Förvaltningsområde Nationellt ID Startår Syfte
Finns underprogrammet med i annat program?
Nordsjön ANSSE-NIS- D2-Hamn 2016 Miljöförändringar Nej Östersjön BALSE-NIS- D2-Hamn 2016
Underprogrammet bygger på undersökningar som kommer att göras inom ramen för barlastvattenkonventionen. Under 2015–2016 förväntas
barlastvattenkonventionen att träda ikraft med innebörden att alla fartyg behöver rena sitt barlastvatten innan utsläpp. Flera pilotprojekt har initierats under de senaste åren för att ta fram metoder och övervakningsprogram för främmande arter. Inte minst har det gemensamma initiativet från Helcom och Ospar varit viktigt där man tagit fram gemensamma riktlinjer för hur
undersökningar ska genomföras vid riskbedömning (HELCOM 2014b). Dessa kan användas för barlastvattenkonventionens kommande bestämmelser för prövning om utsläpp av orenat barlastvatten (HELCOM 2013e; HELCOM 2014c). Riktlinjerna har baserats på övervakning i andra länder samt metodbeskrivningar i Helcom Combine som ersätts av Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d) samt Ospar Jamp (OSPAR 2014d). Inom
barlastvattenkonventionen finns under Regulation A.4 (Undantag) möjlighet att söka dispens från rening, vilket flera fartyg i internationell trafik förväntas att göra. Vid dispensprövning måste en riskanalys göras som ska baseras på en
aktuell undersökning om förekomst (kvalitativ) av främmande arter i både området där barlastvatten tas upp och i området där det släpps ut (vanligtvis hamnar).
Transportstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten gav under 2013 i
uppdrag att ta fram och testa undersökningsprogram för detta syfte och för att utveckla övervakning för havsmiljödirektivet (Granhag 2014). Uppdraget har skett i samverkan med projekt inom Helcom (HELCOM 2013b; HELCOM 2014b). Vidare har enkätundersökningar gått ut till redare i Sverige och analyser har gjorts på internationell fartygstrafik till och från svenska hamnar som underlag för att kunna uppskatta mängden förväntade
undantagsansökningar. Resultaten tyder på att omkring tio större hamnar längs Sveriges kust kommer att beröras av sådana undersökningar eftersom de trafikeras av fartyg på rutter till utländska hamnar (OSPAR 2013).
Den generella ansatsen med underprogrammet är att övervaka påverkan utifrån utbredning och förekomst av arter och stammar, inklusive patogena mikroorganismer, som är främmande för landet eller lokalt främmande. Underprogrammet ger också information om belastning genom tillförsel av främmande arter. Övervakningen bör utgå från att specifikt screena för arter som är nationellt listade. Listan kommer dels att utgöras av arter dels som hittats i Sverige och bedöms vara invasiva enligt riskklassificeringen, dels av så kallade alertarter som befaras att med hög sannolikhet både introduceras och vara invasiva.
Tabell 31. Variabler som ska mätas enligt direktivets bilaga III, med förtydligande av Zampoukas m.fl. (2012) samt motsvarande parametrar som ingår i den svenska övervakningen.
Variabler som ska mätas enligt bilaga III Svenska variabler
Introduktion av invasiva främmande arter Antalet nya introduktioner
Förekomst av främmande arter Förekomst av främmande arter
Abundans av främmande arter Relativ abundans av främmande arter
Utbredning av främmande arter Utbredning av främmande arter
Rumslig och tidsmässig täckning
Övervakningen kan till en början göras i stationer i eller nära fartygshamnar såväl som fritidsbåtshamnar och farleder som utgör riskområden för
främmande invasiva arter. Det är främst i dessa miljöer som de flesta främmande marina arter introduceras då de sprids genom barlastvatten och/eller via påväxt på fartygsskrov. Övervakning kommer även att ske i andra utsatta områden som utsjöbankar, då de är relativt känsliga för introduktion av främmande arter. Förutom att utsatta områden ligger nära farleder eller stora
anläggningar till havs (vindkraftparker, vattenbruksanläggningar, etc.) så är bankar som bildar tydliga upphöjningar och påverkar strömförhållandena gynnsamma biotoper för främmande arter att slå sig ner. Utsjöbankar exponeras därför mer för planktoniska larver på grund av hög hydrografisk dynamik (kraftiga språngskikt, starka strömmar), än omgivande djupområden. Detta bidrar till att göra dem utsatta för nya främmande arter. Flera av Sveriges utsjöbankar, som också är Natura 2000-områden, hyser dessutom höga
naturvärden på grund av sin artrikedom och höga biologiska produktivitet (Naturvårdsverket 2010b).
I hamnar och farleder kan omkring fyra internationella hamnar i Nordsjön och sju i Östersjön komma att beröras av undersökningar eftersom de trafikeras av fartyg på rutter till utländska hamnar (OSPAR 2013). För utsatta områden planeras till en början övervakning ske i ett skyddsvärt område med höga naturvärden och goda förutsättningar att hitta främmande arter i Nordsjön respektive i Östersjön. Den rumsliga täckningen bör motsvara minst tre stationer på varje avgränsat område (hamn eller annat utsatt område) med tre replikat inom varje station för att fånga upp eventuella främmande arter. Både mjukbotten och hårdbotten bör omfattas av övervakning. Övervakning bör ske minst vart tredje år och samordnas med den regionala övervakningen i
kustområden.
Bedömning av miljötillstånd
Det saknas i dag funktionella indikatorer för tillståndsbedömning utifrån data om främmande arter i hamnar, farleder och utsatta områden. I samband med att övervakningsprogrammet utvecklas kommer dock indikatorer för
uppföljning att utvecklas.
