Nationellt ID: ANSSE-Birds-D14 (Nordsjön) och BALSE-
Birds-D14 (Östersjön)
Ansvariga myndigheter: Naturvårdsverket
Typ av övervakning Nationell miljöövervakning (NMÖ) samt
internationella och nationella inventeringar
Programmets generella ansats
Programmet avser att täcka abundans av rastande/övervintrande samt häckande sjöfågel längs den svenska kusten. Programmet är indelat i tre underprogram; Bestånd av övervintrande sjöfågel, Bestånd av häckande
sjöfågel samt Reproduktion hos havsörn.
För övervintrande sjöfågel löper ett nationellt miljöövervakningsprogram där inventeringar genomförs längs med Sveriges kust varje år (delprogram Svensk sjöfågelinventering). Programmet täcker Nordsjön och Egentliga Östersjön upp till södra Bottenhavet. Inventeringarna ingår i Wetlands Internationals internationellt samordnade räkningar av övervintrande sjöfågel och
organiseras av Lunds universitet, på uppdrag av Naturvårdsverket. För de häckande populationerna finns inget nationellt övervakningsprogram riktat mot sjöfåglar, men på regional nivå sker löpande inventeringar i Bottniska viken, samt mer eller mindre regelbundna och riktade inventeringar av ett flertal län. Inom de nationella delprogrammen Svensk Fågeltaxering och
Sträckfågelräkning vid Falsterbo inventeras häckande fåglar, men
programmen fångar inte på ett tillfredställande sätt direktivets berörda arter. Havsörn övervakas i Östersjön inom den nationella miljöövervakningen
(delprogram Säl och havsörn), och syftar till att undersöka halter av miljögifter i ägg, samt reproduktionsframgång och populationsnivå (Naturvårdsverket 2004a).
Sjöfåglar kan påverkas negativt av förändringar i näringsväven vilket kan ske till följd av exempelvis fiske, oljeutsläpp och mer storskaliga påverkansfaktorer som farliga ämnen eller övergödning. Även jakt kan ha en påverkan på
populationerna, och bedrivs bland annat genom skyddsjakt på storskarv. Jakten regleras genom jaktförordningen (1987:905). Fiske och fartygstrafik kan orsaka skador och död genom att sjöfåglar fastnar i fiskeredskap samt drabbas av oljeutsläpp. Bifångster av sjöfågel ska rapporteras till ansvarig myndighet i enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP), men övervakningen av bifångster är bristfällig och därför är det svårt att bedöma omfattningen. Rapportering av bifångster sker främst på frivillig basis av fiskare, och mörkertalet är sannolikt stort. Försök har gjorts med videoövervakning på fiskefartyg, med lyckat utfall, men har inte satts i system. Bifångster som sker genom att fåglar fastnar i borttappade fiskegarn, så kallade spökgarn är också svåra att övervaka, men vetskapen om problemet finns och är därför snarare en fråga att utvärdera inför framtagandet av åtgärdsprogram.
Tillförsel av farliga ämnen övervakas i programmet Farliga ämnen och speciellt havsörn, som är en toppkonsument, påverkas av miljögifter.
Miljöövervakningen av havsörn syftar därför till att följa miljögifternas effekter på reproduktionen. I programmen Biologisk mångfald – kommersiellt
nyttjade fiskar och skaldjur och Farliga ämnen övervakas fiskeaktiviteter
respektive oljeutsläpp men i dag ingår inte bifångst av fåglar respektive oljeskadade fåglar i övervakningen. Sjöfåglar kan också påverkas av marint skräp genom insnärjning eller genom att de misstar flytande skräp för föda. I andra delar av Nordsjön undersöker man maginnehållet hos stormfåglar för att mäta påverkan av skräp, men i Sverige har en lämplig indikatorart ännu inte identifierats (se programmet Marint avfall (D10)). Fågelpopulationer kan även störas av mänskliga aktiviteter till havs, exempelvis på grund av att belysningen på större anläggningar (t.ex. broar) kan störa arter som flyttar nattetid. Även buller skulle kunna ha en påverkan, men för att säkert kunna fastställa i vilken utsträckning behövs fler studier.
