Ombordprovtagningen är en periodisk datainsamling som utförs varje år. Resorna fördelas över kvartal. Provtagningen innebär att observatörer följer med kommersiella fiskebåtar och mäter fångster. Det huvudsakliga
kvalitetsproblemet är att alla fiskefartyg inte är tillgängliga för provtagning. En ”non-response rate” beräknas och det är troligt att denna i framtiden kommer att ingå i den årliga rapport som beskriver datainsamling under DCF. Antal planerade och antal provtagna resor redovisas redan i denna rapport. Vid garn och krokfisken tar fiskaren med den fisk som skulle kastats i hamn.
Observatörerna arbetar sedan med fångsten. Ombordprovtagningen bidrar med information som kan användas för att beräkna fiskeridödlighet.
Metoderna för detta varierar dock mellan olika arter bland annat beroende av provtagningens representativitet och tillförlitlighet för kombinationer av fiskerier och bifångstarter.
Landning
Landningsprovtagningen utförs genom att provtagning av fisk från landningar i hamnar eller hos förstahandsmottagare. Antal planerade och genomförda prov redovisas i den årliga rapporten för datainsamling under DCF. Provtagningen är periodisk på så sätt att den utförs varje år, och fördelas över kvartal. Landningsprovtagningen bidrar med information som kan användas för att beräkna fiskeridödlighet per ålder-/storleksklass.
Viss koordinering mellan medlemsländer inom en region sker i Regional
Coordination Meetings (RCMs).
Inom provtagningen används ICES Data Centre Data Type Guides för kvalitetssäkring. Detaljerad data (rådata som anonymiserats) lagras i ICES databas FishFrame. Uppräknad data, för vissa arter där stickproven är uppräknade till populationsnivå, lagras i ICES databas InterCatch. Uppladdning till de här databaserna innebär viss screening. Som
kvalitetskontroll av data används Real time plus delayed mode validation on
att två personer genomför provtagning/skriver protokoll. Data registreras i den nationella databasen FISKDATA2 enligt uppdaterad manual. Kvalitetsäkringen innefattar kontrolläsningsrutiner av inmatad data mot protokoll, automatisk kvalitetskontroll av data inom databasen samt manuell kvalitetskontroll av data (identifiering av outliers). Kvalitetsutvecklingsarbete sker bland annat inom olika grupper inom ICES, till exempel SGPIDS, WKPICS och PGCCDBS. Data från underprogrammet kan aggregeras per delregion/region (se Rumslig
och tidsmässig täckning).
Underprogrammet överensstämmer delvis med Helcoms underprogram
Offshore fish iHelcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d), men saknar
motsvarighet i Ospar Jamp (OSPAR 2014d).
Var finns data?
De nationella data lagras hos datavärden SLU vid Institutionen för akvatiska resurser (SLU 2014d). Rådata och bearbetade datamängder från alla
medlemsländer rapporteras varje år sedan 2009 till ICES regionala databas FishFrame. Data görs tillgängliga via ICES (FishFrame och InterCatch). Aggregerade nationella data görs tillgängliga vid förfrågan och aggregerade internationella data tillgängliggörs enligt ICES policy. Obearbetad data behandlas enligt ICES – Restricted by specific licence.
Migrerande fiskarter – ål
Förvaltningsområde
Nationellt
ID Startår Syfte
Ingår underprogrammet i annat övervakningsprogram? Nordsjön ANSSE- COMFISH- D3-Al 2004 Tillstånd/ miljö- förändringar
Ja, i Biologisk mångfald – fisk (D1 och D4) avseende storlek och ålder
hos ål Östersjön BALSE- COMFISH- D3-Al 2004 Tillstånd/ miljö- förändringar
Ja, i Biologisk mångfald – fisk (D1
och D4) avseende storlek och ålder hos ål och förekommande bifångster av fisk
Syftet med underprogrammet är att övervaka ål, och i Östersjön även övriga fiskarter i fångster med ålbottengarn. Övervakning av ål inom ramen för DCF inleddes 2004 i och med att kustfiske inkluderades i det nationella programmet för DCF i Sverige. Programmet beskriver sammansättning med avseende på ålder och storlek hos delbestånden av uppväxande ål (gulål) utmed kusterna av Skagerrak och Kattegatt och i Öresund. Informationen från underprogrammet är av vikt för att undersöka effekter av fiske och vattenkraft.