SMHI har under 2014 fått i uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten att utreda en relevant rumslig bedömning för spridning av främmande arter. Denna ska baseras på hydrologiska och biologiska faktorer som påverkar risken för spridning mellan olika vattenområden och som kommer att vara värdefull för bedömning av miljötillståndet.
Metoder
Provtagningen sker under sommaren, mellan juni och september, då
produktionen och individtätheten är som störst. Följande provtagningsmetodik och design håller på att utprovas och har tagits fram inom Helcoms Aliens 2 och Aliens 3 samt inom Transportstyrelsens och Havs- och
vattenmyndighetens utvecklingsuppdrag för övervakning av främmande arter (Granhag 2014; Granhag manuskript):
Djurplankton provtas med WP2 (90 µm sållmaska) samt Nansen net (med
modifierad cod-end kan även fragila gelatinösa plankton som maneter provtas) och växtplankton med Apstein net.
Bentisk makrofauna provtas med handhållen bottenhuggare så kallade Ekman (lämplig på mjukare bottnar) eller Ponar (lämplig på sandiga bottnar). I hamnar bör inspektion med dropvideo göras innan hugg tas för att minimera feltagning.
Epifauna och småfisk provtas med två typer av burar (Chinese crab trap eller Minnow trap). Genom att även använda larvfällor kan man fånga små krabbor och fiskyngel. Tre burar ska användas per station under 48 h. Provtagning sker under cirka 2 månader.
Påväxt provtas genom: Settlingspaneler i PVC vilka fångar 1–3 månader gammal (säsongens) påväxt (epifyton). Skrapprover från kajer, pirar eller annan hårdbottenstruktur inkluderar även påväxt äldre än en säsong. Provtagning av växtplankton planeras enligt följande:
Provtagning sker med slang på 0–10 meters djup på samma sätt som i den nationella övervakningen av utsjön och analyseras på samma sätt enligt Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d, Annex C6).
Standardmetoden är att ta ett integrerat prov med slang i intervallet 0–10 meter. Provet konserveras med så kallad Lugols lösning (jod-
jodkaliumlösning) och analyseras sedan med Utermöhl-metoden (Utermöhl 1958) genom räkning med inverterat mikroskop, inom ett år. Minst 50 celler av de dominerande arterna alternativ totalt 500 celler bör räknas i varje prov.
Dessutom sker utökning för detektion av ovanliga arter enligt förslag från SMHI (se avsnitt om växtplankton). En volym på 500–1 000 ml
koncentreras och analyseras även den med inverterat mikroskop. För vilstadier av växtplankton planeras följande metoder att användas:
Provtagning sker en gång per år i en så kallad ackumulationsbotten i en djuphåla i hamnen eller i dess närhet. En lätthanterlig huggare av typ GEMAX gravity corer eller likande används för provtagning av sedimentpropp. De översta tio millimetrarna från sedimentproppen analyseras med standardmetodik för bestämning av vilstadier av
växtplankton. Biodiversitet samt antal vilstadier uppdelat på artnivå (när så är möjligt) per gram sediment rapporteras. Främmande arter
identifieras. Bakgrundsmaterial för västkusten finns bl.a. i Persson m.fl. (2000).
Provtagning av växtplankton kan också kompletteras med hjälp av
FerryBox-system som provar automatiskt från lastfartyg (Ainsworth 2008; Petersen m.fl. 2007). Proverna kan skannas för främmande arter i
områden där man bedömer att tidigt upptäcka främmande arter, som längs fartygsrutter, i hamnar och i andra känsliga områden. Detta bör
koordineras med övervakningen i programmet Biologisk mångfald –
pelagiska livsmiljöer (D1 och D4).
Provtagning i farleder planeras enligt följande:
Sjöfartsverkets farledsbojar kan användas vid undersökningar efter främmande arter i farleder. Bojarna är de hårda substrat som befinner sig närmast fartygen och kan utgöra så kallade ”stepping stones” för spridning av främmande arter. Larver till fastsittande organismer kan komma antingen från fartygs barlastvatten eller släppas från fartygsskroven.
Provtagningar efter främmande arter på farledsbojar kan utföras med hjälp av foto-dokumentation och skrapning i samband med Sjöfartsverket årliga inspektion/rengöring av bojarna.
Provtagning av makrofauna kan göras enligt Helcom-protokollet för provtagning av påväxt vilket är baserat på CRIMP-protokollet (Hewitt & Martin 2001). Minst tre stickprov per boj bör tas från en yta på 0,10 m2.
Täckningsgrad av påväxt uppskattas, ytan fotograferas och fastsittande påväxt skrapas av för vidare analyser och artbestämningar.
Kvalitetssäkring görs genom följande:
Taxonomisk kalibrering ska ske nationellt såväl som internationellt. Långsiktigt stöd för nationell taxonomisk kompetens. Det planeras nationella utbildningar och möten för utförare.
Sammanfattning av forskning inom riskbedömningsmetodik.
Bemanning av internationella expertgrupper inom ICES.
Metodiken är framtagen tillsammans med de standardiseringsprojekt som pågår inom Helcom och Ospar.
Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d) har för närvarande ingen motsvarighet till underprogrammet Främmande arter i hamnar, farleder och
utsatta områden, men kan komma att utvecklas. Det finns heller ingen
motsvarande övervakning av främmande arter i Ospar Jamp (OSPAR 2014d).
Var finns data?
Data kommer att lagras och vara tillgänglig hos de nationella datavärdarna för arter (SLU ArtDatabanken och SMHI). Data förväntas finnas tillgänglig hos datavärd året efter att programmet startat, det vill säga år 2017. Data kommer även att skickas till Helcom databas för riskbedömning vid prövning om dispens för utsläpp av orenat barlastvatten (kapitel 5, HELCOM 2014b).