Storskaliga förändringar och nya framväxande problem kan fångas upp i programmet men det går inte alltid att identifiera den huvudsakliga orsaken till förändringarna, speciellt när förändringarna antas bero på obalans i
näringsväven vilket kan orsakas av en rad olika mänskliga aktiviteter. Programmet är inte upplagt för att följa naturliga fluktuationer i
populationerna, men baserat på data från programmet finns möjligheter att göra expertbedömningar för att skilja förändringar som beror på antropogen påverkan från naturlig variation. Mycket tyder på att de senaste årens vikande trender hos musselätande dykänder, såsom ejder och alfågel, är en följd av denna obalans. Ett flertal orsaker har angetts som möjliga faktorer till nedgångarna, exempelvis övergödning, miljögifter eller b-vitaminbrist. Klimatförändringar kan leda till att utbredningen av fågelpopulationer förändras. En studie av Lehikoinen m.fl. (2013) visar hur storskrake, vigg och
knipa under de tre senaste decennierna har förskjutit sina
övervintringsområden i nordostlig riktning, en förändring som korrelerar med temperaturökning i samma område. Målet är att programmet ska fånga upp sådana förändringar. Genom att övervaka populationsförändringar är det möjligt att få en tidig indikation på en negativ förändring, vilket är nödvändigt för att kunna besluta om lämpliga åtgärder.
Koppling till andra direktiv och processer
Syftet med att övervaka sjöfåglar är bland annat att följa långsiktiga trender och resultaten används vid uppföljning av de nationella miljökvalititetsmålen. Programmet ger underlag till preciseringarna om gynnsam bevarandestatus och hotade arter i miljökvalitetsmålen Hav i balans samt levande kust och
skärgård och Ett rikt växt och djurliv. Underprogrammet Reproduktion hos havsörn kopplar även till preciseringen om sammanlagd exponering för farliga
ämnen i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (Miljödepartementet 2012). Inventeringarna av övervintrande sjöfågel ingår i de internationella
sjöfågelinventeringarna samordnade av Wetlands International. Data från inventeringar av övervintrande och häckande sjöfågel rapporteras för African
European Waterfowl Agreement (AEWA) och därigenom för
Våtmarkskonventionen (Ramsar). Sjöfågeldata utgör även underlag för rapportering enligt Artikel 12 i fågeldirektivet (2009/147/EG). Programmets tre underprogram överensstämmer med övervakning i Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d) men saknar motsvarande övervakning i Ospar Jamp (OSPAR 2014d).
Bedömning av tillräcklighet
Övervakningsprogrammet är tillräckligt för att i kustområdet kunna bedöma miljötillståndet för övervintrande sjöfågel, häckande sjöfågel i Bottniska viken och reproduktion av havsörn i Östersjön. Övervintrande populationer i utsjön täcks inte med nuvarande program, endast vid ett par tillfällen har dessa områden inventerats. Analyser av förändringar i utbredning för de
övervintrande populationerna är möjliga i dag, men styrkan i analysen ökar om inventeringarna även inkluderar hela Bottenhavet.
Det saknas samordnade nationella inventeringar av häckande sjöfåglar i både Nordsjön och Östersjön, men det utförs en del länsinventeringar som täcker de häckande populationerna. Det har påbörjats ett arbete för att sammanställa resultat från alla pågående sjöfågelinventeringar i en nationell databas som kan ligga till grund för kommande analyser.
I dag finns tre indikatorer för sjöfågel som rapporterats som funktionella enligt
Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och
Östersjön (HVMFS 2012:18). I tabell 10 framgår vilka de är och hur de
motsvarar EU-kommissionens föreslagna indikatorer.
Tabell 10.EU-kommissionens föreslagna indikatorer som berörs av programmet, jämförbara svenska indikatorer, indikatorer som finns eller utvecklas inom Helcom (H) och Ospar (O) samt programmets övervakning. Helcom- och Ospar-indikatorerna finns redovisade i bilaga 5.
EU-kommissionens indikator Svensk indikator
Helcom/
Ospar Övervakning
Kriterium 1.1 Arternas utbredning
Utbredningsområde (1.1.1) Saknas Ingen riktad övervakning av utbredning, men den kan delvis bedömas utifrån övervakningen av populationernas storlek (se 1.2.1 nedan)
Utöver detta genomförs även lokala eller riktade
engångsinsatser.