DCF gäller också för ål i sötvatten och sedan 2010 samlar SLU därför in prover representativa för det kommersiella ålfisket i Mälaren, Hjälmaren, Vänern och
Ringsjön (i Skåne). De ålarna analyseras med avseende på längd, vikt, kön, mognadsstadium, parasitering samt ålder.
För Skagerrak och Kattegatt är syftet att ta fram underlag för beräkning av områdets bidrag till det gemensamma lekbeståndet för den europeiska ålen. Programmet bidrar även till uppföljningen av åtgärder inom ramen för svensk ålförvaltning. En samordning med provfisken inom ramen för regional och nationell miljöövervakning bidrar med fiskerioberoende data om beståndets tillstånd och utveckling.
För Östersjön beskriver programmet även sammansättning med avseende på ålder och storlek hos fångsten av lekvandrande ål (blankål) i det riktade fisket med ålbottengarn i Östersjön och Öresund, med syftet att beskriva regionala skillnader avseende livscykelns längd, tillväxthastighet, könsfördelning och parasitering. Det gäller även för ålen från sötvatten. Utvalda fiskare levererar detaljerade fångstdata, vilket ger en direkt uppskattning av omfattning och förändringar avseende lekvandringens intensitet vid olika punkter utmed den svenska kusten. Programmet omfattar även dokumentation av fiskets
bifångster. Programmet bidrar till uppföljningen av åtgärder inom ramen för svensk och internationell ålförvaltning.
Parametrar som undersöks är livsstadium, (gulål eller blankål) samt storlek, ålder, kön och parasitering hos gulål respektive blankål (tabell 21). I
bottengarnsfisket i Östersjön och Öresund noteras även antal, biomassa och storleksfördelning hos alla bifångade fiskarter.
Inom underprogrammet samlas även data in över rekryteringen av unga ålar till svenska vatten. Insamlingen omfattar trålning till havs efter glasål (se underprogrammet Bottenlevande fisk), kontroll av insuget av glasål i Ringhals kärnkraftverk, fallfälleprovtagning efter små ålar i grundområden längs Västkusten, uppvandring av ål i ett tiotal vattendrag längs våra kuster samt utökade elfisken efter unga ålar på ett mindre antal lokaler i västsvenska vattendrag. Data används för att beräkna olika rekryteringsindex, som i sin tur används i det internationella arbetet som bedrivs inom EIFAAC/ICES
ålarbetsgrupp (WGEEL). Man följer och sammanställer även de
beståndsförstärkande utsättningar av importerade ålyngel som görs runt om i Sverige. Sedan 2009 är alla ålar som sätts ut i landet kemiskt märkta med ett strontiumsalt i sina otoliter (hörselstenar). För att skilja utsatta små ålar från naturliga rekryter analyseras ett antal ålar, från områden där båda typer kan förekomma, med avseende på sådan märkning.
Tabell 21. Variabler som ska mätas enligt direktivets bilaga III, med förtydligande av Zampoukas m.fl. (2012) samt motsvarande parametrar som ingår i den svenska övervakningen.
Variabler som ska mätas enligt bilaga III Svenska variabler
Abundans Abundans för blankål från journalföring inom DCF Abundans av gulål från program utanför DCF
Ålder-/storleksstruktur Ålder-/storleksstruktur hos gulål Ålder-/storleksstruktur hos blankål (gäller även ål i sötvatten)
Storleksstruktur hos bifångster i ålbottengarn
Rumslig och tidsmässig täckning
Undersökningen utförs i svenska kustvatten i Skagerrak och Kattegatt, Öresund och Östersjön. Provtagningen omfattar kuststräckor som är, eller tidigare har varit, av väsentlig betydelse för svenskt ålfiske. Provtagning utförs på två lokaler i Skagerrak, en lokal i Kattegatt samt provtagning av gulål på en lokal i Öresund (figur 24). Blankålsfisket provtas på en lokal per ICES-område 23, 24, 25 och 27. Provtagning i ICES-område 24 upphörde efter 2012 på grund av starkt minskande fiske och problem med att få tillträde från fiskare.
