5.2A Biomassa växtplankton i kustvatten (klorofyll a-koncentration och biovolym)
Indikatorn följer bedömningsgrunden som tagits fram inom
vattenförvaltningen för bedömning av vattenförekomster enligt Havs- och
vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19), med undantaget att miljöstatus ska bedömas för havsbassängernas kustvattentyper (bilaga 1). För närvarande finns inga referensvärden eller gränser för god miljöstatus för total biovolym i
utsjövatten, men det håller på att utvecklas.
Funktionella indikatorer för artsammansättning av växtplankton finns varken för kustvatten eller för utsjövatten i nuläget. Ett flertal potentiella indikatorer är under utveckling i arbetsgrupper inom Helcom och Ospar (för kriterium 1.7.1 finns i dagsläget bara så kallade kandidatindikatorer inom Helcom vilket därför inte noteras i tabell 27 ovan), samt i forskningsprojektet WATERS (Waterbody Assessment Tools for Ecological Reference conditions and status in Sweden; Waters 2014). Flera av dessa indikatorer bör vara funktionella inom ett par år. Bedömning bör göras för varje havsbassäng samt kustvattentyp (bilaga 1).
Det saknas i dag funktionella indikatorer för bakterieproduktion.
Metoder
VäxtplanktonI den nationella provtagningen av växtplankton följs Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d) för provtagning, abundansberäkningar samt uppskattning av biovolym. Samma manual används även i vissa
recipientkontrollprogram. Standardmetoden är att ta ett integrerat prov med slang i intervallet 0–10 meter. Enda undantaget till standarddjupintervallet på 0-10m är vid två stationer i Östersjön där prov tas från 0–20 meter. Skälet till detta är att tidsserier från dessa djup redan fanns då manualen skrevs och att man inte vill bryta dessa tidsserier. Provet konserveras med så kallad Lugols lösning (jod-jodkaliumlösning) och analyseras sedan med Utermöhl-metoden (Utermöhl 1958), genom räkning med inverterat mikroskop, inom ett år. Minst
50 celler av de dominerande arterna alternativt totalt 500 celler bör räknas i varje prov. Vid de stationer där biovolym uppskattas görs detta från samma djupintervall som abundansberäkningarna. Samtliga Östersjöländers nationella provtagning följer samma manual. Detta möjliggör att data kan aggregeras med övriga länder runt Östersjön. För Nordsjön finns inte samma struktur för koordinering och därför kan data vara svårare att aggregera mellan samtliga Nordsjöländer.
Alla analyser av de nationella proverna analyseras av ackrediterade
laboratorier. Provtagningar utförs också med kvalitetssäkrad och ackrediterad metodik. Resultaten interkalibreras genom att laboratorierna deltar i olika provningsjämförelser, såsom de anordnade av Finlands miljöcentral SYKE, eller inom forskningsprojektet BEQUALM (Biological Effects Quality Assurance in Monitoring Programmes) samt genom egenanordnade
jämförelser mellan de nationella utförarna. Mellan Östersjöländerna sker även regelbundna interkalibreringar samt årlig kunskapsöverföring mellan experter från dessa laboratorier.
Provtagning bör vara likartad med avseende på djup om data ska kunna aggregeras över nationella gränser. Data från underprogrammet skulle kunna användas för statusbedömning tillsammans med andra länders data inom delregion Östersjön då provtagning och analyser här är harmoniserade och även till viss del inom Nordsjön. Inom nordsjöområdet bör man kunna
aggregera abundans om samma djupintervall provtas men biovolym mäts inte i alla områden. Om biovolym uppskattas görs det med olika metoder vilket försvårar aggregering.
Primärproduktion
För att uppskatta växtplanktons tillväxt beräknas den fotosyntetiska
kolfixeringen genom att mäta växtplanktons upptagshastighet av oorganiskt kol (vätekarbonat) märkt med radioaktivt kol (14C). Vid alla stationer förutom två
kustnära i Egentliga Östersjön provtas ett integrerat prov med slang i
intervallet 0–10 meter. Inkubering av vattnet med tillsats av 14Csker vanligen i
två timmar i inkubator med artificiellt ljus, samt på två kuststationer in situ. Tillsammans med kringdata kan produktion beräknas som gC per m2 för den
övre vattenmassan under den aktuella dagen. Metodiken följer Helcom
Monitoring Manual (HELCOM 2014d). Viktiga kringdata: temperatur, salthalt, pH, alkalinitet och ljus i vattnet, i inkubatorn och solinstrålning under dagen.
Bakterieproduktion
Storleken på bakteriernas upptag av nukleinsyrakomponenten tymidin är grunden för beräkningarna av bakteriell syrekonsumtion. Mätning av tymidinupptag visar en god precision i förhållande till förväntade naturliga variationer. Metodiken finns beskriven i undersökningstypen Bakteriell
syrekonsumtion (Naturvårdsverket 2003) och laboratoriet vid Umeå Marina
Underprogrammet överensstämmer till viss del med Helcoms underprogram
Species composition, abundance and biomass i Helcom Monitoring Manual
(HELCOM 2014d). Växtplankton ingår även i Ospar Jamp (OSPAR 2014d).
Var finns data?