Kriterium 1.2 Populationens storlek
Populationens abundans och/eller biomassa, enligt det som är lämpligt (1.2.1) 1.2B Abundans av övervintrande sjöfåglar H, O Underprogram – Bestånd av övervintrande sjöfågel 1.2C Abundans av häckande sjöfåglar H, O Underprogram – Bestånd av
häckande sjöfågel (Bottniska
viken)
Kriterium 1.3 Populationens tillstånd
Populationens demografiska egenskaper (t.ex. kroppsstorlek eller åldersstruktur, könskvot,
reproduktionshastighet, överlevnads- /mortalitetshastighet) (1.3.1)
1.3A Produktivitet hos havsörn (4.1A, 8.2B)
H Underprogram – Reproduktion
hos havsörn
Kriterium 4.1 Produktivitet (produktion per mängd biomassa) för nyckelarter eller trofiska nyckelgrupper
Utveckling hos nyckelpredatorarter på grundval av deras produktion per mängd biomassa (produktivitet) (4.1.1)
4.1A Produktivitet hos havsörn (1.3A)
H Underprogram – Reproduktion
hos havsörn
Kriterium 4.3 Abundans/utbredning av trofiska nyckelgrupper/-arter
Abundanstrender för funktionellt viktiga utvalda grupper/arter (4.3.1) 4.3C Abundans av övervintrande sjöfåglar (1.2B) H, O Underprogram – Bestånd av övervintrande sjöfågel
Utvecklingen av fågelindikatorer pågår i Ospars och Helcoms expertgrupper, men för att nya fågelindikatorer ska kunna fastställas krävs ett betydande utvecklingsarbete samt en utökad övervakning. Det gäller till exempel för häckningsresultat hos olika sjöfågelarter, bifångster av sjöfåglar samt oljeskador. Det saknas även information för att bedöma
sjöfågelpopulationernas genetiska struktur som en del i bedömningen av populationens tillstånd. En tänkbar indikator är olika sjöfågelarters
utbredning, då förändringar i utbredningen kan analyseras med data från den nuvarande övervakningen. Analysen skulle dock stärkas av en utökad
övervakning.
För närvarande är inga miljökvalitetsnormer (MKN) knutna till
övervakningsprogrammet för sjöfågel, men övervakningen bidrar till att följa upp om den övergripande normen god miljöstatus upprätthålls eller nås i Nordsjön och Östersjön (se 17 § havsmiljöförordningen (2010:1341)).
Slutsatser
Övervakning och inventering av sjöfågel behöver utökas i kombination med en utveckling av indikatorer för tillståndsbedömning. Detta behöver ske i
samverkan med andra länder inom Nordsjön och Östersjön. Nuvarande övervakning av övervintrande populationer täcker förekomster längs med kusten tillfredställande. En brist är att populationer som övervintrar långt ute till havs inte fångas upp med befintligt program.
Det finns brister i övervakning och rapportering av bifångster av sjöfågel. Sverige deltar i arbetet med att införliva havsmiljödirektivets krav på övervakning i den pågående revisionen av EU:s datainsamlingsförordning (199/2008) och kontrollförordning (1224/2009). Havs- och
vattenmyndigheten planerar att skapa ett register med uppgifter om aktiviteter som belastar havet, till exempel byggande till havs, militära aktiviteter och sjöfart (se Aktivitets- och belastningsregister i kapitel Bristalanys och
slutsatser). Det samlade registret kan ligga till grund för att beskriva
belastningen från mänskliga aktiviteter som kan påverka bland annat fågelpopulationer. Det samlade registret förväntas vara på plats inför nästa tillståndsbedömning, 2018.
I programmet sker redan en stor del av inventeringarna genom ideella insatser, men ytterligare informationsinhämtning från allmänheten skulle kunna läggas till. I rapporteringen enligt fågeldirektivet används observationer från
allmänheten för att komplettera informationen om mindre vanliga arter som inte täcks fullt av de befintliga övervakningsprogrammen. Till nästa
rapportering av övervakning för havsmiljödirektivet (2020) kommer det att utredas om denna typ av data kan inkluderas i havsmiljödirektivets
övervakningsprogram. Det kommer även att tas fram metoder och rutiner för övervakning/uppföljning av effekter på den genetiska inomartsvariationen i fågelpopulationer, så att det vid behov ska vara möjligt att göra analyser för att bedöma populationernas tillstånd.
Naturvårdsverket tog under 2013, på uppdrag av regeringen, fram förslag på övervakningsprogram där tillståndet hos sjöfåglar kan följas på årlig basis (Naturvårdsverket 2013). Häckande kustfåglar har redan tidigare identifierats som ett prioriterat område, och i regeringsuppdraget redovisades ett förslag på
ett nationellt program för övervakning av kustfåglar. Om det beslutas att det föreslagna programmet ska tas i drift kommer detta att ingå i
havsmiljödirektivets övervakningsprogram. Förhoppningen är att kunna påbörja en driftsättning av relevanta delar av det föreslagna programmet innan 2018.
Under förutsättning att föreslagna övervakningsprogram kan startas som ett komplement till pågående undersökningar kan programmet för sjöfåglar uppfylla havsmiljödirektivets krav för såväl Nordsjön som Östersjön.