Journalföring utförs på en lokal i Ices område 27 och på en lokal i område 25. Provtagning i sötvatten sker på sex lokaler representerande fyra av Sveriges större sjöar. Det pågår där ett yrkesfiske efter ål, främst i det migrerande blankålsstadiet.
Figur 24.Karta över fiskerioberoende provtagning av ål i Nordsjön. Kartan visar inte det riktade fisket med ålbottengarn i Östersjön. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Bedömning av miljötillstånd
Det finns två funktionella indikatorer (3.1A och 3.2A) som ska användas för att bedöma tillståndet för bestånd av marina fiskarter.
3.1A Fiskeridödlighet (F)
3.2A Lekbiomassa (SSB) för alla kommersiella bestånd som ingår i EU:s datainsamlingsförordning 2010/93/EU
Indikatorn 3.1A gäller för marina arter där fiske är den mest betydande mänskliga påverkan. För ål, däremot, finns det flera mänskliga aktiviteter som
har påverkan på dödligheten, exempelvis barriärer som hindrar migration, förflyttningsutsättningar samt indirekt påverkan genom säl och skarv. För ål används därför, istället för fiskeridödlighet (F), uttrycket ”total antropogen dödlighet (A)”.
För ålens totala utbredningsområde (Europa och Medelhavet) är indikatorn 3.2A relevant men för enskilda länder finns ingen möjlighet att få ett mått på total lekbiomassa. För ett enskilt land inom ålens utbredningsområde är det istället relevant att uppskatta landets bidrag till den totala lekbiomassan i proportion till hur stor del landet utgör av det totala utbredningsområdet. Den totala antropogena dödligheten (A) uttrycker huruvida ett enskilt land uppnår tillräckligt skydd för att åstadkomma en hållbar förvaltning, och med vilken hastighet beståndet kan återhämta sig.
Övervakningen av ål kräver en sammanvägning av ovan nämnda indikatorer för havsfisket med andra indikatorer för sötvatten och gällande delpopulationer i havet där inget fiske bedrivs idag (Västkusten).
Flera gemensamma indikatorer för fisk utvecklas i expertgrupper inom Helcom och Ospar och berör bland annat abundans av arter och funktionella grupper samt storleksstrukturen hos populationer och samhällen (HELCOM 2013c). Ett flertal av indikatorerna är förväntade att, baserat på övervakningens nuvarande omfattning, kunna användas för tillståndsbedömningar 2016–2018. Det pågår även analyser angående möjligheterna att, för områden där övervakning är otillräcklig, komplettera med data från det kommersiella fisket. Vidare finns det ytterligare ett antal utvecklingsbara indikatorer, både nationellt och
internationellt, utöver de som återfinns i tabell 16 (bilaga 5). Det betyder att det på några års sikt kan tillkomma fler indikatorer för fisk.
Metoder
Ål insamlas genom provfiske med ryssjor och traditionell metodik tillämpas vid biologisk analys och preparering av åldersprover och åldersanalys genom otolitläsning. I Östersjön kan ål även samlas in i samband med provtagning av fångster från ålbottengarn. Metodiken sker enligt ett internt styrdokument framtaget av Institutionen för akvatiska resurser vid SLU. I Nordsjön sker provtagning varje år i augusti. Blankålsfisket provtas årligen vid två eller tre tillfällen under fiskets högsäsong under sensommar och höst. Journalföring omfattar hela fisksäsongen. Från sötvattensfisket efter ål provtas fångsten i görligaste mån under respektive sjös högsäsong för ålfångst.
Insamlingsmetodik dokumenteras i internt styrdokument. Data kvalitetssäkras internt vid lagring i nationell databas (KUL) genom inbyggda och subjektiva rimlighetkontroller. Ansvar för olika delmoment definieras och delegeras i databasen. Som kvalitetskontroll av data används Delayed mode validation on
the data. Data från ålen i sötvatten kvalitetskontrolleras och dokumenteras på
motsvarande sätt som data för kustålen.
