Förvaltningsområde Nationellt ID Startår Syfte
Finns underprogrammet med i annat program?
Nordsjön
ANSSE-BENT-
D168-MudDump 1996
Aktiviteter Ja, i Farliga ämnen (D8) Östersjön
BALSE-BENT-
D168-MudDump 1996
Muddring innebär att bottenmaterial i havet avlägsnas exempelvis för att öka vattendjupet eller till följd av anläggningsarbeten. Man kan muddra genom att spränga, gräva eller suga upp material. Muddermassor kan hanteras på olika
sätt och dumpning på havsbotten är vanligt förekommande. Muddermassor räknas som avfall och kan bestå av allt från finkornigt material till sten (även sprängsten och block). Artificiellt material från botten såsom skrot eller material från fiberbankar kan också ingå i muddermassorna, däremot ingår inte material som tas upp med syfte att utvinna material från havsbottnen. Muddring och hantering av muddermassor påverkar miljön. I båda fallen försvinner den bottenyta som varit exponerad mot vattenmassan och ersätts med en ny. Dessutom leder både muddring och dumpning till grumling och en risk för spridning av föroreningar och närsalter. Fysisk omröring av
sedimenten ökar spridningen markant. Speciellt underhållsmuddringar i hamnar och marinor kan utgöra ett stort problem till följd av att kraftigt TBT- förorenade sediment rörs om, vilket tillgängliggör miljögifterna för upptag av marina organismer (se underprogrammet Biologisk effektövervakning av
organiska tennföreningar (imposex)). Hur stor miljöpåverkan blir beror bland
annat på var, hur och när åtgärderna genomförs.
Uppgifter om genomförda muddringar och dumpningar kan därför användas för att bedöma omfattningen av fysisk störning i ett område, samt tillförsel av farliga ämnen genom omrörning och omflyttning av eventuellt förorenade sediment.
Uppgifter om muddringar och dumpningar av muddermassor finns tillgängliga från år 1996 då Naturvårdsverket började rapportera dumpningar till de internationella konventionerna. Äldre uppgifter kan dock finnas lagrade hos Länsstyrelser.
Vid en ansökan om tillstånd, eller vid en anmälan om muddring samt dispens från dumpningsförbudet krävs en rad olika uppgifter, bland annat den
planerade muddringens omfattning, djup, volymen av muddermassor, analyser om eventuellt innehåll av miljögifter samt var muddringsmassorna kommer att dumpas (se tabell 26). Vilka ämnen/ substanser som analyseras anpassas till de verksamheter som har bedrivits eller bedrivs i närområdet. Ämnesgrupper som kan ingå i analysen är PCB, PAH, metaller, irgarol (gäller småbåtshamnar på Västkusten) och organiska tennföreningar (t.ex. TBT).
Tabell 26. Variabler som ska mätas enligt direktivets bilaga III, med förtydligande av Zampoukas m.fl. (2012) samt motsvarande parametrar som ingår i den svenska övervakningen.
Variabler som ska mätas
enligt bilaga III Svenska variabler
Kvävning
Uppgifter om platser där dumpning skett (djup, position, yta och bottentyp) och mängden deponerade muddermassor
Förändring i igenslamning
Tillförsel av syntetiska ämnen
Uppgifter om mängden föroreningar i dumpade muddermassor Tillförsel av icke-syntetiska
ämnen
Rumslig och tidsmässig täckning
Var och när muddringar och dumpningar sker styrs dels av
verksamhetsutövarens behov och planering, men också av tillsynsmyndigheten som ger tillstånd och kan påverka var och när verksamheten utförs. Det finns inga föreskrifter som reglerar var eller när muddring och dumpning får utföras men val av lämplig plats kan påverkas av muddermassornas sammansättning och ofta eftersträvas att verksamheten utförs under så lämplig tid på året som möjligt för att minimera skadorna.
Generellt utförs muddringar i farleder och i eller i anslutning till hamnar (stora som små) längs med hela Sveriges kust. Ärenden om muddring och dumpning är dock vanligare i de kustområden där det förekommer mycket båttrafik, till exempel längs västkusten, i Göteborgsområdet och Stockholmsområdet. Variationen mellan olika år kan vara stor. Det utförs ofta små muddringar i Bottniska viken som en följd av landhöjningen, och längs Skagerrakkusten sker många små muddringar och deponeringar av muddermassor i samband med underhåll och byggande av bryggor och hamnar för fritidsbåtar. I 2012 års rapportering till Londonkonventionen (LC/LP) rapporterades dumpningar på elva stationer i Nordsjön och tolv stationer i Östersjön (se figur 30).
Figur 30. Dumpningsdata från 2012 som rapporterades av Havs- och vattenmyndigheten till LC/LP. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Bedömning av miljötillstånd
Det saknas i dag funktionella indikatorer för bedömning av påverkan genom muddring och dumpning. Det finns dock planer på att utveckla en indikator för bedömning av den areal som påverkas av fysisk störning genom muddring och dumpning. För att kunna utveckla indikatorn och möjliggöra bedömning utifrån meddelade tillstånd och dispenser måste all nödvändig information samlas in och lagras i ett samlat nationellt register. Det behövs även bättre uppgifter om bottnarnas egenskaper och livsmiljöer. För att kunna bedöma spridning av farliga ämnen genom dumpning av förorenade muddermassor behöver gränsvärden för farliga ämnen i sediment fastställas (se
underprogrammet Farliga ämnen i sediment).
