arter och

stammar ska kunna starta är att ett utsättningsregister tas i drift.

Länsstyrelserna har startat ett projekt i samverkan med Havs- och

vattenmyndigheten och Jordbruksverket med syfte att utveckla en nationell databas som möjliggör att man enkelt kan dokumentera och följa upp de beslut som länsstyrelsen fattar vid prövning av utsättning av fisk enligt Fiskeriverkets

föreskrifter om utsättning av fisk samt flyttning av fisk i andra fall än mellan fiskodlingar (FIFS 2011:13). Detta förväntas vara klart i tid för att

underprogrammet startar år 201

Havs- och vattenmyndigheten avser även att ta fram metoder och rutiner för övervakning/uppföljning av effekter på genetisk variation inom arter till följd av utsättningar.