Underprogrammet överensstämmer med den del som rör ål i Helcoms
underprogram Migratory fish i Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d). Underprogrammet har i dag ingen motsvarighet i Ospar Jamp, men det finns rekommendationer om ål (OSPAR 2014d). Data från Nordsjön kan aggregeras i delregion (Skagerrak, Kattegatt och Öresund) medan data från ostkusten aggregeras i region Östersjön.
Var finns data?
Data som görs tillgängliga är både obearbetad data/rådata och bearbetade datamängder. Nationella data lagras hos datavärden SLU vid Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua 2014) och data uppdateras årligen. Aggregerade data lämnas ut vid förfrågan. Data från rekryteringsstudier finns samlade i databaser hos Institutionen för akvatiska resurser. Det pågår ett arbete inom SLU med att föra över åldata från såväl kustområdet som från sötvatten till en gemensam kvalitetssäkrad databas, Fiskdata2.
Migrerande fiskarter – lax
Förvaltningsområde Nationellt ID Startår Syfte
Ingår delprogrammet i annat övervakningsprogram? Östersjön BALSE- COMFISH-D314- Migrerande-Lax 2004 Tillstånd/ miljö- förändringar
Ja, i Biologisk mångfald – fisk (D1 och 4)
Syftet med delprogrammet är att övervaka främst lax, men även till viss del havsöring, i Östersjön med tillrinnande vattendrag. Övervakning av lax inom ramen för DCF inleddes 2009. Programmet beskriver sammansättning med avseende på ålder och storlek hos delbestånden av vild och
kompensationsodlad lax. Informationen från delprogrammet är central för att undersöka effekter av fiske, vattenkraft, samt för att möjliggöra analyser och biologisk rådgivning av de vilda laxbeståndens utveckling som utförs av ICES. Den biologiska rådgivningen har som syfte att bidra till att övergripande mål för laxförvaltningen uppfylls. Dessa mål är att skydda och återuppbygga svaga vildlaxbestånd så att de successivt kan nå målet om Maximum Sustainable
Yield (MSY) medan starka vildlaxbestånd ska nå mål om MSY senast 2020.
MSY-målet innebär att bestånden ska nå den nivå som möjliggör den högsta fångsten sett ur ett långsiktigt hållbart perspektiv. För laxbestånden i Östersjön bedöms MSY-nivån vara cirka 75 procent av den maximala smoltproduktionen (produktion av laxungar), (ICES 2008). ICES senaste analyser visar att en majoritet av vattendragen i Östersjön inte uppnår MSY-målet, och att många vattendrag (framför allt de mindre samt sydliga) ännu ligger långt under detta mål (ICES 2013c).
Programmet beskriver sammansättning med avseende på ålder och storlek hos fångsten av lax i det kommersiella fisket fasta redskap i Östersjön, samt även fritidsfiske. Utvalda fiskare levererar detaljerade fångstdata, som används som komplement i skattningar av fångst per ansträngning, utkast och fiskets bifångster. Parametrar som undersöks i fisket är storlek vid ålder, kön (där möjligt), och stamsammansättning baserat på genetik (tabell 22).
Inom delprogrammet samlas även data in över rekryteringen av unga laxar (och havsöringar) i svenska vattendrag. Insamlingen sker framför allt i så kallade indexvattendrag, där information om tätheter av smolt, antal utvandrande smolt och antal uppvandrande lekfisk ingår. Data används i beståndsmodeller av ICES laxarbetsgrupp (WGBAST).
Tabell 22. Variabler som ska mätas enligt direktivets bilaga III, med förtydligande av Zampoukas m.fl. (2012) samt motsvarande parametrar som ingår i den svenska övervakningen.
Variabler som ska mätas enligt
bilaga III Svenska variabler
Abundans Abundans
Ålder-/storleksstruktur Ålder-/storleksstruktur
Abundans av genetiskt distinkta
former av inhemska arter Abundans av genetiskt skilda populationer
Selektivt uttag av arter
Abundans, ålder-/storleksstruktur av undermålig fångst av lax och öring. Skattning av utkast baserat på journal.