I dag finns inget nationellt register för att registrera beslut om muddringar utan uppgifterna lagras hos respektive myndighet, vilket försvårar möjligheten att på ett enkelt sätt sammanställa omfattningen av verksamheten. För
dumpningar finns ett gammalt register och Havs- och vattenmyndigheten håller på att utveckla ett nytt register för att samla information på ett ställe och underlätta Sveriges internationella rapportering och kommande
tillståndsbedömningar. I detta register kommer dock inte uppgifter om muddringar att ingå. Det finns ett behov av att skapa ett mer omfattande aktivitets- och belastningsregister där uppgifter om utförda havsbaserade verksamheter kan samlas för att möjliggöra bedömningar av kumulativa effekter (se Aktivitets-/belastningsdatabas i kapitel Bristanalys och
Metoder
För muddring krävs normalt tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken (SFS 1998:808). Vilket som krävs beror på muddringens omfattning samt vilka allmänna och enskilda intressen som berörs. För muddring i strandområdet behövs i allmänhet också en dispens från strandskyddsbestämmelserna (NV, Muddring och hantering av muddermassor). Dumpning är inte en
anmälningspliktig verksamhet, men det är förbjudet att dumpa muddermassor i havet. Dispens från förbudet kan ges och prövas enligt miljöbalken. Tillstånd till muddring kan lämnas av mark- och miljödomstol som då även kan ge dispens från förbudet att dumpa muddermassor.
Den 1 februari 2014 ändrades avfallsförordningen (2011:927) på så sätt att Havs- och vattenmyndigheten numera enbart prövar dumpningsdispenser i Sveriges ekonomiska zon och områden som berör flera län. Tidigare prövade Havs- och vattenmyndigheten dispenser i ett större område, nämligen längre ut än en nautisk mil från den så kallade baslinjen och länsstyrelserna enbart i inlands - och kustvatten.
Det betyder att länsstyrelsen numera kan samordna anmälda ärenden om muddring med beslutet om en eventuell dumpningsdispens. Mot bakgrund av ovanstående kan det konstateras att information om beslutade muddringar och dumpningar företrädesvis uppstår hos de fem mark- och miljödomstolarna samt hos länsstyrelserna.
Det finns inga generella föreskrifter som anger hur provtagning eller rapportering ska ske. Myndigheten som beslutar om muddring och/eller dumpning ställer självständigt de krav på underlagsmaterialet som de anser vara relevanta för att kunna ta beslut. Det är vanligt att myndigheterna kräver att provtagningar och analyser ska ha genomförts av, för ändamålet,
ackrediterat företag. Vidare anger myndigheterna de villkor i besluten som de anser vara nödvändiga. Det kan innebära att muddringar och dumpningar får olika krav på kontroller, undersökningar och rapportering. Havs- och
vattenmyndigheten håller på att ta fram en vägledning om vad en anmälan om ansökan om tillstånd för muddring och dispens för dumpning ska innehålla. Den förväntas vara klar under 2014.
Sverige rapporterar varje år beviljade och nyttjade dispenser för dumpning av muddermassor till Helcom (Östersjön), Ospar (Skagerrak och Kattegatt) samt till IMO under Londonkonventionen (IMO 2011). Vid rapporteringen följer Sverige de vägledningar som tagits fram inom Helcom, Ospar och IMO (2011). Det saknas föreskrifter och sanktioner som anger att de som fått
tillstånd/godkännande till muddring och/ eller dispens för dumpning ska rapportera vissa uppgifter till myndigheterna. Insamlandet av data bygger därför på att beslutande myndighet ställer upp villkor för rapportering i varje enskilt beslut samt att tillsynsmyndigheten begär in dessa uppgifter. I vissa fall saknas uppgifter om genomförda dumpningar och dessa måste då utelämnas
eller skattas/beräknas. Detta kan exempelvis vara fallet vid konvertering från kubikmeter till ton där uppgifter om muddermassornas beskaffenhet, inklusive kornstorlek, är av betydelse. Saknas dessa uppgifter baseras beräkningarna på en omräkningsfaktor. Skattningar måste även göras i de fall det saknas uppgifter om hur stor del av den beviljade volymen som verkligen dumpats. Underprogrammet har ännu ingen motsvarighet i Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d), men underprogram för fysisk störning är under utveckling. I tema B i Ospar Jamp (OSPAR 2014d) ingår fysisk påverkan genom muddring.
Var finns data?
Det finns inga nationella register över beslutade och genomförda muddringar. Dessa uppgifter finns i den beslutande myndighetens diarium. Länsstyrelserna jobbar för närvarande på att ta fram ett handläggarstöd där till exempel uppgifter om muddringar skulle kunna registreras.
Uppgifter om meddelade dumpningsdispenser har samlats i ett register sedan 2002. I samband med bildandet av Havs- och vattenmyndigheten 2011 och överföringen av arbetsuppgifterna från Naturvårdsverket har uppdateringen av registret haltat. Sedan 1 maj 2013 har även länsstyrelserna möjlighet att
meddela dispens från dumpningsförbudet. Havs- och vattenmyndigheten har tagit initiativ till en utveckling av det tidigare registret vilket är planerat att tas i drift under första halvan av 2015 och kommer att innehålla samtliga dispenser som meddelats från länsstyrelser, mark- och miljödomstolar samt havs- och vattenmyndigheten.
SGU är datavärd för fysiska och kemiska data som beskriver bottensubstraten (SGU 2014a). Sedan slutet av 2010 presenteras uppgifter om platser där dumpningar skett inom ramen för den karttjänst som används för NMSD (Nationell marin- och sjösedimentdatabas). Uppgifter om dispensbeslut samt utförda dumpningar (inklusive koordinater, djup och volymer) ska också levereras till SGU via det register som Havs- och vattenmyndigheten sammanställer.
Inrapporterad data till Helcom och Ospar lagras i EEAs rapporteringsdatabas Eionet (European Environment Information and Observation Network).