Samtliga data från den nationella övervakningen samt de regionala program inkluderat samordnade recipientkontrollprogram som levererar data till datavärd finns lagrad och tillgänglig hos det svenska datavärdskapet som ligger hos SMHI (2014a). Data rapporteras och lagras normalt med ett års
förskjutning i tiden. Datavärdskapet innebär att SMHI lagrar, tillgängliggör och arkiverar data som produceras inom den nationella och regionala
miljöövervakningen. Data lagras även i ICES databas (2014b).
Djurplankton
Region Nationellt ID Startår Syfte
Finns underprogrammet med i annat program?
Nordsjön ANSSE-PEL-D14- Djurplankton 1998 Tillstånd/ miljöförändringar Nej Östersjön BALSE-PEL-D14- Djurplankton 1994
Djurplankton utgör en viktig länk i födoväven då de genom betning kan reducera växtplanktonpopulationen och samtidigt fungerar som föda för arter högre upp i trofinivåerna såsom fisk. Olika grupper av djurplankton har olika funktion i födoväven då vissa är växtätare och andra köttätare. Genom att övervaka abundans, artdiversitet, samt biomassan av mesodjurplankton kan man fånga upp potentiella förändringar i födoväven. Djurplankton började övervakas i Östersjön i början av 1970-talet men regelbunden data finns hos datavärd först från 1994. I Nordsjön startade den regelbundna övervakningen 1998. Enligt havsmiljödirektivets bilaga III ska artsammansättning hos djurplankton (säsongsvariation och geografisk variation) mätas. I Östersjöområdet beräknas abundans (individtäthet) av olika arter av mesodjurplankton samt en uppskattning av biomassan (se tabell 29). I Nordsjön beräknas abundansen av mesodjurplankton men ingen direkt uppskattning av biomassan utförs då omräkningsfaktorer för längd-vikt
Tabell 29. Parametrar som mäts i underprogrammet.
Svenska parametrar
Abundans av mesodjurplankton
Rumslig och tidsmässig täckning
I Nordsjön provtas sammanlagt fyra stationer (figur 35). Två av dessa provtas 24 gånger om året och de andra två cirka en gång i månaden. I Östersjön sker provtagning vid sammanlagt 14 stationer (figur 35 och 36). I Egentliga Östersjön sker provtagning cirka 20–24 gånger om året vid en station och vid övriga cirka tolv gånger om året jämnt fördelat över året. I Bottniska viken sker provtagning cirka sex gånger per år och då framför allt under den produktiva perioden mellan april och oktober.
Figur 35.Djurplanktonstationer i delregion Nordsjön och Egentliga Östersjön. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 36. Djurplanktonstationer i Bottniska viken i region Östersjön. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Bedömning av miljötillstånd
För närvarande finns ingen djurplanktonindikator. Det finns dock en framtida indikator för Östersjön som är på god väg att utvecklas till att bli funktionell. Denna indikator relaterar till kvoten mellan stora och små mesodjurplankton och totala biomassan. Inga referensvärden eller gräns för god miljöstatus finns ännu. Detta kommer att tas fram för Östersjön och Nordsjön i ett nyligen startat forskningsprojekt finansierat av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Ytterligare ett par potentiella indikatorer som berör djurplankton är även under framtagande i arbetsgrupper inom Helcom och Ospar. Dessa indikatorer kommer förhoppningsvis att vara funktionella inom ett par år. Bedömning bör och kan göras för varje havsbassäng och möjligtvis även för delregion Östersjön (bilaga 1). Möjligheterna till en integrerad bedömning inom Nordsjön är inte säkerställd ännu då metoder mellan länder kan skilja sig.
Metoder
Provtagning och analyser i både Nordsjön och Östersjön utförs av
ackrediterade laboratorier och följer Helcom Monitoring Manual med vissa modifieringar (HELCOM 2014d). Metoden innebär att man använder en håv med maskstorleken 90–100 µm. Ett vertikalt håvdrag dras och med hjälp av en flödesmätare kan man beräkna provtagen volym. Djupintervallet varierar. I Nordsjön är djupintervallet 0–25 meter vid samtliga stationer, medan det i Egentliga Östersjön i nuvarande program tas två djupintervall; 0–30 meter, respektive 30–60 meter alternativt grundare beroende på maximalt djup vid stationen. I Bottniska viken tas prover ner till några meter ovanför bottnen. Proverna konserveras med formalin. Ett eller flera delprov av totala provet analyseras tills man räknat minst 100 individer av de tre dominerande taxonomiska grupperna. Provtagning bör vara likartad med avseende på djup och masktäthet på håv om data ska kunna aggregeras över nationella gränser. För länder inom Helcom är provtagningen likartad medan provtagningen i Osparområdet är mer varierande. Underprogrammet stämmer överens med delar av Helcoms underprogram Species composition, abundance and biomass i Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d). Plankton ingår även i Ospar Jamp (OSPAR 2014d) och utveckling av gemensamma indikatorer pågår.
Var finns data?
Samtliga data från den nationella och regionala övervakningen samt de recipientkontrollprogram som levererar data till datavärd finns lagrad och tillgänglig hos det svenska datavärdskapet som ligger hos SMHI (2014a). Data rapporteras och lagras normalt med ett års förskjutning i tiden. Datavärdskapet innebär att SMHI lagrar, tillgängliggör och arkiverar data som produceras inom den nationella och regionala miljöövervakningen. Data lagras även i ICES databas (2014b).