Rumslig och tidsmässig täckning
Undersökningen utförs i svenska kustvatten och tillrinnande älvar i Östersjön. Provtagningen på kusten omfattar sträckor som är av väsentlig betydelse för svenskt laxfiske. Datainsamling i Östersjön utförs årligen genom tre
yrkesfiskares journalföring; en verksam inom ICES område 30 och två verksamma inom ICES område 31. Provtagning i ICES-område 25 upphörde 2012 i samband med att det svenska långlinefisket i detta område fasades ut. Provtagning i sötvatten sker årligen främst i så kallade indexälvar. Sverige utför datainsamling i fyra sådana älvar; Mörrumsån, Ume-Vindelälven, Sävarån och Torneälven (tillsammans med Finland). Information samlas in från ytterligare älvar där mätningar görs, tätheter av juveniler från tolv huvudvattendrag med biflöden, och räkning av uppvandrande lekfisk i ytterligare fyra vattendrag. Provtagning sker även i älvar med kompensationsodling avseende sjukdomen M74 som orsakas av tiaminbrist.
I sötvatten och längs kusten samlas även fångststatistik in från fritidsfiske. Fångststatistiken från älvar erhålls genom årliga enkäter och längs kusten
(inklusive Egentliga Östersjön) med hjälp av en redskapskartering samt inventering av fiske från båt med handredskap (trolling). De två senare sker vart fjärde år (nästa 2015).
Bedömning av miljötillstånd
Inom Helcom Coreset II finns två indikatorer för tillståndsbedömning av bestånd av lax och havsöring som är under utveckling (HELCOM 2013c). Målet är att indikatorn ska användas för bedömning 2017 (Helcom HOLAS 2). De indikatorer som ännu inte är funktionella är Abundans av smolt samt lekande
lax och Abundans av stirr och lekande havsöring.
Det pågår även analyser gällande möjligheterna att för områden där
övervakning är otillräcklig komplettera med data från det kommersiella fisket. Ytterligare indikatorer för fisk än de i tabell 16 finns som utvecklingsbara, nationellt liksom inom konventionerna och fler kan alltså tillkomma på några års sikt.
Metoder
I Östersjön samlas prov in i samband med provtagning av fångster från fasta redskap. Lax provtas även vid fångst med smoltfällor i indexälvar samt vid fisktrappor för vuxna individer. Provtagning sker enligt traditionell metodik som tillämpas vid biologisk analys och preparering av åldersprover och
genetisk analys. Åldersanalys sker genom fjälläsning. Metodiken sker enligt ett internt styrdokument framtaget av Institutionen för akvatiska resurser vid SLU. Provtagning i yrkesfisket sker under juni till augusti (vilket styrs av yrkesfiskets fiskeregler). Smoltfångst sker i april till juli. Elfiske sker i augusti och september, och provtagning vid avelsfiske sker i oktober till november. Journalföring omfattar hela fisksäsongen.
Underprogrammet överensstämmer med delen som rör lax i Helcoms
underprogram Migratory fish i Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d). Data kan därmed aggregeras tillsammans med andra länders data i region Östersjön. Det finns ingen motsvarighet till underprogrammet inom Ospar Jamp (OSPAR 2014d).
Insamlingsmetodik dokumenteras i internt styrdokument. Data kvalitetssäkras internt vid lagring i nationell databas (för yrkesfisket: KUL) genom inbyggda och subjektiva rimlighetkontroller. Ålder- och genetikdata lagras i speciella databaser. Ansvar för olika delmoment definieras och delegeras i databasen. Som kvalitetskontroll av data används Delayed mode validation on the data.
Var finns data?
Data som görs tillgängliga är både obearbetad data/rådata och bearbetade datamängder. Nationella data lagras hos den nationella datavärden SLU vid
Institutionen för akvatiska resurser (SLU 2014d), och data uppdateras årligen. Aggregerade data lämnas ut vid förfrågan. Data från rekryteringsstudier finns samlade i databaser hos Institutionen för akvatiska resurser. Det pågår ett arbete inom SLU med att föra över laxdata från såväl kustområdet som från sötvatten till en gemensam kvalitetssäkrad databas (Fiskdata2). Elfiskedata lagras i en kvalitetssäkrad nationell öppen databas hos SLU (Elfiskeregistret).